Header

Är det inte konstigt hur drömmar kan påverka hela ens morgon? Drömde något så jätte konstigt att jag lär förmodligen gå runt och tänka på det hela dagen idag. Vaknade även upp och inser att jag börjar bli sjuk. Hej halstabletter och nässpray! Konstigt? Nej, träffar ju några förkylda människor varje dag så det har väl bara varit en tidsfråga. Ikväll är det vilodag ifrån gymmet så jag ska hem, laga chili corn carne och ligga på soffan hela kvällen och kurera och plöja serier. Världens bästa ide.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Allting ska bara härdas ut.
Det kommer finnas dalar och det kommer finnas toppar och det är okej. Jag kommer ta mig ur det här som en betydligt starkare människa än innan.
Det här året blev inte så bra som jag hade hoppats på, men hur det än är så lär man sig av allt som sker. Av detta tog jag lärdomen att när någon är för bra för att vara sann, så är dom oftast det.

2018 är mitt år. Då jag ska satsa mer på mig själv och skapa ett bättre liv åt mig själv och åt Aimee. Det är ett år där jag inte ska ha några krav på mig själv utan ska försöka slappna av mer och ta livet med en klackspark.

Att komma tillbaka till toppen får ta tid, det måste få ta tid. Allt sker inte över en natt och ingenting sker av sig själv. Men med ett positivt tänka så överlever jag nog morgondagen också, även dagen efter det och sen resten av dagarna också.

När klockan slår 00 på nyårsafton är det jag som vänder blad och börjar skriva på ett nytt kapitel.

Heja livet och heja mig!

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

2018 närmar sig hörrni och nu börjar tankarna om nyårslöften florera i huvudet.
Jag har funderat på två löften. Det handlar inte om att börja träna mer eller äta bättre, inget av alla dessa traditionella löftena. Utan mina två löften jag funderar på går hand i hand med varandra. Dessvärre kan jag inte tala om än vad det är då jag vill vara helt bestämd innan jag säger något om det. För bestämmer jag mig för detta så ska det också fullföljas och dessa löften är så pass stora ändå att det krävs en ordentligt fundering kring det. Jag kan säga som såhär, mina löften handlar om att stärka självkänslan hos mig själv och att jag ska lära mig att kunna älska mig själv för den jag är.

Har ni några nyårslöften?

Likes

Comments

Det tog mig ett tag att hitta den människan som jag kände att ”han, han är den jag vill spendera alla mina dagar tillsammans med”. När jag väl hittade honom så blev jag rädd, det var många gånger som jag tänkte för mig själv ”tänk om jag gör något fel så att denna människa inte längre vill vara med mig”. Den senaste månaden har jag klandrat mig själv så fruktansvärt och jag har slagit mig själv ner till botten av de djupaste träsk. Jag frågar mig själv hela tiden ”vad gjorde jag för fel?”

Varför gör man så? Klandrar sig själv för någon annans misstag och dumdristighet?

Jag har börjat insett för mig själv att det kanske såhär det är meningen att det ska vara. Jag kanske inte hör ihop med någon utan mitt öde är att jag ska leva ensam. Jag kanske kan fånga någon med mitt yttre men det kanske är min insida det är fel på. Jag kanske är alldeles för svår att leva tillsammans med.

Jag ifrågasätter mig själv om jag är en bra mamma till Aimee. Jag vet att jag försöker göra mitt allra bästa för att hon ska få växa upp med kloka värderingar och en självkänsla utan dess like. Att hon ska känna att hon klarar av allt hon tar sig till och att världen ligger i hennes händer. Men vad gör jag? Även hon kanske tror att det är jag som förstör det för mig själv.

När jag berättade för henne en morgon att vi inte skulle få träffa J mer så blev hon jätte arg på mig och sa ”du är så jävla dum mamma”. Det kanske är så, att det är mig det är fel på, att det är jag som är dum. Lite senare gosar hon ner sig under mitt täcke och säger förlåt för det hon sagt, att hon inte menade det. Men hur det än är så tar jag åt mig.

När jag gick på högstadiet så fick jag en lapp ifrån hennes pappa (vi hade bråkat) där det stod ”ord sårar mer än slag” och visst stämmer det. Ord håller sig kvar, de liksom gräver sig in och slår rot på nått sätt. Man glömmer inte vad folk en gång har sagt.

I morgon ska jag till Visby med en utav mina närmaste vänner. Vi ska på vin/öl provning på strand och jag har verkligen sett framemot detta. Men nu, såhär kvällen före, ligger jag här och känner hur hjärtat slår hårdare och hårdare, hur rädslan kommer ifatt mig. Tänk om, jag får se han där, med henne, eller med någon annan tjej. Mitt hjärta kommer gå i kras och vad kommer efter botten i träsket? Det finns ingenting där. Vart hamnar jag då? Jag behöver skaka av mig det här och gå in med en positiv inställning att det kommer bli en bra kväll.

Jag måste försöka glömma det som hänt. Han ville ju egentligen inte vara med mig, med oss. Det är ju så tydligt. Så varför ältar jag allt, om och om igen? Bara att inse den hårda faktan att jag inte dög helt enkelt. Jag måste lära mig acceptera det som är, förlåta, glömma, gå vidare. För min egna skull och för Aimees skull. Jag kan inte gräva ner mig utan jag måste ta mig upp. Jag vet att jag klarar det här, jag har gjort det förut. Det som inte dödar stärker.

Jag lämnar detta kapitel för att aldrig läsa det igen. Jag kommer vara vettskrämd nästa gång jag träffar någon, men det är självförtroendet och självkänslan jag måste bygga upp igen för att den rädslan ska försvinna. Men nästa gång så kommer ingen få träffa Aimee , förrens allt verkligen känns bra. Nästa gång ska allt ske rätt och riktigt. Jag vet att allt med J gick alldeles för fort och hanterades alldeles för dåligt. Gör om, gör rätt.

Nu ska jag krypa ner och omfamna min lilla tjej, som är den absolut viktigaste människan för mig och det är för hennes skull jag nu släpper allt och börjar ta mig upp till ytan igen. Hon och jag💜

Likes

Comments