En vacker sommarkväll satte Johan en silvrig ring, med gravyren Johan 18/7-2014 på mitt vänstra långfinger. Jag satte en likadan silvrig ring, men några storlekar större och med gravyren Ebba 18/7-2014, på hans.

Jag tog studenten den 12 juni. Efter att ha sprungit ut och dansat med klassen på flaket, samt haft studentmottagning i ett partytält på trädgården, var jag lagom trött, så jag gick in och la mig i sängen. Johan följde givetvis efter och la sig bredvid. När vi låg där läste jag ett brev från Matilda, och tårarna fyllde mina ögon då jag läste hennes fina ord om mig. Efter hennes brev, så läste jag ett liknande brev som Johan hade gett mig tidigare under dagen. Ögonen fylldes återigen med tårar. Johan torkade bort tårarna som sakta gled ner över min kind, böjde upp sitt huvud lite för att kunna kolla mig i ögonen. "Jag älskar dig Ebba. Vill du förlova dig med mig?" frågade han med en nervös röst, en röst som jag inte alls är van vid. Jag sprack upp i ett leende, det kittlades i magen och tankarna blev flera hundra för en kort millisekund. "Ja, det är väl klart" svarade jag och kunde inte sluta le, vilket resulterade i att Johans leende blev lika stort som mitt och att det som skulle ha blivit kyssar, mest blev två leende munnar mot varandra.

En månad och sex dagar efter att han frågade, inföll dagen då vi hade bestämt att vi skulle sätta ringarna på varandras fingrar. Den 18 juni. Jag visste inte alls vad vi skulle göra för något, utan det skulle bli en överraskning. Vid fem-tiden satte jag mig i passagerarsätet och Johan satte sig bakom ratten. Under hela färden satt jag och gissade på vart vi skulle, men när vi körde förbi Kalmar och Färjestaden försvann möjligheten för de ställerna som jag gissade på. Vi fortsatte att åka, länge, och Johan var så nöjd över att jag inte förstod vart vi skulle. Efter två timmar började vi närma oss Löttorp som är en liten by på norra Öland. Då började jag ana att det kanske var restaurangen Lammet & Grisen som vi skulle till. Och mycket riktigt så körde Johan dit. Jag hade aldrig varit där tidigare, och Johan var nervös över vad jag skulle tycka om maten och stället eftersom att jag är väldigt kräsen av mig, samt eftersom jag tycker att det är jobbigt att vara på ställen jag aldrig har varit på förut.

När vi kom dit beställde vi dricka och gick och satte oss på takterrassen i väntan på att vårt bord skulle bli klart. Det var väldigt mysigt där uppe - fin utsikt, gosiga soffor och fantastiskt väder. Efter ett tag var vårt bord klart och vi gick och hämtade mat (buffé). Restaurangens specialité är just lamm och gris, som de grillar helt mitt inne på restaurangen. Jag vågade mig på att smaka lamm, och det var väl helt okej. Grisen däremot, och speciellt fläskfilén var underbar! Tillbehören till köttet var nästan ännu bättre - örtkryddad potatis (som var den godaste potatisen jag någonsin ätit), goda såser med vitlök och frasigt bröd. För att summera så var maten väldigt god och sällskapet ännu bättre. När vi tagit en omgång till och var nöjda beställde vi in en citronsorbet som vi delade på uppe på takterrassen och bara mös. När glassen var slut och solen började vandra neråt åkte vi vidare, ännu längre norrut. Jag förstod verkligen inte alls vart vi skulle.

Efter 20 minuter stannade Johan bilen och vi klev ur. Framför mig såg jag ett hav, en sol som närmade sig horisonten och raukar. Johan har berättat nu i efterhand att jag bara stod och gapade, och jag kan mycket väl tänka mig att jag gjorde det, för jag hade aldrig tidigare sett något så vackert.

Vi la en filt på en liten rauk och satte oss på den. Stället vi satte oss på låg lite gömt mellan två större raukar och det var verkligen perfekt. Johan tog fram en burk med melon, två champagneglas och själva champagnen. Champagnen han hade valt är nästan den enda som jag tycker om, och jag började le när jag tänkte på att han alltid gör allt för att jag ska vara så nöjd som möjligt. Vilken kille <3 Han hällde upp champagnen och därefter tog han fram asken som han öppnade. "Vill du förlova dig med mig?" hörde jag igen för andra gången i mitt liv, från samma fantastiska kille. Jag minns inte om jag svarade "ja" eller "självklart" för jag var bara så himla lycklig. Han trädde på ringen på mitt vänstra ringfinger, och jag trädde på den andra ringen på hans. Vi kysstes, skrattade, skålade, drack, åt och var lyckligast i världen. Framför oss rörde sig solen närmre och närmre horisonten och allt blev bara vackrare och vackrare. Tillslut slukades solen av havet, men vi satt kvar en stund och bara var. Bara han och jag, min fina.




















Likes

Comments