Denna veckan har Robban någon form utav praktik så det blir heldagar själv med barnen för min del, så nu vet jag hur de flesta andra har det. Många vill såklart ha fast jobb osv när de skaffar barn men vi tycker det är superbra att Robban pluggar då han sällan är borta mer än halvdagar. Då finns det mer ork kvar för mig att ha ett annat liv än barnen och Robban får också mycket tid med dem när de är små. Det händer ju så sjukt mycket nu!

Jag missade sista anmälningsdagen till högskoleprovet då jag planerat att göra det varje gång fram till föräldrajobbet är slut 😣 Jag är ju fortfarande anställd på mitt förra jobb men när sambon läst klart nästa år så kommer vi behöva flytta söderut IGEN! Jag har inte en aning om jag ska söka någon förflyttning på mitt nuvarande jobb, plugga något eller jobba med något helt nytt. Jag är faktiskt mest sugen på att börja jobba.

Träningen gick superbra förra veckan men kosthållningen gick inte bra alls. Tror jag käkade godis 3 dagar 😂 Denna veckan PRIORITERAR jag att bara träna 3 pass och ska kämpa med att äta bättre än förra veckan. Vågen och måtten står still och är nöjd med det ett tag då träningen går bra.

De flesta säger att bara man tränar och äter normalt så går man inte upp i vikt men det funkar inte alls för mig. Jag kan liksom inte äta frukost, lunch, middag,  2 mellanmål och träna 3 dagar i veckan. Jag går upp i vikt och det går fort också. Det var så det såg ut innan 2014 när jag hittade kärleken för långdistanslöpning. Mer om det i nästa inlägg.

Snart är det vår och hoppas solen skiner på era skallar!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Höll på att bryta ihop i morse eller inatt rättare sagt 😅 Vi brukar lägga oss ganska sent då Holly somnar vid 19 så det är skönt att få lite tid med bara Penny. Jag och Penny har sovit på soffan för att inte väcka Holly och Robban men nu har jag gett mig fan på att vi ska sova alla i samma rum. Igår kunde jag bara inte somna. Runt halv 3 somnade jag men sen ville Penny ha mat såklart. Kl 4 väckte nog Penny Holly och sen ville inte Holly somna om 😅

Slutade med att jag satt i soffan kl 05 med en sovande Holly och en vaken Penny. De byter av varandra bra och man kan tro att de har någon pakt ihop. Typ långsamt ha ihjäl mamma 😂

Jag måste säga att vi i vanliga fall är riktigt bortskämda med sömn. Båda barnen har med undantag för mat alltid sovit på nätterna. Sådana här dagar känner jag verkligen med de som inte får sova på nätterna. Man blir dum i huvudet.

Jag skulle träna idag men jag orkar inte ens byta om. Det är sån hets bland mammor att komma i form efter förlossningen och även för föräldrar att träna under småbarnsåren. Då kommer oftast ursäkten "jag har inte tid" när man egentligen inte orkar. Tid har man ju alltid för det beror ju bara på hur man prioriterar. Varför är det inte okej att säga att man inte orkar undrar jag? Jobba, ta hand om småbarn och sen umgås lite med sin partner. Ovanpå allt det så får de flesta inte ens sova ordentligt. Jag förstår verkligen att man prioriterar bort träningen och det är faktiskt okej att inte orka. Jag tränar för att jag älskar det och för att mitt huvud inte riktigt fungerar utan. Jag kan nog säga att jag är beroende och har känt mig fruktansvärt nedstämd de perioder i livet när jag inte tränat regelbundet.

Men vet ni vad? Idag orkar jag inte träna.

Likes

Comments

Så sjuk känsla att ta bussen in själv till förlossningen och inte veta om man ska bli igångsatt den dagen eller inte. Jag visste liksom inte om jag skulle tagga till eller inte så jag valde att tänka att det inte skulle bli av den dagen. Det blev därför jättekonstigt när jag kom dit och blev hänvisad till att välja ett förlossningsrum på en gång. Nästan alla rum var tomma. Jag valde att föda själv så att Robban kunde vara hemma med Holly. De flesta tyckte det va jättekonstigt att jag valde att föda själv. Jag tänkte att jag ändå kommer ha minst en barnmorska på rummet jämt ändå så vad spelar det för roll, men så fel jag hade. kl 9 kom bm in och kollade hur pass mogen jag var, alltså om jag öppnat mig något redan eller inte för att läkaren skulle kunna avgöra vilken metod de skulle använda för att sätta igång mig. Jag var bara i v.37+0 så det hade inte hunnit hända särskilt mycket. Hon frågade om förlossningsbrev och det hade jag inget men jag sa att mitt enda önskemål är att jag vill ha ryggmärgsbedövning så fort det går.

bm kom in och förklarade att de ska ge mig cytotec i form utav shots (helt min grej tänkte jag 😂). När de satt igång mig lite skulle de ta vattnet och därefter koppla in värkstimulerande dropp.

Jag får första shotten kl 09:30 och värkarna startade då smått men gjorde absolut inte ont. De kom ofta och regelbundet för att sedan avta. Jag låg och lyssnade lite på podd och skrev med Robban. Det var så himla skumt att liksom sitta på förlossningen och vänta på att det skulle dra igång. Kl 11 får jag nästa shot och efter nån minut så började det göra ganska ont. Bm kom in ibland och de kollade ctg på bebisen emellanåt men under tiden var jag helt själv på rummet. Vid lunch började värkarna avta och det byttes ut personal. Förmiddagspersonalen sa att jag inte skulle få någon mer shot då jag fick ganska starka värkar så de ville inte överstimulera. Ingen hade då ens undersökt mig om det hänt något.

Vid lunch kom en ny BM in och frågade om någon undersökt mig och jag svarar nej. Hon konstaterade att jag inte öppnat mig särskilt mycket mer och då ställde jag in mig på att detta skulle ta lång tid. Sen sa hon att hon ville ge mig en shot till och i något större dos för att se vad som händer. yes! tänkte jag.

Saken var dock att jag var svårt uttorkad och de hade bestämt att jag var tvungen att få dropp under förlossningen. Jag drack ca 1/2 dl vatten på hela förmiddagen och åt såklart ingenting. När jag tog en tredje shot satt jag fortfarande i mina vanliga kläder och de hade inte satt någon nål för att ge mig dropp.

Det tog ca 5 minuter och 3 värkar efter tredje shotten och sen slog jag på den där larmknappen 100 gånger och skrek som en stucken gris 😅 Då kom bm in på rummet.

Jag sa: Ge mig bedövning nu!! bm kallade på förstärkning och ringde narkosen för bedövning. De fick klippa av mina kläder och sätta på mig en rock för jag kunde inte röra mig. In kom narkosen och bm skulle undersöka mig. Hon konstaterar att jag öppnat mig från ingenting till 7 cm på typ 15-20 minuter. Jag hyperventilerade, skrek och jag hade ingen paus alls mellan värkarna vilket gjorde att armar och ben krampade ihop och jag kunde inte röra mig.

Narkosen bad mig sätta mig upp för att kunna sätta bedövningen men då sa jag att jag trodde att huvudet var påväg ut. Bm hann inte duka fram ens hälften av grejerna innan typ vattnet splashade ut. Hon sa att jag inte fick krysta alls utan bara andas för det gick för fort. Fatta hur sjukt svårt det är att gå emot kroppen som bara vill en sak. Jag krystade inte ens en gång utan hon kom ut ändå. Vid 14tiden, helt utan bedövåning så var hon ute.

Robban och Holly kom dit och stannade en stund sen åkte jag och Penny själva upp till BB. Jag ville åka hem direkt men såklart fanns ingen läkare där som kunde kolla läget med min uttorkning förens dagen efter.

När jag kommer till BB får jag dela rum med en kvinna och en bebis. Ingen tv 😂 men framförallt ingen personal. Jag ringer på klockan för att be om en vagn att lägga penny i så jag kunde gå på toa. 2 timmar senare har jag inte fått någon vagn men lyckas bära med mig penny till toa, lite halvt livrädd för att svimma på vägen och tappa henne. Ringde igen för att fråga om dropp samt vagn men jag fick ett glas vatten istället. Sen sa hon att jag inte får någon vagn för jag hade inte gjort kejsarsnitt och då fick jag använda sjal istället. Jag berättade min rädsla för att svimma med penny i sjal då jag fortfarande var väldigt uttorkad och yr. Det kunde de inte ta hänsyn till. Jag fick en sjal och en a4 om hur man knyter en sjal?! Ni som knytit sjal för första gången kan nog hålla med om att man inte gör det som nyförlöst sådär på en handvändning.

Jag ringde på klockan för många grejer som de sa på förlossningen att jag skulle få.
1. Dropp
2. medicin att stoppa mjölken
3. smärtstillande
4. mat och vatten

Jag fick ingenting förutom smärtstillande kl 05 som jag bad om vid 18. Jag fick låna vagn av kvinnan på mitt rum så jag kunde gå och hämta vatten själv och hon hjälpte mig även med sjalen. Som tur var så hade jag både flaskor och mat med mig till Penny. Mitt illamående försvann under kvällen så jag kunde börja dricka igen. Tur var väl det då jag insåg att de nog inte skulle ha tid att sätta något dropp på mig.

När jag gick för att hämta vatten med Penny så möter jag människor som enligt mig inte ska behöva vara bland nyförlösta och bebisar. De har nyligen för att spara pengar slagit ihop BB med gyn. Tänk er att kanske ha gjort abort eller fått missfall och så ska du höra skrikande bebisar.

På morgonen åkte vi hem fortare än kvickt. Jag kan inte i min värld förstå att man bor i Sverige och får så olika vård beroende på var i landet man bor. Varbergs BB känns som ett lyxhotell jämfört med NUS.

Likes

Comments

v.25 började jag må illa och kräkas. Detta eskalerade under en veckas tid. Tillslut kunde jag inte äta alls utan att kräkas efteråt. Under en rutinkontroll på mvc så berättade jag detta och hon sa bara "bebis tar vad den behöver". Efter 3 veckor är min bm sjuk och jag får träffa en annan. Jag har nu gått ner ca 6 kg och urinprovet var så koncentrerat att det visade bland annat skyhöga järnvärden. Min nya bm ringde till specialistmödravården på NUS och sa att jag måste ha dropp för att jag är helt uttorkad. De skulle ringa upp mig under dagen. En läkare ringde och sa att sålänge jag kissar behöver jag inte dropp.

Veckorna går och jag rasar i vikt. Tillslut så skickar BM en remiss till spec.mvc att de måste kolla så att bebisen växer som den ska och att jag måste få dropp. Jag får träffa läkare och de kollar med ultraljud så att bebisen är tillräckligt stor (vilket hon var +6,5%). Läkaren säger till mig att mina kräkningar inte beror på graviditeten utan att det måste vara för att jag är stressad när jag har en ettåring hemma. Värdena ser bra ut och jag får inget dropp men får utskrivet medicin mot illamåendet och återbesök en vecka senare.

Nästkommande vecka vågar jag knappt vara hemma själv för jag var rädd att svimma lite var som. Jag får sitta ner och duscha och ligger mest på soffan. Jag börjar få ont i vad jag tror är njurarna. medicinen mot illamåendet hjälper inte. Jag får träffa en ny läkare, dra hela historien igen och han säger att det inte har med graviditeten att göra. Jag får inget dropp för värdena ser bra ut. Ny medicin mot illamående skrivs ut och återbesök bokas.

Nya medicinen hjälper inte den heller. Men nästkommande gång får jag träffa en läkare som faktiskt läst min journal och säger att efter v.37+0 ska jag höra av mig när jag inte orkar mer så sätter de igång mig. Han skickar in mig i ett rum och bm ger mig dropp. 2 liter och jag blir inte ens kissnödig. BM frågar hur många gånger jag fått dropp 😅 De bestämmer sig för att jag ska komma in varannan dag för dropp. Läkaren skriver nu ut en medicin som man ger till patienter som genomgår cellgiftsbehandling. Det finns inget dokumenterat hur det påverkar foster i sen graviditet och jag läste om alla biverkningar man kan få och att bebis kan få abstinens efter fl. Jag litade på honom men jag kände inte att det var värt biverkningarna.

Efter ytterligare en vecka får jag träffa en... ja vad blir det?.. fjärde läkare? Han gör massa tester på mina reflexer och har låst in sig lite på att det är något neurologiskt fel men de hade de redan kollat typ första gången jag var hos läkaren 😂 Nu fick jag nog. Jag sa att vi skiter i alla utredningar om gallan, sköldkörtelrubbningar och allt vad det heter så ser vi om det går över när jag fött istället för det är liksom 5 dagar kvar till jag är i v.37+0. Nej det har inte med graviditeten att göra fick jag höra igen. Okej sa jag men boka in en igångsättning. Då säger han att det är för tidigt att sätta igång mig nu då jag bara är i v.34 😂 Han har tydligen inte läst min journal helt han heller för jag var i v.35+6. Han försvann iväg för att rådfråga en kollega och kom aldrig tillbaka. BM kommer in och ger mig dropp. När jag är klar säger bm Hejdå och jag frågar jag hur det blir med min igångsättning. Hon säger att jag ska åka till förlossningen kl 08:00 den 17 januari och få dropp. Har de tid sätter de även igång mig då så jag ska ta med mig BBväskan.

På förlossningen vägde jag 10 kg mindre än innan jag blev gravid och jag var svårt uttorkad. Ett par dagar efter förlossningen får jag reda på att jag i min journal hade fått diagnosen
Hyperemesis gravidarum trots att samtliga läkare sagt att jag inte var sjuk av graviditeten.

Detta blev jättelångt så jag får dela upp det 😅

Likes

Comments

Då jag fött barn tätt och förlossningarna har varit i olika delar av landet så ska jag dela med mig av hur fruktansvärt olika omhändertagen man blir som födande och nyförlöst kvinna i olika län. Delvis kan detta bero på olika personal och olika förväntningar hos mig osv men inte allt.

13 november 2015 i Varberg.
Under hela min graviditet fick jag åka in flertalet gånger till fl då jag hade en tjock moderkaka i framvägg och kunde därför inte känna fosterrörelser. Låt säga att jag var inne 6-7 gånger. De gjorde noga kontroller med ctg och ultraljud och släppte aldrig iväg mig innan jag kände mig helt trygg.

13 dagar efter beräknat, kl 04:00 fick jag värkar. Ringde in och de sa att jag fick komma in när jag inte kände mig trygg att vara hemma längre. kl 12 var vi inne och jag var öppen 4-5 cm. Jag ville bara ha lustgas och ingenting annat. Slängde lustgasen åt helvete då den bara var i vägen och hjälpte ingenting.

Efter en timme fick jag så ont att jag inte kunde få fram ett ord och jag kunde inte röra mig. Bm frågade om jag ville ha något mer och jag fick fram "ALLT!" 😂 hon undersökte mig och jag var öppen 8 cm. Hon peppade mig och sa att ondare än såhär kommer det inte göra men jag stod inte ut och narkosläkaren kom på 5 röda. Han gjorde ett snitt i min tatuering då han inte ville sticka igenom den. Jag minns att de var noga med att berätta till oss vad de gjorde hela tiden. Direkt när de hade satt epiduralen var jag öppen 10 cm och jag kunde äntligen sätta mig upp och göra allt Bm bad mig att göra för att få ner huvudet ordentligt. Kände att jag helt plötsligt från förlamning hade full koll på situationen. När jag fick krystvärkar guidade hon mig och höll emot och jag kunde göra vad hon sa till mig. Efter några krystvärkar var hon ute och jag minns att jag frågade "ska de va såhär stora?" 😂 Holly vägde 4,5 kg. Min livmoder drog inte ihop sig som den skulle så jag fick ett gäng sprutor och blödde som fan. Hade verkligen världens goaste Bm som lugnade mig och berättade vad de gav mig och varför.

På BB fick vi ett eget, stort rum med egen toa, tv och netflix. Vi fick ständig uppassning med allt trots att Robban var där och kunde hjälpa till. Vi hade det så bra där (trots hårda sängar) att vi stannade i 4 dygn. De stressade aldrig oss att åka hem utan snarare tvärt om. Därför var det aningen av en chock för mig att höra om alla upplevelser och även att spendera en natt på BB NUS efter nästa förlossning.

Likes

Comments

Har blivit mycket häng inomhus då det snöar som sörens. Även om mina barn är väldigt snälla så är det nästan mer krävande att vara hemma då Hollywood blir uttråkad efter 1/2 dag och ska göra allt hon inte får. Vill helst hålla mig borta från stora folksamlingar med tanke på att Penny kan bli sjuk igen men imorgon kör vi ändå play date på Kakmonstret med Frida och co 😊

Vi har faktiskt ställt Holly i kö för dagis nu så fort som möjligt då vi tror hon skulle tycka det va skitkul. Det är svårt för mig att ge henne all den lek hon vill ha. Hon älskar verkligen att umgås med andra barn och ska gå efter dom för att kramas och pussas 😂

Veckans träning såhär långt har gått superbra och jag har kunnat lägga in en växel till på löpningen som jag planerade. Just nu så bryr jag mig därför inte supermycket om vikten och så. Jag har ju ingen övervikt att bli av med så jag är inte så stressad.

veckans genomförda samt planerade träning:
Måndag: Löpning 5 km + armhävningar.

Tisdag: crosstrainer med focus ben + gym baksida lår samt rumpa.

Onsdag: löpintervaller trappa.
1 km uppvärmning.
12 km/h, 13 km/h, 3×14 km/h, 3×13 km/h, 4×12 km/h.
(blev lite varierat antal då jag inte visste riktigt hur mycket jag skulle orka)

Torsdag: crosstrainer helkropp samt framsida ben och nedre rygg.

Fredag: löpning distans typ 5-6 km?

Lördag: första simpasset 👏👏

Söndag: Löpning intervall.

För övrigt har jag fått många frågor om hur jag upplevt skillnaden mellan spontan, vanlig förlossning och igångsättning då jag varit med om båda så jag tänkte faktiskt skriva båda mina förlossningsberättelser senare.

Penny tränar nacken för fullt 😅 man får va med då hon typ kastar huvudet bakåt emellanåt 😅

Likes

Comments

Sedan jag började tycka att det här med ultramarathon var en bra idé och målsättning så har jag haft problemet att jag är för tung. Jag har problem med knän från och till och märkte att det blev en jäkla skillnad när jag gick ner några kg för ett par år sedan när jag fortfarande var ung och vältränad 😅 Så det är anledningen till att jag kämpar på. Jag har verkligen ingen löparkropp. Jag lägger löjligt lätt på mig muskelmassa och väger ganska mycket även när jag är "smal". Problemet är nu när jag ligger runt 68 kg att det är min idealvikt eller vad jag ska kalla det. Kroppen vill helst stanna där och det är skitsvårt att gå ner mer. Visst hamnar man på platåer i viktnedgången men vid denna vikten är platån helt överjävlig.

Jag kommer öka på distanserna på löpningen denna veckan och jag kommer inte låta viktnedgången förstöra min träning för då förlorar jag ju liksom hela syftet med att gå ner.

Det syns ganska tydligt i diagrammet att det inte hänt så mycket sedan jag nådde ner till 68 kg för ca en månad sedan.

Likes

Comments

Ligger på soffan med Penny i famnen. Jag har haft en grymt bra helg! House of metal är verkligen den bästa festivalen. En hel helg där större delen av ens vänner, kompisar och bekanta samlas för att dricka bärs och lyssna på grym musik, vad kan bli bättre än det?! Dessutom träffar jag alltid ett helt gäng med nya bekantskaper från hela världen. TACK alla!

Efter allt öldrickande kände jag att ett löppass ute i solen va på sin plats följt av armhävningsträning 😊

Nu blir det nya tag med träningen och festandet får jag lägga på hyllan resten av mars iallafall 😅

Likes

Comments

Igår när jag sminkade mig tänkte jag på en gammal bild. Bilden har varit en sådan som man tittade tillbaka på och bara "fan vad snygg jag va förr" och "tänk om de där jeansen hade gått på annat än upp till knäna" 😂

Efter två täta graviditeter är väl inte bikinikroppen den samma men jag är så jävla tacksam över min kropp som fan verkar fixa alla mina utmaningar jag slänger fram. Visst jag kämpar som fan med träning och kost men kroppen tillåter mig göra det utan att klaga.

Jag tycker fortfarande det är så jävla grymt att inne i min mage så har min kropp liksom gjort två människor som nu är här och äter och andas. Vad gör lite sträck på magen då liksom?

Nu är jeansen på och jag har ingen gammal bild jag längtar tillbaka till längre!

2014 -----> 2017

Likes

Comments

I helgen blir det festival både fredag och lördag. Ska bli sjukt kul då jag inte varit på särskilt mycket spelningar de senaste.. hmm.. 2 åren... Sist jag var iväg var Maiden i somras men då var jag nygravid, skittrött och kunde ju inte ens ta en öl. Nu kommer sväris upp i helgen och hjälper till med barnen så det känns riktigt skönt.

Nu har jag ändrat mig igen och kör vikt och mått på fredagar istället då jag märkte att det tog ett par dagar efter ätardagen tills jag började gå ner igen 😅

Arm 26 (-1,5)
Midja 76 (-1)
Mage 87 (+-0)
Stuss 95,5 (-2,5)
Lår 52 (+-0)
Vikt 67,7 (-1,2 kg)

Det är ju mest midjan och magen som behöver minska i måtten nu när jag börjat så smått med att träna styrka också.

Träningen har gått bra trots att jag märker att återhämtningen går långsamt och träningsvärken känns mest jämt 😂

Likes

Comments