Header

Klockan är snart tre på natten och jag är livrädd. Inte för att det idag hänt något.
Det är bara det.
Att mina trauman förföljer mig.
Jag är sedan ett litet tag tillbaka diagnostiserad med PTSD och ingen har sagt ett skit. Det fick jag själv luska reda på i mina journaler.
Hur ska jag ens kunna bli en människa igen?
Jag orkar inte mer men det känns som tomma ord.
Jag skriker inombords men ingen hör mig.

Om och om igen spelas minnesbilderna upp i mitt huvud och varje gång får det mig att vilja kräkas av smärta och rädsla.

Jag är så ambivalent. Jag vill ju inget hellre än att mamma kommer ner och vi får umgås trots övervakning men jag vill också inte att hon ser min inre smärta.

Jag är rädd att jag aldrig kommer bli en människa igen. Det är så sjukt.

Utanför min bubbla pågår livet som vanligt och jag vet inte ens vad ett liv är på riktigt.

Sova? Näe. Det är något som förföljer mig i sömnen och jag är livrädd.
#trauma #ptsd #psykiskohälsa #psynligt #depression

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Andas tungt.
Drar fram rakbladet.
En-två-scratch.
Hela armen öppnar sig.
Fan också.

Jag har kommit till botten av mitt självskadande. Kirurgen idag sa att "Detta är ohållbart, du håller på att förstöra dina armar totalt". Jag vill sluta skada mig. Mer än något annat. Men varför fortsätter jag? Nu sitter jag här med 24 stygn och mår inte ett dugg bättre. Förutom det psykiska så har jag brutalt ont nu. Bandage som inte får tas av på 10 dagar. Jag är lost.

Likes

Comments

Jag sitter i min soffa. Framför mig bläddrar extravaket i sin tidning. Det är så bisarrt att jag som lyckats manipulera mig ur extravak på psykiatrin förut inte kan det denna gång-i mitt eget hem.

Sedan augusti har jag dygnet runt övervakats av personal i mitt eget hem och jag går med tron att jag fortfarande kan manipulera min handläggare och cheferna här att det är så bra med mig.

Ångest i bröstet-NEJ! Pressa bort känslan och på med ett leende. Inatt kanske jag kan använda de berömda "bladen". Men inte nu. Nattpersonalen bryr sig inte särskilt mycket ändå. Allt är ju så bra.

Men i mitt huvud är det kaos. Det gör så förbannat ont allting. Jag genomgår en tuff period nu. En av mina närmaste vänner har svikit mig totalt och vi har inte hörts på en månad. Jag äcklas av mig själv. Allt bara snurrar.

Om två veckor kommer mamma ner. Då måste jag vara någorlunda mer stabil. Men det ökar också kraven. Både åt det positiva och negativa hållet.
Rädd att mina armar har läkt fint och hon ser mig som "frisk" men också rädd att hon ska se mig som värsta psykfallet. Innan hon kommer ska allt vara perfekt. För att sen falla igen.

Likes

Comments

Utanpå tror alla att jag mår så bra.

Kilona har ökat men inte måendet.

Ni ser min skrattande fasad.

Ni hör hur jag pratar framtid.

Men det finns en person jag svikit och det gör mig ledsen och förstörd.

Det är Ana. Jag måste börja lyda henne nu. Kilona kommer rasa och den riktiga lyckan kommer åter.

Imorgon ska jag börja äta 500 kcal om dagen i en månad. Tar jag bort frukosten så blir de nog bra.

Jag orkar fan inte mer!

Likes

Comments

Hej hej! Det var ett tag sedan vi hördes och jag har velat logga in här och blogga på igen-MEN. Det finns saker som har stoppat mig.

Nummer ett är mitt mående. Tror ni känner mig rätt bra nu. Jag sätter på fasaden och får allt att se bra ut och sen.. BAM ner i hålet. Självskadorna har accelererat likt ett x2000 tåg som bara går fortare och fortare. I skrivande stund sitter jag här hemma, varit vaken tjugofyra timmar efter att ha tillbringat fredagkväll på akuten. Tolv stygn senare sitter jag hemma och skäms efter att ha bränt cirkus niohundra kronor på akuten på bara en vecka. Bra jobbat Ebba, verkligen. PIVA har jag också besökt tyvärr men inte på fyra veckor. Kan inte beskriva med ord hur vidrigt det stället är. På torsdag påbörjar jag min behandling mot självskadebeteende och det är med spänd förväntan. Jag vill ju sluta självskada. Men om jag inte självskadar så svälter jag. Denna onda cirkel som tar oss till punkt nummer två.

Nämligen att jag har flugit upp i vikt. Världens vidrigaste anorektiker, jotack. Har insett att min kropp inte kommer klara allt detta godis och snacks som klassas som normalt. Så jag har startat en privat blogg med lösen för att skriva om min extremt triggande kamp mot kilona. Jag vill vara vacker igen och jag skäms att ens visa mig. Kommer ej lägga upp bilder här föränns jag känner mig nöjd. På andra saker kanske men INTE på mig själv.

Punkt tre då. Min djävla prestationsångest. Ville göra bloggen stor. Gick all in. Föll. Krav krav krav. Nu kommer jag att blogga här oftare men jag vill ha något att berätta som ska ge er som läser någonting också. Den andra bloggen blir det mer tvångsmässigt på. Just nu har jag sådna enorma krav på mig. Perfekt perfekt perfekt.

Så det var väl anledningarna. Men jag har saknat er, jättemycket. Så, nya tag.

Jag håller på att skaffa mig intressen (tidsfördriv=slippa sötsug) och som mitt hem ser ut nu så står det odlingar lite här och var. Basilika, tomat, persilja, chili, spenat och zucchini. Dock gör jag mest detta för att jag är en riktig snålis numera. Spara har aldrig varit min melodi men nu jäklar!

Hoppas ni kommer in och läser fortsättningsvis också :) Kram

Likes

Comments

Varför lever jag? Det är så svårt nu. Men det måste få vara svårt också. Har hamnat i konflikt med min godeman och det var väl det sista jag behövde. Läser hennes arga sms men svarar inte. Orkar knappt med det sociala just nu men lägger på mig masken och fakear ett leende. Jag vill inte visa någon min inre smärta. Scenarion spelas upp- rädd personal- rädd katt- självskada-tårar-polis-PIVA.

Jag vill ju inte ha hit polisen mer men önsketänkande kanske att tro att dom inte kommer hit mer.

Håller på med en sak till mamma som jag ska skicka iväg snart och det är kul att göra något för någon annan. Mamma är bäst och jag hoppas att hon kommer ner snart

Likes

Comments

Detta är min katt Fetto. Han är för det mesta ganska lat och gillar att äta. Men han är också den mest fantastiska individ jag mött av djur och då mina vänner ska ni veta att jag haft måååånga.

Inatt var jag ute och efter 5 burkar energidryck så har man ganska mycket ångest. Jag hade innan jag drack så många redan extrema röster i mitt huvud och med mina enormt höga krav på mig själv så slutar det inte alltid så bra. Inte inatt heller. Jag drog från vaket och i skydd av mörkret satte jag mig på torget här i Hammenhög och skar mig rejält.Mörkt blod forsar ut och jag blir yr och hjärtat pumpar fortare samtidigt som min ångest tar över.

Går hem och hur jag lyckades ta mig hem tillslut minns jag knappt med den yrseln. I alla fall. Får ett sms av mitt vak där det står att katten är hemma. Kommer hem och lägger min telefon på laddning. Rösterna säger åt mig att skada mig mer så jag säger till Fetto som nu är ute att jag måste gå iväg en sväng. Brukar alltid prata med honom, oftast i alla fall innan jag går iväg. Han blir trygg då. Mitt vak gav mig 15 minuter (tjänstefel) men om jag trodde jag skulle få vara ensam med mina rakblad så trodde jag fel. Plötsligt kommer Fetto springandes efter mig. Kan inflika här att den katten går extremt sällan utanför området. Säger åt honom att gå tillbaka men han är bestämd. Sätter mig ner, tar fram bladet. Ett snitt, två snitt. Sen ser jag katten komma farandes. Han är bestämd och totalt orädd. Buffar lite och sätter sig sen i vaktposition. Då kan jag inte fortsätta.

Nog för att skada mig är det enda som enligt mig hjälper mig när jag mår apa men svika mitt djur det kan jag fan inte. Han är det bästa jag vet och allt jag har. Jag skulle offra mig själv tusen gånger om för att han skulle få må bra, det lovar jag er.

I alla fall så säger jag till Fetto att vi går hem nu och jag var väl 50 meter hemifrån skulle jag tippa. Vi tar oss hem och Fetto följer efter, såklart. Väl hemma byter jag kläder (Fetto utanför dörren, alltid när jag mår dåligt) och sen får han resterna av lite kyckling jag haft i kylen.


Så stolt och rörd. Min fina katt vaktade mig när det höll på att gå som sämst. Min bästa kompis gjorde inatt en hjälteinsats och var bättre än personalen.

Avslutningsvis- Tveka aldrig på ett djurs förmåga att läsa av och ta ingen för givet. Kram!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hej hej 👋🏻

Idag har det ju varit alla hjärtans dag och för mig som är singel har den faktiskt inte inneburit mer speciellt än att Fetto fick lite extra gott.

Solen kom fram en bra stund och då åkte även solbrillorna på 😎 Satt ute jättelänge och det var sååå skönt.

Måste visa er lite av det jag köpt också, beställde lite grejjer i söndags och inget har såklart kommit än men detta är iallafall lite...

Längtar såå tills allt kommer, speciellt Air Maxen 😉

Vi hörs!

Likes

Comments

Jag funderar och funderar. Är livet värt att leva? Det är så mycket som snurrar nu och anledningen till att jag idag inte lägger upp någon bild är för att jag helt enkelt är för ful för att visas offentligt.

Jag tänker så mycket och även om mitt skal och sken är en glad, välmående tjej så skriker hela min insida av ångest, smärta och hat. Vi börjar med maten.

Jag är inne i värsta "Mat är så jävla gott-period" just nu. Och jag skäms. Skäms ihjäl. Vad gör jag mot mig själv egentligen? Jag vill ju bli riktigt skinny igen och inte se ut som en vanlig fet åsna. För det är så jag känner mig. Jag vill ju även minska på maten för att få mindre energi, det leder till att jag inte orkar få så mycket utbrott som jag i dagsläget får. För jag får riktigt hemska utbrott. Mycket är kroppsbetingat. Jag vill inte ha min kropp. Så jag slängde mat nu. Orkar inte se skiten. Ska handla imorgon och är pissrädd att jag köper godis men klarar jag att inte göra det ska jag ge mig själv en liten belöning, heh. Imorgon startar jag 30 dagar utan godis och onödigt socker. Beställde kläder nyss men det känns inte roligt.

Min hy har tagit stryk av allt socker och vikten likaså. Folk har i hela mitt ätstörda liv präntat in i mitt huvud att det är normalt att unna sig lite och att är jag sugen på sött så ska jag äta sött. Riktigt så funkar inte min kropp. Jag kommer i dagsläget aldrig kunna äta socker på ett normalt sätt och då tar vi med kolhydraterna också. Blir även vegetarian imorgon. Det är något jag hoppas kommer kunna hjälpa mig. Anledningen till att det blev ändrat till vegetarian är för att mina Beavita shakes innehåller som i princip alla andra pulver på marknaden, mjölkprotein. Har två burkar och nu får jag fan inte fuska. Blä på mig men jag ska kämpa som tusan med vikten och aldrig ge upp oavsett vad.



Sen funderar jag mycket på min familj och min livssituation i övrigt. Det känns som att jag sviker mamma men framförallt min 11 åriga lillebror genom att leva som jag gör, Så fast är jag i självdestruktiviteten. Jag skäms för deras skull att jag inte kämpar tillräckligt. Dom tycker att det är jobbigt och vill helst inte komma ner pga mitt vak. Och jag har själv satt mig där. Dessa skuldkänslor får mig att vilja fakea ett bra mående så jag slipper skiten men PIVA läkaren som jag träffade igår tror inte ett dugg på att jag kommer klara det. Erkände att jag håller med. Det måste gå lite längre tid först. Han menade på att tas vaket bort så tar jag mitt liv/skadar mig riktigt riktigt allvarligt. Har ju punkten "Kroniskt suicidal" på mig så han grundar ju sin bedömning mycket på det. Men om min familj skäms så mycket, kan man inte ta bort vaket och låta mig dö? Bara så dom slipper skämmas så mycket.

På fredag är det psykologsamtal och jag vill inte gå. Jag mår inte ett dugg bättre av att gå där och efter att en polis ur första patrullen igår (jag kaosade och satt i sammanlagt 3 polisbilar igår) vräker ur sig att mordförsöket var mitt fel så känner jag detsamma. Han menade på att han förstod att L tyckte jag var jobbig. Så nu känner jag bara att det är JAG som borde låsas in istället för hon. Och traumaterapi, varför det?


Nej, det är så mycket som rör sig i mitt huvud nu. Allt bara snurrar på fortare och fortare men ändå visar jag inget utåt knappt. Jag vill inte vara svag. Vill vara den starka tjej alla ser mig som.


Likes

Comments

Tjaba! Idag hade vi kalas för en boende som fyllde år och det var kul. Jag bakade till kalaset tillsammans med en personal på eftermiddagen och det blev vegansk kladdkaka. Alla tyckte den var jättegod och själv blev jag rätt nöjd med resultatet😉

Jag har tänkt på det många gånger och kommit fram till att jag trivs riktigt bra på mitt boende. Har bott på fem stycken innan och detta boende känns så anpassat för mig. Sen, det är inte jättekul med vak- fine, men om man tänker bort det så är det till och från kul att bo här. Jag har jättebra grannar och en som bor här och jag har fått ett gemensamt intresse för vegansk mat iom att jag på måndag helt går över till det. Nu ska bara lägenheten bli klar ordentligt. Just nu är the big project att få in alla saker där dom ska vara samt att beställa lite foton. Mitt soffbord kom nu på kvällen och det är sååå fint...

Riktigt nöjd måste jag säga. Annars så kom denna jävla ångest nu på kvällen men det gick över fort som tur var. En bra personal fångade upp mitt dåliga mående i tid och jag sa faktiskt till. Stolt där!

Ha det bra!

#möbler #soffbord #kladdkaka #baka #vegan #psykiskohälsa #ångest

Likes

Comments