Detta blir ett väldigt långt och personligt inlägg på bloggen, och jag ursäktar i förväg för ev stavfel och förvirring

Denna eviga kamp mot ensamhet. Jag kan inte sova, för tankarna bara flyger iväg och jag drog ner mig själv till abyssen igen. Känslan av att alltid känna sig ensam och utanför. Att sakna den endaste människan som någonsin kunnat kalla bästa vän varje dag. Att bo långt ifrån min familj. Många faktorer som spelar in.

Jag har alltid vart lite blyg, reserverad och klumpig runt nya människor, det har aldrig vart min starka sida att skaffa vänner, och med min diagnos, högfungerande autist, så är det ofta problem som följer med, folk tror jag är helt dum i huvudet, missförstår mig, jag missförstår andra, kan inte riktigt läsa folks kroppsspråk, så ibland vet jag inte vad som är allvar och vad som är sarkasm, är klumpig i mitt språk, obekväm i nya situationer, och kontakt skygg. Aldrig rigtigt vart någon utöver min familj som verkligen fattat mig.

I 2008 mötte jag Ida, Ida fattade mig, vi klickade jätte bra ihop, samma humor, gemensamma intressen, ja ni vet, hon blev snabbt (iaf) min bästa vän. Hon gav mig det jag saknat nästan hela mitt liv. I mina yngre dagar var Tiina den som fattade mig innan vi gled isär till gymnasietiden. Och i 2009 mötte jag Sonni, min älskade man, pappan till mina barn och min stora kärlek, "problemet" här var juntan han var dansk och bodde i Danmark, vilket resulterade i att jag valde kärleken, jag lämnade min familj, mina vänner och all trygghet jag hadde, och flyttade till Danmark.

Ångrar det inte, 8 år senare och vi står här med våran egna lilla familj, husägare och har det riktigt bra. Men denna saknad som kan krypa upp bakom mig ibland håller i sig. För visst under mina 8 år har jag lärt känna så många underbara människor, men jag saknar den där fri känslan med en bästa vän, en som man aldrig behöver ringa och boka in en träff i veckor i förväg, som alltid är där för en när man har det dåligt och gott, någon man kan dela allt med, och viktigaste av allt, någon man kan vara sig själv med.

Något jag haft svårt med, då det alltid känns som jag måste prestera hela tiden, den pressen försvinner inte. Jag provar att ge allt ibland, men känns som att jag förblir en vän, men aldrig en bästa vän.

Känns ibland som om att jag skrämmer iväg folk med min personlighet, mitt "märkliga" sätt att vara på som autist. Folk blir rädda när dom här att jag har en diagnos, och med min dåliga egenskap om att analysera vad folk tänker och visar i kroppsspråk, har jag svårt vid att förstå vad jag gör för fel, hur kan jag höra saker mindre akward.

Det hjälper inte på det att jag har udda intressen, jag spelar just nu World of Warcraft och inga jag känner, utöver sonnis vänner förstår den världen. Jag spelar för där kan jag vara mig själv utan att behöva ha ögon kontakt och vara akward. Det är min frihet. Och idag fick jag känna på det, när jag mötta ett gäng nya människor i spelet som fick mig att känna mig otroligt välkommen.

Men så började känslorna spela i huvudet på mig, varför kan jag inte ha detta i verkligheten? Varför ska det vara så svårt? Vad gör jag för fel?

När barnen sover på kvällarna och Sonni jobbar, så önskar man att man hadde någon att bara chilla med, ta fula selfies, dricka en kop te i dom fulaste kläderna och oborstat hår, prata om allt Hellman himmel och jord utan att behöva bli dömd och bara ta en kop te med. Eller bara någon man spontant kan ta ut och käka med, gå på bio, ut och ev festa en helg, eller bara lämna ungarna hemma och åka och shoppa lös med på helgen.

Japp jag vet, jag är krävande, men va fan! Vart är du? Min danska Ida? Finns det hopp?

Det har vart så många gånger dom senaste 8 åren som jag önskat att få bo i Skövde området igen, men samtidigt inte, för trots alla mina demoner, så trivs jag här, men samtidigt misstrivdes jag, om det ger någon mening.

Men jag är inte direkt hoppfull, jag är bara trött på att känna mig så här, ensam och tårfylld tipp som tätt. Det är jävligt hårt för psyket i längden, men vad fan ska man göra när folk tror man är helt bakom flötet bara för att man har en diagnos och lite svårigheter i vardagen. Känns lite som om jag isolerat mig själv mer och mer av ren rädsla för att bli bränt. Att ge allt man har och inte få samma respons tillbaka. Det är nog den största rädslan, som håller en tillbaka och gör mig reserverad och stel, och tråkig att hänga med. Vågar inte visa mig själv.

Hadde jag inte haft min älskade hund Dexter, var jag nog långt ner i en djup depression. Han är min bästa vän.
Godnatt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Yes, vi har äntligen fått höns i trädgården :D SÅ underbart att höra dom prata om morgonen.

VI har placerat hönsgården där våran slitna lilla trä terass var, och återanvänt brädorna från den. Hönshuset är inne i ett av våra förråd. Som min man snyggt byggt till mig när vi var i Sverige :D

Vi har fått 4 stycken Australorp höns, dom är helt svarta men med ett grönt metallic skär i fjäderdräkten som syns när dom rör sig och ljuset faller på dom :) skit snygga :D

Rebekka älskar dom, vi är ofta ute och hälsat på dom när hon kommer hem från dagmamman. Dom är fortfarande väldigt skygga, så vi tar det med ro. En dag kommer hönsen förstå att vi alltid kommer med någo gott till dom när vi kommer in i gården :D

Likes

Comments

Tiden går både långsamt och fort just nu. långsamt för att vi snart ska åka till sverige helt själva, jag och barnen, men fort for att vi kommer åka ifrån pappa Sonni som kommer bli hemma och ta hand om olika projekt i hemmet medans vi ör borta och fp å lite egentid.

Jag längtar jätte mycket efter att få åka till Skövde igen, och få möta familjen och bara njuta av lite kavlitetstid med mamma/mormor på landet. Vi ska nog hitta på lite och så ska vi ju "fira" min lillebror Mikael på 30 års dagen. Han fyller ju år i veckan. Vi kommer nog självklart att fira Bekka på sin 2 årsdag lite i förväg, då hon fyller 2 år den 30e och vi åker hem den 29e.

Härligt kommer det bli iaf!

Men det kommer nog bli sjukt hårt utan sonni vid min sida som hjälp när ungarna är omöjliga, eller nör jag bara måste få sova lite längre om morgonen. Mamma har ju 10 hundar att tag hand om också så henne sak vi inte kasta 2 morgongriniga ungar på om morgonen inte :D

På måndag kör Sonni oss till Fredrikshavn, och så hämtar min kära lillebror oss i Göteborg. Sen kör mamma tillbaka oss till båte på lördag och Sonni hämtar oss igen. Jag ska klara mig med en syskonvagn, en Wraptai och en ryggsäck med packning. Kommer nog behöva släpa med mig Felix's bilbanrstol på armen också. men som tur är kan man få sin apckning låst in under resan så man slipper bära runt på skiten på båten. Jag hoppas bara barnene uppför sig exeplarsika på båten som kommer att ta 3 timmar 15 minuter att lida igenom. som tur är passar det ev med unagrnas middagslur och det är en lekhärna på båten :D

Nu ska jag njuta lite av tystnaden, se lite doctor who och tömma alla kameror och mobiler från bilder, och få alla batterier uppladdade. i morgon står det packning och förberedelser på skemat.

Godnatt!

Likes

Comments

Här sitter jag, klockan 10.30 en Onsdag förmiddag, fortfarande i pyjamas och smink i hela ansiktet. För kom jag ihåg att torka bort det i går inna jag la mig? svaret är som alltid nej. Panda Anna!

Felix har nyss vaknat från sin lilla förmiddags powernap och jag ska nu sprakr amig själv i röven lite och kamma luggen och åka in till Thisted med den lilla fisen och köpa välling. För det kan man visst bara få "in the big city" 😂

Kanske borde se om jag kan hitta en solhatt till Felix som inte är Pink! lite pinsamt att tvinga ungen i ne chockrosa solhatt, som vi köpte till Bekka förra året.

Igår var jag också på jobbinterjuv i Skive, Jag var så nervös att min röst skar sig när jag pratade ibland, och mina svar på deras frågor va veliga och överförklarade, jag babblade lite för mycket. Och så skulle jag översätta en text från Danska till Svenska. Vilket gick okej, utöver att jag i all nervositet glömde att rätta texter och dom små fel, för jag reste mig bara och hämta han som skulle spela in mig när ja läste texen jag nyss skrivit.

Slutade med att jag rättade texter i inspelingen och min skrivna text inte matchade min muntliga 😓. Men får hoppas dom kan se att det var pressen som gjorde det. För väl hemma så gick jag in och hittade en av deras produkt texter på danska, och läste den högt för mig själv på flytande svenska utan det minsta avbrott. Så översätta, ja det kan jag.

kommer ha kronisk handsvett tills jag hör från dom om jag fått jobbet eller inte. OM jag får det så startar jag redan den 1 September. vilket gör att Felix kommer till Marianne (dagmamman) redan som 8 månaders ålder. vilket är 2 månader tidigare än normalt i Danmark. men jobb växer inte på tröd,speciellt inte ett jobb man gått och drömt om sen man skadade knät!

Sedan sist har jag ock Sonni också firat att vi nu vart tillsammans i 8 hela år. Tiden den flyger verkligen bara iväg, jag har snart bott här i 8 år! och vi har idag två underbara ungar och en extremt lat hund. Jag älskar denna mannen. ❤

Likes

Comments

Idag sitter jag här och har fått en riktigt god natts sömn. Detta händer ju aldrig längre. Men i natt sov Felix från kl 19.30 till 05.30 !!! och inte nog med det så fick han en flaska mat och somnade om till kl 08.20 :D han precis lämna rebekka hos dagmamman innan. Så tacksam.

Men tupplurarna utanför i barnvagnen går väl lite sådär idag, men till hans försvar har han väl att det blåserhalv storm utanför och att han håller på att få sina första tänder. Tiden flyger bara tycker vi. Nu tänkte jag ta tag i mitt bloggande lite mer, bara för att va lite i det svenska spräket igen, jag är drottningen avd drottningarna i särskrivning, men nu har jag nämligen hittat drömmjobbet jag vill söka där jag ska ha min sbvenska gramatik och språk till 100%. får se hur det går.

Livet flyter annars på som det brukar. Rebekka är en bandit och hittar på hyss medans Felix börjar bli riktgt bra på att ligga på mage och börjar rulla och vända sig lite mera nu, Han vill gärna vara med. Vi njuter våran vardag som alltid.

Jag har dessutom börjar bära i bärsjal, Jag har en Didymos Mosaic sz 6 och en Diva Essenza Limone RS och vi älskar dom, vi ska få oss en wraptai och en tjockare RS nu om ett tag. glädjer mig som ett barn på julafton :D

Likes

Comments

Idag har vart en låååååång jävla dag om man kan säga det sådan. Vet inte ens varför jag fortfarande är vaken. Borde gtt i säng kl 20.00 ihop med barnen. Idga har ungarna vart gnällfisiga hela dagen och eftermiddagen. Bekka var allt kglad i cykel trailern hela vgen hem men väl hemma så börjades det med gnäll och gråt. SLog huvudet i sin trehjuling gjorde hon också. samtidigt som Felix var övertrött men inte ville ge efter till sömnen.

FANTASTISK dag :P hahaha. så migrön och ont i hela kroppen. jag har rätt att gnälla lite själv idag. Men samtidigt försöker jag holla skenet uppe. Hoppas på en lite ättre dag i morgon. Kanske kan jag få lite gjort i trödgården, rensa lite ogräs eller annat? Who knows. (slutar nog med jag ligger raklång i sängen och ser på serier när Felix sover 😂)

Ne nu ska jag sova!

Godnatt 💤

Likes

Comments

Nu har det igen gått lite lång tid, men inte lika lång tid som det brukar 😄 Till helgen längar vi! För till helgen kommer min mamma och min moster på besök lördag till söndag och ska med på Felix's dop på söndag 😄 GUD VAD VI LÄNGTAR!

Håller på att virka en klänning som Rebekka ska ha på sig (hoppas jag, om den nu passar) Sm jag tycker är jätte söt! Den er gammelrosa topp och gräddvit kjol. och kjolen är klockad så överväger hon ev ska få ha sin tut-tut kjol under som underkjol. men får se hur det ser ut. Den ska bara blir lite längre. sen ska jag köpa en siden band till midjan som ska knytas på ryggen och överväger en brun liten rosett som en liten bowtie på framsidan men vet inte helt än :P

Felix han växer så det knakar, den danska BVC var hör i måndags på hans lite försenade 3 månaders check up. Hna vägde då 6780g och va 63cm lång 😍 Min lilla guldklump! Han fick också sin första vaccination och det tog han som en champion utan rätt mycket skrik eller feber efter. Han sov dock bort hela Tisdagen igår haha 😃 och sov ändå 9 timmar i natt, åt lite och sover nu igen 😄

Barnen är bara så söta med varandra <3 svårt att inte bli helt förälskad i mina egna ungar.

Rebekka har äntligen kunnat ta sin trehjuling till användning som hon fick i dop present av mormor. Hon älskar den.

Massor av bilder, men det är ju inte så ofta jag uppdaterar just nu. Nu kommer vår och Sommar, och jag hoppas kunna damma av min Nikon lite och hitta batteriladdaren till den snart. Så kommer det bara mer bilder. också av våran sköna danska natur :D

Likes

Comments

Så var vi tillbaka till en någolunda normal vardag igen, efter att Rebekka fått ögoninflamation igen. SÅ idag kom hon tillbaka till dagmamman där det va massa barn idag då en dagmamma va sjuk. Fick nästan inget hejdå från henne i morses, hon skulle bara in och leka :D Gullunge!

Hon har dessutom lärt sig säga "Mere Mad!" (mer mat) och jag lyckades få med det på film och jag dör sötdöden varje gång jag ser den :D

Kan man annat än att älska denna lilla krabat? ❤

Felix börjar också bli stor, redan uppe i storlek 62 lite smått och han blir 9 veckor i morgon. helt galet var fort och stor han blir, Rebekka va storlek 74 tills hon blev 1 år är 19 månader (lite över 1,5år) och anvöder fortfarande lite storlek 80. Så Felix kommer att bli större :D men han va också nästan ett helt kilo tyngre än henne när han föddes :D

Han sover igenom natten fint redan, Nu ska jag inte jinxa det men från han nattas för kvällen ca 22-23.00 till kl 05.00 dock håller han mig vaken halva natten iaf för han knökar sån runt och låter som om han är vaken men sover som en sten. så jag är uppe och redo att göra en flaska varje gång haha 😂 På tal om sömn borde jag vila mig lite innan jag ska iväg och hämta hon den där Rebekka för dagen. Felix sover utomhus i vagnen så borde slänga upp fötterna lite ock slappna av.

Likes

Comments

Nu är han här!

Nu har det redan gått 8 veckor sen jag födde våran son, men bloggen har verkligen inte vart min första prio. men nu börjar mitt liv och vardag kännas fantasiska och kan dela med mig lite.

Han kom till världen den 12 Januari kl 01.54 efter bara 4½ timmes värkar, jag blev satt igång med piller pga högt blodtryck, graviditetsdiabetes och enorma bäcken smärtor / foglossning. Allt gick jätte bra och ut kom en liten pojke på hela 3550g och 50cm lång.

Han fick till sist namnet Felix!

Vi är så lyckliga och Rebekka tar rollen som storasyster riktigt bra. hon har nu sista tiden börjat testa sina gränser mer när hon vet att jag sitter fast och ger lillebror mat och inte kan komma efter henne med det samma, min lilla bandit!

Vi har också hunnit med att bli inlagda en vecka på sjukhus med en omgång RS virus när han var 5 veckor. Det var inte det roligaste, han fick sond och cpap mask och fick panodil regelbundet var 8 timme mot smärtor. min lilla pojke är en kämpe och njöt verkligen när han äntligen kom av cpap masken och fick komma upp och mysa i mammas famn igen.

Och efter en hel vecka på isolation i ett litet 3x3 meter stort sjukhus rum njöt jag högt av att får komma hem till vårat underbara hem igen, sova i min egna säng och e min dotter och man igen. en hel vecka utan min dotter var inte en höjdare, men huvudsaken var ju att Felix skulle bli bra igen.

Men nu är allt frid och fröjd igen, vi är lite isolerade fortfarande då han smittar i upp till 3 veckor after han slutade hosta.

Men inget kan beskriva kärleken våran lilla familj har för denna lilla kråka. nu är vi hela! ❤ Nu ska vi bara uppfostra och se våra barn växa upp allt för snabbt.

Likes

Comments

Tiden står stilla! 38+3 i morgon. I torsdags fick jag till sist komma på blodtrycks medicin Trandate och i lördags fick jag erbjudandet att sätta igång födseln på onsdag om han inte vill titta ut själv. Detta pga blodtryck, diabetes och foglossning. Längtar som fan nu. Men önskar nog mest att han kommer tex i natt!

Magen är låg och han är fixerad, den 28 december var jag redan öppen 1-2 cm med liten kant på livmoderhalsen, så känns ju som det borde starta snart! Men nej nej, han myser där inne!

Jag har börjat stressa lite över småsaker som att INGET är färdigt till lillebrors ankomst, garderoben är fylld med skit, inga hyllplan är det heller, alla hans kläder ligger i påsar under vaggan, och faktiskt nästan inga kläder i rätta storlek, saknar ammeinlägg, babyfilt, extra skötväska, fixa barnvagnen igen, montera spjälsäng, köpa madrass till barnvagnen, köpa varm mössa... Ja listan fortsätter, men vi har vart lite snåla och optimistiska att det ska vi nog nå. Men nu är det inte lång tid kvar och jag känner stressen över att behöva göra allt med lillebror i famnen sugandes på mina tuttar. Jo jag kan ju skicka mannen ut och köpa saker, men jag vill ju vara med, jag älskar ju att få köpa nya saker till dom små, att få välja osv.

Just nu skulle man inte kunna se eller tro vi väntar ett barn mera, allt ät kaos.

Vill också måla hans väggar i sovrummet men det får jag nog göra framöver när kroppen hittat tillbaka igen.
Just nu vill jag bara få hålla min baby, min son!

Slut med all stress och smärta! Men det är lättare sagt än gjort.

Likes

Comments