Header
View tracker

Oj, det blev visst ett litet avbrott i skrivandet där och bloggen är i ett desperat behov av en makeover, så det får nog bli en prio de närmaste dagarna.
Sist jag skrev stod vi tydligen inför sommarlov, i morgon är det första dagen på höstlovet. Tiden rusar minst sagt.

Noor har ganska snart hunnit gå klart första terminen i ettan, sen är det bara en termin kvar tills det är skoldags för Kenza! Hur är det möjligt? Vår lilla minitjej som gått igenom så mycket, hur kan hon redan ha blivit så stor?
Rima har hunnit fylla ett och lärt sig både gå och att använda pottan lite smått sen sist. Så kluvna känslor det här med att barnen blir äldre, en del av mig älskar att följa deras utveckling och se dem växa och skapa sina egna identiteter, men den andra sidan känner bara SLUTA VÄXA SÅ SNABBT!

Det här med förskolans vara eller icke vara verkar vara ett väldigt känsligt område för många och man kan aldrig göra riktigt rätt. Antingen börjar de för tidigt eller så hämmar man deras utveckling genom att ha dem hemma för länge, eller ve och fasa, tills de börjar skolan!?

Jag står för att jag tycker det är otroligt sorgligt att små ettåringar som i mina ögon fortfarande är bebisar tvingas börja förskolan, men jag dömer inte föräldrar som genuint inte har något val och är ändå tacksam över att vi har en så generös föräldraförsäkring som vi faktiskt har. Det som provocerar mig är de föräldrar som ursäktar det med att det är "för barnets skull", att de inte längre klarar av att stimulera det och att barnet behöver lära sig socialt samspel med allt vad det innebär.
En sak som jag ständigt blir påhoppad om - Jag, tro det eller ej, hyser inget agg mot förskoleverksamheten i sig. Människor som spenderar sina dagar med att ta hand om de ständigt växande grupperna av barn vars föräldrar "inte kan stimulera dem" och i slutet av arbetsdagen måste stå till svars inför samma föräldrar om vart Elins ena vante är och varför Arvid har matfläckar på sin nya (och gärna dyra) tröja, de förtjänar en jäkla medalj! Jag har själv haft praktik på två olika förskolor och jag var närmast gråtfärdig av trötthet på vägen hem.

Ja gud ja, jag vet absolut att "alla barn är olika". Jag har tre själv och de är som natt och dag kan jag lova!
En sak jag ser hos många av dessa som drar det kortet är de som blandar ihop fysisk och mental mognad hos sitt barn. Att din ettåring kan gå och tala i flerordsmeningar betyder inte att det på något sätt är äldre och mer mogen mentalt än någon annan jämngammal. Det är fortfarande en bebis som saknar både impulskontroll och konsekvenstänkande.
Om man jämför ett människobarns mognad vid födseln med andra däggdjur så hade barnet varit i magen tills det är närmare ett år gammalt, fundera över den tanken en stund.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Två veckor kvar till sommarlovet börjar, jag längtar så jag tror att jag ska gå sönder! Jag ser verkligen fram emot att ha hela mitt fantastiska kaos hemma några veckor, vad blir det, elva, tolv? Nåt sånt.
Första veckorna blir det vi fyra hemma och sen i juli går R på semester. Tycker att tiden bara rusar, jag förstår allvarligt talat inte hur det redan kan vara sommar igen!? För ett år sen gick jag höggravid med Rima i magen och nu närmar hon sig ett! Vad hände? Kan inte minnas att bebistiden gått så fort med de andra. Nästan lite ångestladdat, vart tog min spädis vägen?

Tänkte skriva lite om en sak som faktiskt gör mig ledsen, och det är att det blivit en sån grej att skämta om hur “jobbigt det är att ha barn”.
Det är helt socialt accepterat och det skämtas hej vilt om att barnen ska skänkas bort till höger och vänster och rent allmänt hur brutalt det är att vara förälder.
Absolut, vissa dagar är otroligt intensiva och dessa dagar är jag inte direkt ledsen när det är sovdags, men jag skulle inte kunna förmå mig att sitta och mer eller mindre spy galla över mina barn för den sakens skull.

Jag tvivlar inte på att ni älskar era barn, men jag kan bara se till mig själv, hade jag en dag upptäckt att mina föräldrar suttit och sagt såna saker för jämnan när jag var liten, och dessutom inte bara till de närmaste, utan till alla i deras omgivning (á la facebook) hade jag blivit riktigt sårad. Barn är underbara och på gott och ont en liten version av en själv.

Jag tror hårt på att saker blir vad man gör dem till.
Hur reagerar du själv när du är upprörd och någon väljer just den stunden att starta ett bråk? Och dessutom gällande något du själv inte har kontroll över? Blir situationen bättre?
Det jag menar är att minimänniskan du har i ditt hem ser till dig för att lära sig och för att få hjälp när det blir svårt. Alla som har haft problem med humörsvängningar vet hur jobbigt det är och försök då att sätta dig in i hur överväldigande det måste vara för det lilla barnet.
Barnet vill ha något, du säger nej och hen går från hopp till besvikelse på en sekund. Att du då som respons blir arg kommer inte att göra någonting bättre. Det du indirekt försöker lära barnet är att det inte är okej att ha negativa känslor, i alla fall inte för ett barn, för du som vuxen gapar ju?

Ett argt barn + en arg förälder = Två arga personer.

Försök istället att subtrahera konflikten. Barnet blir besviket, hen kanske skriker och slåss och istället för att svara med samma känsla, ta några djupa andetag, sätt dig ner och erbjud barnet en lugn famn att rida ut alla känslostormar i. Det är inte dalta att visa ditt barn att det kan lita på dig. Du ger inte vika, ditt nej är fortfarande ett nej, men du visar barnet att det är okej att känna. Ibland blir det inte som man vill, men de gånger där livet går hen emot så vet hen att finns du där, och det är en ganska skön känsla att ha, eller hur?

Likes

Comments

View tracker

Okej, jag erkänner.
Jag är överdrivet nojjig när det kommer till tvätten och jag är fast bestämd att ingen kan göra den lika bra som jag! Problemet är bara det att min oro över att kläder ska färga av sig resulterar i att jag har ett mindre museum av kategorier.. Ja museum, för alla kategorier gör i sin tur att jag aldrig hinner tvätta upp allt, så det hamnar alltid någon stackare där i botten av tvättkorgen som i princip hinner växas ur innan den får se solsken igen.'

Nu när det var dags att inhandla sommargarderober till barnen lovade jag mig en sak, och den saken var att hålla det enkelt! Bara köpa plagg som jag känner mig trygg med att de inte färgar av sig så att jag helt sonika kan slänga in allt i maskinen. Allt måste också gå att tumla, för oavsett hur noggrann jag är så är det bara en tidsfråga till något värmekänsligt plagg åker med i farten.. Utöver det så är tanken också att allt ska gå att kombinera lite hur som helst, så barnen själva kan välja vad de vill ha på sig (min OCD tillåter nämligen inte vilka hej kom och hjälp mig kombos som helst).
Sen, om det ändå råkar vara något plagg jag känner mig osäker på så har vi en drös vita tvättlappar som används till att torka diverse mjölkspill och dregel som får åka med det misstänkta plagget på en jungfrutur i tvättmaskinen, så vet jag sen om det är fritt fram att köra den med allt annat sen! Så finns det någon till nojjig tvättare där ute så är det ett tips!


Likes

Comments

Ni vet dessa klistermärken barnen får när de tex varit vid läkaren? De där tjocka med Bamse och dyl?
Vi har genom åren fått såna i mängder men jag har aldrig riktigt vetat vad vi ska göra av dem och jag är på tok för sentimental för att slänga trots att det bara blev liggandes.

Min mamma brukade sätta dem på en lucka i köket och jag ville göra något liknande, dock kände jag inte riktigt att jag ville klistra fast dem.
Jag har i tidigare inlägg skrivit om min trogna följeslagare magnettejpen. Det är, precis som det låter, en magnetremsa (på rulle) som går att klippa och har klister på ena sidan.
Vi satte tejpen på baksidan av klistermärkena och voilá! Barnen tycker att det är jättekul att dekorera kylskåpet samtidigt som det är enkelt att plocka bort vid behov.

Likes

Comments

Några djupa andetag, få minspelet under kontroll, intala mig att jag har just det. Kontroll.
Läkaren sitter tyst och iakttar mig, känns som att hon väntar på en reaktion. Andas. Allt är okej.
Hon pratar vidare om hur undersökningen går till, men säger också åt mig att inte gå några händelser i förväg. Vi vet inget ännu. Inte till hundra procent i alla fall.
Andas. Jag nickar och svarar något flytande om att det åtminstone är en lättnad att det inte var det första de misstänkte.
Jag frågar vad det skulle innebära i praktiken, hur det brukar se ut. Hon vill inte gå in på det. Inte riktigt än. Först vill hon göra alla tester. Inte ta ut något i förskott.
Har en klump i halsen. Skärp dig, det är inte dig det handlar om. Måste vara stark. Inte göra Kenza orolig.
Läkaren pratar vidare om näringsdrycker och att vi ska få börja gå till logoped igen. Jag håller med. Ber om att få en ny logoped den här gången. Hon skriver några rader om “second opinion” och frågar om det är något annat jag vill ta upp eller fråga om.
Där brister något. Kan inte hålla de förbannade tårarna under kontroll.
Om det är något jag vill fråga?
När kommer jag få andas ut? När ska jag få sova utan att vara så rädd? När ska allt bara få fungera?

Jag är inte den som gärna klagar, men idag är jag bara så trött. Känns som jag inte sovit på flera år. Jobbiga drömmar, ständigt på spänn. Andas hon normalt? Varför är hon blå? Alla varför.. Alla när.. Ikväll orkar jag inte vara stark. Jag orkar inte

Likes

Comments

Är dina kläder hopplöst skrynkliga men du har verkligen inte tid att dra fram strykjärnet?
Lägg in plaggen i torktumlaren med några isbitar (3-5 beroende på vad det är för plagg och hur skrynkliga de är) och kör igång! Så fort maskinen är klar så se till antingen hänga upp kläderna eller ta på dig dem så de inte hinner bli skynkliga på nytt!

Har du ingen torktumlare? Det här har jag inte erfarenhet av själv, men andra har tipsat om att hänga plagget i badrummet medan man duschar. Ett annat alternativ om du inte ska duscha själv är att hänga galgen på duschstången, rikta duschen bort från plagget så det inte blöter ner det och dra igång på högsta värme. Ser du till att hålla dörren stängd under tiden så ska det vara skrynkelfritt efter sisådär tjugo minuter.

Bilderna är före och efter tre isbitar och 30 minuter i torktumlaren, inte perfekt, men många gånger bättre än innan!

Likes

Comments

Vet att åsikterna i denna fråga är delade, men för oss har det varit en succé! Jag ser det inte som en belöning, utan det är bara ett sätt för barnen att hålla sig motiverade och viljan att få flytta sin figur ett snäpp upp har varit tillräckligt för att få den otroligt kräsna Noor att börja äta mycket bättre och Kenza tjafsar inte längre vid påklädningen.
Fick en kommentar om att det "inte lär barnen att lyssna av rätt anledning", jag känner lite att övertänk inte så mycket! Hittar ni något som fungerar för er så go for it! Det ersätter inte uppfostran ​som vissa får det att låta, det är bara ett litet extra hjälpmedel för att hålla motivationen uppe hos de små. Vill du inte använda det dagligen kan det vara något du bara tar fram vid speciella tillfällen då det bara måste flyta på! Eller som motivation vid potträning, sova i egen säng, eller för att hålla koll på hur många gånger bebisen ätit/sovit eller vad det nu kan vara!

Nyckeln till varje lyckad metod är att du som förälder genuint tror på att det kommer fungera. Tänk noga igenom vilka "regler" du vill ska gälla, vad som kommer få den att klättra upp och om något kommer få den att backa, så du kan berätta dessa för barnen så de vet vad som gäller och du kan använda det hela på ett pedagogiskt och självsäkert sätt.

Hur som helst, tillbaka till kartan!


Sidan där jag hittade vår syns på bilden, den finns att skriva ut svartvit eller med färg och med eller utan siffror.
Googla på "reward chart" så finns det massor att välja på om du inte vill göra en egen!



Figurerna är köpta från ebay och jag har fäst magnettejp på baksidan.
​Har även använt tejpen i hörnen på kartan för att lätt kunna flytta runt den utan något extrafluff!


Likes

Comments

Får upp notiser om att inlägget inte visas klokt när man kollar från mobilen, så kolla gärna från dator om möjligt!

Här slänger jag in några steg-för-stegbilder till hur jag gjorde schemahållaren i förra inlägget. Den kan givetvis användas till vad du vill, men min tanke var att den skulle hängas på dörrhandtaget för att hamna i en bra höjd för barnen. Vill du tex använda band så går det givetvis bra det också, men här är hur jag gjorde!

Vad du behöver: hängselklämma, washitejp och en silikonring (som egentligen är tänkt att vara till napphållare). Jag har köpt allt på bilden från ebay.



Klipp av en bit tejp, 5-10 cm beroende på hur stark tejpen är och linda den runt ringen.

Pressa med nageln mot kanten så tejpen sitter fast ordentligt.




För tejpänden igenom klämmans ögla.

Se gärna till så att klämman är upp och ner när klistersidan är uppåt, ren preferens förstås, men jag tycker att det blir finast.




​För tejpänden än en gång genom silikonringen och fortsätt att linda varv efter varv tills tejpen tar slut.



​​Tada!​

Märkt att viss washitejp inte gärna fäster mot sin egen "rygg", isf kan du antingen limma änden eller klippa till en liten bit vanlig genomskinlig tejp att fästa kanten med. Gör detta på baksidan för estetikens skull!

Likes

Comments

Okej, jag får börja med att be om ursäkt för uppehållet. Den enda förklaring jag har är att jag sovit dåligt och inte haft så mycket energi över till bloggen.

Det jag tänkte tipsa om idag är ett sätt att få in en tydlig rutin för morgonbestyr och nattning och genom det göra barnen lite mer självständiga och att du som bonus hinner äta din frukost utan stress.

Pedagogiska scheman är grejen!
Innan jag la ner tid på att göra egna bilder så ville jag testa och se om det öht fungerar på mina barn. Jag googlade på "kids morning routine chart" som exempel och letade upp bilder som föll mig i smaken. Satte ihop ett schema med dessa och printade ut det. När jag införskaffat en laminator ska jag plasta in dem, men för stunden får det räcka utan.

Checka av så att barnen förstår vad de olika bilderna betyder och att de ska göras i den ordning de visar.
Schemahållaren är ett superenkelt DIY som jag visar i följande inlägg!

Likes

Comments

Skrik, tjuvnyp, hårslitande och lipande, känns det igen?
De flesta med barn vet exakt hur trött man kan bli på barnens eviga bråkande. Jag får ofta höra hur lugna mina barn är, men tro mig, de har sina dagar de också. Jag har däremot gett mig tusan på att lära mig hur de fungerar och vad det är för något som triggar dessa utbrott.

Enligt min erfarenhet beror det oftast på en (eller flera) av tre orsaker, lågt blodsocker eller att barnen är antingen under- eller överstimulerade, och i det här inlägget tänker jag berätta hur jag gör för att "mota Olle i grind" och behålla lugnet.

Låt oss börja med blodsockret.
Oavsett hur noggrann man är med stadiga måltider och mellanmål så händer det att man inte alltid hinner med innan hungern hoppar upp som gubben i lådan hos de små. Från ingenstans är de plötsligt "super-jättehungliga" och humöret dyker och allt blir plötsligt jobbigt. Det här är en rejäl trigger för mina barn och jag misstänker att de inte är ensamma om det.
Så vad gör jag? Något väldigt enkelt. Jag ser till att alltid ha lätta "snacks" till hand. Dessa är då butiksköpta, men det är inga större svårigheter att göra egna om man föredrar det. Flera butiker säljer "squeezepåsar" om du vill göra till exempel en egen smoothie som ändå är smidig att ta med.

Klicka på respektive produkt för mer information!


Stimulansen då?
Förutom att de kan vara både under- och överstimulerade så finns det även två underkategorier till dessa, mental och fysisk.
Alla barn är olika och vad som är avslappnande för den ena kan vara stressande för den andra, så här får du känna efter vad som passar just ditt barn bäst. Jag skriver hur jag gör med mina barn och hoppas att det kan ge en liten push i rätt riktning för att du ska kunna minska antalet utbrott hemma hos dig också.

Överstimulans.
Har ni haft en lång dag med mycket aktiviteter men barnet ändå tycks vara fullt av energi?
Om det är nära sovdags brukar jag låta barnen ta en dusch. Bad jagar upp dem, men att sitta och leka under rinnande vatten gör dem lugna och avslappnade. Är det tidigare under dagen eller om de av någon anledning inte kan/vill duscha så plockar vi fram något ur den kategori jag kallar "intelligenta leksaker". Det kan till exempel vara en byggsats med magneter eller ett spel som går ut på att balansera saker och bygga så högt som möjligt utan att det rasar, poängen är att det ska vara något som får dem att fokusera på ett tydligt mål.. Det här är en sån sak som jag skrev om tidigare, som vissa barn kan uppleva som uppjagande istället för lugnande, men för mina barn fungerar det.

Understimulans.
Om ni har sjukstuga eller av någon annan anledning har en väldigt lugn och stillasittande dag och barnen är nära att klättra på väggarna, då blir det tal om understimulans. En enkel lösning är ju givetvis att helt enkelt släppa ut barnen och låta dem springa av sig, men om det inte är möjligt så finns det väldigt många enkla saker man kan göra hemma som kan sysselsätta barnen.
Blås upp några ballonger och ge barnen en varsin papperstallrik och låt dem spela "tennis" eller ge dem en drös piprensare att böja till figurer. Här kan du antingen googla fram bilder på såna andra har gjort och låta barnen försöka göra likadana (bra hjärngympa) eller ge dem fritt spelrum att göra som de själva vill är två förslag.

Principen jag går efter är att överstimulans motas med sin motsats, dvs:
Fysisk överstimulans = Mental stimulans
Mental överstimulans = Fysisk stimulans

Understimulans däremot säger väldigt tydligt vad det är barnet behöver, är det fysiskt understimulerat så behöver det fysisk stimulans, som exempel.

Klicka på bilden för mer info!

Likes

Comments