Jag tror det är väldigt viktigt att hitta något där vi kan finna full ro. Vi är så sjukt stressade idag och hinner inte ens sätta oss och njuta av kaffet eller läsa en bok. Hur ska vi då hinna med att träna eller göra alla förändringar som samhället strävar efter? Det är ju ett nytt år för sjutton. Då ska vi väl leva på gymmet och äta broccoli tills vi spyr?

Jag fann ett nytt träningssätt för mig i slutet av 2016. YOGA. Det började med att jag gick på yoga för att finna ro och hitta mig själv. Men sen insåg jag hur mycket mer Yoga innebär och nu betyder Yoga väldigt mycket för mig. DÄR finner JAG min ro och avslappning. Yoga är ganska fascinerande då det kräver enormt styrka och flexibilitet och väldigt mycket träning bakom de svåra positionerna.

Idag har jag Yogat i 2 månader och är redan mer flexibel. Innan kunde jag inte nudda golvet med händerna om jag stod med raka ben och idag kan jag lägga ner handflatorna..

Det kanske inte säger dig någonting men jag har insett att Yogan är bra för mycket. Dels för att finna ro och dels för att bli mer vig och medveten om min egna kropp. Att leva med psykisk ohälsa gör det svårare att hitta något där man kan koppla bort verkligheten en stund.

För att komma igång skulle jag börja med "Challenge 10 dagar" som är väldigt inne just nu där du ger dig själv 30 min per dag och får resultat efter. Sök efter Paolo Robertos nya bok om Yoga eller Youtube-klipp för allas nivåer.

Rekommenderar Yoga starkt!

KRAM / J

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så var det dags för frågan många ställer till mig. Varför modellar du? Tjänar du mycket på det ? Hur började du modell?

Det hela började 2011 tror jag där jag googlade runt av en slump hur man började ta foton med en fotograf och hur man kan bli känd inom foto. Efter lite googlande så stod det klart att den snabbaste vägen in just då var att besöka en fototräff i närheten där alla samlade sig. Det skulle finnas både fotografer, modeller och makeup-artister mm på plats. Så det var upp till mig att kunna bredda mitt kontaktnät om jag bara vågade prata för mig. Problemet var just vid den här åldern då jag var 21 år var att jag faktiskt var ganska blyg och osäker. Framför allt på den här fronten då jag ville verkligen ta mig framåt som ny modell men visste inte hur. Därför så blev jag medlem snabbt på en sida där alla inom konsten samlar sig och skrev till en av dom som skulle hålla i fototräffen. Hon var enormt välkomnande och gav mig den basinformation jag behövde innan jag kom dit. Hon lovade att hjälpa mig att hitta en fotograf som ville plåta mig för allra första gången.                                                                                                                                                                                                                                                                                                     Jag minns hur äckligt nervös jag var när jag tuggade mil med bilen till fototräffen. Kunde knappt andas och visste inte om allt bara var en bluff? Skulle verkligen folk från hela Sverige åka hit för att fota? Skulle någon ens kunna vara intresserad av att plåta MIG? Träffen var redan igång när jag kom under lördagens förmiddag. Jag iakttog alla som var där. Det var människor i alla åldrar och folk var redan igång och plåtade kring bygdegården. På vägen in till huset där det tydligen var en sorts samlingspunkt för alla så gick jag förbi blixtar, fotostativ och sminkade modeller. Det härliga ljudet av kameror som tog foton ihop med vårens härliga väder ute gjorde allt så magiskt. Jag var så nöjd att just jag var där. Jag visste ju inte vem jag skulle prata med eller hur man började socialisera sig i den här kretsen i och med att den här världen var helt ny för mig. Därför satt jag tyst och iakttog hur allt gick till, hur modellerna redan hade planeringar och fotosessioner klara för sig innan dom var på plats.                                     När jag insåg att alla redan var upptagna med sina scheman så visste jag att ingen skulle kunna ta sig tid för lilla mig. Därför bestämde jag mig ganska snart för att inte komma tillbaka imorgon.                                                                                                                                                                                                                                                                 Under kvällen så kom hon jag skrivit med tidigare och frågade om jag ville plåtas med ett hösttema. Självklart tvekade jag inte! Hon skulle sminka mig och styla. Fick en peruk i röd färg och allt var i höstens tecken. Hon ropade på en fotograf och han ville gärna ställa upp. Men vem skulle lära mig hur jag skulle göra framför kameran? Efter någon timmes förberedelser så gav vi oss av till ett hus i närheten för att få lite ek i bakgrunden av mina första porträttbilder. En jättehärlig tjej som var modell själv följde med i all hast och försökte vägleda mig om hur jag skulle röra mig framför kameran och hur jag skulle jobba med ansiktet. Jag hade iakttagit den här tjejen under dagen och insett att hon var en av de mest populära på träffen så jag såg verkligen upp till henne . Det var MYCKET mer att tänka på än vad jag ens kunnat ana tidigare. Jag insåg att det här kräver mycket träning men jag blev nöjd med mina allra första bilder!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    Dagen därpå tvekade jag om jag skulle åka tillbaka till fototräffen.. men jag tänkte att varför inte? Så jag tog med mig lite kläder i en väska och drog dit igen. Idag var det lite lugnare på morgonen eftersom de hade haft en gemensam middag under lördagskvällen och druckit en del. Folk var tydligen iväg på annat håll och plåtade idag så jag tänkte att de nog skulle bli en lugn dag. En fotograf hälsade på mig på vägen in till huset. Troligtvis såg jag väl allmänt vilsen och ny ut då han frågade om jag ville fota lite? Såklart jag ville det! Jag haffade genast en tjej som ville sminka mig snabbt och efter en kort stund var vi iväg på en skrot för att ta lite coola bilder. Blev faktiskt 2 fotografer som tog bilder under samma session. Idag kändes det mer givande då jag fick lära mig mer om hur det var att samarbeta med en fotograf endast.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Efter den här fototräffen så flöt det egentligen på ganska bra för mig. När bilder på sessionerna publicerades på den här modellsidan så hörde fler fotografer av sig. Så ju mer jag plåtade desto bättre fotografer hörde av sig. Det tog ett tag för mig att hitta den genre jag ville plåta och som jag dessutom hade anlag för. Men fashion och glamour blev det som passade mig. Jag höll igång några år med att fota, åka på fototräffar och att få lite småjobb som modell. Sen hade jag ett uppehåll som modell några år då jag la det på hyllan efter att ha satsat mer på driftingkarriären och all min tid gick till bilen.                                                                                                                                              Jag tror det var 2013 jag kom igång igen med plåtandet. Det rullade på bra den här gången med och all publicitet med bilen i tidningar tog också fart på köpet. Modellandet har gått upp och ner sen dess och jag har gjort många jobb som både inkluderat event och plåtningar och idag kan jag välja vilka jag vill jobba med. Alltså gör jag bara sånt som verkligen tilltalar mig och inte plåtar bara för sakens skull. Jag har också fått lära mig att man ska lita på sin magkänsla och inte plåta för fotografens skull då även jag har råkat illa ut för små incidenter. Man har hört om skräckhistorier från modeller som har blivit utsatta och det är en modells värsta mardröm. Därför får man lära sig att ALDRIG vara FÖR godtrogen!! Magkänslan och research har ALLTID rätt!                                                                                                                                                                                                                                                                           En annan nackdel med att synas som modell utåt är att familj och pojkvän kan ta illa upp. När du börjar borde du därför ha i åtanke om vad som står på spel. Min familj har inte haft något att säga till om gällande det här. Jag följde min egna väg och hade en dröm i sikte. Pappa gav mig dock sin åsikt om det hela " jag vill inte se dig på något snuskigt omslag i affären! "                                                                                                                                      För mig har det alltid varit viktigt att kunna respektera varandra i familjen och har därför varit viktigt för mig vad min familj tycker om det jag gör. Vad alla andra tycker skiter jag fullständigt i! Jag hade pojkvän när jag började min karriär inom foto och han hade full förståelse med vad detta innebar. Det är ett känsligt ämne att prata om när man träffar någon ny då det kan ge en helt fel vinkel om mig.                                                                                Dessutom är det så att man måste ha i beräkningen att alla inte gillar att ha en flickvän som plåtar lättklädd. Men det är du som modell som får prioritera vad som står dig närmast hjärtat. För min del står det klart att jag absolut inte kommer att lägga modellandet åt sidan för en mans skull. Det ska vara under förutsättningarna att jag själv inte har lust längre! Min enda anledning till att jag plåtar idag är för att jag älskar det! Jag tycker det är enormt kul att skapa konst ihop med en fotograf. Många tror nog att man gör det för uppmärksamhetens skull, men så är inte mitt fall. Dock ser jag många tjejer idag som gör det för likes och det är enormt sorgligt att se. Varför jag visar upp bilder är för att visa vad vi har åstadkommit, sen att någon kommenterar något bra är alltid roligt!                                                                                                                                                                                                                           Har ni frågor är ni varmt välkomna så tar jag upp dom i ett annat inlägg!    KRAM / J

Likes

Comments

Kom ihåg att jag inte skriver detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag skriver detta för att dela med mig av något hemskt som jag tror fler har fått uppleva. Det är viktigt att veta om att man inte är ensam!

Att skriva om något sånt här är en del av att kunna gå vidare, att lämna det bakom sig trots att man alltid kommer ha ärr.


Jag hade en morfar som sorgligt nog var alkoholist. Vi växte upp väldigt nära honom jag och mina syskon.Vad jag förstått det som så började morfar missbruka alkohol på allvar mer när mormor flyttade från huset. Men det hade alltid funnits ett sorts missbruk med alkohol trots barnfamilj i hemmet.

Mamma hade alltid med oss till hans hus näst intill varje dag. Det var i stort sett samma syn varje gång när vi var där – Han satt vid köksbordet med en rykande cigg och en öppnad öl i andra näven.

Jag gick alltid förbi köket. Ville inte hälsa eller vara nära honom för han luktade illa och betedde sig otäckt. Han pratade högt och tyckte alltid synd om sig själv.


Det fanns 2våningar i det stora huset. Uppe var jag aldrig. Vi fick aldrig gå upp dit.

På bottenplan fanns ett vardagsrum, tv-rum, toalett och 2 sovrum där det ena hade ett piano. Huset var väldigt mörkt och överallt luktade det rök och unket...

Oftast spelades Elvis Presley högt från vardagsrummet medan han satt och sjöng i köket, vilket också var det första man hörde när dörren öppnades av mamma när vi kom dit. Jag minns att han också hade en fin veteranbil i garaget som stått orörd länge. Den har jag aldrig sett vara igång under mina år.


Jag gick alltid till rummet längst bort där pianot stod. Jag spelade länge ensam innan mina syskon kom och skulle störa. Självklart kunde jag inga ackord men jag har alltid älskat musik. Tror det var mitt sätt att komma bort från de onda en stund och att spela bort morfars stämma som hördes ända till rummet.

Vid pianot fanns en trasig Kalle Anka- tidning som jag kikade i trots att jag läst den hundra gånger tidigare.

När jag hade tröttnat på att spela så satte jag mig i tv-rummet. Det var alltid tråkiga saker på tv-n. Oftast SVT1. På bordet stod samma skål med gamla karameller i som ingen ville ha. Soffan var skitig efter all rök och därifrån såg man in till köket genom ett litet fönster på väggen.

Jag minns att vi alltid var där länge men jag minns aldrig vad mamma gjorde under tiden vi sysselsatte oss.. jag tror hon satt vid köksbordet med honom eller städade undan alla burkar i köket. Jag minns lättnaden som kom när vi skulle åka hem. Frisk luft ute och att göra något roligare resten av dagen.

Trots hans stora trädgård så hade vi knappt några leksaker där. Men det fanns en hängmatta som vi syskon slogs om och mängder av bär att äta av på somrarna. Så när vädret tillät så var vi mycket hellre ute och roade oss så vi slapp se morfar inne i det mörka rökfyllda huset.


Känslan av att vara mitt i allt detta under min uppväxt är svår att sätta ord på. Mycket osäkerhet och ilska finns men man förstår inte själva valet till spriten han gjort och det kommer man nog aldrig att göra. Det man däremot känner är att något inte stämmer och att man inte trivs i hans sällskap vid den åldern. Man ville inte vara i närheten av honom när han kom till alla kalas eller när vi var i hans hus. Jag kan ärligt talat inte minnas när jag fick en kram av honom.

När jag var tonåring hände det att jag tröttnade på att se honom såhär och försökte konfrontera honom i köket. Men man fick aldrig några bra svar. Jag kunde stå och skrika åt honom och ifrågasätta vad han höll på med men det enda jag fick till svar var en tom blick. Jag kan erkänna att jag tog ut mina aggressioner när jag skrek på honom och ifrågasatte vad han gjort med hans liv. Men jag ångrar det inte en sekund.

----------------------------------------------------------------------------------

På kalas med släkten var han alltid jobbig och jag satt gärna så långt ifrån honom jag kunde. Han drog alltid samma dåliga skämt, luktade gammal öl och hade nersjunken blick som såg allmänt deppig ut. Inte lustigt att man ville sitta på andra sidan av huset med de andra barnen och äta sin tårtbit ifred. Dock hörde man alltid hans whiskyröst på avstånd.

Jag tror ärligt talat att jag sett min morfar nykter 5 GÅNGER under mina 25 ÅR! 5GÅNGER. När han väl var nykter under en period så fick man alltid höra från mamma och moster att det var "så kul att han håller sig nu" men i bakhuvudet visste jag att det inte kommer att bli långvarigt. Det var ett antal gånger då han åkte in och ut ur behandlingshem där han skulle få hjälp att avvänja sig från spriten. Men eftersom man idag kan skriva ut sig själv när man anser att man klarar sig själv så kom han alltid tillbaka illa kvickt. Spriten lockade såklart mer än att bli nykter för familjen och barnbarnens skull.

Nej. För mig var han aldrig en morfar. Jag fick aldrig en glasspeng, presenter eller julklappar som alla andras morfar ger. Aldrig att det hände. Ni kan ju själva lista ut vad dom pengarna gick till..

Mitt i allt så hade han även en hund med. En schäferhane. Tro inte att hunden fick den mortionen han behövde eller mat för den delen heller. Det hände under ett antal tillfällen att grannarna ringde och klagade om att hunden blivit utlåst och stått och ylat utanför huset hela natten. Då hade morfar suttit inne och druckit sig så full och lagt sig så att han glömt bort hunden.

Helt idiotiskt att låta honom ens ha hund! Det var barnens idé om att han borde ha sällskap och kanske en väg ut ur spriten genom att ha en hund att ta hand om. Men så blev det inte. Väldigt tragiskt att vara så liten i den här situationen och att inte kunna göra någonting. Bara stå och iaktta och ha tusen tankar i huvudet.


Tänk er själva att leva i detta. Se allt detta men att vara för liten för att kunna göra något. Den ilskan som jag burit på till idag går inte beskriva. Mest arg är jag på min mamma som låtit oss barn se allt detta och envisas med att ha med oss 3 barn till hans hus jämt. Det som också är sorgligt är att istället för att trycka på och hjälpa honom så tyckte mamma och hennes 3 syskon synd om honom..

Ingen ville prata om det här. Det var konstant falsk fasad i den delen av släkten. Jag blir äcklad av tanken bara. Att han försökte bli nykter några gånger är ju såklart bra men att det fanns 3 barn till honom som inget gjorde åt situationen är tragiskt. Jag tycker personligen såhär nu några år senare att de kunde gjort mer för att minska hans missbruk för oss barnbarns skull.

Slutet av 2015 så dog Morfar. Han hade alltså supit över 25 år, ja alla år som jag funnits med andra ord.

Tyvärr fick jag inte veta om att de var begravning men hade jag haft chansen så hade jag inte tvekat. Jag hade velat säga hejdå. Men jag lovar dig Morfar att trots att jag hatade dig så kommer jag besöka dig med en fin blomma och säga hejdå.

Vad har då jag för relation till alkoholen?

Självklart har jag tänkt efter och varit väldigt försiktig. Men under mina tonår så drack jag en hel del en period för att komma bort lite från”verkligheten”. Jag kan inte säga att jag varit annorlunda mot någon annan i den åldern. Jag drack precis som alla andra och idag är jag lite mer vaksam på omgivningen och märker rätt lätt när någon inte kan hantera alkohol.

Jag har som tur inte några problem med att dricka eller att sköta mig utåt när jag är onykter men jag har hela tiden morfars alkholism i huvudet och en kraftig vision om att jag INTE ska bli lika svag som honom.

KRAM / J

Likes

Comments

Här sitter jag och vräker i mig min kvarg med kiwi och torra riskakor efter en hård springtur i skogen. 5km blev det idag och ja- jag tror att jag alltid är lika döende varje gång jag kommer i mål haha! Men det börjar ge resultat!

Haft en bloggfri vecka för att jag haft lite annat men något enormt kul är att jag fått enormt bra feedback i min statistik! Från plats 1500 till 120 I Östergötland!! WOOOOOHOOOO !! Det är ju sjukt ju haha.

Nu ska jag fortsätta äta , Hare gott !

<3


Likes

Comments

Idag var dagen som jag bävat inför länge. Möte på AF. Men inte vilket möte som helst utan vad mitt nästa steg kommer att Bli.

Jag har en ganska jobbig vardag då jag lever med ångest. För många är det okänt. Och för många är det bekant. Jag har sen 2 år tillbaka arbetstränat och försökt komma underfund med vad jag idag klarar av att jobba med. Jag får berätta mer om detta i ett längre inlägg! Blir en helt ny bana för mig nu och jag ser fram emot det kommande 😊

Idag gjorde jag riktigt god kyckling med allt jag älskar - bönor, groddar, mozzarella och tomat😍👌.

Puss ❤

Likes

Comments

Måndag igen.. veckans värsta dag. Eller ? Jag kom hem från Skåne igår efter en lång resa hem. Känns bra att ha varit där I nästan 2 veckor. Var nyttigt med ett miljöombyte för mig känner jag 😊. Har varit väldigt kul och blev en bra avslutning med bowling och öl i lördags med några goa skåningar 😉 👌

Idag har jag varit sysselsatt. Satt upp massa saker i nya lägenheten och tvättat. Det börjar äntligen likna ett hem nu ! 😁 får visa lite bilder på hur allt blev här hemma.

Imorgon är en stor dag. Nervös är bara förnamnet. Mer får ni veta snart 🙊

Tänkte dessutom bli mer aktiv med bloggen nu tänkte jag! Kommer bjuda på mycket personligt och kanske en och annan hemlighet 😉

Ha en fin kväll alla. Kram ❤


Likes

Comments

Tisdagen har varit bra men varit jävligt trött pga att jag knappt sovit något inatt. Tror det var mina nerver inför dagen som spökade.

Allt gick över förväntan på nya jobbplatsen och personalen verkar riktigt sköna så det känns som att jag kommer att trivas!

Efter att jag slutat gick jag till bokhandeln för att kolla Om dom sålde mindfulness -böcker. Köpte mig en som passar mig och for hem och började måla. Är redan fast och detta kommer nog hjälpa mig med min ångest !

Nu ska jag dricka upp min 3e kopp te och kolla klart på filmen innan läggdags.

Kram,

Likes

Comments