View tracker

Har haft en underbar lång-weekend med familjen (minus Cecilia). Lyckades ta ledigt en dag från jobbet för att få lite extra tid med dem. Vi har promenerat i Phoenix Park och tittat på renarna, vi har ätit massvis av god mat, vi har åkt ut till Malahide och njutit av kusten och slottet, vi har druckit Guinness och lyssnat på folkmusik på Cobblestone och vi har kikat förbi en och annan katedral. Det har varit så otroligt härligt att för en gångs skull umgås med människor som inte är nya bekantskaper och som älskar mig oavsett hur konstig jag är. Om något så är det det jag verkligen har saknat.

Är trött efter lång arbetsdag och ska hoppa i säng nu, så utan att skriva en lång text tänkte jag låta bilderna från familjens korta men mysiga visit tala för sig själva.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt liv är så bra just nu, vet knappt hur jag ska ha hantera det. Igår hände faktiskt något helt otroligt. Jag kom in till jobbet på morgonen och satte mig vid min dator. Då kommer min manager in och ber om att få prata med mig i enrum. Jag blev nervös och trodde att jag hade gjort något fel. Icke sa Nicke - hon sa att jag var överkvalificerad för jobbet jag hade training för och hon erbjöd mig en annan tjänst i företaget!! Högre lön, bättre arbetstider och jag slipper sitta i telefon hela dagarna. Jag blev så glad att jag nästan sprack! Och väldigt stolt över mig själv.

Efter jobbet åkte jag hem för att ta en snabbdusch och sen vart det direkt tillbaka till Clonskeagh för AW. Kändes viktigt att hänga med på det för att lära känna alla på kontoret - och för att ha lite kul! Alla mina kollegor är så otroligt härliga och det är en varm stämning. Jag hängde mest med (se bild från vänster till höger) Elin, Anna och Jan. Elin och Anna är svenska och Jan är norsk. Det är så härligt att ha svensktalande vänner här. Även om min engelska är bra så är det otroligt mycket lättare att få fram det man vill säga på svenska. Vi hängde först på Ashtons Gastro Pub. Företaget betalade för alkoholen så det var himla trevligt. Sen drog vi skandinaver vidare till min (och Annas!!) favoritpub O'Donoghues. Riktigt lyckad kväll!

Idag hade jag en mysig brunchdejt där jag lyckligt tryckte i mig en gigantisk portion french toast. Med sirap. Och bacon. Total eufori. 

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag varit allt bra hurtig. Vaknade 06:00, åt frukost och satte fart mot jobbet. Jag brukar alltid ta bussen men idag kände jag för en promenad. 1h och 15 min tog det. Egentligen skulle nog de där 7 km ha gått fortare men jag stannade för att köpa kaffe och ta bilder på allt.. Hade en bra dag på jobbet, vi har fortfarande utbildning. Dudu, min rumskompis som jobbar i en hälsobutik/café, hade med sig en kycklingwrap till mig igår som jag plockade med mig som lunch till jobbet. Alltid bra att ha en kock som kompis. Sedan promenerade jag hem igen!

Har inte så mycket mer att berätta. Nu ska jag äta lite middag för att sen gå ut och ta en och annan drink. Kram!

Likes

Comments

Glad alla hjärtans dag på er! Hoppas att ni har haft en härlig dag med kärlek och kramar och whatever else man önskar sig. Jag hade faktiskt en dejt inbokad idag, men en första dejt på alla hjärtans dag är ju helt sinnessjukt så jag sa att vi borde skjuta lite på den. Men inte tänkte jag häcka hemma för det! Jag bestämde mig för att äntligen ta en promenad till Phoenix Park. Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, hade hört att parken var stor och att det fanns ett Zoo. Satan i gatan vad stor den var. Jag promenerade lite drygt 15 km idag och hade inte en chans att ta mig igenom hela området. Ju längre in i parken jag gick desto bättre blev den. Till en början var det mest mysig natur och någon småkul staty här och var:

Sedan såg jag på kartan att presidentens bostad låg i Phoenix Park, och efter lite trix och fix lyckades jag hitta den. Lite pampig var den ändå. På irländska heter den "Áras an Uachtaráin". Om man ändå visste hur det uttalades. Hade gärna sett mer av byggnanden men den omringades av höga buskar och träd samt en vallgrav. Men det lilla jag kunde se såg ju härligt ut.

Därefter hörde jag det ryktas om ett slott vid namn Ashtown Castle. Kul, tänkte jag, det här vill jag se. Jag traskade vidare, köpte en kaffe på ett litet coffee shack på vägen, och hittade ett gäng skyltar att följa. Väl framme måste jag väl ändå säga att det kanske inte borde kallas "castle", men en fin gammal byggnad var det i alla fall. Tydligen är det såhär det ligger till: Ashtown castle är en mycket mycket gammal fortified (vet faktiskt inte vad det heter på svenska) byggnad. På senare år byggdes det ett mycket större fort/slott runtikring Ashtown Castle, men det var tvunget att demoleras pga torröta. Då hittade man Ashtown Castle. Det var helt otroligt att titta på faktiskt. Kanske inte slottet i sig, men kombinerat med parken runtikring fylld av gamla stora och vackra träd var det fantastiskt. Typen av träd som finns här är så annorlunda från Sverige, det känns inte som att man är kvar i norra Europa (för visst räknas Irland ändå som norr?). Att det var alla hjärtans dag bidrog också till rätt mysig feeling. Det här låter säkert larvigt men det fanns så mycket lycka i luften. Folk var kära hit och dit och föräldrar lekte kull och kurragömma med sina barn bland träden. Jag blev varm i hela kroppen av att vandra runt och titta på alla människor i parken.

På avstånd hade jag tidigare under promenaden sett ett stort kors sticka upp bland träden. Jag vet att jag är i ett religiöst land men det var ändå ganska anmärkningsvärt. Det är inte alltid man ser ett 35 m högt kors mitt ute i ingenstans. Först såg jag att det låg nära den amerikanska ambassaden och tänkte att det kanske hörde dit, men SÅ religiösa är de ju faktiskt inte. Efter en stund kom jag i alla fall fram till korset och såg att det låg på en kulle mitt ute på ett stort fält. Kunde inte lista ut hur det kom sig att det låg där, men såg i alla fall en stor grupp människor stå framför korset med hjärtformade ballonger. I guess Jesus is their Valentine.

Kan ju berätta nu efter viss googling att korset kallas "The Papal Cross" och uppfördes inför Påve John Paul II:s besök 1979. Han höll en stor predikan för 1,25 miljoner människor ute på det där fältet. Det var nog rätt mäktigt.

Det gigantiska korset såg ju dock patetiskt ut jämfört med Wellingtonmonumentet, eller Wellington Testimonial som det egentligen heter. Det står på lite maffigare 62 meter, tydligen den högsta obelisken i Europa. Det byggdes till minne av Arthur Wellesley, First Duke of Wellington, som hade vunnit en massa krig. Här verkade det mest användas som trappor för intervallträning.

Sen hände något så häftigt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag var redo att börja traska hemåt och genade lite genom skogen. Kommer upp på ett stort fält och ser till min förvåning en stor grupp renar, säkert 100 stycken. Först visste jag inte om man borde bli rädd eller inte, de där stora hornen är ju inte att leka med. Men jag såg massvis av människor klappa och mata renarna så jag gick lite försiktigt rakt in ibland dem. Trodde nästan att jag skulle börja gråta haha, det var så häftigt. De var så otroligt söta och brydde sig inte ett dugg om att jag kom och störde. De gick till och med fram till mig och nosade lite. Ska absolut gå tillbaka dit med en påse morötter, kan inte få nog av renmyset!!

Den här dagen kan nog vara en av mina bästa i Dublin. Det känns som att den här staden aldrig slutar att imponera. Nu måste jag försöka hitta någon slags energi och gå och handla lite lunchmat inför veckan (15 km promenad känns redan av i benen). Det lutar mot lasagne. Puss!

Likes

Comments

Helt otroligt hur mycket mitt liv är ur balans just nu. Missförstå mig inte, allt är toppen. Men min dygnsrytm är så annorlunda från vad den brukar vara. Igår vaknade jag strax före 06 och somnade runt 21. Tror nästan aldrig att jag har somnat så tidigt. Men det är lite skönt också. Riktigt skönt att få njuta av tystnaden på morgonen. Jag tar min lilla dusch, äter gröt och förbereder lunch. Salamibrie-macka har varit en succé hittills. Sen har vi ju även den dagliga red bullen vilket är en vana som jag måste bryta. Men det är ju SÅ gott. Jag kommer till jobbet, har utbildning i 6h och sen åker jag hem. Hoppar alltid av bussen lite extra tidigt så jag får promenera över bron. Tycker att det är så himla mysigt. 

Utbildningen går bra måste jag säga. Jag känner att jag redan efter tre dagar förstår datasystemet och kan hantera även riktigt knepiga bokningar och bokningsförändringar. Det krångligaste blir väl att översätta alla ord vi använder till rätt svenska termer. Utbildningen är ju på engelska men majoriteten av mina samtal kommer vara på svenska och norska. Det här med norska alltså.. Jäkla språk. Fick lyssna på några samtal idag och förstod inte ett ord av vad de sa. Worst case scenario får jag bara svara på engelska, men ska ändå försöka plugga lite norska. Siffror och sådant borde jag kunna lära mig i alla fall. 

Köpte förövrigt en ny madrass igår. Eller inte en madrass, men en topper. En topper är typ en 5 cm smal madrass som du lägger över din vanliga för att det ska bli lite extra mjukt. Det kostade en del men det var det helt klart värt. Den senaste månaden har jag vaknat med blåmärken på höfterna och revbenen varje morgon pga brutala fjädrar i madrassen. Men i natt med toppern var det en fröjd att hoppa i säng. 

Nu ska jag prata i telefon med Amanda! Puss.

Likes

Comments

​Tjoho! Äntligen har jobbet börjat. Eller ja, utbildningen. Klev upp klockan 05:50 och stod halvt medveten i duschen tills varmvattnet tog slut. Helt omänsklig tid att vakna på. Kokade ihop lite gröt som jag tvingade i mig innan jag drog hemifrån. Måste vänja mig vid att äta så tidigt på morgonen. Sedan bar det av! Smet in på Tesco och köpte ceasarwraps till lunch och Starbucks för en kaffe. När jag väl gick på bussen och upptäckte att den var proppfull kände jag att den här morgonen inte kunde bli värre. Kändes som att hela dagen skulle bli fruktansvärd faktiskt. Men tänk så fel jag hade. Väl i lobbyn möttes jag av min underbara chef som använder ordet "fuck" i var och varannan mening. Detta är väldigt charmigt då hon är gammal och liten och söt. Ordet går så helt tvärs emot hennes look haha. Sedan mötte jag de tre andra som också ska gå på utbildningen inför jobbet. En svensk tjej som heter Elin, en norsk kille som heter Jan och en irländsk tjej som heter Sarah. Riktigt snälla och roliga allihopa! Men Elin och Jan fick jag prata lite svenska vilket kändes väldigt konstigt efter en månad här. Har ju pratat i telefon på svenska massor, men att göra det face to face kändes jättekonstigt. Speciellt eftersom jag var tvungen att byta mellan engelska och svenska hela tiden. 

Andra goda nyheter var att det var pancake tuesday på kontoret idag. Namnet förklarar väl sig själv rätt bra, det fanns massor av pannkakor, sylt, nutella och sirap att glufsa i sig. Och kaffe! Åh vad jag har saknat svart kaffe. 

Efter ungefär en timmes småpratande började utbildningen. Vi fick information om arbetsvillkor, ledighet, lön osv. Sedan fick vi hugga rakt in i datorsystemet för hotellbokningar. Det är väldigt komplicerat och lite nervöst med tanke på att det handlar om rätt stora summor av andras pengar, men det känns som en kul utmaning. Under utbildningen blir det att jobba 9-15 varje dag. Jag har inget att klaga på! 

Nu ska jag planera lite lunchlådor, tänker inte spendera massa pengar på take away lunch varje dag. Kram på er!

Likes

Comments

Nu har jag verkligen varit dålig på att skriva. Men ju mer livet här känns som vardag, desto mindre saker känns det som jag har att skriva om. Den här veckan har flugit förbi. Minns knappt vad jag har gjort. Men kan berätta om gårdagen och idag i alla fall. När Dominique först kom hit couch surfade hon, vilket i princip innebär att man betalar en liten slant för att få sova på någon okänd persons soffa ett par dagar. Ganska bra lösning innan man hittar boende egentligen. Fast helt klart ohållbart i längden. Hursomhelst, hon blev bra vän med personen som ägde lägenhet och de bjöd in oss på potluck igår. Vad är potluck då? JO, det är knytkalas. Alla skulle laga något från sitt eget land och det blev en roligt mixad middag. En svensk, två brasilianare, en spanjor, en italienare, en fransyska och två irländare. Jag hade såklart med mig köttbullar, lingonsylt och gräddsås. Skippade potatismoset för hade inte riktigt tillräckligt mycket tid. Men det blev en succé ändå! Det var en toppenkväll med långa samtal om skillnader och likheter mellan våra länder och en hel del kortspel. 

Idag är min sista dag innan utbildningen för jobbet börjar så försöker göra saker som kommer vara svåra att hinna under veckan. Såg till att få in en långpromenad runt ställen som jag inte har varit på än. Promenerade bl.a. över Ha'penny Bridge. Egentligen heter den Liffey Bridge, men den började kallas Ha'penny just för att det kostade half a penny att gå över den. Det är den första bron som byggdes över floden Liffey, innan dess var man tvungen att ta båt över. Tydligen passerar nästan 30 000 personer över bron varje dag. Ska jag vara ärlig var inte bron särskilt märkvärdig, men lite kul historia ändå. 

Lite viktigare saker jag har gjort idag är att köpa ett anteckningsblock till utbildningen, laga lite storkok som jag kan frysa in och värma upp under veckan, tvätta kläder och städa sovrummet. Tänkte också försöka städa ur kylskåpet för saker läcker och det blir himla äckligt. 

Kram på er!

Likes

Comments

Idag har jag verkligen varit en kulturell turist. Igår kväll läste jag på om Dublins historia (fy helvete vad mycket skit de har gått igenom) och blev inspirerad till att spana in lite kyrkor. Lonely Planet-boken jag har om Dublin hade en rutt jag kunde följa för att se lite kyrkor. Hade lite svårt att följa kartan dock, men två kyrkor hittade jag i alla fall! Den första promenerade jag bara runt. Den heter Christ Church Cathedral. Tyvärr har jag inte så mycket att berätta om kyrkan, men gammal vet jag att den är! De två bilderna här under är på Christ Church Cathedral!

Därefter kilade jag vidare till St Patrick's Cathedral. Där bestämde jag mig faktiskt för att gå in (och betala 6 euro för det, varför ska det kosta att gå in i en kyrka?). Det var helt klart värt det i och med att jag lyckades komma i perfekt tid till en guidad tur i kyrkan. Den äldre mannen som guidade oss (för övrigt en exakt kopia av Carl-Jan Granqvist) berättade att St Patrick som ung kidnappades av irländska pirater och såldes som slav. Han fick några år senare en uppenbarelse som sa åt honom att återvända till familj och bli präst. Han ska senare ha rest tillbaka till Irland, och kyrkan döptes efter honom då han sägs ha döpt personer som omvände sig till kristendomen vid en källa som en gång fanns i parken bredvid kyrkan. I och med att vi kommer fira St Patrick's Day om två månader känns det kul att ha lite bakgrundsfakta om personen det handlar om. Det firas på dagen då det sägs att St Patrick dog.

En annan viktig figur i St Patrick's Cathedral är Jonathan Swift - grabben som skrev Gullivers resor. Han var präst och dekan i St Patricks Cathedral. Min guide beskrev honom som "en trevlig och lustig typ". Han skrev utöver Gullivers resor en satirisk bok som hette "A modest proposal" , eller egentligen "A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People From Being a Burthen to Their Parents or Country, and for Making Them Beneficial to the Publick". Men det första är betydligt enklare att säga. Han har i boken ett blygsamt förslag att de utarmade irländarna skulle kunna mildra sina ekonomiska problem genom att sälja sina barn som mat till dem rika. Irländsk satir från 1700-talet var helt klart intressant. Boken ser ni bland bilderna ovan.

Sist men inte minst ska jag berätta om statyn på bilden nedanför. Den ska föreställa St Patrick, men egentligen är det lite oklart hur han faktiskt såg ut. Kroppen till statyn är 200 år äldre än huvudet, så man kan ju helt klart undra vad som hände där. Sen är det lite kul att fönstermålningarna porträtterar delar av St Patricks liv.

Nu ska jag äta äggmacka med ruccola och mozzarella med tomat. Kram på er!

Likes

Comments

Jag förstår inte människor som orkar hålla igång på barer och nattklubbar varje kväll. Nu har jag varit ute flera kvällar på raken och idag sa min kropp ifrån med en bakfylla från helvetet. Det är svårt att säga att det var värt det idag, men vi hade verkligen riktigt roligt igår! Jag, Juli och Domi startade kvällen på O'Donoghues (mitt absoluta favoritställe, helt underbart). Där dracks det krämig Guinness och vi lyssnade på folkmusik live. En söndagkväll är dock stället ganska dött, så vi drog vidare till en annan pub som jag inte överhuvudtaget kommer ihåg namnet på. När folk säger namnen på pubar förstår jag sällan vad de säger, irländskan har så konstiga ljud och stavningar. Fast nu kom jag faktiskt på vad stället hette - Bruxelles. Sedan drog vi vidare till en nattklubb som heter Copper Face Jacks. Jag är inget stort fan av nattklubbar, men det var rätt kul ändå! Sent blev det, pinsamt sent för att vara en söndag. Men men, jag får passa på innan jobbet börjar! Hursomhelst kurerar jag dagens bakfylla med Hershey's choklad, chips och red bull. Kaffeabstinensen har börjat smälla till ordentligt, speciellt idag. Mamma och pappa, när ni kommer och hälsar på får ni ta med er min kaffepress!!

Imorgon ska jag kompensera för detta ohälsosamma leverne. Tänkte ta en ordentlig långpromenad och se delar av staden jag ännu inte har sett. Är lite sugen på att gå på till National museum of decorative art and history. Domi och Juli har varit där och sa att det var väldigt häftigt! Vill väldigt gärna gå till Science Gallery också. De har en utställning just nu som heter "Trauma". De beskriven den såhär: "How does trauma affect the brain, the body, the national psyche, or all three? How do buildings, bodies, artworks and stories record the traumas of our past? How do we bounce back after a trauma, and how is our understanding of trauma's lasting effect changing?" Låter som att det kan vara spännande! 

Nu ska jag gosa ner mig i soffan och kolla film. Puss på er!

Likes

Comments

Ja hörni, nu har jag varit borta ett tag. Har inte känts som att jag har särskilt mycket att skriva om - även om jag kanske har det. Men det blir väl så. Nu har jag varit här i 3 veckor och livet här börjar kännas som vardag. Men lite saker har jag ändå att berätta!

Jag har fått en till rumskompis. Hon heter Dominique och är fransyska. Riktigt härlig och snäll tjej och jag är glad över att killarna valde henne. Vi har haft många tjejer som har kommit förbi och tittat på lägenheten men de flesta har varit rätt fruktansvärda. Så vi hade verkligen tur! Idag gick jag och Dominique ut på en långpromenad. Hon kom till Irland eftersom hon fick praktik på ett logistikföretag här, så vi gick dit för att ha koll på vart hon ska gå när hon väl börjar jobba. Efter det gick vi till St Stephen's Green. Det är en mysig och vacker park som ligger mitt i stan. På vägen hem slank vi in på en butik som heter Avoca. De hade allt från kläder till godis och färdiglagad mat. Ska definitivt lyxa till det någon dag och köpa med mig en härlig rätt därifrån. Avoca verkar vara en hälsobutik som också säljer kläder och TYP doftljus. Sen såg jag till att köpa ett vykort och en liten present som jag ska skicka till mina elever på skolan där jag jobbade. Håller tummarna för att jag får brev tillbaka från ungarna! 

Annars har det inte hänt så mycket. Jag, Juli och Dominique har flitigt prövat på nattlivet här i Dublin. Det är ungefär 2734 gånger härligare här än i Stockholm. Det beror väl säkert på den stora pubkulturen och att människorna är så vänliga och välkomnande. Sen slinker ju en och annan Guinness ner rätt fint. 

Ikväll ska vi ut till någon pub. Det blir antagligen min favorit - O'Donoghues. Imorgon börjar Dominique sitt praktik (oroa er inte, hon börjar 15:00), så vi tänkte fira hennes last day of freedom. 

Puss och kram på er alla där hemma! ❤

Likes

Comments