Så var det dags för Sessan och mig att åka "ända" till TRC (det ligger 3 min bort) och rida programträning. Jag red LB:3. Sessan var superspänd. Så det gick typ inte alls. Men jag är ändå sååå glad att vara igång igen. Ett och ett halvt års uppehåll... Vi börjar om igen.

Hon var såklart tvungen att strula... Men sedan gick det bättre. Fina lilla Sessi.😍😍😍

Likes

Comments

Puh! Nu alla hästarna fått mockat, massa vatten, mat fixad. Seco har promenerat 30 min i solen, Spök har promenerat i solen och longerats i trav i båda varven och Sessan har fått skor, lymfmassage och longerats. Sedan tog jag slut och åkte hem. God middag på bordet, så lyxigt.

Imorgon ska jag träna både Spök och Sess. Ska bli spännande att rida Spökis. Jag kommer inte ens ihåg när jag red henne senast, länge sedan är det. Håll tummarna för mig!✊🏻✊🏻✊🏻

Kram💕

Likes

Comments

Suck, suck, suck. Jag gjorde misstaget i söndags morse, eller när det nu var (?) att tänka tanken att jag inte har haft några tappskor på länge. Man ska inte jinxa sådana saker...

I söndags tappade Seco en sko. Den hittades och slogs på samma dag, så ingen stor skada skedd. Igår hade Sessan tappat både HF och HB. Och trasat sönder sina hovar. Hovar som äntligen, äntligen började vara ok. Eftersom att hovarna är så trasiga vågar jag inte slå på skorna själv. Som tur är kan bästa hovslagaren komma i eftermiddag/kväll, så det löser sig ganska snabbt.

Men Sessan kan inte gå ut utan något på fötterna, om hon ska ha några hovar kvar till i eftermiddag. Jag tänkte först använda plastbootsen, men eftersom att det är så mkt snö halkade hon runt som Bambi på hal is när jag testade att låta henne gå med dem igår kväll. Det gick alltså inte. Och hon kan inte vara inne ensam. Spöket fick alltså vara kvar inne med henne, eftersom att hon kan hålla sig förhållandevis lugn inne. Och Seco kan inte vara ute ensam, så han fick också vara kvar inne. Tre hästar inne för att en inte kan gå ut. Suck. Tur att Martin kan komma redan idag.

Nu är det jobbdags!

Kram


​På den övre bilden syns HB, inte så farligt skadad. På den nedre bilden syns HF, så stor del av hoven är borta. Det är den hoven vi har hållit på och "pysslat" med sedan i somras, för att få den att växa ut igen. Den har sedan dess gått från att vara helt vriden. Hovkapseln växte av någon anledning alldeles snett. Till att faktiskt vara ok. Jag har "vanlig" hovslagartid bokad imorgon på sju veckor sedan sist, så hovarna börjar vara lite väl utväxta. Så retligt att skorna inte kunde sitta kvar två dagar till. Ja, det är i alla fall på grund av hur framför allt HF ser ut, som alla tre får vara inne idag. De andra två skos som planerat imorgon. Dessa hästar.

Likes

Comments

​Så är det söndag kväll igen. Veckorna bara rusar iväg. Och helgerna hinner jag knappt notera, innan de har passerat. Vi har såklart varit mycket i stallet. Men jag har faktiskt försökt ta det lite lugnt också och spenderat lite mer tid hemma än vad jag brukar göra.

Igår red jag Seco i ridhuset. Skritt, trav och galopp. Han gick inte fram jättebra, men han var inte så seg som han brukar vara när han mår dåligt. Jag red i 30 min. Det känns som om jag behöver börja "pusha" hans kondition lite, så att vi kommer vidare från det här sjukdomsträsket någon gång. Sessan fick vara lös i ridhuset. Hon är så söt, hon går helt på röstkommando. Jag står i mitten av ridhuset och säger trav eller galopp och så gör hon som jag ber henne. Gulliga lilla hästen! En chill dag för henne, men det behövde hon.

Idag hade Seco trampat av sig en sko när jag tog in honom från hagen. Vi letade efter den och Frida hittade den nästan på en gång. Skönt! Jag vågar slå på den själv om hoven inte hinner bli så förstörd. Sagt och gjort, jag lekte hovslagare idag igen.

Jag gick en tappskokurs i juni. Det var väldigt väl investerade pengar för mig. Mina hästar trampar av sig skor i parti och minut. Särskilt Seco. Eftersom att jag för det mesta kan få på skon samma dag som den har åkt av, förlorar jag inte någon ridtid i väntan på hovslagare.

Jag hade först tänkt rida Seco ute på stubbåkern med Frida, men han var väldigt "på" redan i hagen. Så jag ändrade mig. Lite fegt, men jag har fortfarande så väldigt ont överallt efter min lufttur förra helgen, så jag vill absolut inte åka av igen förrän min kropp gör mindre ont. Det blev ridhuset istället. Tur det! Han var väldigt pigg. Skrittade och travade bara, men det räckte idag. Vi fick till några fina travsteg här och där. Roligt!

Sessan fick också ridas i ridhuset idag. Jag fortsätter att "dutta" med hennes form. Den ska upp, den ska bli högre och hon ska bära mer vikt på bakbenen. Det går framåt! Både hon och jag är nybörjare på det här, så vi blir båda lite förvånade när det blir rätt. Hon hittar rätt i halt, i skritt och ganska bra i trav. I galoppen hittar vi endast några enstaka steg åt gången. Men så häftig känsla när det blir rätt! Min duktiga lilla häst! Mellan varven är hon stressad och olycklig. Hon hittar inte tillbaka till den höga formen när hon har tappat den i traven. Då kör hon upp huvudet och springer. Då måste vi göra halt och börja om. Och så går det bra, tills hon tappar det igen. Och vi får börja om. Och så håller vi på så där. Så var det ju även med den låga formen för några månader sedan och det har löst sig. Så vi duttar vidare. 

Frida var en ängel idag och gjorde alla mina höpåsar, kraftbyttorna och fyllde vattenhinkarna innan vi åkte hem. Och så hjälpte hon mig att plocka undan och bära undan utetäckena. Så jag slapp en del av allt det tunga stallarbetet. Skönt för min stackars rygg och axel. 

Nu ska jag chilla i soffan en stund. Ha en mysig kväll!

Kram

Likes

Comments

​Åh, vad tiden springer iväg! Som jag berättade i ett inlägg i början av januari har vi inte några medryttare till hästarna nu. Eller, jag har en medryttare "under inskolning" på Seco, men de övriga två har inte någon medryttare. Och så jobbar jag i Nyköping. Och bor i Sthlm. Det blir väldigt mkt. För mkt. Men hjälpen med Seco en till två dagar i veckan är verkligen en avlastning! Det är i alla fall bland annat därför jag inte har hunnit med bloggen.

En annan anledning är att Seco blev sämre igen. Så tråkigt. Den 12 januari skulle jag träna med honom och då gick han inte fram för skänkeln. Inte alls. Den 13 januari tog vi nya blodprov och veckan därpå lämnade jag in träckprov för bred analys. Blodprovet visade inte några förhöjda infektionsvärden, varken korta eller långa infektioner. Alla värden var inom referensramarna, så det var inte något fel på honom enligt blodprovet. Träckprovet visade låga värden av liten blodmask och ingen förekomst av bandmask. Jag väntar på odling för stor blodmask. 

Som vanligt när det händer något med någon av mina hästar börjar jag fundera. Seco använder en sk miracle collar för han krubbiter om han inte har den. Tanken är att den ska tas på direkt i samband med insläppet. När jag inte är där på em händer det att han inte får på sig den förrän till kvällsfodringen. Jag tror att det var en bidragande orsak till hans kolikkänning. Vidare har han börjat fälla. Han är ju inte direkt i bra kondition, så en kolikkänning och sedan pälsfällning på det. räcker för att slå ut honom. Särskilt om han äter dåligt i samband med det. 

Jag har hållit på och sätta igång honom igen och i lördags var han helt tokig. Han tog bettet i början av ena långsidan och for iväg i full galopp. Jag har låtit honom busa i galoppen, för att få honom pigg och glad, så jag får skylla mig själv i den delen. Det galna galoppen fortsatte längs kortsidan och där började han även bocka. Efter två bockar hade jag tappat balansen och flög när han skjöt rygg för tredje gången. Tyvärr hamnade jag först i sargen och sedan ner mellan Secos ben, vilket resulterade i att han dessutom råkade sparka mig i ryggen. Aj, aj, aj! Jag har haft ont ungefär överallt. Nu har de flesta svullnaderna gått ner och blivit blå istället. Men mina axlar, framför allt vänster, gör fortfarande väldigt ont. Jag tränade dressyr igår och min tränare bad mig dra bak axlarna. Det gick inte. Nåväl, jag blir bättre för varje dag som går. Igår åt jag inte några värktabletter på hela dagen, så nu börjar det rätta till sig. Axeln kommer säkert att ta tid. Den högra axeln hade jag ont i flera månader efter att Seco sprang över mig i höstas. Det positiva är dock att Seco bevisningen är mycket piggare!

Idag har jag lyxat och varit ute i stallet på förmiddagen. Jag har mockat mina boxar, fyllt på spån, fixat höpåsarna, utom lunchhöet och gjort rent och fyllt på vattenhinkarna. Jag ska hämta Frida efter skolan och sedan åker vi direkt till stallet. Det innebär att jag nästan bara har det roliga, dvs hästarna, kvar. Jag har även lämnat in Secos 200 gr innetäcke på lagning och köpt lusernpellets. Innan jag plockar upp Frida tänkte jag hinna hämta ut tillskott som jag har beställt och ev hinna fixa en födelsedagspresent till min lilla gudson, som fyller sex år på måndag.

Jag måste byta om och ge mig av, om jag ska hinna! Ha en bra dag och en trevlig helg!

Kram

Likes

Comments

Kallt som bara den, men superhärligt med snö! Frida och jag red Spök och Sess på utevolten idag. Massa snö! Så mysigt. Sedan promenerade jag med Seco ute. Inte lika mysigt med all snö, när man själv måste gå i den... Men jag blev i alla fall varm!

Spöket hade tagit Seco till sig helt och hållet idag. Han fick tom äta av hennes höhög! Sessan fick stå ensam istället. Det bryr hon sig inte om. Alla glada! Secos mage verkar vara i full gång nu, återstår bara aptiten. Han äter fortsatt lite dåligt. Jag har dragit ner på kraften eftersom att han bara promenerar. Men jag har även dragit ner på höet. Han äter inte upp det han får... Han är i och för sig ganska fin i kroppen nu, så det är inte någon katastrof om han inte proppar i sig mat. Men jag vill absolut inte att han ska falla ur igen. Vilket trixande det är att ha en mager häst. Jag har inte haft det förut, men nu får jag lära mig.

Godnatt!

Likes

Comments

Jaha, apropå det där med att det verkligen aldrig blir som man har tänkt sig... Vi skulle ha tränat dressyr igår och idag. Jag skulle för första gången testa att träna med båda hästarna och Frida skulle rida Spök. Som jag redan har berättat så är ju Seco inte ok pga i första hand hoven. Så visade det sig att bevattningen i ridhuset inte hade stängt av sig... Det var fullkomlig sjö! Det gick inte att träna alls. Det blev ridning med Sessan i den delen av ridhuset som var lite torr och promenad med Seco. Frida red Spök ute i snön. Jag tyckte att det kändes lite väl vågat att rida Sessi ute, eftersom att hon inte har ridits på en och en halv vecka. Men idag ska hon få gå ute.

Det gick superbra med Seco i tjejernas hage. Något bra äntligen! Spöket var arg som ett bi och supersur på honom i början av dagen, men mot dagens slut hade hon accepterat honom. Seco äter fortsatt lite dåligt, men magen är i gång i alla fall. Nu ska jag bara försöka få igång aptiten igen. Den brukar bli bättre när han får gå, så det kanske tar några dagar, eftersom att han står på Metacam nu. Jag skulle kunna testa att skritta honom, men jag vill att han ska få gå ute idag och det är -21 gr i stallet just nu... Då håller jag mig varmare om jag promenerar, så så får det bli idag!

Ha en bra dag i kylan!

Kram

Första bilden är från när vi kom till stallet och den andra bilden är från några timmar senare. Vi gjorde rännor, så att vattnet kunde börja rinna undan.

Och så här såg det ut när Seco och tjejerna fick sitt lunchhö igår. Härlig lunchdate! Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se Seco lugn och fin. ❤​

Likes

Comments

Martin slog på en sko på Seco igår. Seco reagerade märkbart och ville knappt stödja på hoven efteråt. Ont, eftersom att hoven är så nedsliten... jag får så dåligt samvete att jag åkte bort. Min stackars lilla häst. Så nu blir det Metacam för honom i en vecka istället för att komma igång med träningen. Det blir aldrig som jag har tänkt mig. 😥

Magen verkade dock vara på gång att komma igång igen. Han hade ätit nästan allt sitt hö. Och jag fick mocka ut en dryg halv stor skottkärra från boxen (jämfört med bara en fjärdedels kärra i förrgår😱).

En Metacam-kur och ingen ridning på en "mag-häst" känns som en mindre utmaning. Det blir till att promenera!

Den stora förändringen blir dock att han from idag ska få testa att dela hage med tjejerna. Han trivs inte i sin hage. Och han trivs inte med att vara ensam. Så nu testar vi det. Håll tummarna!✊🏻✊🏻

Och jag är, som ni märker, vaken mitt i natten istf att sova. Helt hopplöst, men jag vaknar ibland mitt i natten och är superpigg. Jag brukar försöka somna om en stund, men efter ett tag ger jag upp och är vaken ett tag. Jag tänder lampan, fixar med telefonen och läser en stund. Dags att börja läsa. Då brukar jag bli trött och kunna somna om.

Godnatt!

Likes

Comments

​Jag älskar verkligen att vara hemma! Tråkigt kanske, men jag tycker att mitt hem och min vardag slår allt annat. Sol- och badsemester på fantastiska orter, skidresor och besök i storstäder i all ära, men jag trivs bäst här hemma. Lite som tjuren Ferdinand!

Hästarna har överlevt när vi har varit borta, såklart! Våra medryttare har tagit hand om dem några dagar och en familj i stallet har hjälpt till två dagar. Seco har trampat av sig en sko och verkar ha varit orolig med maten. Det var mkt hö kvar i hagen och han hade trampat runt mkt hö i ströet i boxen. Nåväl, han fick bara sin vanliga ranson igår, inget extra hö, eftersom att han hade ätit lite dåligt. Jag gjorde inte någon lunchhöpåse till honom eftersom att han hade så mkt kvar i hagen. Och så vart det såklart snöstorm igår kväll och inatt. Jag fick skicka ett sms och be stallägaren att lägga ut ett par kilo till honom i alla fall. Det gamla höet ligger ju under massa snö nu. Typiskt!

Jag red Seco igår, superpigg och glad! Stel som en planka till att börja med, men mot slutet av ett kortare ridpass, 30 min, var han mjuk och fin. Han blir verkligen mkt bättre när han får röra på sig alla dagar och nu hade han stått i två dagar. (Det var inte planerat att det skulle vara två dagar i rad, men min medryttare hann inte rida.) Jag tror att det kanske är därför han var orolig också. Han står på mkt kraft och om man inte drar ner den vid minskad ridning, så blir det för mkt. Han hade dock, som tur är, inte fått kolik. Han betedde sig lite åt det hållet igår och "kvickdragsfåran", linjen vid diafragman, och flanken var indragna, så han hade nog lite känning. Det såg bättre ut efter att han hade fått röra på sig och han började äta på sitt hö efter ridningen. Puh! Nu ska han i alla fall få gå i några dagar, innan han får en vilodag igen. 

Jag har jagat min hovslagare för att se om han kan hjälpa till med att få på en sko idag. Han skor på kliniken bredvid oss och han brukar vara där på onsdagar, så om jag har tur löser det sig idag. Min medryttare hade varit i stallet sent på kvällen den dagen hon upptäckte att skon var borta. Eftersom att det var mörkt kunde hon inte leta efter skon. Efter det har det snöat lite... Jag letade i en timme igår, men jag hittade den inte under det tunna snölagret. Det innebär att jag inte slå på den själv, utan måste ha hjälp. Dessutom har hoven hunnit bli ganska skadad, eftersom att plastskon, som man kan sätta på som skydd, inte var framtagen. Nåväl, hovis kan förhoppningsvis hjälpa honom idag och sedan är vi i fas igen. 

Sessilur har vilat, så hon var pigg som en mört igår. Jag tömkörde henne för att rasta av henne, så jag kan rida henne idag. 

Vi har bokat dressyrträning både imorgon och på fredag, så det blir som en liten dressyrkurs. Jag ska rida båda mina och Frida ska rida Spök. Det ska bli väldigt roligt! Det blir som en startskott för den här terminen. Efter de dressyrträningarna vet jag bättre hur jag ska jobba vidare. Framför allt med Seco, som jag fortfarande känner mig väldigt osäker på hur jag ska lägga upp träningen. 

Fridas hoppträning börjar nästa vecka, skolan börjar nästa vecka och från nästa vecka återgår jag till att jobba i Nyköping igen. Då är vardagen igång på riktigt! 

Våra medryttare har skaffat en egen ponny, så från och med nu är vi utan medryttare igen. Jag har pratat med en gammal kompis, som jag vet är intresserad av att hitta en ny medryttarhäst. Hon kommer och provrider Seco nästa helg, så det kanske löser sig ganska på en gång. Spöket har vi bestämt att vi inte ska söka någon ny medryttare till. Frida ska satsa på att ta sig upp ytterligare ett par klasser i hoppningen nu under 2017, så det känns som om vi "stör" vår känsliga lilla ponny för mkt om vi tar in ngn ny nu. Jag ska ta henne de dagarna Frida är stalledig. Sessan har jag inte haft ngn medryttare till sedan i maj och det har gått jättebra med henne. Jag har alltså bestämt mig för att inte ha ngn medryttare på henne heller. Eller, rättare sagt, om Frida är intresserad av att börja rida henne, får hon det, men jag vill inte ha ngn annan på henne. Det blir mycket häst för mig! För mkt. Så nu har jag börjat leta efter lite hjälp. Det jag framför allt vill ha hjälp med är mockning och fixa maten, så att jag kan fokusera på hästarna. Vi får se om det kan lösa sig också. När det är på plats är jag helt redo för en ny termin med jobb, hästar och vardag!

Tjing!


Likes

Comments

Jag har ett antal mål med mitt "hästeri" och med hästarna för 2017.

Jag börjar med det enklaste, hästeriet. Jag ska göra min praktik och bli diplomerad hästmassör. Och så ska jag göra hästskötarexamen, så jag kan lägga det bakom mig. Det innebär att det är dags att plugga! Jag har anmält mig, men inte blivit antagen. Det innebär sannolikt att min provdag blir längre fram i vår, men det vet man inte. Bara att plugga!

Jag har gjort en plan för praktiken, men inte för plugget än.

Med hästarna vill jag rida LB med godkänd procent på båda. Helst vill jag starta LA under hösten. Men vi är så långt från det och jag har inte tävlat Sessan på 1,5 år och aldrig tävlat Seco så det är svårt att uttala sig om det. Jag ska göra en riktig, detaljerad, halvårsplan för var och en av dem. Jag återkommer med dem. Nu vet ni ungefär var ambitionen ligger.

Det blir iaf, som vanligt, mycket häst!

Kram

Likes

Comments