Det händer saker hemma hos oss. Egentligen typ hela tiden, men ibland lite större saker.
Efter allt som vart på en gång så är det skönt med ett lyft. Att då veta att gillestugan inte var fuktig längre, att dränering faktiskt inte var akut och att vi kunde köra - det var så otroligt skönt. Nåt bra mitt i allt det andra.

Nu behöver vi inte lägga ALL energi själva heller då villaförsäkringen täcker en del. Skönt det.

På bilden, ja det är de gamla väggarna. Nu ser det förjävligt ut där nere, haha. Kallt är det också!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 6974 readers

Likes

Comments

Ja, något som tagit upp halva min värld den sista tiden är tungt och jobbigt. Något många tyvärr får erfara, men som man oftast inte pratar om.

Att skriva är väl egentligen min bättre sida. Får jag skriva så har jag inga problem att öppna mig, pratar jag är det lätt att tårarna tar över istället.

Men för några veckor sen infann sig lyckan totalt. Vi lyckades gå emot oddsen helt, och trots en krossad armbåge och rejält med smärta så lyckades vi bli gravida.

Lilla #9 beräknades till oktober och tankarna, planerna och siktet var inställt på hösten. Glädje och förtjusning.

Magkänslan sa mig dock, vid senare tillfälle, att något inte alls var okej.
De rosa flytningarna skakade jag av mig - jag har ändå blött med sex av sju barn. Ibland små spottings, ibland blodfloder likt Niagara. Men det har ju gått bra ändå.

När de rosa flytningarna övergick till bruna vart jag däremot lite fundersam och bokade tid till dagen därpå. Samma kväll blödde jag Niagarafloden och insåg att det var kört.

Väl på sjukhuset såg de fostret. Dött. Överläkaren hämtades in och konstaterade att den vad utom räddning.

--- sluta läs här om du är känslig ---

Dessutom låg den nere i livmoderhalsen. Det var öppet och de valde att ta ut den där och då.
Där låg jag med benen i vädret och med en tång avlägsnade de det döda fostret.

Efteråt såg det ut som de slaktat en gris på britsen, blod överallt. Trevligt värre.
Jag klädde på mig och åkte hem. Ogravid och totalt knäckt.

Undanber alla former av "vad glad och tacksam för de du har" och "tänk att nåt var fel"
Jag är glad för de jag har men vi såg fram emot lilla #9 liksom vi ser fram emot alla våra barn.

Nåt var säkert fel men nu kommer vi förhoppningsvis få mer svar iochmed att fostret skickas på analys. Det är väl ändå båt positivt med allt.

Det har gått knappt en vecka nu. Inget ont och knappt inget blod. Men återbesöket är gjort och allt ser bra ut.

Bättre lycka nästa gång ❤️

  • 9420 readers

Likes

Comments

Så är det nog för alla, så även här.

Livet har verkligen varit en berg-och-dalbana kan man säga. Ena dagen så mycket bra saker, andra dagen är det tvärtom. Upp och ner, hela tiden. Det har hänt så otroligt mycket här på kort tid, att du inte skulle orka läsa hälften. Men jag ska bli bättre på att uppdatera - har fått så många pm och mail där ni undrar vart jag tagit vägen, vad som hänt och varför jag inte skriver.

Just ikväll mår jag allt annat än bra kan tilläggas - men jag lovar att bli bättre. Har som sagt massor att delge er, fina medmänniskor och vänner. Både positivt och negativt, både roligt och tråkigt.

Till att börja med kan jag berätta att den där armbågen som skadades i januari - den är fortfarande inte bra. Alls. Den är liksom katastrofen kan man säga. Nej, kanske inte katastrof. Men han kan endast röra armen mellan 30 till 70 grader. Alltså det saknas 30 grader för att få den utsträckt. Det saknas 20 grader för att kunna böja den i rät vinkel - dvs 90 grader. För att klara sin vardag räknar man med att man behöver spannet 10-110 grader. Så det är en lång väg kvar, och man börjar så smått inse att det förmodligen inte kommer gå så långt... med andra ord så ger den där trafikolyckan på jobbet men för livet. Jag hoppas och ber för att det går att jobba upp lite mer iallafall.
Än är han hemma, och sjukskriven, på heltid. Lär så vara ett tag framöver som det ser ut.

Likes

Comments

... har alltid vart att få ett (icke välkommet) samtal från arbetsplatsen. Connys arbetsplats.

I måndags. Åtta dagar sen nu. Då kom det där samtalet. Tur var väl att det var han själv som ringde - annars hade jag troligen fått PANIK!
Det fick jag ändå - och mina förändrar anlände snabbt som barnvakt.

Jag for in till sjukhuset. Conny låg i ambulans när han ringde. Trafikolycka på jobbet. Han hävdade att det inte alls var nån fara.

Igår, en vecka efter olycka, var det dags för operation. Krossad armbåge som nu åtgärdats med platta och skruvar. Gips tills nu och nu är det ordentligt med bandage. Sjukskriven e än bra tid framöver. Smärta. Rehab.

Herrejisses, ja jag är tacksam att det "bara" var armbågen. Han kravlade i glas och kross, trucken är förstörd. Han kunde lika gärna klämts till döds där och då, men klarade sig med en krossad armbåge - och lite ömmande punkter. Det kallas änglavakt om man frågar mig...

Jag har min äkta hälft i behåll och ska idag få hämta hem honom från sjukhuset. Tacksamhet och kärlek. Ta vara på livet, lev medans du lever.

  • 21161 readers

Likes

Comments

Ibland tycks livet stå still, men ibland rusar det fram. Det är från dag till dag faktiskt, men det är väl så det ska vara.
När tråkiga saker sker eller står framför en så får man perspektiv på livet. På vad som betyder något och vad man borde lägga mer av sin tid på.

Dagarna går kan man säga.
Juliet och David har varit på BVC-kontroller. Fullt godkända och nu vaccinerade enligt rådande program. David sa inte ett ljud när han fick sitt vaccin medans Juliet skrek så taket kunde lyft sig. Men det vore konstigt annars, tycker jag. Jag avskyr sprutor och stackaren fick en i varje ben!

På tal om Juliet så är det konstigt hur fort tiden går. Hon är snart fem månader, rullar runt åt båda håll och flyger runt i gåstolen. Ja "flyger runt" kanske var en överdrift - men hon förflyttar sig bra.
Hon börjar (ÄNTLIGEN) hitta en rutin i att sova på nätterna och det rullar liksom på. Underbara lilla unge! ❤️

  • 25702 readers

Likes

Comments

Idag kom ett brev - inte vilket brev som helst.
Ett brev om adoption. En beslutad sådan!

Jag har tidigare sagt att 2017 kommer bli ett bra år, på många sätt. Detta är en sak. Det gick fortare än vad vi kunde tro faktiskt, och tingsrättens beslut kom idag. Adoptionen är nu beslutad och klar, och min 13-åriga Linus är nu lika mycket Connys Linus!

Vi valde att hålla detta lite lågt till en början, men nu är det klart.
En resa som började med inlämnade papper den 24 oktober 2016, och som igår den 17 januari 2017 är att betrakta som "i mål". 12 veckor ganska precis.

Linus själv?
Ja han har varit högst närvarande i det här. Det är han själv som är grunden till detta, och nu är han mer än glad. Som hans egna ord "istället för att Conny ska vara SOM min pappa, så ÄR han min pappa!"
När han tidigare har pratat har jag alltid sagt "ja, när du närmar dig 13 kan vi diskutera saken", och två dagar efter 13årsdagen står han med pappret i handen ;)


Grattis Linus - till en engagerad och närvarande pappa!
Grattis Conny - till en kärleksfull och fin son!

Likes

Comments

GRATTIS världens finaste Jonathan!!

Ja egentligen känns det väl lite märkligt att de fyller precis dagarna efter varandra, men så blir det ibland. Allra helst när man inte riktigt tänker på det där med när barnen blir till ;) Det duggar tätt mellan födelsedagarna här hemma, men tätast är det mellan Linus och Jonathan.

Idag var det Jonathans tur. 6 år gammal och såå förväntansfull över det kommande året. Så mycket som ska hända, men det absolut största är väl skolstarten.
I augusti börjar han (och Noah) förskoleklass. Med är lite med skräckblandad förtjusning faktiskt, för egen del. Han själv är mest förtjust, förväntansfull, glad och helt lyrisk.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med när jag plötsligt bara kommer ha tre barn hemma om dagarna. Isabella, David och Juliet.

Vi har inte firat någon nämnvärt idag, mer än lite grattiskramar och mys. Vi firade ju både Jonathan och Linus i söndags ;) Men det går ingen nöd på Jonathan ändå. Han springer runt i en skelettdress och bilartofflor och myser mest hela dagen ;) Till middag blev det korv stroganoff och till kvällen blir det fruktsallad och vispad grädde.

Som lite kul info kan jag tala om att Jonathan var den av barnen som faktiskt var snabbast ut, om man ser till igångsättningarna. De satte droppet på mig kl 11, och 12.35 var han ute.
När droppet sattes hade jag inte en känning, hade inte haft en tillstymmelse till värk överhuvudtaget. Så ja - det gick ganska fort ;)


  • 28475 readers

Likes

Comments

Idag, den 16 januari, blev Linus 13 år.

För 13 år sen låg jag med en bebis i famnen och hade just blivit mamma för första gången. 05.07 på morgonen föddes Linus, fem veckor för tidigt men ack så stor ändå ;) 3550gram och 50cm lång, född i vecka 35!

Helt otroligt egentligen, hur fort åren har gått. 13 år liksom, det är ju en halv evighet.
Men ja, det är ju bara att inse att jag nu inte bara är småbarnsmamma, utan även tonårsmorsa! Jisses, tonåring... och vi har ju två sådana i huset nu. Två tonåringar, för Simon fyllde ju tonåring för tre veckor sen ;)

Grattis min fina Linus.
Vi firade både Linus och Jonathans födelsedag igår, söndag. Detta av flera anledningar.
Pappan i huset jobbar kvällspass denna vecka, liksom barnens farmor. Vilket skulle innebära att vi då skulle få fira på förmiddagen för att få med dom - vilket i sin tur vore omöjligt då Linus går i skolan fram till eftermiddagen ;) Igår var ju även Simon hemma, och ja - allting talade för att vi skulle ta det på helgen.

Linus var nöjd med dagen. Med fika, presenter och det stora hela liksom.
Härligt.

Nu är det bara jag som ska smälta att jag blivit tonårsmorsa, det är rätt stort egentligen... för mig... ;)

Likes

Comments

Såhär såg det ut förut, bilden är från i julas, så det är uppdukat med julmat och sådär. Men ja, det var ett långbord för minst 10 personer iallafall. Plats för åtminstone 12 då man använde sidorna. Smidigt när alla kan sitta vid samma bord kan tyckas, men jag vet inte. Osmidigt ändå när det ska torkas, när man ska gå igenom köket osv.

Så jag kände för lite förändring.

Min mamma nämnde lite förbigående att vi kanske kunde dela på borden. Jag har tidigare tänkt tanken men i samma stund tänkt att det skulle bli så dumt. Men nu när någon mer var på samma spår så kunde jag inte släppa tanken riktigt.

Vi står inför nyköp av köksbord. Jag vet på ett ungefär vad jag är ute efter, men ingenting är bestämt.
Tills dess kan man ju suga på den här karamellen. Vill man verkligen ha fortsatt långbord, eller vill man hellre ha uppdelat såhär? Jag tycker faktiskt att det här blev lite mysigare på något sätt.

Plus att vi som är hemma när de andra är i skolan faktiskt inte behöver sitta utspridda vid ett långbord ;) Vi kan sitta samlade liksom, vid ett och samma bord - utan att ha fyra stolar emellan oss ;)


  • 31177 readers

Likes

Comments

Denna tiden är hektisk för vår del, det är liksom den ena födelsedagen som löser av den andra. Och så håller det på, från 12 november tills den 17 januari då det sen blir en liten, liten paus. Rasmus och Conny fyller ju direkt innan jul, Simon precis efter och sen jag häromdagen. Linus och Jonathan fyller nu den 16 resp. 17 januari. Så ja - det är mycket tårtor och fikande kan man säga. Visst är det gott, men det kan bli för mycket ;) Så jag slog på smörgåstårta nu när jag fyllde.... med inslag av sötfika vid sidan av ;)

Rasmus fick sin pokemonball som han ville ha. Jag fixade bottnar med innehåll och kompisen Linda fick komma för att bidra med hjälp till dekorering ;) Conny som fyller år dagen innan julafton fick en hjärtformad tårta täckt av marängsmörkräm med smak av vanilj.

På tal om min födelsedag, haha. Ja, mina närmaste måste nog tycka att jag ska baka mer än vad jag gör ;) Elvisp (efter att ha förbrukat tre stycken på typ tre månader så vart det nog dags för en "bättre variant"), vispskålar, en assistent, kakfat - ja det talar väl sitt tydliga språk? ;)
Så räkna med fler bakverk här hemma nu då (inte mig emot) :D

  • 31743 readers

Likes

Comments