Header

Det kan inte bara gå upp, det måste få gå ner också. I mitt fall jävligt mycket ner. Jag blev riktigt full igår. Började med en vanlig vinkväll med min kära väninna och sen tog helvetet fart. Min granne som jag just nu ligger i konflikt med blev väldigt arg för att vi två inte bjudit ner en annan brud. Dock kände vi två att vi behövde egentid och vi skrattade och hade det så mysigt.  I alla fall så snea han totalt och kallade mig och min vän för 'Slampor', 'Falska fittor' osv. Ja hans vokabulär var stor. Eftersom han redan innan kallat mig elaka saker som " Du behöver lite mer anorexia i ditt liv så fet som du är" och även tafsat på mig så fick jag nog. Onykter och stark, jag flög på han och spottade på honom samtidigt som hånen fortsatte hagla. Det värsta var att han också var onykter. Ingen ursäkt att tafsa på någon dock. Bråket var i full gång. Slog sönder allt mitt porslin i ren frustration och personalen hakade på hans linje och hånar mig dom med.

Väktare kommer och vidrigare människa får man leta efter. Han hakar på grannens hån vilket får mig att ge mig på nästan alla i personalen. Lätta slag men ändå. Sen kom polisen och eftersom min granne uppmanat mig till självskada så fick jag åka in och sy 11 stygn. Min kväll slutade på psykakuten men fick åka hem som tur var.

Aldrig mer alkohol.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej på er!

Nu är jag tillbaka och oj vad mycket som hänt. Nouw appen laggar så kan inte lägga in bilder men de kommer en bildbomb under dagen. Har verkligen saknat detta. Igår var jag och köpte ny telefon och jag har verkligen blivit Samsungmänniska nu. Det blev galaxy s8 och jag är nöjd men lite mycket att lära sig nu 😉

Måendet är bättre än på länge och jag trivs bra på boendet. Bättre boende får jag leta länge efter. Har skaffat min första tv på 5 år och jag fattar inte hur jag kunnat vara utan så länge. I höst kommer det, peppar peppar en till liten katt hit. Ska antagligen adoptera för jag vill hjälpa djur som haft det svårt.

Annars så hoppas jag få börja skolan i höst igen, vill bli undersköterska 😊

Hoppas ni vill fortsätta följa med på min resa. Kram

Likes

Comments

Jag längtar till måndag för då ska jag visa er vad jag kan. Folk kommenterar mina former, mitt matintag och allt jag vill skrika är "HÅLL KÄFTEN".

Jag är inte värd mer än rakbladets drag mot huden. Jag är med andra ord inte värd ett skit.

Likes

Comments

Klockan är snart tre på natten och jag är livrädd. Inte för att det idag hänt något.
Det är bara det.
Att mina trauman förföljer mig.
Jag är sedan ett litet tag tillbaka diagnostiserad med PTSD och ingen har sagt ett skit. Det fick jag själv luska reda på i mina journaler.
Hur ska jag ens kunna bli en människa igen?
Jag orkar inte mer men det känns som tomma ord.
Jag skriker inombords men ingen hör mig.

Om och om igen spelas minnesbilderna upp i mitt huvud och varje gång får det mig att vilja kräkas av smärta och rädsla.

Jag är så ambivalent. Jag vill ju inget hellre än att mamma kommer ner och vi får umgås trots övervakning men jag vill också inte att hon ser min inre smärta.

Jag är rädd att jag aldrig kommer bli en människa igen. Det är så sjukt.

Utanför min bubbla pågår livet som vanligt och jag vet inte ens vad ett liv är på riktigt.

Sova? Näe. Det är något som förföljer mig i sömnen och jag är livrädd.
#trauma #ptsd #psykiskohälsa #psynligt #depression

Likes

Comments

Andas tungt.
Drar fram rakbladet.
En-två-scratch.
Hela armen öppnar sig.
Fan också.

Jag har kommit till botten av mitt självskadande. Kirurgen idag sa att "Detta är ohållbart, du håller på att förstöra dina armar totalt". Jag vill sluta skada mig. Mer än något annat. Men varför fortsätter jag? Nu sitter jag här med 24 stygn och mår inte ett dugg bättre. Förutom det psykiska så har jag brutalt ont nu. Bandage som inte får tas av på 10 dagar. Jag är lost.

Likes

Comments

Jag sitter i min soffa. Framför mig bläddrar extravaket i sin tidning. Det är så bisarrt att jag som lyckats manipulera mig ur extravak på psykiatrin förut inte kan det denna gång-i mitt eget hem.

Sedan augusti har jag dygnet runt övervakats av personal i mitt eget hem och jag går med tron att jag fortfarande kan manipulera min handläggare och cheferna här att det är så bra med mig.

Ångest i bröstet-NEJ! Pressa bort känslan och på med ett leende. Inatt kanske jag kan använda de berömda "bladen". Men inte nu. Nattpersonalen bryr sig inte särskilt mycket ändå. Allt är ju så bra.

Men i mitt huvud är det kaos. Det gör så förbannat ont allting. Jag genomgår en tuff period nu. En av mina närmaste vänner har svikit mig totalt och vi har inte hörts på en månad. Jag äcklas av mig själv. Allt bara snurrar.

Om två veckor kommer mamma ner. Då måste jag vara någorlunda mer stabil. Men det ökar också kraven. Både åt det positiva och negativa hållet.
Rädd att mina armar har läkt fint och hon ser mig som "frisk" men också rädd att hon ska se mig som värsta psykfallet. Innan hon kommer ska allt vara perfekt. För att sen falla igen.

Likes

Comments

Utanpå tror alla att jag mår så bra.

Kilona har ökat men inte måendet.

Ni ser min skrattande fasad.

Ni hör hur jag pratar framtid.

Men det finns en person jag svikit och det gör mig ledsen och förstörd.

Det är Ana. Jag måste börja lyda henne nu. Kilona kommer rasa och den riktiga lyckan kommer åter.

Imorgon ska jag börja äta 500 kcal om dagen i en månad. Tar jag bort frukosten så blir de nog bra.

Jag orkar fan inte mer!

Likes

Comments

Hej hej! Det var ett tag sedan vi hördes och jag har velat logga in här och blogga på igen-MEN. Det finns saker som har stoppat mig.

Nummer ett är mitt mående. Tror ni känner mig rätt bra nu. Jag sätter på fasaden och får allt att se bra ut och sen.. BAM ner i hålet. Självskadorna har accelererat likt ett x2000 tåg som bara går fortare och fortare. I skrivande stund sitter jag här hemma, varit vaken tjugofyra timmar efter att ha tillbringat fredagkväll på akuten. Tolv stygn senare sitter jag hemma och skäms efter att ha bränt cirkus niohundra kronor på akuten på bara en vecka. Bra jobbat Ebba, verkligen. PIVA har jag också besökt tyvärr men inte på fyra veckor. Kan inte beskriva med ord hur vidrigt det stället är. På torsdag påbörjar jag min behandling mot självskadebeteende och det är med spänd förväntan. Jag vill ju sluta självskada. Men om jag inte självskadar så svälter jag. Denna onda cirkel som tar oss till punkt nummer två.

Nämligen att jag har flugit upp i vikt. Världens vidrigaste anorektiker, jotack. Har insett att min kropp inte kommer klara allt detta godis och snacks som klassas som normalt. Så jag har startat en privat blogg med lösen för att skriva om min extremt triggande kamp mot kilona. Jag vill vara vacker igen och jag skäms att ens visa mig. Kommer ej lägga upp bilder här föränns jag känner mig nöjd. På andra saker kanske men INTE på mig själv.

Punkt tre då. Min djävla prestationsångest. Ville göra bloggen stor. Gick all in. Föll. Krav krav krav. Nu kommer jag att blogga här oftare men jag vill ha något att berätta som ska ge er som läser någonting också. Den andra bloggen blir det mer tvångsmässigt på. Just nu har jag sådna enorma krav på mig. Perfekt perfekt perfekt.

Så det var väl anledningarna. Men jag har saknat er, jättemycket. Så, nya tag.

Jag håller på att skaffa mig intressen (tidsfördriv=slippa sötsug) och som mitt hem ser ut nu så står det odlingar lite här och var. Basilika, tomat, persilja, chili, spenat och zucchini. Dock gör jag mest detta för att jag är en riktig snålis numera. Spara har aldrig varit min melodi men nu jäklar!

Hoppas ni kommer in och läser fortsättningsvis också :) Kram

Likes

Comments

Varför lever jag? Det är så svårt nu. Men det måste få vara svårt också. Har hamnat i konflikt med min godeman och det var väl det sista jag behövde. Läser hennes arga sms men svarar inte. Orkar knappt med det sociala just nu men lägger på mig masken och fakear ett leende. Jag vill inte visa någon min inre smärta. Scenarion spelas upp- rädd personal- rädd katt- självskada-tårar-polis-PIVA.

Jag vill ju inte ha hit polisen mer men önsketänkande kanske att tro att dom inte kommer hit mer.

Håller på med en sak till mamma som jag ska skicka iväg snart och det är kul att göra något för någon annan. Mamma är bäst och jag hoppas att hon kommer ner snart

Likes

Comments

Detta är min katt Fetto. Han är för det mesta ganska lat och gillar att äta. Men han är också den mest fantastiska individ jag mött av djur och då mina vänner ska ni veta att jag haft måååånga.

Inatt var jag ute och efter 5 burkar energidryck så har man ganska mycket ångest. Jag hade innan jag drack så många redan extrema röster i mitt huvud och med mina enormt höga krav på mig själv så slutar det inte alltid så bra. Inte inatt heller. Jag drog från vaket och i skydd av mörkret satte jag mig på torget här i Hammenhög och skar mig rejält.Mörkt blod forsar ut och jag blir yr och hjärtat pumpar fortare samtidigt som min ångest tar över.

Går hem och hur jag lyckades ta mig hem tillslut minns jag knappt med den yrseln. I alla fall. Får ett sms av mitt vak där det står att katten är hemma. Kommer hem och lägger min telefon på laddning. Rösterna säger åt mig att skada mig mer så jag säger till Fetto som nu är ute att jag måste gå iväg en sväng. Brukar alltid prata med honom, oftast i alla fall innan jag går iväg. Han blir trygg då. Mitt vak gav mig 15 minuter (tjänstefel) men om jag trodde jag skulle få vara ensam med mina rakblad så trodde jag fel. Plötsligt kommer Fetto springandes efter mig. Kan inflika här att den katten går extremt sällan utanför området. Säger åt honom att gå tillbaka men han är bestämd. Sätter mig ner, tar fram bladet. Ett snitt, två snitt. Sen ser jag katten komma farandes. Han är bestämd och totalt orädd. Buffar lite och sätter sig sen i vaktposition. Då kan jag inte fortsätta.

Nog för att skada mig är det enda som enligt mig hjälper mig när jag mår apa men svika mitt djur det kan jag fan inte. Han är det bästa jag vet och allt jag har. Jag skulle offra mig själv tusen gånger om för att han skulle få må bra, det lovar jag er.

I alla fall så säger jag till Fetto att vi går hem nu och jag var väl 50 meter hemifrån skulle jag tippa. Vi tar oss hem och Fetto följer efter, såklart. Väl hemma byter jag kläder (Fetto utanför dörren, alltid när jag mår dåligt) och sen får han resterna av lite kyckling jag haft i kylen.


Så stolt och rörd. Min fina katt vaktade mig när det höll på att gå som sämst. Min bästa kompis gjorde inatt en hjälteinsats och var bättre än personalen.

Avslutningsvis- Tveka aldrig på ett djurs förmåga att läsa av och ta ingen för givet. Kram!

Likes

Comments