View tracker

Klockan är 04:58.
Jag kan inte sova.
Är arg och irriterad.

Varför är det så svårt att hitta riktiga vänner?
Sånna som alltid finns där, både under ljusa tider och mörka tider.
Jag är trött på att alltid bry mig mer om dem än va dem bryr sig om mig.

Min bästa vän har skaffat kille.
Dem har väl typ varit tillsammans i 1-2 månader.
Hon är knappt med mig längre. Vi skriver aldrig. Har typ ingen kontakt alls med henne.
Jag är djupt deprimerad. Det vet hon om.
Hon bryr sig inte.
Hon frågar aldrig hur jag mår.
Hon lägger aldrig ner tid på mig så jag mår bra.
Så många gånger ja tagit hand om henne när hon mått som sämst.
Jag tror man inte kan älska mig.
Jag tror inte på äkta kärlek och vänskap.
Alla som jag någonsin älskat har lämnat mig.
Hahaha Hatar kärlek
Hatar vänner Vill inte leva Hatar människor

Jag vill härifrån. Snälla rädda mig....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


Jag har försökt o googla hur vanligt barn misshandel är, vilket tydligen är svårt att få fram. Men helt ärligt spelar det ingen roll hur vanligt eller hur ovanligt det är.

BARN MISSHANDEL SKA INTE ENS EXISTERA..

Men nu är det tyvärr så att det är många föräldrar som slår sina barn.

Det jag tycker är sjukt dåligt det är vårt samhälle.
Socialen och polisens rättigheter.
Socialen gör fan bara allt värre!? Dem kanske sätter barnen i en dålig foster familj. Eller till och med berättar till föräldrarna att deras barn påstår att hon blir slagen, det var exakt det som hände mig.
Polisen får ju inte göra ett skit!?
Ord står mot ord och blablabla.
Min pappa mordhotade min mamma, polisen tog in honom, men tyvärr eftersom det inte finns några bevis släpps han.
Det är helt sjukt. Jag kan svära på allt, även om d hade funnits vittnen till detta hade dem släppt han, dem hade säkert sagt något om att vittnena kanske ljuger.

Det är inte polisen jag klagar på. Det är lagarna poliserna måste följa. Poliserna har ju inga rättigheter alls!?

Blää jag blir så sjukt irriterad på vårt samhälle.
Vad tycker du?

Likes

Comments

View tracker

När jag var liten var min pappa en alkholist. Han kunde hämta mig från fritids full. Fast då var jag ju så liten så jag fattade inte att han var full. Men han hade alltid en öl i handen när han körde bil. Jag kommer ihåg det för det hade han bara om mamma inte var med. Vid en motorväg ställde han alltid ölburkarna vid vägen sen försökte han köra på dem.
Jag var så liten och tyckte bara det här va kul.
Det var ju något vi bara gjorde med pappa. När jag och mina två syskon och pappa åkta någon stans och det kom en mötande bil brukade vi alla ducka, så att den mötande bilen skulle tro att ingen körde vår bil.
Pappa kunde vara ganska rolig när vi var små.
Men redan när ja va liten fanns det nog lite Hat eller avsky för honom.

Jag kommer ihåg att jag va rädd för honom redan då.
Kanske var det för att det var han som gav mig stryk.
Eller va det för att han va så sjukt agressiv?

Som sagt så var han ju alkoholist, och dem är oftast inte så trevliga. Pappa var väldigt aggressiv.
Jag kommer ihåg en gång då pappa skulle åka och köpa ved till kaminen, pappa hade lovat hela familjen att inte dricka. Tiden gick o gick... Hela familjen satt i vardagsrummet och väntade timme efter timme på honom. Till slut ringde telefonen. Det var killen han skulle köpa veden av, dem hade bjudit på alkohol och pappa skulle få sova där inatt för han var full.
Besvikelsen där va obeskrivlig.

När man inte gjorde något som var okej så tog pappa hårt tag i armen och bokstavligen släpade oss upp till deras sovrum, drog av byxorna, la oss över hans knä och smiskade.
Eller så vred han örat.
Eller en käft smäll.

Man blev så arg att mamma bara satt i köket och inte brydde sig. Man kände sig så fucking övergiven. Hur kunde hon låta han slå oss? Kommer ihåg hur ja kände sveket varje gång då hon inte gjorde något. Hur rädd man var av och ropade på mamma.
Visst smisk osv kanske inte är det värsta Man ont gjorde det fan.

Jag har aldrig känt mig bekväm i mitt eget hem. Jag hade aldrig kunnat snvända en urringad tröja hemma på grund utav pappa. Jag har vid fler tal gånger helt ärligt funderat på om pappa är kapabel till att våldta mig. Förlåt det låter jätte knäppt.
Jag har aldrig känt mig trygg när jag varit ensam med honom.
Det är sanningen. Men det har man inte kunnat säga till någon, han är ju min pappa.

Jag har alltid varit avundsjuk på alla andra barn med pappor som älskar dem.

En morgon innan skolan bråkade jag och min syster. Pappa låg och sov och vi råkade väcka honom. Han flög upp och skrek fitta till mig och hotade mig med att ge mig stryk.

Jaa nu har ni kort fått veta lite om hur min uppväxt varit.

Likes

Comments

Jag är en 16 årig tjej som skaffat denna blog eftersom att jag vill att folk ska veta hur det är att leva i ett helvete. Väljer att skriva anonymt för att slippa konflikter.

Jag vet inte ens om folk kommer läsa denna blogg men jag hoppas det, jag vill att folk ska se och höra hur många lever, vilket helvete vissa lever i. Folk runtom dig som du tror lever ett vanligt Svenson liv kanske går igenom rena helvetet.

Likes

Comments