View tracker
View tracker

Den här helgen skulle bjuda på flytt för syster, stallet fredag och lördag, kanske en sväng på stan för att kolla på cortégen ikväll och middag hos mamma och pappa på söndag kväll. Detta blandat med en hel del gräsänkevaggande eftersom Fredrik skulle jobba natten både fredag, lördag och söndag.

Men det blev lite ändrade planer.

När jag plockade fram äggen ur kylskåpet i morse för att fixa frukost så undrade jag vilket jävla pucko som lagt gamla kvitton i äggkartongen. En sekund senare fattar jag att det är tågbiljetter till Köpenhamn ikväll. Hotell är bokat, hästen är bortfixad, semester är tagen och min familj har sedan länge vetat att jag inte kommer kunna vara med på flytten.

Så nu ligger jag i en svinskön hotellsäng på ett femstjärnigt hotell mitt i Köpenhamn med min älskade pojkvän bredvik mig. Vi stannar tills på söndag  och kommer ha en så grymt underbar helg.

En bättre 25-årspresent kunde jag nog inte få.
En mer underbar pojkvän kan jag absolut inte få.

Älskade du.
 

 

Likes

Comments

View tracker

Igår kväll firade vi min 25-årsdag, om än några dagar för tidigt. Jag har alltid tänkt att min 25:e födelsedag ska firas med en galant fest med alla mina vänner samlade men planer har ju en tendens att ändras allteftersom tiden går. Eftersom min ena bästis är i Los Angeles och den andra precis har blivit mamma till en ursöt liten son så har själva festen skjutits upp till sommaren. 

Lite tråkigt var det faktiskt att inte kunna fira ihop med alla mina (fyra) vänner, men som tur är har jag ju fått världens bästa bonusfamilj i och med Fredriks intåg i familjen Svenberg. Hans föräldrar går så sjukt bra ihop med hela min familj, bättre än jag någonsin kunnat önska. Det kommer bli många och långa middagar ute på landet i sommar, den saken är säker.

Jo, presenter fick jag också. Så klart.

Vi somnade tidigt i morse och dagen idag har tillbringats hemma, bara vi två. Det har sovits länge, ätit frukost, hånglats i soffan, promenerats lite smått i solen och grillats till middag. Dessutom har vi pratat ännu mer om var alla mina grejer ska få plats när jag flyttar in på riktigt i slutet av juni... Japp, nu går vi hela vägen och blir sambos (även fast jag hatar det jävla ordet, så jävla tråkigt och medelålders) och jag älskar det!

Förutom det rent praktiska att slippa åka vägen om min lägenhet för att hämta posten och vattna blommorna så ska det bli helt fantastiskt underbart att flytta ihop med han som jag har velat ha så länge och som jag faktiskt inte kan tänka mig ett liv utan. Kalla mig beroende, kalla mig toffel, kalla mig världens största fitta - men det här är så rätt någonting kan bli. Och då måste man satsa fullt ut, annars ångrar man sig bara.

Och jag ångrar hellre saker jag gjort än saker jag inte vågade göra.

Likes

Comments

Jag känner att jag lever när min älskade häst lägger huvudet på min axel, när vi galopperar fram över ängarna, när hon gnäggar när jag hämtar henne i hagen, när vi får till en perfekt samlad trav och när jag tittar på henne och fullkomligt smälter av lycka.

Jag känner att jag lever när jag vaknar upp på landet och ser solen gå upp över sjön, när jag kan sitta på altanen och äta frukost, när asfaltsjoggen byts ut mot en runda i skogen, när vi promenerar runt sjön med solen i ansiktet och när dagen avslutas med middag på trädäcket.

Jag känner att jag lever när jag har tränat så hårt att jag tror att jag ska dö, när jag vaknar morgonen efter och knappt kan ta mig ur sängen, när jag är på Gamla Ullevi och kastas mellan hopp och förtvivlan, när jag jagar kickar i vardagen och när jag har gjort något och blivit riktigt snuskigt nöjd.

Jag känner att jag lever när jag dansar hela natten lång, när jag tramsar och flamsar med mina flickor, när jag umgås med mina bröder och skrattar så jag kiknar, när hela vår familj är samlad och när jag tittar på min pojkvän och möts av ett leende som gör mig hög av lycka.

Det är detta som gör mig till den jag är.

Likes

Comments

...whaaaaatcha got cookin'?

Nej, jag är inte normal. Inte min minsta lillebror heller. Varje gång vi lagar mat tillsammans brukar vi sjunga (eller skråla, kanske andra skulle vilja kalla det) Hank Williams sköning.

Så även idag.

Resultatet blev harissamarinerade kycklingvingar och coleslaw. Jordgubbsgräddröra till efterrätt. Perfekt fredagsmat!

Nu ska jag mösa ner mig i soffan mellan två av mina favoritkillar och fira fredag på riktigt.

Jomensåatte...

Likes

Comments

Och tur är väl det.

Igår var jag så jävla arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Helt obefogat dessutom. Det är faktiskt ganska skönt att bli sådär rasande, det är ganska sällan det händer nu för tiden. Jag var bättre på det när jag var mindre, nu tänker jag alltid efter innan och rycker mer på axlarna.

Men igår. Då var jag tio år igen och fullkomligt rosenrasande. På allt. På alla. Helt utan anledning.

Skönt att få rensa systemet lite. Avreagera sig. Vilja be alla dra åt helvete och behöva bita sig i tungan för att inte göra det på riktigt. Jag behöver få göra det emellanåt.

Igår kväll hann jag inte mer än att ställa ifrån mig middagstallriken och burra ner mig bredvid Fredrik i soffan innan jag somnade. Och sov. Och sov. Och sov. Flyttade över till sängen och fortsatte sova.

Vad mitt humör igår berodde på har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag är på ett bättre humör idag än jag varit på flera månader.

Likes

Comments

Aaaaaaaaahhhh. Snacka om att gårdagens icke-planer var välbehövliga.

Jag älskar att leva i 180 och jag älskar att somna på kvällen och kunna konstatera att det har varit ytterligare en fullspäckad och givande dag. Jag fullkomligt älskar allt det där som tar upp all min tid - hästen, träningen, familjen, vännerna - och skulle inte vilja byta bort mina dagar för allt i världen.

Men ibland är det så nyttigt för mig att bara göra ingenting. Att hinna strosa runt en sväng på stan efter jobbet, att komma hem innan klockan är sent, att kunna vara hemma en hel kväll och bara vara. Bara vara flickvän. En flickvän som inte säger "Ska bara..." hela tiden och som aldrig kan sitta still förrän exakt allt är klart. En flicksän som inte somnar först långt efter midnatt och sedan gnäller om hur jävla trött hon är nästa morgon när klockan ringer.

Igår hade jag precis en sådan dag. En sväng på stan, handla mat, hem, fixa middag, äta i lugn och ro, betala räkningar, titta på lägenheter, slökolla på tv ett par timmar och sedan borsta tänderna för att slutligen ligga i sängen innan klockan elva. Fem över elva sov jag som ett litet barn.

Åh, vilken skillnad det gör att få sova precis så mycket som man behöver. I morse ringde klockan tidigare än vanligt men trots det var jag piggare än på länge.

Och idag skiner solen från klarblå himmel.
Är inte det underbart, så säg?

Likes

Comments

Hur dagen skulle sett ut:
- Jobba
- Stallet
- Tjejträff
- Hem

Hur dagen ser ut:
- Jobba
- Hem

Hästhjälp fixade jag redan igår kväll när jag kollat väderprognosen för femtioelfte gången. Tjejträffen blev precis inställd på grund av förkylning och snön.

Fy. Faaaan. Vad. Skönt.

Att få en helt ledig kväll hemma tillsammans med pojkvännen hör verkligen inte till vanligheterna. Är det inte stallet så är det träning, fotboll eller nattjobb som fuckar upp det. Men idag... en hel kväll tillsammans, bara vi. Helt otroligt.

Såna här kvällar blir ju dessutom mycket mer uppskattade när de kommer helt oväntat. Då hinner jag inte bli rastlös och känna att jag måste fylla kvällen med något för att inte börja klättra på väggarna.

Allvarligt talat.
Jag ska åka hem direkt efter jobbet.
Hur sjukt är inte det?

 

Likes

Comments

Efter lördagens ridpass har jag nu träningsvärk i hela kroppen. Det finns inte en muskel som inte gör ont. Det stramar till och med i underarmarna när jag sträcker mig efter något. Då, mina vänner, då är det illa.

Fast jag är inte särskilt förvånad. Senast vi körde ett sånt långpass var typ i november, innan vintern slog till och det blev stenhårt i marken. Efter det har både jag och min häst tvingats till mer eller mindre fullkomligt vintervila vad gäller ridningen.

Så vad trodde jag? Att jag skulle slippa träningsvärken när vi varit ute och sprängt fram över åkrarna? Sällan.

Men å andra sidan så gillar jag det. Jag älskar när jag knappt kan röra mig för all träningsvärk. Då känner jag mig starkare och friskare än någonsin.

Och dessutom passar det ju då utmärkt att gå på Afrodans ikväll och mjuka upp kroppen. Antagligen lär jag vakna imorgon och ha ännu ondare - men det är ju, som sagt, precis så jag vill ha det.

 

Likes

Comments

Idag har jag varit ute med min häst och busat runt i snön i nästan två timmar. Solen sken, minusgraderna bet i kinderna och vinden fick ögonen att tåras när vi travade fram längs grusvägen. Det var ungefär lika löjligt idylliskt som det låter.

Men ack så underbart.

Vi var lika slut bägge två när vi kom tillbaka till stallet och efter att ha broddat av, borstat och slängt på underbaringen täcket så åkte jag hemåt. Väldigt kall men väldigt lycklig.

Och det är något av det bästa med hästarna. Jag blir så jävla lycklig och harmonisk av att vara i stallet att det inte går att jämföra med något annat.

Nu har jag kommit hem, fötterna har tinat upp och kroppen känns som ett paket rumsvarmt smör. Jag ska bara duscha, sedan ska jag mysa upp mig tätt intill F i soffan och riktigt vältra mig i min egen lycka.

Så sjukt nöjd.

Likes

Comments