Header

Jag funderar och funderar. Är livet värt att leva? Det är så mycket som snurrar nu och anledningen till att jag idag inte lägger upp någon bild är för att jag helt enkelt är för ful för att visas offentligt.

Jag tänker så mycket och även om mitt skal och sken är en glad, välmående tjej så skriker hela min insida av ångest, smärta och hat. Vi börjar med maten.

Jag är inne i värsta "Mat är så jävla gott-period" just nu. Och jag skäms. Skäms ihjäl. Vad gör jag mot mig själv egentligen? Jag vill ju bli riktigt skinny igen och inte se ut som en vanlig fet åsna. För det är så jag känner mig. Jag vill ju även minska på maten för att få mindre energi, det leder till att jag inte orkar få så mycket utbrott som jag i dagsläget får. För jag får riktigt hemska utbrott. Mycket är kroppsbetingat. Jag vill inte ha min kropp. Så jag slängde mat nu. Orkar inte se skiten. Ska handla imorgon och är pissrädd att jag köper godis men klarar jag att inte göra det ska jag ge mig själv en liten belöning, heh. Imorgon startar jag 30 dagar utan godis och onödigt socker. Beställde kläder nyss men det känns inte roligt.

Min hy har tagit stryk av allt socker och vikten likaså. Folk har i hela mitt ätstörda liv präntat in i mitt huvud att det är normalt att unna sig lite och att är jag sugen på sött så ska jag äta sött. Riktigt så funkar inte min kropp. Jag kommer i dagsläget aldrig kunna äta socker på ett normalt sätt och då tar vi med kolhydraterna också. Blir även vegetarian imorgon. Det är något jag hoppas kommer kunna hjälpa mig. Anledningen till att det blev ändrat till vegetarian är för att mina Beavita shakes innehåller som i princip alla andra pulver på marknaden, mjölkprotein. Har två burkar och nu får jag fan inte fuska. Blä på mig men jag ska kämpa som tusan med vikten och aldrig ge upp oavsett vad.



Sen funderar jag mycket på min familj och min livssituation i övrigt. Det känns som att jag sviker mamma men framförallt min 11 åriga lillebror genom att leva som jag gör, Så fast är jag i självdestruktiviteten. Jag skäms för deras skull att jag inte kämpar tillräckligt. Dom tycker att det är jobbigt och vill helst inte komma ner pga mitt vak. Och jag har själv satt mig där. Dessa skuldkänslor får mig att vilja fakea ett bra mående så jag slipper skiten men PIVA läkaren som jag träffade igår tror inte ett dugg på att jag kommer klara det. Erkände att jag håller med. Det måste gå lite längre tid först. Han menade på att tas vaket bort så tar jag mitt liv/skadar mig riktigt riktigt allvarligt. Har ju punkten "Kroniskt suicidal" på mig så han grundar ju sin bedömning mycket på det. Men om min familj skäms så mycket, kan man inte ta bort vaket och låta mig dö? Bara så dom slipper skämmas så mycket.

På fredag är det psykologsamtal och jag vill inte gå. Jag mår inte ett dugg bättre av att gå där och efter att en polis ur första patrullen igår (jag kaosade och satt i sammanlagt 3 polisbilar igår) vräker ur sig att mordförsöket var mitt fel så känner jag detsamma. Han menade på att han förstod att L tyckte jag var jobbig. Så nu känner jag bara att det är JAG som borde låsas in istället för hon. Och traumaterapi, varför det?


Nej, det är så mycket som rör sig i mitt huvud nu. Allt bara snurrar på fortare och fortare men ändå visar jag inget utåt knappt. Jag vill inte vara svag. Vill vara den starka tjej alla ser mig som.


Likes

Comments

Tjaba! Idag hade vi kalas för en boende som fyllde år och det var kul. Jag bakade till kalaset tillsammans med en personal på eftermiddagen och det blev vegansk kladdkaka. Alla tyckte den var jättegod och själv blev jag rätt nöjd med resultatet😉

Jag har tänkt på det många gånger och kommit fram till att jag trivs riktigt bra på mitt boende. Har bott på fem stycken innan och detta boende känns så anpassat för mig. Sen, det är inte jättekul med vak- fine, men om man tänker bort det så är det till och från kul att bo här. Jag har jättebra grannar och en som bor här och jag har fått ett gemensamt intresse för vegansk mat iom att jag på måndag helt går över till det. Nu ska bara lägenheten bli klar ordentligt. Just nu är the big project att få in alla saker där dom ska vara samt att beställa lite foton. Mitt soffbord kom nu på kvällen och det är sååå fint...

Riktigt nöjd måste jag säga. Annars så kom denna jävla ångest nu på kvällen men det gick över fort som tur var. En bra personal fångade upp mitt dåliga mående i tid och jag sa faktiskt till. Stolt där!

Ha det bra!

#möbler #soffbord #kladdkaka #baka #vegan #psykiskohälsa #ångest

Likes

Comments

Sitter igår med facebook som vanligt. Går in på en väns sida och hittar en nypublicerad artikel från svt om unga som flyttas runt inom psykiatrin. Läser. Jag fastnar vid rubriken "Slutar med mordförsök". Där är några rader om det som förändrade mitt liv. Jag blir så jävla, rent utsagt ledsen. Så jag stack i halkan och snöyran från boendet men blev hittad innan det hann hända något. Men detta har verkligen förändrat mitt liv. Idag sitter jag med grova flashbacks och mår apa.

Appropå något helt annat nu. Jag har fel livsstil och det har resulterat i viktuppgång. Och så är jag djurvän. Därför har jag tagit beslutet att inom snar framtid (några dagar) bli vegan. Då försvinner godis, pizza och annat energirikt. Det känns dessutom fel att äta djur och sen har jag upptäckt att veganskt faktiskt är väldigt gott. Så ikväll blir det bönpasta med vegansk spenatsås till middag. Liten portion förstås. Jag har bara nu när jag slussar ut köttet märkt att trötta jag blivit piggare. Så idag känner jag efter sex veckor utan gym att jag är så pigg att jag orkar ta mig upp dit en liten stund. Så skönt!

Likes

Comments

Hej!

Idag var jag hos min psykolog och vi pratade mycket om tillit. Jag har enda sen barnsben haft enorma tillitsproblem och det märks tyvärr väldigt mycket i min vardag. Antingen litar jag helt och fullt på människor (jag blir med andra ord väldigt godtrogen) eller så litar jag inte alls på dom. Jag själv skulle vilja hitta ett mellanläge men också våga släppa på lite mer av mina känslor inför personal. Personal, alltså människor som jag är i beroendeställning till, har jag väldiga tillitsproblem till. Jag går hela tiden runt och är på helspänn. Det jag har varit med om tidigare är att jag litat helt och fullt på personal för att dessa senare vänder över en natt och ändrar sig helt om viktiga saker. Vårat nästa steg i min sk "behandling" är att jag ska VÅGA prata om hur jag mår med den som sitter vak. Det finns förjävla bra människor inom vård och omsorg men jag känner själv att jag hittar väldigt få som jag kan säga mer än "Jag mår bra" till. Sen måste jag också våga lita på det som nu personal säger. Vi tar chefen här som ett exempel.

Hon har känt mig i ett år nu och har aldrig ljugit för mig. En väldigt rak och enkel människa som jag tycker bra om. Inför vad hon kallar det "Avcheckningsmötet" om två veckor har jag enorm, då menar jag verkligen enorm ångest. Jag är rädd att det ska bli massa förändringar hit och dit. Det spelar i min värld ingen större roll att hon sagt tio gånger att inget kommer hända för i min hjärna så blir det ändå massa stora förändringar och allt går åt helvete. Där kommer mitt problem in-tillit. Hur ska jag kunna lita på det just hon säger när folk tidigare i mitt liv slagit bakut och ändrat sig? Psykologens förslag var att jag får försöka improvisera henne som en slags röst i mitt huvud som säger "Inga förändringar".Lita på den och bara släppa allt. Jag måste lita på att det kommer bli bra.

Sen appropå något annat så är jag tveksam över att samtalen ens kommer hjälpa mig. Jag vill helst av allt bara hoppa av behandlingen. Det är så att jag berättar bara cirkus 1/10 av allt som rör sig i mitt huvud för psykologen. Jag mår så fruktansvärt dåligt att jag inte ens vet om jag vill leva. Jag är så rädd för allt. Samtidigt spelar jag för allt och alla om hur fantastiskt liv jag vill leva och om hur bra allt går. Samtidigt så vill jag någonstans orka andas för min lillebrors skull blandannat. Men det är så svårt. Då känner jag att varför ska en lögnare som jag som egentligen bara vill typ kasta mig ut få uppta en plats hos en psykolog? För jag tvivlar på om detta kommer hjälpa mig. Jag tror ärligt talat inte det.

Folk säger att jag har så mycket att leva för och jag håller med dom till en viss del. Jag har fått en ny bästavän i Micha som jag tycker otroligt mycket om, jag har en omgjord lägenhet som kommer bli hur fin som helst, jag har en lillebror som ska sitta nu och rita upp min nästa tatuering. Jag har ordnad ekonomi och fantastiska kontaktpersoner här. Ändå har min energi börjat sina fort nu. Under min yta finns ett kaos av tvätt som legat jag vet inte hur länge, kroppsångest, oro och en jädra massa ilska och hat. Jag vill känna mig behövd.


Nu ska jag sluta vara så negativ så jag vill faktiskt visa upp mitt ommålade kök litegrann 😊

Tre nyanser av grått kommer det att bli :)

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej hej 👋🏻

Idag kom äntligen mina möbler från IKEA och det första rummet som blev klart var sovrummet.

Såhär såg det ut när jag flyttade in i mars 2016

Och nu ser det ut såhär...

Så inatt ska jag sova i en riktig säng för första gången på 5 månader, så taggad 😍😴

#ikea #nyttrum #sovrum

Likes

Comments

Ni har alla sett dom. På instagram. På stan. I skolan.

Jag pratar om de självdestruktiva. De med t.ex. sönderskurna armar. De som ingen riktigt vill kännas vid men ändå ser.

Går in på min "friska" instagram. Scrollar. Där ser jag lite av varje. Allt ifrån glada människor på en strand till just det- de självdestruktiva. Lägger upp en bild på det lilla av mig som fortfarande är friskt och går sen in på min privata, ganska hemliga instagram. Där den mindre friska delen av mig tagit över helt. Bilder på händer fulla med tabletter och bilder på såriga armar avlöser varandra. Känner mig liiite bättre än dom, just för stunden eftersom jag faktiskt inte skadat mig på x antal timmar. Men självinsikten kommer ikapp mig. Jag är inte bättre. Varför då? För jag är själv en av dom.

Man kan säga att jag lever ett 99% liv och ett 1% liv. Folk tror såklart att det är den friska delen som är 99% men nej. Nu kära vänner ska jag berätta.

Jag heter Ebba Söderling och har varit öppen och mindre öppen självskadare i 5 1/2 år. Det började med att jag gjorde en rispa. I uppmärksamhetssyfte då. Jag ville bli sedd, att någon skulle se min inre smärta. Hur annars visar man det? En rispa blev fler som byttes till brännsår och senare stora skärsår. Beroende. Men istället för att omgivningen skulle se min smärta fick jag höra ord som "Uppmärksamhetskåt" och "Det är bara att sluta". Det är inte så enkelt. Tror ni på fullaste allvar att någon vill ha armar fulla med ärr och fortsätter år ut och år in i syfte att söka uppmärksamhet? Skulle inte tro det. Mitt privata instagramkonto är min fristad. Där jag kan söka stöd och tröst hos likasinnande. Men egentligen vill jag inget hellre än att bli frisk. Förutom de stunder jag vill dö då.

Jag skadar mig när jag behöver tröst ifrån något, när jag är stressad och när jag helt enkelt mår så dåligt att jag inte kan hantera min ångest. Jag tror många med mig känner likadant.


I förrgår hade jag sån enorm stress inför ett möte med socialen om tre veckor att jag i ren panik och med tankarna som en karusell i huvudet skar sönder hela handleden. Ute och vandrar med jeansen dränkta i blod. Blir hämtad av mitt boende och väl där släpper min lilla lycka över mitt kanske största sår någonsin. Ångesten tar över mig totalt. Polis och ambulans kommer. In till akuten fort. Träffar många sjukt otrevliga på akuten. "Skyll dig själv" säger dom och ser arga ut samtidigt som dom vill häfta ihop mig utan bedövning. Efter tjatande om bedövning och x antal klamrar senare får jag två filtar slängt på mig och sen stänger dom dörren i väntan på transport.

Vi blir inte behandlade som människor oftast. Dåligt mående visar sig på olika sätt. Jag skadar mig. Du som läser kanske tränar bort din ångest eller städar för glatta livet när du mår dåligt? Du kanske inte har armar fulla med ärr och kläcker ur dig någon dum kommentar eller ger en ilsken blick till folk med just självskadebeteende. Men du är inte bättre för det. Och inte jag heller. För jag är själv en av dom.

Avslutningsvis- många med självskadebeteende vill bli friska och få må bra. Hjälp istället för att stjälpa.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Hej på er!

Idag kom ÄNTLIGEN mina nya gardiner, dock passade inte skruvarna i de hål som redan fanns så det blir ett projekt för vaktis. Lite synd när man längtat så men den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge. Känner mig så stressad nu, inne i en riktig stressperiod och mina möbler från ikea kommer på måndag. Nästa vecka ska dessutom köket målas om så det blir riktig fixarvecka då. Sen kommer soffbordet antagligen veckan efter och TV:n veckan efter det. Sen såfort armarna läkt ska jag boka tid för tatuering. Ska ha två stycken, en på överarmen och en på vaden som min kära lillebror ska få designa. Ska vara en diamant då jag enligt honom är "hans finaste diamant" <3

Var på vårdcentralen idag då jag har en svullen hand som inte vill läka. Fick alla såren omlagda och lindade. Läkaren var jättegullig och det var "bara" en kraftig inflammation så jag slapp antibiotika vilket jag är väldigt glad över. Dock är jag inte glad över att jag inte har kunnat träna på tre veckor nu, morr. Infektioner, virus och inflammationer avlöser varandra. Sen har jag ingen motivation heller, höften krånglar också som f-n och det gör ont. Bråkar med allt och alla just nu känns det som men jag menar inget illa, det är bara det att stressen och alla flashbacks tar knäcken på mig just nu. Värst är det dock med personal som tidigare trott att jag alltid är glad och trevlig och sen får en chock när jag går bananas. Men ni som mår dåligt själva vet ju att man inte orkar hålla masken hela tiden, någon gång tappar man den. Fick dessutom reda på att en personal här snackat väldigt mycket skit om mig. Gör ju inte saken lättare. Tur här är att våran chef är världens mest förstående.

Nu har jag precis fått mina luckor avskruvade då dessa ska målas om och det är nog dags för en cigg. Men.. jag har ett ganska intressant inlägg till, förhoppningsvis ikväll så vi hörs 😁

Kram

Likes

Comments

Nu har jag äntligen beställt mitt nya hem 😁

Allt gick på en del men sååå värt det, så den 30 blir det montera montera montera i x antal dagar framöver. Sen kommer soffbordet 1 vecka efter den leveransen.

Hur skönt? Nu äntligen ska jag få ett hem. Imorgon kommer dessutom mina nya gardiner, så håll utkik efter bilder imorgon. Längtar ihjäl mig tills allt är klart. Det enda som fattas nu är tv och ny micro men det kommer när alla räkningar är betalda.

Så skönt det kommer bli 😍
#ikea #möbler

Likes

Comments


3 saker jag ser fram emot
Våren, Möbelleveransen och ny tatuering

3 saker jag gillar
Fetto, Min lägenhet och Mamma

3 saker jag inte gillar
Skitsnackare, Oreda och att ha ont
3 saker jag vill
Plugga, Att familjen kommer ner och få klart lägenheten

3 saker jag borde
Städa, Fixa Frukost och träna
3 saker jag kan
Skriva, Ta hand om Fetto och prata i telefon
3 saker jag inte kan
Stressa ner, Sluta vara envis och träna oftare
3 saker jag ofta pratar om
Fetto, Lägenheten och mina kompisar
3 saker jag önskar mig
Vår, Pengar och att få börja skolan
3 saker jag blir lugn av
Fetto, Bolltäcke och Datorn
3 saker jag blir stressad av
Möten, Poliser och kaos
3 saker jag ska göra i veckan
Beställa möbler, ringa K och få köket ommålat

Likes

Comments

Jag kan inte nog berömma min katt ❤️

Jag skadade mig nyligen och han kom in, såg bandagen och istället för att stryka sig lite överallt så gav han mig en puss istället. Det är kärlek när man behöver den som mest 😽

Ska skriva mer om mitt psykologsamtal som jag hade idag senare, för nu har jag bara ont men de kommer!

Ta hand om er!

Likes

Comments