Jag vet att inget blev som vi tänkt oss

även fast jag lovade dig att, aldrig sluta kämpa för vår skull

för ja' vet hur det känns när krossade hjärtan ska lagas

Å sprickorna dem måste limmas ihop

Har legat i sängen i dagar

Å de frågar mig vart det gör ont

Där, i sängen, i duschen, på golvet

I hallen där vi brukar va'

Där, i rummet, på klubben o' den restaurangen vi fira' din 16 födelsedag

Ja må' du leva, vi blåser ut ljusen idag

Jag blundade och önska mig allt

Ja' kan inte säga, du vet vad det var


Dom sa att pojkar inte gråter,

Sen börja alla gilla frank

För ingen fattar Channel Orange, för där finns tårar överallt


Nu ser ja ba vitt o rosa,

Glider solo i gamla Nikes

Knivig situation

För i magen, där lever butterflies

Å vi va superrika barn, dricker var varannan dag

Inte mycket som finns kvar, som går att ta tillbaks

Å du njuter av mig som billigt vin å,

Vi fryser fast i en vintertid

Ser du hur det fint det blir

Men mitt inre är stängt som en pyramid

I en vit ferrari

Det är bara det vi drömmer om men den kommer aldrig

Inte bara vi som drömmer om sånt


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår var jag och Lily på Bryson Tiller. Kan konstatera att det LÄTT var en av de absolut bästa konserter jag varit på. Delad första plats med the boy, aka drizzy. Men förstår ni nivån då? Jag trodde aldrig att något skulle toppa Drake, han är ju den absolut sjukaste jag vet.
Har lyssnat på Bryson i ett par år nu och har taggad söönder till detta men det har alltid varit så långt bort, tills vi sitter där i kön med nummer 35 och 36 på handen och vi ser några killar i ett fönster med SELF stort printat på ryggen. Shit vad det slog mig då. Sen när vi kommer in och står på andra raden, och springer för att köpa våra egna, aldrig har man varit såhär taggad.
Det hände så extremt mycket under kvällen och tappade bort alla vi stod med, hamnade längst bak, fick nästan en panikattack men all ilska och oro bara försvann så fort det slocknade i lokalen och jag hör Bryson skrika över beatet på Self-made. AAAH då bara kom all styrka tillbaka och trängde mig fram igen med hjälp av några tjejer (tack för hjälpen, verkligen) som såg numret på min hand (de 50 första fick nämligen gå in tidigare tillsammans med vipen, sjukt ja vet) och skrek på folk att släppa fram mig haha. Kom äntligen fram till Lily (typ) precis när alla börjar skrika och ser honom stå där 3 meter framför en. Alla dåliga känslor ersätts med kärlek, lycka och det känns ju som en dröm, alltså den bästa känslan nånsin som alltid kommer på konserter. Alla i hela lokalen sjunger med ¨GUCCI ON MY BELT, BOUGHT A NECKLACE FOR MYSELF, BOUGHT GIUSEPPE FOR MYSELF, SPENT THEM BLESSINGS ON MYSELF, DONATELLA THAT’S A KILLA¨ äej shit va mäktigt det var. Trycket som tidigare var så extremt dämpas och jag har plats att dansa, hittar några nya vänner att dansa med, hamnar brevid Angelina igen och sedan brevid Ivan för att sedan tappa bort de då och då, men äh. Vafan, shit va man lever nu. Alla låtar var så extremt bra live och hans röst är ju finare live?? Trodde inte det var möjligt ens. Får ögonkontakt med Bryson under 502 come up och vi kör versen tillsammans, tog ner mobilen när han klev ut på den lilla boxen som gör att vi kommer honom ännu närmre och nästan når honom. Han ser att jag inte håller upp mobilen och kollar mig i ögonen, så mäktigt, wow. Hela texten bara satt också, yes. Sen Rambo, Run Me Dry, Sorry Not Sorry, Don’t Get Too High, Wild Thoughts. ALLA var helt klockrena live, och den där gången han drog ut på oo-oovertime alltså WOW.
Inte varit såhär lycklig på länge, men pcd:n är grov, också på samma nivå som Drake, nästan iaf. ¨New music on the way¨ and I can’t wait. See you soon again Pen Griffey. Hans scenspråk levererar wild thoughts för lång tid framöver, så jävla snygg och sättet han rör sig på. Ni som inte va där, ah ni missade en riktig show. 10/10 !! synd att han inte körde Right My Wrongs men man kan inte få allt här i livet. Är överfylld med känslor just nu, tur att man har två konserter till att se fram emot. Finns verkligen inget bättre än att gå på konserter. Kommer alltid vilja höra mer, höra om, höra nytt och se fler, se om, se mera mera mera.

Likes

Comments

Logic släppte ett album i våras som heter Everybody.

Jag har inte lyssnat supermycket på honom tidigare men har hört ett par låtar. Men när jag fick höra om detta album var jag tvungen att lyssna. Den låten han fått mest cred för är 1-800-273-8255 som är numret till USAs suicide-hotline. En låt med ett väldigt starkt och fint budskap, som visas tydligt även i musikvideon. Den släpptes för ett litet tag sen bara.

Logic berättade att när han skulle göra musikvideon så försökte han spegla av hur samhället verkligen ser ut idag och han valde huvudrollen utifrån de som är som mest utsatta i USAs samhälle. Tycker personligen att han förtjänar så mycket cred och han är ett så bra exempel på en musiker som pratar om viktiga saker i sina låtar, finns tyvärr inte tillräckligt av dem. Nothing but love !! Tipsar starkt om att lyssna på albumet, lyssna även på hela Waiting Room, viktig konversation som förs. Glöm även inte att kolla på hans framförande på VMAs tillsammans med Alessia Cara och Khalid, två extremt duktiga artister som är rätt nya till musikvärlden, men redan gjort stort avtryck. Khalid är en av mina favoritartister och han lägger mycket tid på att påverka människor med sina åsikter, he’s very woke. EH fick typ nyss reda på att jag även ska se Khalid i vår. Synd att man inte ska på Logic på torsdag dock, hade varit så fett.


Likes

Comments

Har under en längre period varit nere i en svacka. Ingen motivation till nånting alls nästan. Vilket verkligen är den värsta känslan någonsin. Dessutom har jag haft svårt att komma på vad jag ska skriva om i ett andra inlägg. Känns så mycket svårare än ett första, de har man ju haft hela livet på sig att skriva. Iaf, har även känt att jag inte riktigt tänker på annat än svackan heller eftersom jag även haft det jobbigt kring mina vänner och det är ju alltid där jag finner min trygghet. Älskar dem alla supermycket men ibland blir det bara för mycket och tror vi alla känner det, och att de även haft lite samma svacka som mig. Istället för att lyfta varann har det blivit som vi istället bara gör varandra mer negativa
Okej dehär blev inte en så positivt start på inlägget men iaf, det jag skulle komma fram är att jag varit borta nu från fredag till söndag. Vi har nämligen återträff med Malingsbo. Var egentligen inte heller supertaggad på det men jag uppskattar verkligen att få träffa de vännerna jag inte ser lika ofta då de bor i andra städer. Grill, Vera, Sarah, kom jag väldigt nära i somras och är några jag uppskattar extremt mycket. Känner att jag är mig själv fullt ut och kan vara den jag vill vara utan att tänka efter. Så skön känsla. Det blir alltid lika jobbigt att säga hejdå och nu inse att en stor del av oss inte kommer ses fören nästa sommar. Visst, vissa av oss ses ju men ändå, det är verkligen som ett andra hem och trivs så bra där, trivs med den versionen av mig själv jag är där. Uppskattar närheten både fysiskt och känslomässigt. Är inte sådär super närgången människa men här blir alla det, och det suger att komma hem, man känner sig så ensam.
Men trots så lite sömn som man får, kommer man hem så utvilad för man möts av så mycket positiv energi att man blir fylld för lång tid framöver. Svårt att förklara, men tror ni vet vilken känsla jag menar, eller hoppas verkligen att ni vet!
Är glad att jag åkte, behövde verkligen komma bort ett tag.

Likes

Comments

Jag var ute och gick samtidigt som jag lyssnade på Noel och Luddes podd. Noel konstaterade att nya året börjar ju egentligen nu, efter sommarlovet, för det är då man kan ändra sina rutiner. Nytt skolår, nytt jobb kanske. Det är ju inte ofta man egentligen ändrar saker den 1 Januari, det är bara något man lärt sig. New year, new me eller hur var det?
Iallafall, just därför jag startar denna blogg nu, för jag är i extremt behov av nya rutiner och vanor. Har länge tyckt om att skriva men aldrig riktigt tagit tag i det, men nu känner jag att det är dags.
Juste, kanske ska presentera mig också. Jag heter Ebba, jag är 17 år (eller snart iaf, i November). Ja, jag är ett höstbarn, kanske är därför jag tycker om den så mycket? Nej, det har nog inte med det att göra men iallafall man kan säga I come alive in the fall time, I. Same, Abel. Spenderar mycket av min tid med musik och dans. Är en person med väldigt mycket tankar och åsikter och tror det delvis är därför jag gillar att vara kreativ, för att få uttrycka mig. Ni kanske redan hann märka, att musiken är stor del av mig. Ni som lyssnar på The Weeknd märkte verkligen. Jag mår verkligen som bäst när jag är på konserter eller reser, eller får testa något nytt. Men musiken är något som inspirerar mig stort och speciellt hur de binder så många människor samman på grund av en enda gemensam nämnare, så fett, verkligen.
Blev verkligen inspirerad av en nära vän, Ebba Andersson, som startade en blogg för ett bra tag sen. Jag är inte den som läser mycket bloggar men gillar att läsa om folks tankar och hur de ser på saker. Hennes sticker ut i mängden, så som jag också vill. Vill inte alls sitta och skriva om varje dag, för de ser ju rätt lika ut, och blir rätt enformigt. Vill skriva mer abstrakta saker, som Ebba beskrev det. Vi får se vart det leder!
Men varmt välkomna,
Hoppas ni är här för att stanna, hoppas att jag är det haha nej men hur avslutar man ett inlägg? Aja, lär mig väl med tiden
Xo

Likes

Comments