View tracker

​Ångest. Panikångest.. det är så jävla hemsk och så jobbigt. Här om dagen (väldigt väldigt nydligen) fick jag sån panikångest attack att jag trodde jag skulle dö. Jag visste inte det var. Visst jag har haft ångest förut för saker och ting men det som hände igår var obeskrivligt hemskt. Det började med att vi hade svenska lektion och vi skulle hålla ett tal var och en. När jag lyssnade på alla andras tal kände jagatt mitt tal skulle vara så dåligt och att jag hade jobbat väldigt dåligt med den. När det väl kom till min tur så blevjag så varm när jag väl började med mitt tal. Jag hackade i rösten. Jag kunde inte göra det. Jag började gråta framför alla och kände mig riktigt dålig. Jag satte mig på min plats igen och grät och ville bara stoppa det. När vi fick rast så gick jag ut och promenerade en stund. Dock slutade det med att jag tänkte på att jag misslyckats i och mitt ''break up'' med min pojkvän. Jag brast ut i gråt. Jag orkade inte hålla allt inne. Jag försökte verkligen ta in det men det gick inte. Jag grät så mycket att jag nästan svimmade.

Det var dags för lektion igen. Vi hade SO. Vipratade om hur sverige styrs och om politik vilket är ett väldigt intressant ämne för mig och jag brukar alltid att vara så koncenterad men den här gången tänkte jag bara på hur jag skulle göra för att inte få ett utbrott. Mitt i lektionen började jag bli väldigt yr fast än att jag bara suttit ner. Jag fick efter en stund svårt att andas och mådde illa. Yrandet blev ännu värre. Jag satt tyst och försökte vara så vanlig som möjligt för att ingen skulle märka att det var något fel. Efter ungefär 30 minuter så fick vi en liten rast på 5-10 minuter eftersom min lärareskulle hämta något. Jag kände mig ännu värre. Jag gick och drack vatten men det var sådan kamp att ens ta sig upp från stolen. Allt blev svart i ögonen och jag var så pass yr att jag inte kunde gå. Jag tog mig iallafall upp och gick ut till korridoren för att ta ett glas vatten men det hjälpte inte.Jag såg halvt att minlärare gick mot klassrummet och jag kämpade mig fram till henne och sa ''asså jag mår inte bra.Jag mår illa oh är väldigt väldigt yr'' och jag märkte inte ens att hon höll mig för att jag höll på att ramla. Hon svarade mig ''jag ser det och du verkar ha det svårt att andas. Jag tror det är någon slags panikångest det här.'' och hon hade rätt. Hon tog in mig i arebtsrummet där jag fick vattenoch blev satt i en stol.Jag mådde ännu värre. Det var tre lärare till i rummet och jag kände sån press. Rummet var stort och det var mycket utrymme men detkändes som om den krympte. Efter minns jag inte vad som hände. Jag ''vakna'' till och ser att två ambulans män står och kollar på mig och försöker få kontakt med mig. Jag fick ge dom mitt person nummer och adress. Vad min lärare berättade var att jag hade tippat av alltså svimmat och sedan vaknat till men jag satt och skrek och grät. Dom hade alltså ingen kontakt med mig i ungefär 30min. Inget av det minns jag inte som tur är för att det skulle bara tära på mig ännu mer. Pappa kom och hämtade mig efter ett tag när jag blev lugn och dom kände att jag kunde gå hem . Jag sov hela eftermiddagen. Var väldigt rädd att gå till skolan idag så jag stannade hemma.

Nu kanske någon sitter och tror att jag blev såhär för att jag misslyckades i ett tal och pågrund av att jag och min pojkvän har gjort slutmen nej det är bara en liiiiiiiiten del av allt. Det var bara något jag kunde dela av mig med. Resten är mer seriöst och så mycket mer att jag inte ens kan beskriva det.

Anledningen till att jag berättar detta är att jag vill förklara för er hur hemsk panikångest är. Jag har sett på många youtubers som pratat om sin panikångest och folk har skrivit att dom bara ljuger och att det inte alls är så farligt. Har aldrig tagit upp det eftersom jag själv inte visste hur det var men nu vet jag. Och det är bekräftat från läkare också att jag har panikångest. Det är verkligen hemsk. Jag vill uppmana er med panikångest att inte vara rädda för att släppa ut era känslor och söka hjälp. Jag har alltid trott att jag klarar mina problem själv och aldrig vänt mig till någon förutom min bästavän. Dock har jag känt henne i några månader så det var något nytt för mig och det hjälpte mig faktiskt. Men ändå kan man få ett utbrott.Men det betyder inte att man kan klara allt själv. Du MÅSTE söka hjälp och stöd när du går igenom något sånt här. Det är jobbigt. Och känner du någon med panikångest så skit inte bara i det utan finns där för personen tro mig du kan göra så mycket för hen.

Jag vill avsluta detta inlägg med att meddela att våga ta hjälp. Gör inte samma misstag som jag gjorde och trodde att jag kan klara det själv. Så pass stark är ingen. Ta hand om er. puss 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hej alla! Förlåt för dålig uppdatering. Jag har haft mycket på den senaste tiden och kommer förmodligen inte att publicera så värst mycket nu heller men jag ska försöka göra mitt bästa. Det har hänt så mycket så att jag inte orkar uppdatera er om vad som riktigt hänt i mitt liv dom här två månader som jag varit borta från bloggen. Kan göra det i ett annat inlägg ifall jag får den lusten men i detta inlägg vill jag prata med er om en väldigt viktig sak som jag insåg det två senaste dagarna. 

Det jag ville ta upp är tillit och relationer mellan två partners. Det första är att ha allt för stor tillit till din framtida partner. Det jag menar är att innan du blir tillsammans med den du gillar så tro inte på exakt allt hen säger, mycket kan vara falskt. Nu för tiden vet man inte vad som är äkta och vad som inte är äkta, man kan inte veta ifall personen verkligen menar det hen säger eller inte. Fast jag tror man aldrig har kunnat vetat det men i dagens samhälle verkar det vara ännu svårare att förstå sig på sin partner, man vet aldrig vad hen är ute efter egentligen. Jag till exempel blir väldigt förvirrad på grund av det när det väl händer mig och det leder till att jag får olika tankar som leder till att jag själv efteråt mår väldigt dåligt. Nu kanske någon tänker ''men då är det väll bara att prata med sin partner om det'' men nej så enkelt är det inte, din partner kan lika gärna ljuga om det hen säger. Men tyvärr kan man aldrig veta vad som är sant och vad som inte är sant. Därför vill jag tipsa om att lära känna sin partner helt ut och ha känt hen i 1 år som minst och träffat personen, umgåtts och lärt känna varandra på pass bra att man kan urskilja om personen talar sanning eller inte. Men ibland gör vi misstag och parar ihop oss med folk som inte alls bryr sig om en utan bara för ett litet tillfälle, antingen när man precis blivit tillsammans och känslorna är fräscha eller när din partner behöver något från dig. Jag vill uppmana alla särskilt de som är väldigt såra bara att vara försiktiga i sina val. Kärlek är inte alltid så som man föreställer sig det. Det är mycket ansvar och mycket tårar. Det finns mycket bra med kärlek också men det är svårt och komplicerat så lev era liv och spara er själva till det bästa. Så när ni väl blir sårade och känner att ni inte orkar med något alls så torka dina tårar fixa dig, umgås med dina nära och kära och var alltid tacksam för det du redan har. Var tacksam för dom som är kvar vid din sida oavsett vad, var tacksam för hur du lever och det slår ingenting inte ens ditt sårat hjärta. Kom ihåg att allt går över med dina och du måste fortsätta och vara stark och aldrig släppa taget om ditt liv och dina drömmar.Kärlek finns i många former så du har inte förlorat kärleken utan du har bara blivit av med det du ansåg vara kärlek men som visades inte alls vara det du föreställde dig så jag uppmanar dig att inte tänka på det och att istället tänka på att allt kommer med tiden.Jag Älskar er ta hand om er och alla ni älskar som allra mest.

Likes

Comments

View tracker

Hej på er!

Idag hade jag tänkt att skriva om kroppskomplex, vad kroppskomplex är, vad orsakar kroppskomplex och varför kroppskomplex finns. Kroppskomplex innebär alltså att man ogillar eller också hatar sin kropp, man är helt enkelt inte nöjd med sin kropp och då är ju frågan varför? Varför är man så onöjd med sin kropp? Varför trivs man inte med sin egna kropp? Det finns så många frågor kring detta ämnet men det är inte alltid lätt att få konkreta svar på dessa frågor. Jag hade tänkt att jag skulle dela med mig av vad jag tror kroppskomplex orsakas av.

Första anledningen tror jag är samhället/normen. Och då är frågan varför? Jo för att normen har påpekat att om man är smal så är man snygg? Men ifall man är tjock ser man inte bra ut? Ur min egna perspektiv så vet jag att man oftast blir mobbad för sin vikt. Som jag förstått det får man ej vara tjock eller för smal. Kan ni fatta att det till och med finns något som kallas ''Drömkropp'' hur sjukt är inte det? Jag har själv haft kroppskomplex och har fortfarande lite av det kvar men jag har lärt mig att älska min kropp för hur den ser ut. Men såklart tänker ju alla inte som mig, utan det finns de som absolut avskyr sin kropp.

Den andra anledningen till kroppskomplex är människorna omkring dig. Med det menar jag allt detta tjat med bra sömn, träning, nyttig kost osv.. men det är inte för att få ''perfekt kropp'' det händer automatisk av att man själv är nyttig. Träning och nyttig kost etc handlar om bättre hälsa, om att stärka sitt hjärta inte om att få en bra kropp men det är det majoriteten av samhället tror att träning och nyttig kost handlar om. Du ser dig människor med tränade kroppar och såklart så tror du att det är så din kropps ska se ut men så är det inte, du ska älska din kropp.

Den tredje anledningen är nog den största anledningen tror jag. Sociala medier. Vi alla har sett dessa inlägg på till exempelvis Instagram och Tumblr om ''goals kroppen'' smal mage stor rumpa, stora bröst. Och sen den manliga ''goals kroppen'' behövs inte ens beskrivas eftersom alla vet vad svaret är, helt enkelt riktigt tränad kropp precis som det alltid varit antar jag? Och jag vet att det är oftast kvinnor som drabbas av kroppskomplex men egentligen om man tänker efter så har alla lite av kroppskomplex. Unga tjejer jobbar så hårt för att få en sådan ''goals kropp'' de svälter sig själva och tränar alldeles för mycket som kan leda till konsekvenser.

Detta med kroppskomplex och detta med att ha en ideal kropp handlar i stor del av att bli accepterad av samhället. Och det är så sjukt fel. Varför ska man hata sin kropp bara för att någon idiot anser att det finns en speciell kroppsbyggnad som man måste gå efter? Det är så sjukt ändå och mycket seriösare än vad man tror.

Som liten har jag blivit riktigt mobbad för min kropp. Jag var för tjock. Mitt BMI var fetma och vad var så retad för det. Gissa vad jag gjorde? Jag svalt mig själv. Jag grät i skoltoaletten och mådde så dåligt av det. Jag gjorde sånt misstag. Istället för att säga ifrån och acceptera mig själv för den jag är så försökte jag istället att passa in bara för att någon pajas sa att jag inte är normal bara för att jag är lite överviktig? Ifall du är också så att du känner att du inte är tillräckligt bra bara för att din kropp inte är så som samhället anser vara bra så har du fel, du är så himla bra!! Du är bra precis så som du är. Din kropp avgör inte din vackra personlighet. Smal eller tjock och allt där emellan spelar ingen roll för att du är så sjukt fin hur än din kropp ser ut. Du ska inte behöva äcklas av din kropp istället lär dig att älska den.

Jag hoppas ni gillade detta inlägg även fast det blev riktigt långt men det var värt det för att jag vill verkligen att folk ska börja älska sin kropp och skita i normerna. Kom ihåg att du är bra <3


Likes

Comments

Hejhej alla! Har blivit sjuk därför blev det inget inlägg igår och jag har tänkt mig minst ett inlägg om dagen men så blev det inte just igår eftersom jag blev sjuk senare på dagen. Men jag har fortfarande något och skriva om gårdagen. Igår fick jag nämligen äntligeeen träffa min finaste och vi var ungefär från 13.20 till 17.20 i Norrköping. Vi gjorde egentligen inget speciellt direkt vi gick runt i stan och snackade för det mesta. Det bästa var när vi satt i parken och pratade om exakt allt. Sen när det kom till att åka hem så ville jag verkligen inte lämna för att det kändes som om vi precis hade träffats men jag satte mig i bussen och åkte hem igen. När jag väl kom hem så fick jag så sjukt ont i halsen och där efter fick jag extrem huvudvärk. Men jag försökte att inte tänka på det och gjorde mig en kopp te och satte mig för att se på någon film. Efter filmen så bestämde jag mig för att sova eftersom jag verkligen inte kände mig bra och klockan var ändå rätt så mycket.

Sämsta natten jag varit med om

Det var verkligen en dålig natt. Jag kunde knappt sova alls. När jag väl var på väg att somna så började jag svettas och allt blev riktigt varmt. Jag kände mig riktigt äcklig och obekväm så jag bytte mina lakan och sedan tog jag en sval dusch. Efter duschen la jag mig i sängen och somnade, det kändes riktigt bra. Men såklart dröjde det inte länge innan jag vaknade igen och denna gång på grund av att jag fick riktigt ont i magen. Jag gick till köket och drack lite citron vatten och det lindrade magen lite. Innan jag somnade så kollade jag klockan och den var 4 på natten jag tänkte att nu ska jag somna och vakna på ett frivilligt sätt utan att jag har ont någonstans eller något mer. Och jag somnade igen. Men gissa vad? Vaknade jag igen efter en halvtimma? Ja såklart och denna gång var det faktiskt på grund av att min kudde stack mig hela tiden i kinden eller nacken så det var riktigt obekvämt och det började klia riktigt mycket. Min kudde hade alltså fjädrar inuti?? Det hade jag ingen aning om. Jag bytte i alla fall kudde och somnade om. Klockan 8.30 väcks jag dock av att mina syskon tjafsar och ni anar inte hur arg jag var i den stunden. Men när jag väl fick tyst på dom så sov jag äntligen i lugn och ro. Så det var nog bara det. För mig var natten helt kaos.

Idag/Atm

Sen jag vakna har jag faktiskt inte gjort något alls än att sitta vid min dator och kollat på en massa Youtube klipp och druckit otroligt mycket med te. Tänkte sova en stund men kom på att jag måste uppgradera bloggen så nu efter att jag gjort det ska jag sova en stund och se om jag blir bättre. Atm har jag feber och ögonen stänger sig av sig själva.

Men jag hoppas ni gillade detta inlägg och nedan kommer två bilder från igår och en bild från idag.

Likes

Comments

Hejhej! Jag heter Dunya men kallas dock dana. Jag är som sagt ny i detta. Jag har änge funderat på att skapa en blogg men visste aldrig vad jag ville göra här riktigt det kändes som om man var tvungen att välja någon slags kategori på sin blogg men jag tänkte att jag vill göra den med allt möjligt, från skönhet och mode (som jag brinner mest för) till konstiga inlägg med åsikter och kritik om saker och ting. Hur som helst kommer denna blogg innehålla i princip allt som t.ex. mina tankar, mina talanger och min fritid bland annat. Jag är rätt känsloblandad person och med det menar jag att jag kan ha så många känslor på en och samma gång. Min personlighet är alltid den samma dock.

Anledningen till att jag skaffade denna blogg är för att jag älskar att skriva och för att jag vill dela med mig av det jag har och säga, och framföra mina förmågor. Och som sagt är jag väldigt ny i allt detta så min blogg kommer nog antagligen inte vara så jätte professionell men man lär sig med tiden förhoppningsvis. Jag har faktiskt ännu en till anledning till att jag skaffade denna blogg och det är för att en av mina vänner sa till mig ''du älskar att skriva så det borde vara något för dig. Och jag tror du kommer lyckas'' det fick mig en push ifall man kan uttrycka sig så men i alla fall så hade jag hennes stöd och det kändes som en riktigt bra anledning också till att skaffa denna blogg när man vet att någon stödjer en för det man gör.

Jag hoppas att folk kommer gilla det jag gör och följa mig på min blogg och allt jag gör här. Jag gör detta också bland annat för att jag anser att det kommer bli kul men också för att jag vill ge folk något roligt att läsa och utforska. Det var nog allt för just detta inlägg. Kanske inte världens roligaste att läsa men jag hoppas att ni gillar det.

Likes

Comments