View tracker

Jag är förälskad. 

I ett par skor i min hall, i en hand som håller min från krogen, i en röst som aldrig låter glad, i ett leende som bara ler när han jävlas, i en famn som håller mig så hårt när jag sover, i fingrar som stryker mig på ryggen när vi vaknar. I ord som ibland slår hål på mitt hjärta, i han som tar allt täcke på nätterna och hans svarta hårstrån, hans ögon som jag har så svårt att bestämma färg på & i kråkan som han placerat på sitt bröst. 

Jag är förälskad.

I en människa jag delat fler nätter med än jag gjorde med min förra sambo. I en människa jag nästan pussat på fler gånger än min första kärlek. I en människa som en gång torkade mina tårar när en kille kört över mig totalt. I en människa jag skrattat så mycket med. I en människa som jag kysste för första gången för 14 månader sedan. I en människa jag legat fler gånger med än jag någonsin gjort annars. I en människa som tar varje gång han får att köra över mig som killen som han torkade tårar ifrån gjorde.

Jag är förälskad.

I en pojke, i en idiot, i en fuckboy, i ett skratt, i ett par fantastiskt fina ögon. I ett rovdjur, i en dåre, i en slags närhet, i en slags rädsla, i ett så fint leende. I cigarettlukt, i bakfylleångor, i bakfylleångest, i ett äventyr, i ett evigt letande. I det omöjliga, i det oändliga, i det utan slut, i det med en konstig början, i det som tagit slut hundra gånger. 

Jag är på något konstigt vis förälskad i det som inte går att nå. I det som aldrig kommer bli, i det som hela tiden pågår, i det som gör mig glad, i det som sårar mig, i det som får mig att släppa taget, i det som får mig att kämpa, i det som får mig att skratta, i det som får mig att hata, i det som får mig till och med svartsjuk. 

Jag är inte alltid förälskad.

97 procent av alla nätter somnar jag själv. Jag somnar med ångest i bröstet för att han fick somna i min säng ännu en gång, eller för att jag fick ta en promenad hem. Jag somnar med ångest i bröstet och tänker att aldrig någonsin mer igen. Men att avgöra om man är full av vin eller av längtan är svårt ibland, och plötsligt står han där och pussar mig på kinden och jag är tillbaka på noll. Vi delar en taxi hem och somnar i samma säng igen och så pågår det. Om och om igen. 

​​Jag är inte alltid förälskad.

För det mesta är jag bara förälskad i tanken på dig. För oftast så gör jag inget annat än att avsky dig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

N!

Varje dag tänker jag på dig, varje dag tänker jag på oss. På alla bråk, på alla skratt, på alla nätter, på alla tårar, på alla kramar, på alla nattliga samtal, på dina gröna ögon, på alla hemligheter. På alla pussar på kinden, för varje gång jag somnat i din famn, på varje morgon jag vaknat utan dig.

På alla gånger vi skrikit på varandra tills luften i lungorna tagit slut & ett utmattat "jag älskar ju dig för helvete" avslutar samtalet.

Jag drömde om dig inatt. Jag höll dig så så hårt, & jag viskade att "du vet väl hur mycket jag tycker om dig".

"Stockholm håller andan till toner av forever young. Två hjärtan som förstört varann en natt när alla ljus försvann, forever young. Jag står med hjärtat i halsen & dina ögon kan inte dölja sanningen. Ikväll är det vi faller, allting har ett slut. Stan är vår, trots alla år, vi är vackrast efter två. Förlåter du mig, förlåter jag dig"

Jag hoppas jag får krama om dig på söndag
🎀

  • 36 readers

Likes

Comments

View tracker

I tisdags när jag kom hem från farmors boupptäckning läste jag pärmarna jag fått från min farbror. Den ena pärmen innehöll brev, kort som suttit på blommor & en lista med vilka som ringde efter den 3/4-98. Alla dessa brev, kort & samtal innehöll samma sak; ett deltagande i sorgen efter min pappa. Jag grät & log om vart annat, & ibland värkte det så mycket i bröstet när jag läste namn på personer som inte längre finns med oss på jorden. Där i fanns även en sammanfattning från begravningen (som dessutom hölls exakt den 26/4 - på dagen 18 år!!) med vilka som skickat blommor, vad som stod, vad som sjöngs och sades. Där i fanns även ett litet fotoalbumen med bilder på min pappa från dödsbädden & från jordsättningen. Jag trodde jag skulle tycka bilderna från dödsbädden skulle vara obehagliga, men jag tänkte att jag va ju där, så varför skulle dom vara hemska nu?

Och där låg han, & Emelie, 5 år, står bredvid och tar farväl av sin pappa. Alldeles stilla, med händerna knäppta. Ett plåster över det hemska i pannan & ett blåöga. Nu förstår man varför. Även bilder från kistan, där han ligger i en rutig skjorta (vad annars?) och ett brev från Emelie, 5 år, där jag skrivit hans telefonnummer till himlen & en nallen som jag hade en likadan av. Den är borta, givetvis.. Men det var min pappa.

Den andra pärmen innehöll alla minneshälsningar till olika fonder från människor som kände honom. Jag skämtar inte när jag säger att det var över 100 stycken, & inte ens hälften av namnen kände jag igen.

Jag grät, men kände inget obehag. Jag är inte rädd för döden, & jag har lärt mig leva med det.

Men så insåg jag hur orättvist det är. För första gången på 18 år inser jag att jag kände inte min pappa & kommer aldrig att få göra, & kände sån ilska över det! Så arg blev jag.

Och så kom jag att tänka på momma. Min älskade, bästaste, finaste lilla momma. För ett år sedan var hon här, hon har handlat alla mina möbler & hon städade min lägenhet jag precis flyttat in i så fint. Satte upp gardiner & köpte hem allt man behöver. Hela sommaren var vår, vi fiskade & plockade bär, spanade efter björn & drack vin i kvällssolen. Vi skrattade & grät, & det va hon och jag. I efterhand känns det som att det var meningen, som att livet visste att dethär är eran sista tid tillsammans & att vi skulle ta hand om varje dag. Och så slog det mig. Jag kommer aldrig mer att prata med henne, krama om henne eller ringa henne. Aldrig någonsin igen. Aldrig. Och när jag tänkte den tanken vill jag ringa henne, men kom på att det går ju inte.

Jag slår ett nummer: Hallå! Hallå? Säg, kan man på detta nummer till himlen nå? Då vill jag bli kopplad dit med detsamma, för jag vill prata med min lilla mamma. Fråga henne om hon har det bra och säga att jag tänker på henne varje dag. Saknaden är så stor, så stor. Det är svårt att mista en älskad mormor.



Hur lever man ett helt liv utan sin bästa vän?

  • 38 readers

Likes

Comments

Varje dag dyker det upp nya människor. Nya människor som får mig att tappa tillit på mänskligheten, mina vänner, min familj. Helt okända människor som kommer fram och gör sig löjlig på andras bekostnad, människor som spelar på andras tankar och känslor. Under helgen har jag träffat rekordmånga på kort tid, och ibland är jag så jävla glad över att jag är just jag.

Igår var en sån dag. Jag vaknade upp, hann kisa på telefonen vad klockan var innan herr Ågren hade sparkat omkull mig i sängen. "Dethär blir en lång dag" tänkte jag, men tack vare Seb så var jag tvungen att masa mig ur sängen där jag legat och analyserat varenda ord jag sagt, varje steg jag tagit, varje människa jag mött.

"Kunde jag gjort på ett annat sätt? Kunde jag sagt något annat? Undvikit personen? Hur räddade jag det? Kommer dom minnas mig? Har JAG gjort något dumt nu? Fan va jobbigt det blev att andas."

Jag VET att jag inte gjorde något fel, att det är dom det är fel på och inte mig. Att jag inte sagt något konstigt, att jag inte gjorde ett enda fel alls. Så, varför känns det så som att jag gick i tusen miljarder bitar när jag vaknade?
För att jag tror alltid det bästa om folk. Jag tror inte på oärlighet, på lögner, på påhittade historier och inte på att göra sig löjlig på andras bekostnad. Jag tar inget för givet, men jag litar på folk.
Men för varje dag som går mot mitt liv som vuxen och självständig, så är det människor som vill ta det ifrån mig, som vill säga till mig att "Emie, lita aldrig på någon" eller "Du kan inte lita på mig heller, din sopa". Kanske inte riktigt ordagrant, men det känns så! Och det förstör, för allt jag tror på. För den jag är. Det förstör mig.

Så hur tar jag mig härifrån?
Svaret är enkelt och det finns bara en väg: den andra än den jag går på nu. Jag måste sluta upp med alla dessa saker som får mig osäker och obekväm i mig själv. För hade jag inte varit den jag är nu, så hade mitt liv tagit slut igår. För det lilla som människor gör med andra, är en stor sak för vissa och sådant som får allt det jobbiga att tippa över och gör liv till död.

Det är dags nu. Dags att lägga all jävla skit bakom mig. Bort ifrån människor som inte vill mig bra hela tiden. Bort ifrån människor som jag bara duger för ibland, bort från dom som spelar på mina känslor, som låtsas, ljuger och sviker. Dom som får mig att tro gott men som visa något helt annat. Bort från dåliga krogkvällar och falska vänner, bort ifrån den dåliga sidan av mig själv och bort ifrån denhär jävla stan, innan jag också blivit som dom.

​Allt det där som dom pratar om, det är därför du hatar dom
Men spring för ditt liv, för dom drar ner dig i skiten om dom kan
Du är för bra för dom, ändå ville du va som dom
Men spring för ditt liv, för dom drar ner dig i skiten om dom kan

TA MIG - OM NI KAN!

Likes

Comments

Jag tror att alla någonsin i livet tänkt eller kommer tänka: är alla killar svin? Givetvis är svaret nej, det rätta svaret är nog att alla människor är svin oavsett kön, men i den här uppenbarligen för lilla stan har killarna ett utstickande beteende som jag aldrig stött på någon annanstans. För att klargöra och inte göra någon upprörd så vill jag innan jag listar detta idiotiska beteende berätta att jag inte vill peka ut någon, och jag drar inte er alla ner över kanten. (Ni drar era medpojkar över kanten. Ja, kanten)

- ↠ - Jag hörde om en kille som var kär en gång. Han hade träffat en fin tjej som han höll tätt intill sig när han sov, som han kysste passionerat och så fort hon lämnade honom skickade han ett gulligt sms och avslutade varje samtal med "Jag älskar dig". Och så fort han lagt på skickades ett nytt sms till andra människor än flickvännen. Små ord som egentligen inte betyder någonting med en innebörd som betydde "jag är själv, jag vill ligga med DIG, kom hit så jag får vara otrogen", och medans flickvännen gick sina ärenden, drack vin med sina vänner eller jobbade på glatt på sitt jobb så låg en annan tjej på rygg i sängkläderna hon senare skulle somna i.

Jag önskar att min nästa mening var "En dag fick hon reda på att hennes idiot till pojkvän var otrogen, hon dumpade den skitstöveln och blev bästa kompis med hans ex och dom startade ett uppror mot honom!!". Tyvärr inte. Som jag har hört det så är han väl inne på sitt typ sjuttiotredje förhållande och håller på exakt likadant.

Jo just det! Det här med att båda könen är svin är bevisat här för jag hörde också att någon ska ha berättat för en av dessa 73 flickvänner att hennes pojkvän var otrogen. Flickvännen slog den som berättade det och fortsatte leva "lyckligt" med sin pojkvän.



- ↠ - Vilken människa gillar egoistiska människor? Ingen. Där har vi också ett exempel på att tjejer är svin(tråkiga). På Tinder tar dom emot frågorna som att det vore pengar och bryr sig inte om att ge något tillbaka - för att sedan bli lite upprörd och sårad när killen slutar skriva för att han tappade intresset.

Hur som haver, detta inlägg handlar om killar som är svin så jag fortsätter där: det enda som är värre än tjejer som bara pratar om sig själv, sin vikt, sin längd, sina kläder sina fötter sina naglar sina finnar sina allt jävla möjligt jag bryr mig inte!!!!! är killar som bara pratar om sig själv. Eller gör allt för att stå i centrum. Jag har två exempel.

Exempel 1:
- Jag vet inget värre än killar som gråter. Alltså visst är det lite gulligt och romantiskt när dom gråter efter ett gräl för att dom ångrar sig, eller när dom blir glad och lycklig eller liknande, när dom visar känslor helt enkelt, men det har hänt mig eller mina vänner en och tio gånger för många gånger att killar börja gråta på grund av...

?! VAD
Man står det som en jävla jubelidiot, rynkar på pannan & kliar sig i hårbotten och undrar vad i helvete hände precis med dig?! Du står här och gråter för att jag inte vill gå hem med dig från krogen? Och du då, där ligger du i min säng och gråter för att jag inte svarar dig när du berättar att du är såååå ledseeeen över någonting men du vägrade berätta vad dom tio första gångerna jag frågade så jag lessnar. OCH DUURÅÅÅ som ringer på fyllan och skriker ut din kärlek ATT HUUUR KUNDE JAG LÄMNA DIG EFTER TVÅ VECKOR!!!! Tycker du att jag är ful?!

Alltså.
Nej. Jag är givetvis inte fläckfri heller, en gång för ett tag sedan ringde jag samma kille 66 gånger på 2½ timme, trots att vi träffades 15 minuter efter första samtalet. Vad hände med dom 60 återstående samtalen? Men det var faktiskt länge sedan jag ringde någon en kille och grät ut min kärlek på fyllan. Tack och lov.

Exempel 2:
- "Hörde du att jag lyfte 100kilo på gymmet idag?" och även fast man inte är ett dugg jävla intresserad av vad han gjorde på gymmet så är ju killen fruktansvärt gullig och snäll och trevlig och man gör allt för att visa intresse, så där sitter man i fyrtio minuter och lyssnar på hur han lyfte hundra kilo på gymmet! När han äntligen berättat klart om sitt otrooooooligt ointressanta gympass så vill man gärna berätta något ur ens egens liv. "Ååhh jag träffade min barndomkompis idag, hon har fått barn, och hon...." sedan tar bilmekarsamtalet över.

Död åt er. Helt ärligt. Jag tänker inte ens lyssna på din jävla skit om du inte tänker lyssna på min jävla skit. Och framförallt så kan du glömma att jag kommer sära på benen eller ens tänka tanken att ta din kuk i min mun. Du får leva i celibat, eller hitta en ny tjej!

Jag har väl hittills egentligen snackat om ganska tvåkönade problem. Jag vinklar det ur min synvinkel som tjej, men jag tror garanterat att du som kille kan känna igen dig. Jag nämnde ju som sagt att jag ringt ett par olämpliga samtal på fyllan, och för att inte tala om sms eller facebookmeddelanden. Men som jag uppfattat följande så är det inte så vanligt att killar har detta problem.

- ↠ - Det här eviga sexpratet ÖVERALLT!!!!11 på nätet, eller för att övertydlig mig: sexskrivandet. För så mycket prat blir det ju inte, bara tankar och vidriga meddelanden man önskar att man aldrig fått. Vi tar lite exempel från de olika sociala medierna:

-
- Facebook: Har du någon gång blivit puffad av en helt random snubbe? Eller kanske någon du vet vem det är men absolut inte känner? Han ser bra ut så du puffar tillbaka, och ni puffar en dag eller två innan han börjar skriva. Plötsligt får han det att låta som att ni är fett sugna på varandra och bör träffas på toaletten som ligger vid parkeringshuset vid Gulf i stan. Inte riktigt kanske.

Eller så får man en meddelandeförfrågning från Erik, 47 från de norra delarna av Sverige som undrar om han kan "lura med mig ut i skidbacken för han har minsann börjat med slalom i vinter han!". Nja, gärna inte. För att inte tala om alla vidriga norrmän som skrev och skickade mycket konstiga meddelanden till mig.

Tur det finns en blockknapp alltså.

- - Snapchat: Äntligen har killen som spanade in dig på krogen i fredags lyckats lokaliserat dig genom att fråga ut sina vänner och han har fått tag i din snap, vid närmare fundering så var det du som var lite för full och gladeligen gav ut den till honom där och då (såg han inte rätt söt ut ändå?). Överlycklig över en ny kontakt öppnar du med spänning den inledande snapen han skickat och dääääär tappade du matlusten godislusten och till och med att du inte ens är sugen på chips längre!! Du överväger snabbt att bli lesbisk också.

En dickpic! "Hej, minns du mig från i fredags? 😏"

- ➤ - Instagram: Är det någon som faktiskt tittat under hashtagen #freethenipple? Jag gjorde det första gången i typ september, oktober nångång, typ jävligt långt efter att den kom till. Jag skulle inte rekommendera någon under 18 att kolla där, och inte pryda människor heller. Det fanns en annan som hette #egggplant eller något sånt också, inte heller tecknade barnfigurer direkt.

Hur som haver, anledningen bakom free the nipple var väl att kvinnor ska kunna visa sina bröst utan att det ska vara sexobjekt, kan väl ha vart en bra anledning, men såklart så utnyttjas den och mitt bland alla #freethenipple inlägg så dyker määääääääängder med dickpics upp..

- - Tinder (eller nån annan dejtapp): Det börjar med en matchning och som tjej väntar man på att killen ska skriva, såvida han inte är sjuuuuukt snygg 😍😍😍 för då kan man inleda ett samtal. Man skriver ett par meningar, undrar vad den andra gör och hur man mår. Kanon, suveränt, jättebra - något annat är ju konstigt att svara. Och när man kommit förbi "Hej, hur mår du? Vad gör du?" så kliver man plötsligt på "Ska vi ses?". Ses? Alltså, jag tänkte ju kanske att jag kan få reda på lite mer än att du mår bra och att du gör ingenting, eller mekar i garaget, eller kom nyss in, eller vad du nu gör, innan jag bestämmer mig för att träffa dig?

Men ibland så dyker ju han upp, den som gör precis så, frågar lite mer, undrar vem jag är, och glöm för tusan inte den tredje frågan man ställer: "Jobbar du eller pluggar du?", och när man kommit förbi där så börjar samtalsämnena att rulla på, man går och småler för sig själv för man tycker ju att han är både snygg och trevlig. Så tar man det ett steg längre, han får min snapchat och så kan du ju gå upp till det jag skrev under snapchat....

- - Jodel: som tydligen också blivit någon form av blinddatesida som dessutom ska va så anonym som möjligt att du gör en ny fakesnap för att du inte törs skriva ut din egna medans den står på din facebook och din instagramprofil. Men ibland så inser ju folk att det värsta som kan hända är att det är någon snygging som addar dig så dom skriver ut den, och trots att han lovat guld och gröna skogar om att han ska va skitsnygg så är han ändå inte det, och så var vi tillbaka på snapgrejen med dickpics och sexsnack.

Jodel är förövrigt en väldigt rolig sida där man kan skriva om precis vad som helst utan att folk vet vem du är, och man kanske skrev ett inlägg om att "Fyfan va kul att spela Wordfeud!!!" och det första svaret man får är "Är du tjej? Hur gammal är du?" och när man svarat T23 så får man "Kan jag få din snap?"

Nä. För jag vet vad som händer om du får den. Och jag vill inte ha dina förbannade dickpics.

​Jag inser att denhär listan kan bli oändlig, så jag tror jag avrundar här. 
Men grabbar, det finns bra saker ni gör också, och jag lovar att jag ska berätta om det i ett senare inlägg. Tills dess hoppas jag ni har lärt er:

INGA JÄVLA DICKPICS! 
Erat kön är fruktansvärt osexigt, om än förbannat skönt oftast.


Likes

Comments

Med mer inspiration än någonsin är det kanske dags att börja blogga, igen. För hundrasjuttiosjunde gången. Fast egentligen så har jag ju bloggat hela tiden, det är bara ingen som fått läst det. Ungefär som ett sätt att få bearbeta sorg, glädje, tårar och skratt, och samtidigt samla allting på ett och samma ställe. Det vore katastrof egentligen om alla de stackars personerna jag skriver om skulle få reda på det. Att det var om just dom alltså.

Jag är ingen elak person, jag skriver inga hatinlägg om människan jag avskyr mest av allt, eller hur jag spottade på någon på krogen (jag vet inte vad det var för exempel, jag har nog aldrig gjort det). Inte heller något skvaller om vad min bästis gjorde förra helgen på fyllan eller något annat som kan anses olämpligt. Nej, det har varit blogginlägg om någon som förändrade min värld, som jag var arg, ledsen, glad och helt tokig i för det mesta. Eller tokig på. Antingen eller.

Men allting har ett slut och ibland får man se sig besegrad. Men inte som en förlorare.

​Mamma tycker alltid att jag ska bli en författare. Eller bara något med att skriva. När jag var liten hade min dagisfröken (för det var på den tiden folk inte blev helt FÖRSKRÄCKTA OCH SKREK ATT DET HETER MINSANN FÖRSKOLA!!!!) sagt att "Men ska inte dendär tjejen bli någon stor författare, som hon skriver! Vart får hon allt ifrån?". När jag tänker efter så var min dagisfröken även min förskolelärare och min lågstadielärare så det gör väl detsamma vad jag kallar henne.

Jag vet inte riktigt, jag tycker ju att det är roligt att skriva men jag är alldeles för självkritisk. Men en blogg, jag har ju alltid gillat att blogga, sedan om jag bloggar om så intressanta saker det vet jag inte.

Jag vet bara att jag inte ska skriva om smink, tamponger, Håkan Hellström, vart jag köper mina kläder och vad jag gjorde idag. Nu gillar jag iofs smink, använder tamponger som alla andra och tycker Håkan Hellström är helt fantastisk! Och om ni promt vill veta vart jag köpt mina kläder så kan jag tala om att min favoritaffär är Pingstkyrkans secondhandbutik och för det mesta så stickar jag och målar målarbok på dagarna.

Nu ska jag köra mamma till jobbet.


P.S - Där uppe är en bild på mig!
Yrvädret.

Likes

Comments