Om jag bara hade kommit till Australien en månad tidigare. Hade inte tvekat då, eller kanske en liten tvek men hade så gjort det. Jag var så nära att faktiskt skriva upp mig för att göra tough mudder men i sista sekund så ändrade jag mig... och varför undrar jag nu? Just då fanns det flera anledningar, ingen träning på flertalet månader, springa 17 kilometer och inte 100 procent koll på kroppen som jag just insett den senaste veckan, nu ser jag inga av dem anledningar som tillräckligt stora men men, det är ju lätt att vara efterklok.

Dagen började 5.30. Då var det dags att kliva upp, packa det sista och ta sig till Ashfield station. Sen bar vi iväg mot äventyret. Jag och ett tiotal kollegor bar oss iväg på årets tough mudder. För mig var detta något helt nytt och något jag aldrig hörts tala om innan. Föreställ dig 40,000 ton lera, 17 kilometer och 20 hinder. Låter inte det bara för kul :) Nu ska jag inte rabla på i en evighet, för tro mig det skulle jag kunna. Ni får helt enkelt njuta av bilderna.



Dagen var bara så bra. Och vad jag älskade var hur man kunde se alla olika typer och former av människor. Det var också då jag insåg mitt misstag att inte vara med, men hur som helst. Jag har nog aldrig sett så många människor samarbeta för att övervinna vissa hinder och leran, man får verkligen inte glömma leran. Från mina kompanjoner som faktiskt gjorde det kan jag meddela att de kommer har lera på ställen man inte vill i flera veckor framöver.

Ni får njuta lite till av dessa underbara bilder som togs idag. Jag gör det i alla fall :)

Planerar själv att utmana mig själv nästa år, Tough Mudder 2018 låter rätt bra. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Kanske flyttar jag hit. Till vissas förskräckt... Jag menar vem lockas inte av det när man ser dessa bilder.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Dagarna går så fort här nere. Idag har jag vart här i 39 dagar och det känns som att tiden bara flyger iväg. Rutinerna börjar falla på plats och man känner sig mer och mer säker för varje dag som går. Men samtidigt som det känns som tiden bara flyger iväg känns det som att man inte varit någon annan stans än just här, vilket vi alla vet inte stämmer. Och samtidigt som det känns som att jag aldrig varit på ett annat ställe så har jag en inre röst som säger till mig att göra så mycket som jag bara kan för snart sitter jag på planet på väg hem igen. Jag vet inte om något av det jag säger verkar förståeligt. Jag vet inte ens om det gör det för mig. Det är konstigt hur tankarna vandrar ibland.

Hur som helst om vi nu ska komma in på vad titeln säger. The Chinese Garden Of Friendship. Ännu ett av mina mål är att utforska alla underbara parker som finns i Sydney och det är en hel del om jag ska vara ärlig. Men man måste börjar någonstans.

Denna väldigt lilla men underbara park var som att transportera sig till Kina. Eller vad jag tror det skulle kännas att vara där iallafall. Små hus, vattenfall och underbara träd och växter.



Det som var så annorlunda med denna park var placeringen av den. Man skulle aldrig kunnat tro hitta en park där om man inte letade efter den. Mitt inne i stan bland alla höghus låg den. Kanske en av anledningarna till att det inte var så stor men ett måste att besöka om man är i Sydney en lite längre tid. Men samtidigt som att man utforskar andra sidan jorden och allt underbart det tillför saknar man vissa saker med Sverige lite för mycket ibland.



Turen som vi har är att det finns ett IKEA som inte ligger alltför långt bort. Ett besök till IKEA med lax och potatis med fläderdryck och en daimtårte bit kan inte sitta bättre då. Och självklart ett stopp i butiken på vägen ut gjorde att dagen inte kunnat bli mycket bättre. Nu sitter jag här och smaskar på svenskt lösgodis, marabou och till min lycka en julmust :)

Likes

Comments


Ett av mina många mål som jag vill hinna göra här nere är att uppleva olika vandringsleder. Och med det sagt så begav jag och Kalle av oss på en av många som vi ska göra. Igår blev det The Spit till Manly. En mellansvår men lång... väldigt lång.

Måste bara tillägga att en av alla underbara saker mitt jobb erbjuder är en personlig tränare för våran grupp. I fredags kände jag mig modig nog att hänga med för första gången... och helst den sista om jag fick välja själv. Föreställ er när man var liten och körde inte nudda golv. På den nivån körde vi, klättrade, kröp, hoppade och det mest fasansfulla... vi som en grupp skulle ta oss över en två och en halv meter vägg och ner på andra sidan...behöver jag säga mer för att ni ska förstå att det enda jag kunnat tänka på sedan dess är smärta...i hela kroppen.

Trotts detta bestämde jag att trotsa min oerhört ömma kropp och ge mig ut på den korta vandringen som Kalle framförde det... en 20 kilometer vandring, 32 689 steg avverkades denna dag. Men den var helt underbar!!



Om ni någon gång bestämmer er för att besöka Sydney och vill göra en vandring som ger er allt skulle jag definitivt rekommendera denna. Vi började med att gå genom en liten park som sen gick vidare till en strand, och därefter bar det uppåt och in i djungel. Så himla fint med små broar lite överallt. Därefter kom man upp på en fantastik platå som fortsattes med mer djungel och sist men inte minst Manly. Det är första gången jag var där och det var super mysigt med små cafés och butiker. Där bestämde vi oss för att äta frukost då vi hade gett oss av tidigt och var rätt hungriga.

Dagen var så himla bra och så fin men kroppen behöver nog ett tag för att återhämta sig :)


Likes

Comments


Man kan inte vara i Australien och inte uppleva en av de "viktigaste" högtiderna på året fick jag förklarat för mig mer än bara en gång. Så i tisdags var det dags för mig att uppleva den så australienska speciella högtiden Melbourne Cup. Som jag fick det förklarat, och som jag nu kan intyga på, är det en årlig hästtävling där fokuset ligget minsta lika mycket på mode som på själva tävlingen i sig. Klänning, högklackat och en flor var ett måste tydligen, och för er som inte vet vad en flor är, för det visst inte jag heller innan, så tänk er en liten sån där hatt som dem bär på en begravning i alla filmer... Ja, precis en sån. Alla klädde upp sig och fixade sig fina. Även "pojkarna" på bilden i mitten :) Tydligen var inte skjorta och kavaj lika spännande som vår utstyrsel så här vände man helt enkelt ut och in och vips blev en ny trend född.



Om vi nu ska prata om själva tävlingen i sig... jag hade väldigt blandade känslor kring den. Men för att komma till det måste vi börja från början. I två veckor har jag hört om det här Melbourne Cup, hur spännande det är, att dem i delstaten Victoria faktiskt har en ledig dag från jobbet för att det är så stort och vad man ska ha på sig. Så ja, det var väldigt spännande när dagen faktiskt kom. Och som jag redan konstaterat i tidigare inlägg är inte denna jobbplats som alla andra. Mat, dryck och mycket annat bjöds det på redan innan tävlingen. Sen var det dags att samlas i stora rummet för att se på hästarna. Tre minuter.... det var hur länge fokuset låg på den där tv skärmen och hästarna, sen var det tillbaka till att äta nybeställda munkar, prata om allas kläder och fortsätta prata om allt annat är hästarna.


Så... jag vet att hästarna är säkert jättebra skötta och att dem får att den kärlek dem förtjänar. Men här trängs dem in i en liten "bur" för att sedan när dörren öppnas springa så fort de bara kan. Och många av dem älskar det säkert men kändes så konstigt att hela Australien stannar upp för att titta på ett par hästar, vilket de i och för sig förtjänar för de var grymma, jag blir alltid så imponerad över hur snabbt djur kan springa. Skulle personligen inte vilja sitta på ryggen av en av dem hästarna :)

Så allt som allt var dagen väldigt bra och speciell. Jag finner så mycket glädje att se och uppleva nya saker, hur stora eller små dem än är. Glöm aldrig att ta vara på det ni har, se er omkring och uppskatta det som finns runtom er, jag lovar det är fint!


Likes

Comments


Idag har jag varit på mitt äventyr i en månad. Det är så svårt att beskriva hur allt känns. Det har varit så extremt mycket nytt och så mycket man ska vänja sig vid men jag älskar det. Det har gått så fort samtidigt som det känns som jag varit här i en evighet, det är så konstigt att det kan kännas så. Och om jag ska vara ärlig känns det inte som att jag upplevt så mycket tills jag faktiskt tänker tillbaka till den senaste månaden.



Ett par saker som skiljer Sverige och Australien;

#1 - Först och främst, en liten sak men viktig att komma ihåg. Oavsett om man tar bussen eller tunnelbanan ska man alltid klicka kortet mot läsaren både när man går på och av.

#2 - Ännu en liten sak men hur man bäddar sängen. Jag är medveten om att det är fler länder som gör detta men här har man först själva lakanet. Sendan mellan täcket och lakanet har man ännu ett lakan, som jag låg och sov på ett par dagar innan jag insåg att det fanns två. Man ska alltså har ett lakan mellan sig själv och täcket. Om jag ska vara ärlig vet jag inte varför men så gör man iallafall.

#3 - Jobbmiljön. Inte för att jag kan kalla mig ett jobbproffs och det kan mycket väl vara såhär någon annan stans utöver här men så var det absolut inte på mitt förra jobb. Vilket för mig var rätt självklart, men hur som helst. Vad sägs som ett Xbox, leksakspistoler, personlig tränare, yoga och öl/vin/cider/läsk med ost och kex varje fredag efter 4? Kan väl säga att jag blev lagom förvånad min första fredag på jobbet när alla vid fyra hugget gick och tog varsin öl ur vår bar och lite ost och kex. För alla som undrar, ja...det finns en bar i kontoret.

Nu efter en månad är det inget man tänker på men något man tänkte på i början, som med allt nytt man upplever för första gången.



Det har varit en berg och dalbana för att säga det minsta, med det har varit en bra en. Hemlängtan är något som jag ännu inte upplevt till 100 procent vilket jag är så extremt tacksam över. Det är klart att jag då och då saknar familj och vänner så att det gör ont men det gör man alltid, oavsett vart man är, åtminstone i mitt fall.

Om vi går vidare till engelskan. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig känt mig särskilt bekväm med att prata engelska, man säger fel, det känns som att människor dömer en och det är ansträngande att prata och höra ett annat språk näst intill hela tiden. Och så var det dem första dagarna också... men smått som smått så vänjer man sig. Istället för att tänka på vad man ska säga innan man faktiskt säger det kommer det automatiskt.

Och sist men inte minst, man inser hur mycket mer man klarar av än vad man trodde från början. Jag tror inte det skulle skada en själ om vi alla gjorde något som vi inte var 100 procent bekväma med, oavsett om det är att åka till andra sidan jorden eller prova laga en ny maträtt... dåligt exempel kanske men ni förstår vad jag menar. Man lär sig så mycket om sig själv som man aldrig skulle få veta om man alltid gjorde det som man var bekväm med. Våga utmana dig!



Trotts hur bra allt är här nere och hur mycket jag har fått uppleva under denna månad, man får inte glömma min födelsedag :), så saknar man vissa saker som Sverige har och inget annat land. Bröd exempelvis... jag är fullt medveten om hur konstigt det låter men svenskt bröd är bland det bästa som finns. Detta är dock lite svårt att få tag på på andra sidan jorden men ett besök till IKEA kan vara det bästa man kan göra och man kan få tag på något som är nästan lika gott som svenskt bröd, om inte lite bättre till och med.



Jag kan inte vänta på vad som väntar mig resten av tiden här nere. Planerar redan för fullt vad jag absolut inte får missa, vore rätt dumt att ångra något man inte gjorde på andra sidan jorden... det är trots allt rätt långt att åka hit för något man missade.


Likes

Comments

I tisdags var det en speciell dag, 31 Oktober. Inte för att det alls går att jämföra med vissa andra länder men detta var något nytt för mig. Jag kommer ihåg att jag har klätt ut mig en gång eller två men dekorera huset och stå och dela ut godis hela kvällen var nytt. Och inte så lite godis var det heller...

Om jag skulle gissa var det nog uppemot 2 kilo om inte mer... tråkigt för oss blev det inte mycket kvar. Det bästa var nog ändå att dekorera huset. Spindlar, spindelnät, dödskallar, lampor, pumpor och lite annat fick komma upp på huset denna gång.

Likes

Comments

23 dagar har jag varit här nu, känns som att tiden gått så fort samtidigt som att det känns som att jag har varit här i en evighet. Det är så konstigt att det kan känns så, 23 dagar är mycket samtidigt som att det är så lite.

Hur som helst, en av de sakerna vi hade för oss idag var att gå på sculpture by the sea, det är en årlig utställning med olika skulpturer varje gång. Den är precis vid Bondi Beach med en underbar utsikt.

Det är så konstigt att man är här på andra sidan jorden och får uppleva dessa saker.



Jag blir alltid så fascinerad av vad vi kan åstadkomma. Jag hoppas att eran dag har varit lika bra som min :)

Likes

Comments

Klockan var 12.15 första gången jag fick uppleva denna underbara jord med oändligt många fina länder, plaster och människor. Detta betyder alltså att jag har haft 19 underbara år på denna jord, men vad har då hänt kan ni ju undra.

1998-2010

Det är nog många och om det inte är många måste det åtminstone vara några som inte glasklart kommer ihåg sina första 12 år, jag är en av dem personerna. Det är klart att jag kommer ihåg fragment men allt som allt så levde vi ett "normalt" liv, bortsett från en och en annan flytt, om jag skulle uppskatta var vi nog uppe i 6 vid den här tiden.


2010

Detta år hände något speciellt som skulle ändra så mycket. Det var detta år som vårt typiska Svensson liv förändrades till vårt livs äventyr. 2 månader i Thailand. Det lät som en evighet när mamma och pappa sa det. 2 hela månader skulle vi vara i ett annat land som vi aldrig varit i och gå i en ny skola. Om jag får säga det själv är det det bästa ni någonsin gett oss, så tack mamma och pappa <3.

I december gav vi oss iväg mot varmare breddgrader, en av mina värsta flygresor jag någonsin varit med om och hitintills min längsta. Allt var så nytt och så annorlunda. Inte kunde man tro att det var här man skulle spendera halva tiden av sitt tonårsliv.



2011

Första hela året i Thailand, ett "främmande" land med ett språk man inte talade. Visst hade vi varit här tidigare men nu skulle vi faktiskt vara här ett helt år. Mycket hände detta året. Mycket roligt men också vissa saker som var mindre roligt. Vi kan väl sammanfatta det som att majoriteten av det mindre roliga hände under samma vecka. Dengue. Först blev pappa offret för troligtvis samma mygga som stack oss alla. Sen blev det min tur, dagen efter mig fall mamma och sist med inte minst, några dagar efter mamma föll Maya som offer för myggan. Låt oss inte ens prata om turen Tyra hade... Mitt i allt detta hade vi även en tsunami varning och en jordbävning. Men nu lite bilder på lite roligare saker som hände under detta år.


2013 - det stora året

Inte kunde jag någonsin tro att detta skulle bli vårt livs äventyr. 2013 tog vi vårt pick och pack och faktiskt flyttade till Thailand. Mycket bättre än så kunde det nog inte bli. Vad finns det inte att gilla med Thailand, bortsett från en tsunami varning eller två, dengue, maneter som kan döda en på några sekunder och vi får inte glömma dem enorma spindlarna? Detta var också året vi fick en ny familjemedlem. Song, skåda denna skönhet. Jag vet att vi har konstaterat många gånger att hans utseende inte är för alla men har är definitivt min lilla prins 👑.



2013-2016

Livet i Thailand fortsatte som vanligt och det blev till och med en vardag. Hur konstigt det än låter så blev detta vår vardag. Så hur såg en vanlig dag i Thailand ut? Konstigt nog inte så olik en helgdag i Sverige. Vi gick upp vid 8 hugget för att fixa oss för att sedan bege oss till gymmet, därefter direkt upp till "våra" tre underbara hundar för att ta en långpromenad. Sen hem... duscha och sen om jag nu ska säga hela sanningen blev det nog en liten powernap innan skolan satte igång. En av alla fördelar med att plugga distans. Dagen fortsatte med lunch och sedan var det dags att hämta Tyra från skolan. Stressigt tyckte vi... Och ännu svårare var det att välja en restaurang, om man nu kan kalla dem för det. I-landsproblem jag vet men många av oss har dem. Livet i Thailand var så likt men ändå så olikt vad jag upplevt innan.

Tänk vad 2 månader i ett främmande land kunde förändra ens liv så mycket. Ena dagen satt vi där i bilen på väg till skola och jobb i ett mörk och kallt Linköping och en sisådär 36 timmar senare befinner man sig i en helt världsdel. Och inte fick vi bara uppleva och se Thailand. Kambodja, Kina, Hong Kong, Indonesien, Japan, Macau, Malaysia, Singapore, Vietnam, Australien, Nya zeeland, Danmark, Frankrike, Tyskland, Luxemburg och Spanien är alla länder som jag har fått äran att besöka under mina 19 år. Det är nästan ett nytt land varje år sedan jag föddes. Något som jag ska försöka upprätthålla så länge jag kan.


2017

Ett annat stort år. Året jag flyttade hem till Sverige ensam, året jag tog studenten, året jag dansade bal och året som jag fick mitt första riktiga jobb. Så vart ska vi börja... flytta hemifrån och när ens föräldrar bor i ett annat land är en utmaning. Så olikt allt man kunde tänka sig. Något som dock har gett mig förståelse att man klarar mycket mer än vad man kan tro. Och sen kom det jobb, inte bara ett utan 4... och straxt därefter var det min tur att dansa den bal som jag längta så efter sen dagen jag fick se Mayas.




Tänk vad livet kan ta snabba vändningar, och evigt tacksam är jag över det. Det är så lätt att glömma bort allt mycket man faktiskt får uppleva. Ingen dag är sig lik och varje dag får vi se något nytt. Men detta år är fortfarande inte slut och heller inte mina resor. Här är vart jag har hållit hus dem senaste 22 dagarna och kommer vara vi 150 till.

Likes

Comments