Bilden är tagen för ett år sedan, första gången mitt lilla liv såg snö.

han va så liten och oförstående.

Ska bli riktigt kul att ta ut min lille vilde detta året när första snön faller, längtar!


Tänk vad mycket du ännu inte förstår och så mycket du har framför dig att lära..

Mamma kommer alltid stå vid din sida och hjälpa dig på traven.


Älskar dig <3

My Schmidt

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag är utan tvekan den personen som gärna vill lyxa till det i höstmörkret.

De är både bra för kropp och själ!

Därför tänkte jag tipsa om lite godbitar

Länkar;

Badlakan - https://stylewish.me/link/click/1288517

Kopp med fat ( just nu slut online ) - https://stylewish.me/link/click/1288519

Badpulver för avkopplande bad - https://stylewish.me/link/click/1288526

Matcha tea ansiktsmask - https://stylewish.me/link/click/1288533

Tångbad - https://stylewish.me/link/click/1288548

ansiktsmask coconut - https://stylewish.me/link/click/1288559

Handspa 3 delar - https://stylewish.me/link/click/1288567


Massvis med kärlek

My Schmidt

Likes

Comments

Hej fina ni!

Jag och Maxemilian va ute och njöt av de fina väder, tog en lång promenad i naturen på över en timme.

När vi kom hem fick lilleman lunch och jag kollade lite i mobilen.

Såg att jag hade fått ett meddelande av nån kille och jag blev riktigt förbannad när jag läste vad han skrev.

" Hej, det e synd att du har ett så nice ansikte och så är din body säkert helt förstörd för du har barn.

Allt sexi försvinner när kvinnor fått barn. Kropparna e helt skrynkliga tur det finns porrfilm om man skulle börja dejta dig"

Jag blir så besviken på mänskligheten när jag läser sånt här!

Och sen att han ens nämner att om han skulle börja dejta mig, vad är det som får dig tro att du väcker mitt intresse?

Min kropp så som många andra kvinnors kroppar bär ränder, dessa tigerränder är ett täcken på att vi burit på något stort och mäktigt!

Jag skulle inte byta ut mina ränder mot något då jag bär dom med stolthet, jag skiter blankt i vad andra anser om min kropp men jag var tvungen att dela med mig av denna människas skreva syn på verkligheten!

Kroppen är fantastisk, så mycket den klarar av.

Jag hoppas han mognar och om han inte gör det så tycker jag synd om mamman till hans blivande barn!


Vad anser ni om bristningar? ..... Jag tycker dom verkligen har sin charm!


Massvis med kärlek!



My Schmidt

Likes

Comments

Jag trodde aldrig det skulle vara så svårt att få ner ett så starkt minne på papper.

Jag har suttit och tittat på den blanka sidan i evigheter men jag tappar bort mig själv såfort jag försöker skriva.

Det är en underlig känsla som går igenom hela kroppen, den går inte att beskriva..

Men här är min historia

Allt började hösten 2007 och jag visste inte att det skulle gå så långt som de gjorde från en början. Allt jag hade gjort var att stöta ihop med en tjej på gatan och hennes telefon åkte i marken. De va absolut inte meningen och hon sa att den inte var skadad så jag trodde ju allt var frid och fröjd men jag hade så fel.. Jag hade aldrig kunnat gissa vad denna händelse skulle innebära!

Jag tänkte inte mer på händelsen och fortsatte som vanligt med mitt vardagliga liv.

Efter en veckas tid när jag skulle hem såg jag henne igen utanför Ica tillsammans med ett gäng. Jag gick bara förbi, dock hörde jag hur dom kallade " smutsiga luffarunge " efter mig men jag ignorerade bara det och fortsatte att gå.

Det gick några dagar till och ännu en gång satt dom utanför ica när jag skulle hem, även denna gång kallade dom mig otrevligheter men jag ignorerade det.

Redan dagen efter satt dom utanför ica igen och denna gången var det inga ord som kom ur deras munnar utan dom spottade efter mig...

Jag berättade inget för någon då jag ansåg att i grund och botten var det mitt eget fel, det var ju jag som gjorde att hon hade tappat sin mobil.

Dagen efter hade jag följe med min dåvarande bästa vän när jag skulle hem och såklart satt dom på sin vanliga plats.. Dom sa inget denna gången heller men dom kastade en burk efter mig jag snabbade på stegen och kollade ner i marken, min bästis reagerade dock och frågade. Jag berättade rubbet vad som hade hänt den senaste tiden och hon kom då med ideén att vi skulle hitta en annan väg att gå på eftermiddagarna och att vi skulle ha följe varje dag tills detta hade slutat.

Allt var lugnt i ca 2 veckor och vi båda trodde det hade upphört men vi skulle snart få uppleva något som skrämde oss båda ordentligt. Allt hade bara steppats upp till en helt ny nivå.

Vi var påväg hem till henne, vi gick den långa vägen vi gått de senaste två veckorna dock var det några som fick syn på oss tyvärr.

Jag minns att jag sneglade bakom oss och såg ett gäng komma runt hörnan, pulsen ökade och jag sa till min vän att öka takten, vi svängde... dom svängde.... vi svängde.... dom svängde, vi blev inte av med dom...

Vi kommer ut på en raksträcka och i slutet av den var en fotbollsplan. På andra sidan fotbollsplanen låg hennes hus. Vi skulle bara ta oss dit de va så nära, inte en chans att vi skulle låta dom ta oss.

Vi börjar springa lika så dom och orden började hagla över oss * HOROR* *STANNA NI SKA DÖ* * VI SKA VÅLDTA DIG DIN FITTA...*

Vi vände oss inte ens om utan fortsatte bara springa, fotbollsplanen var blöt och hal utav det som ni hade börjat bli frost... Jag halkar.....

Min enda tanke är att * My du måste resa dig upp annars dör du ge inte upp!*

Jag tog mig upp och vi kom båda över fotbollsplanen oskadda dock var det nära denna gången och det var här jag insåg att detta var så mycket mer än bara lite sura miner över en telefon. Dom tog ut mycket mer ilska än så och dom skulle troligen inte ge sig förens jag var död....

Vi berättade inte för någon till en början utan vi höll tyst om allt.

Det var lugnt en period igen, nu var det bara några dagar innan julledigheten. Vi hade varit i aulan och övat på uppträdanden inför avslutningen och jag hade nästan precis gått upp till vår korridor när min bästa vän kommer springande och säger att gänget står på skolgården och frågar efter mig, vi tog oss till lärarrummet och där berättade vi allt för en hjälplärare som larmade polisen, dock hittade dom inte personerna så allt las ner igen.

Jullovet börjar och i samma veva berättade jag allt för mamma men övertygade henne att allt var löst vilket jag tror hon var skeptisk att tro på.

Under jullovet spammades min MSN med hotelser om våldtäkter och mord men jag raderade dom efter hand och låtsades som att dom aldrig hade funnits.

Jullovet var över och det var dax att dra tillbaka till plugget.

Dom lät mig vara första tiden men i mars var det dag igen.

Dom kom med kniv till skolan och var helt inställda på att plocka mig... Extra läraren som visste allt kom springande och haffade mig innan jag skulle in i klassrummet säger till mig att gömma mig på toa och låsa dörren och inte öppna förens hon var tillbaka....Jag visste inte då vad det var som hade hänt men jag gjorde som hon sa.

Skolan gjorde aldrig någon polisanmälan! Jag berättade för mamma och hon kallade till möte och där beslutades att jag konstant skulle ha hjälpläraren vid min sida och att jag skulle fortsätta som vanligt.

Min mamma var den som tog detta på största allvar och när hon gång på gång nämnde om säkerheten på skolan så svarade dåvarande rektorn att * Allt handlar inte om din dotter*.

Jag började vid denna perioden att ge upp. Jag gick in i en depression, började framkalla bulimi ( fick diagnos är dock friskförklarad från bulimi i dagsläget, medicinerar fortfarande för ångest och depression) Jag struntade i mina betyg, började även med en typ av självskadebeteende, jag slog på mig själv.

Månaderna gick och iochmed att besöken från gänget upphört på skolan så rann också den lilla hjälpen jag fick från skolan ut i sanden. Dock fick jag fortfarande tampas med dom i privatlivet..

Ingen på skolan reagerade på att jag mådde som jag mådde, mamma kämpade med mig men jag spelade teater med henne och hon kom inte åt mig, stängde ute henne helt..

Nu är vi inne i Oktober, jag fick ett meddelande på morgonen där det stod att * vi hälsar på en dag och denna dagen skall vi få ett lyckligt slut* vilket innebar då att dom skulle lyckas hugga mig. Jag va så jävla rädd men sa inget...

Den 8 Oktober 2008 kallar min mentor in mig och säger att han e orolig över mina betyg och mitt mående och säger då att han skall kontakta mamma.

Mina tankar va att skolan måste driva med mig, först när betygen e i botten fattar dom att jag håller på att gå under och sen mamma... Ska min mamma få veta allt, ska någon öppna dörren till henne så jag måste släppa in henne på livet, jag som har kämpat för att hålla henne ute.. Hon kommer bli så besviken....

Jag reser mig säger tack.. Och stormar ut.. Jag känner trycket över bröstet och enda tanken är att vad jag än gör kommer jag dö... Antingen dödar gänget mig eller så kommer jag dö av ångestattacken, den va så grov och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, då såg jag den på baksidan av skolan, brandtrappan. Jag klättrade på räcket sen flög jag.

När jag öppnar ögonen var där massa människor och jag skriker i smärtor ( visade sig huvudet fått en ordentlig smäll i asfalten så blödde från bakhuvudet) ... Det enda jag får fram är * säg inget till mamma*

Jag var förlamad från bysten och neråt, jag slocknade igen och vaknar när jag lyftet ut ur ambulansen.

Där var massvis med folk runt omkring mig och minns att skolans sjuksyster var med.

Min mamma har sagt i efterhand att där var två olika bås i den korridoren ena med 2-3 st sjukpersonal och andra med ett helt läkarteam hon önskade att jag inte låg i båset med alla dom människorna men hennes önskan slog inte in, där var så mycket folk och dom drog i mig från alla håll.

Efter bara nån timme hade jag fått tillbaka känseln ner till naveln och jag hade började att kunna kommunicera med läkarna och mina föräldrar.

Jag fick reda på att ambulanspersonalen hade varit helt säkra på att dom skulle mista mig i ambulansen, dom kom till och med in till mig morgonen där på och kramade om mig och sa att dom va tvungna att få se mig.

Nu hade jag fått tillbaka all känsel men hade svårt för att röra mig ordentligt.

Redan dagen efter på eftermiddagen flyttades jag ner på psyket i Lund där jag fick stanna ett par veckor med övervakning.


Rektorn för skolan sa upp sin tjänst samma dag som jag hoppade, vilket jag e tacksam för så inte fler blev vända ryggen precis som jag.

Den nya rektorn skickade en blombukett och undrade om jag skulle komma tillbaka vilket var ett enkelt svar, NEJ!

jag gick hemma en period och sen började jag på kunskapsskolan i Landskrona, lärarna där hjälpte mig verkligen att ta mig upp från mina urusla betyg!

Jag minns de som igår när jag skulle hämta sakerna i mitt skåp på gamla skolan, i varenda fönster stod de elever och lärare och dom såg ut som dom sett ett spöke.

När jag och mamma gick genom korridorerna så flyttade eleverna sig som vattnet flyttade sig för Moses i sagan.. Igen sa dock ett ljud.


Jag har aldrig gått ut med hela min historia i detalj men om du läst detta vill jag bara säga till dig att det är inte värt det hur hopplöst allt verkar! Jag är så extremt tacksam att jag lever i dagens läge och hade inte velat byta bort mitt liv mot något.

Jag är tacksam att jag fick en andra chans, det kommer bli bättre de blir det alltid.


Jag har stött på mina mobbare i " vuxen ålder" dock har dom också mognat och ger nu fan i mig!

Jag kommer aldrig glömma men jag har lärt mig leva med det, jag kommer aldrig förlåta men har lärt mig att det tjänar ingenting till att hata.


Massvis med kärlek!




My Schmidt

Likes

Comments

Hej fina ni!


Hur många av er kan relatera till när jag säger att den mest ångestfyllda årstiden som finns är hösten?

Jag personligen har inte nått större problem sen när snön väl fallit och lagt sig som ett vitt täcke över marken, då e de bra igen men just nu e de bara svart, kallt och regnigt....

Jag har dock några enstaka knep för att det skall bli lite lättare.

Försök att vara ute de flesta ljusa timmarna och hitta gärna på något som verkligen stimulerar hjärnan.

Förnya dig på något sätt.. klipp dig, färga håret eller byt klädstil.

Ta in hösten i hemmet genom att ha massa tända ljus, gosiga filtar, höstblommor och kanske någon doft du förknippar med mysiga stunder tex lavendel, vanilj, kaffe eller kanske kanel/äpple. Varför inte även passa på att möblera om lite?


Om det endå skulle inträffa att ni får en ångestattack så har jag även där några små tips som hjälper mig!

* Andas efter ramen. Vilka känner sedan tidigare igen denna övning? Du letar upp första bästa rektangel du hittar, tex din telefon eller en dörr. Du följer formen och på långsidorna håller du andan och på ena kortsidan andas du in och andra andas du ut repetera ett par gånger och du kommer märka att andningen lägger sig.

* Om första är svår att hålla rätt tempo på så skall du testa 4 takts andningen istället. Du startar en låt du tycker om som har fyrtakt. Du håller takten genom att klappa dig på låren. *Andas in* 1..2..3..4 *Andas ut* 1..2..3..4 *Andas in* och kör detta låten ut.

* Skulle de va så att du e helt förkrossad och inga av tipsen ovanför funkar så sätt dig på knä på golvet, luta dig fram så de blir att du får benen under dig istället, sträck ut armarna "uppåt" och tryck överkroppen ner mot golvet. I den positionen blir andningen tyngre på ett annat sätt och du hamnar i en situation där kroppen av sig själv börjar lugna ner andningen.


Jag kan aldrig garantera att dessa tips funkar för er men jag har haft stor användning för dom!


Idag var vi ute i skogen och lekte vilket var super härligt och för någon dag sedan möblerade jag om gästrummet.

Tänk på att det kommer bli lättare dag för dag och snart blir det ljusare igen!

Bjuder på lite fina bilder från idag <3

Massvis med kärlek!


My Schmidt

Likes

Comments

För dig som ofta har sönderstressad kropp.

Tångbad kan låta rätt orent men det har visat sig vara en riktigt bra metod för att ta bort värk, motverka stela muskler och dämpa ångest.


Tänkte slänga in detta tips såhär på helgslutet då jag vet att många stressigt måsten kommer krypa sig på många av er under veckodagarna.


länk till produkt;

https://stylewish.me/link/click/1270766

Massvis med kärlek!

My Schmidt

Likes

Comments

Jag hade hatat mig själv om jag såg ut som dig. - Jag hatar mig själv för hur jag ser ut.

Dagens ämne är något som allt för många råkar ut för... Mobbning.

Ämnet är så stort så man vet knappt vart man skall börja, men en bra start är kanske att skänka en tanke åt varför människor mobbar andra..

Är det för att dom själv mår så in i h*lvetes dåligt? Är det för att dom skall visa sin "tuffa" sida inför sina vänner? Eller kan det vara en sån usel ursäkt som att dom inte har något bättre för sig?

Anledningarna kan vara många.. Jag är absolut inte den som försvarar mobbning, snarare tvärtom..

Men vart går gränsen på att man till viss del kan förstå sin mobbare?

Jag kommer ta upp två exempel och sen vill jag veta vad ni tycker... Har ni en viss förståelse för beteendena eller e de helt oförståligt?


* exempel 1 - Hon sitter och räknar dagarna, timmarna, minuterna.. Om bara en vecka är det sommarlov! Då kommer hon äntligen slippa detta helvete som pågått under en för lång period.. Killarna som tar henne på brösten och kallar henne för hora. Brudarna som skrattar när hon blir sexuellt antastad på skolgården när det är dax att gå hem...

Vi hoppar fram till en varm sommardag i mitten av juli, ödet korsade hennes väg med en person som skulle förändra allt..

Denna person hjälper tjejen upp och ger hennes självförtroende en stor boost..

Innan hon vet ordet av så är sommaren slut och hon börjar i nionde klass.. Men vad är det som hänt? Den lilla sårbara personen som var längst ner på poppis skalan får nu vara med i de coola gänget.

Killarna attraheras av henne och tjejerna följer varje fotspår hon tar.

Men det är lätt att glömma vem man en gång var.. Denna tjej har allt hon önskat och har chans att förändra men vad gör hon? Hon trampar i de redan söndertrampade spåren dom andra gått i hela tiden. Hon började mobba.

Vad tycker vi? Förstår vi henne? Är det på något vis mer okej för henne att mobba? ventilera gärna med mig!


* exempel 2 - Han vet inte vad han gjort, varför hatar hon mig så mycket..

Denna kille genomlider fysisk och psykisk smärta dagligen av sin mamma... Hans blåslagna kropp ömmar och magen svider av hunger. Men han älskar sin mamma så han håller tyst...

Istället smiter han ut på nätterna, vandaliserar allt som kommer i hans väg.

Killen bär på så mycket ilska men det är hans mamma han kan inte göra något!

Dock stillas inte allt hat av att bara slå sönder föremål utan han ger sig även på djur. Oskyldiga djur torterar han långsamt och njuter av sin hämnd, "dör dom så dör dom vem bryr sig, ingen hade ju brytt sig om jag försvann"

Vad anser vi om denna? förstår vi honom eller är det helt orimligt. ?


Detta inlägg är just om varför mobbare mobbar. Detta område är så stort därför kommer jag göra flera olika inlägg med olika punkter inom mobbning i framtiden, vi är långt ifrån klara.

Låt aldrig någon trycka ner dig.

Kan låta dumt men det blir lättare om du även försöker se din/dina förövare som offer. Jag kommer förklara mer grundligt vad jag menar i inlägget om min egen historia inom mobbning som kommer längre fram.


Tack för att du tog din tid att läsa och jag hoppas du kommer fortsätta att följa min blogg.


Massvis med kärlek

My Schmidt

Likes

Comments

Mia väg har aldrig varigt spikrak och det har säkert inte din väg heller varit.. Vissa har dock gått på krokigare vägar än andra.

Men en vis kvinna har lärt mig att torka mina tårar, borsta av smutsen från mina knän och resa mig starkare än någonsin efter varje fall.

Min mamma har alltid varit en klippa för mig men jag vet att inte alla har den typen av stöd och därför vill jag nu göra detta!

Jag vill inte att vi ska gräva vår egen grav ihop och deppa ner oss totalt, utan vi ska hjälpa varann att spotta dom dåliga vibbarna i ansiktet och leva de livet vi vill. INGET skall få hindra oss.


Jag trodde aldrig jag skulle vara där jag är idag,. Jag är omringad av underbara människor, jag är mamma till en liten kille på ett år och jag har hela MITT liv framför mig.

Livet erbjuder många olika vägar att gå och dom alla kommer alltid att ha sina höjder och dalar men tillsammans skall vi försöka jämna ut marken för varandras fötter så gått det går!


Denna blogg kommer innehålla allt från personers historier, mina historier och sedan vardagliga saker hur mitt liv ser ut efter mitt kullerstensliv.. Där kommer även finnas tips och råd på saker som kan pigga upp dagar då de e skit eller som kan hjälpa dig med problem som uppstår/uppstått.

Kom ihåg att Du skapar ditt eget du, ingen annan skall få skriva din framtid. För din saga blir alltid bäst om du får skriva den så som du vill!


Massvis med kärlek!



My Schmidt

Likes

Comments