I förrgår red jag och Goggles ett kortare pass på banan. Satte på honom kandaret för första gången på jättelänge. Han har tidigare varit lite gapig med kandaret och därför har han funkat mycket bättre på träns. 👍
Men han kändes riktigt fin även om det var lite ovant. 😊
Vi hade tävling igår så tog ett kortare pass utan massa jobbigt jobb, gjorde mycket övergångar, tempoväxlingar och bara kände så han var lydig och mjuk.


Hade även luvan på för det var så mycket småflugor som var som ett litet moln runt huvudet 😱
Goggles gillar inte luvorna så mycket för blir han svettig under den så ruskar han på huvudet för det istället.


Igår åkte vi då till Kumla på deras tredagarsmeeting och red en Medelsvår B2.
Varmt och svettigt väder att rida i tyckte vi faktiskt! Eller i alla fall jag. Goggles var också mosig och lite seg i värmen.

Mycket nytt vad gäller oss för har ridit några gånger i Moccas Childericsadel och tycker nästan att den ligger bättre än Prestigen nu.. hm.. så lite ovant rida Goggles med den. Helt olika känslor liksom. Och dessutom bestämde jag mig för att ta kandaret på tävlingen så så fick det bli.


Red fram väldigt kort då det var så varmt, han kändes lite seg och inne på banan var det dessutom lite tungt underlag så var nog tur.

Väl inne på banan så tittade han inget alls!
Inte spänd och glodde utan fokuserad på det vi skulle göra.

Jag red lite fegt och skulle ridit mera framåt. Skolorna blev lite raka, mellangångarterna lite dåliga, snubblade i ökade traven så tur det inte blev galopp, ryggningen bra men lite seg, skritten inte fullt så bra som den brukar vara.
Galoppen helt ok, skapliga 8m volter, enkla bytet lydig, båda bytena på rätt plats o på hjälpen, det ena rent o det andra efter bak.
Ökade galoppen lite seg.
Men han kändes jämn och fin i stödet på bettet. Han stod stilla i halterna.

Och det bästa;
Han var inte spänd!!

Vi gick ut och travade av, promenerade sen en stund. Tog av sadel och luva, letade fram tvättsvamp och vatten och svampade av. Han fick äta lite gräs och sen gå in i släpet käka lite betfor och dricka vatten. Kissa och vila lite innan vi åkte hemåt.



Hämtade protokoll och läste igenom, men jag var redan verkligt nöjd för kändes jämnt och inga jättemissar. Sen kostar det med dåliga skolor och orena byten men hade drygt 58% och var faktiskt riktigt riktigt nöjd med det!!!


Hämtade kaffe, det fick alla tävlande gratis, och pratade en stund med Marie som jobbade i cafeterian. Trevligt träffas så ute på tävlingarna.

Sedan åkte jag och Goggles hemåt igen.


Väl hemma när stallet var klart och hästarna kommit in och blivit nattade så reflekterade jag lite över hur dagen varit.

Skillnad som natt och dag mot meetinget i Falun.

Och känslan från då var nog helt rätt:

Han behöver gå ute i hage för att kunna vara avspänd på banan. Han är en aktiv kille med en mycket aktiv hjärna, och att stå inne dygnet runt i en box där man inte kan stoppa ut huvudet genom gallret och titta ut är inte hans melodi. Då bygger han bara upp mer och mer frustration.

Han är van det händer grejor och att han kan rasta kroppen och huvudet och då mår han bäst, så är det bara.

Det där med att vara ute och promenera ger inte samma effekt alls.

Och att stå inne länge och inget göra mer än att äta och vänta på nästa måltid är då inget för honom. 🤣

Så nu har vi lärt oss det!
Och planerar tävlingarna därefter. 😁👌

Detta var första starten i Medelsvår B för året och bara vår fjärde totalt.

Tänk att vi kommit så här pass långt tillsammans han och jag. Från noll till hit.

För mig är det en seger varje gång! Oavsett placering. Är så glad för de små sakerna. Det som fungerar bättre för varje gång.

För vi har jobbat så hårt att ta oss hit.
Vi har inte fått nåt gratis.
Vi har fått slita lite för det.


Från att bara kunna stå stilla medans man sitter upp, till att ge fasen i och slå bakut när man fattar galopp till att inte svimma för dressyrstaketen. Eller bara att tillfriskna från alla olyckshändelser och oturliga skador han lyckas med.

Vi har inget flådigt stall.
Vi har ingen hästlastbil.
Ingen som betalar och sköter allt åt oss.
Inga föräldrar som bygger ridhus och stall, köper utrustning och servar.

Vi jobbar tillsammans med det vi har, varje dag.

Oavsett om de som har råd att köpa sig (eller får) färdigutbildade hästar som gått svår klass och har alla förutsättningar på plats, slår oss med hästlängder i resultatlistan så skiter jag i det för vi gör våran sak.
På vårt sätt.
Med våra förutsättningar.

Vi har inga andra förväntningar på oss än att göra vårt bästa.

Och den dagen det går riktigt bra, och vi når våra delmål eller mål så är jag nog fasen så mycket mera lycklig och glad i hjärtat än många andra. ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments