I och med att jag tagit studieuppehåll har jag gjort en lista över saker jag vill göra. Nedan följer min hinklista respektive Sabina Ddumbas "Homeward Bound". Feel free to listen.

Jag vill...

...Citera i akvarell [ ]

...Skulptera i lera [ ]

...Fotografera abstrakt [ ]

...Måla kladdigt [ ]

...Läsa Tolkien [ ]

...Få ekollon och kastanjer att grå [✓]

...Sy en medeltidsklänning [ ]

...Åka till Gotland för medeltidsveckan [ ]

...Tälta i skogen [ ]

...Brodera blommigt [ ]

...Skapa mönster [ ]

...Resa till Island [ ]

...Rida islandshästar [ ]

...Skriva en roman [ ]

...Segla [ ]

...Spela brädspel [✓]

...Dansa annat än fult [ ]

...Formge ett eget typsnitt [ ]

...Skapa en portfolio [ ]

...Skapa material till min portfolio [ ]

...Åka skridskor [ ]

Likes

Comments

ALLMÄNT

Efter gymnasiet... Ja, vad händer då?

På gymnasiet gick jag den naturvetenskapliga linjen. Kort efter att jag börjat läsa insåg jag dock att det banne mig inte var något jag ville läsa vidare inom. Matematiken vart' största problematiken. Redan i första terminen på gymnasiet stod det klart för mig att jag hade lyckats välja "fel" i mitt val av program. I slutändan, till trots, är det ändå ett av de bästa besluten jag tagit i mitt nittonåriga liv. *

Under årskurs två halkade jag av en händelse - i sökandet efter utbildningar att gå efter gymnasiet - in på en kandidat (treårig) vid namn "Grafisk design och kommunikation". Så mycket till slump tror jag så här i efterhand inte att det var, då jag alltid varit intresserad av skapande. Tejpen - det verktyg jag bemästrade bäst vid sex års ålder - har varit en ständig följeslagare. I mina ögon var allt som kunde göras om (skokartonger, trasiga kritor, glasspinnar etcetera) guld.

Det där "halkandet" gjorde att jag i trean i april månad sökte till ovan nämnda utbildning, vid Linköpings universitet i Norrköping. I juli fick jag antagningsbeskedet...
Jag kom in! Lyckan var total.

*Tack vare att jag läste så pass mycket matematik som jag ändå gjorde (t.o.m. Ma3c - vilket inte var frivilligt) var jag behörig att söka den här utbildningen. Dessutom träffade jag vänner för livet på gymnasiet.

Lyckan var även total de första två månaderna på högskolan. Klasskamraterna, gycklet, föreläsningarna - studentlivet i stort - var fantastiska. I augusti och första halvan av september flög tiden iväg...
Men mot början av oktober började jag tänka om.

- Borde det inte vara roligare att studera? Det här är ju ändå min drömutbildning?

- Kanske om jag väntade ett år eller två, så skulle kurserna kännas ÄNNU roligare?

- Vad innebär ett sabbatsår?

Oktober den tolfte tog jag beslutet att ta ett studieuppehåll, med andra ord ett avhopp där jag ändå får behålla min plats för att börja om med utbildningen om ett år. Huruvida det blir till hösten 2017 eller inte har jag däremot ännu inte bestämt. Så här i efterhand känns det bitterljuvt. Å ena sidan saknar jag alla de underbara människor jag träffade i Norrköping. Å andra sidan vet jag att det inte var ett "hejdå" utan ett "vi ses senare".

Efter gymnasiet befinner jag mig i mitt föräldrahem. Jag söker jobb med ljus och lykta, tränar på gym ( trodde jag aldrig skulle hända), läser, kompisdejtar och skapar i lera, färg och lust.

Likes

Comments