Jag har varit på Friends både igår och idag. Jag har för första gången köpt "dressyrpaketet", så jag lyxar mig och tittar på dressyren alla tre dagarna, alltså även imorgon. Jag har aldrig förut varit så intresserad av de olika hästarnas härstamning. Det blir verkligen extra spännande att titta på hur de rör sig, men framför allt hur de beter sig, och sedan titta på härstamningen och försöka hitta olika drag som går igen.

Jag pratade med SWB:s avelsrådgivning innan jag åkte iväg med Sessan i torsdags. Vi pratade generellt om vad jag önskar mig. Jag önskar mig ridbarhet, ridbarhet, ridbarhet och inte en mindre häst än Sessan. Baserat på hennes härstamning går all inblandning i den framtida hingsten av Sandro Hit och Rubinstein bort. Även Jazz anses svår och är inte bra att kombinera med andra stammar som ger "elektriska" avkommor. Vidare står man ju alltid i valet mellan en äldre hingst med vuxna avkommor, där man kan bedöma hur förärvningen ser ut. Eller en yngre hingst med egen dokumenterad ridbarhet, men där avkommorna, om de ens finns, dels kanske inte är så många och dels ofta är väldigt unga själva och alltså svåra att göra någon bedömning på.

Vidare baserat på vad jag hoppas få för föl, så rekommenderades hingstar från den sk F-linjen, Florestan I, Fürst Heinrich, Fürstenball, Fürst Romancier, etc. En äldre hingst, med erkänd förärvning av ridbarhet, god dräktihgetsprocent och förärvning av förbättrad galopp är Firenze. Jag har aldrig hört talas om den hingsten, men det låter ju väldigt bra! Efter lite diskussion konstaterade vi att Fürstenball inte är ett alternativ för han förkortar modellen på avkomman. Sessan är ju redan liten och kort, så om ryggen blir ännu kortare blir det ingen rygg kvar. Fürst Romancier förärver storlek och grovlek, men det kan ju fungera i kombination med Sessan.

På fråga från mig angående Weltmeyer-blod, så blev svaret att vissa Weltmeyer-hästar blir spooky, inte skarpa, men lite rädda av sig. Det känns ju inte så bra... Baserat på de Sandro Hit - Weltmeyer kombinationer jag har nära så tycks det i viss mån stämma. Seco är e. Stedingar (Sandro Hit) och ue. Weltregent (Weltmeyer). Han är lugn nu, men har tydligen varit väldigt känslig och svår när han var yngre. Secos boxgranne har ganska lika Stedinger - Welt Hit. Boxgrannen är definitivt en känslig och inte helt lätt individ. Nä, Weltemyer måste också väljas bort.

Som förslag på yngre hingst nämndes Ironman, H, e. Bordeaux, ue. Rosseau. Han har själv "superduperridbarhet" med idel prestationsston i stammen. Dock Jazz i tredje led på mammans sida. Det är så långt bak, så det kanske man iofs kan bortse ifrån. Hans första föl föds först nästa år, så det finns inga avkommor att titta på.

Vi pratade även om Zaladin MI. Han väljs ibland bort för att han är så stor, 176 cm, men i kombination med ett litet sto kan det gå bra. Han är e. Zack och ue. Solos Landtinus. Jazz i tredje led på pappas sida. Zaladin är känd för att ge snäll, milda avkommor och han har också superridbarhet.

Just idag känner jag att hingstvalslistan ser ut så här: 1) Firenze, 2) Zaladin och 3) Ironman. Jag kommer säkert att ändra mig några gånger innan det är dags... Jag funderar vidare.

Kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sessan åkte till Hanna Karlsson och Maria Granberg på Hjelmkyls i torsdags. Eller åkte och åkte. Jag skjutsade dit henne. 

Det var så märkligt när jag skulle hämta henne i hagen i torsdags. Hon gnäggade när jag kom. Det brukar hon precis aldrig göra! Det är som om hon kände på sig att det är sista gången jag kommer att hämta henne i hagen på väldigt, väldigt länge. Hon gick snällt upp till stallet, stod snällt stilla när jag spolade benen. Hon blev lite nervös när jag satte på transportskydden. (Det blir hon alltid, hon förstår att hon ska ut och åka då.) Lastningen var precis som vanligt och sedan stod hon helt stilla hela vägen till Flen. I drygt två timmar. Hon brukar aldrig stå stilla om hon här ensam. Så konstigt.

Hon fick en fin box med massa halm. Och så tog Maria in två valackar, som också bor i stall på natten, så hon fick sällskap. Hon var faktiskt ganska lugn i det också. Inget klättrande på väggarna och inget snurrande i boxen. 

Igår tömde jag hennes box och började tömma hennes skåp. Det ska inte flytta in någon häst direkt i hennes box, så jag har lite respit och behöver inte tömma allt på en gång. Men helt plötsligt dyker det väl upp någon som ska ha boxen och skåpet, så det är lika bra att tömma det.

Tjing!

Likes

Comments

​​​​Jag skrev ett inlägg förra lördagen angående att jag hade bestämt mig för att betäcka Sessan. Av någon anledning publicerades inte det. Nu har jag försökt skriva en inledning till det inlägget och förklara att det egentligen är en vecka gammalt. Men då går det inte att redigera inlägget. Den nya texten kommer inte med. Så då gör jag såhär istället, bara för att förklara. Håll tummarna för att det fungerar.

Likes

Comments

Jag har svårt att avvakta när jag väl har bestämt mig för något. Så nu är det bestämt att Sessan ska betäckas. Det är även bestämt att hon ska flytta till ett stall där det bor flera avelsston, föl och unghästar. Hon kommer att åka redan innan jul!

Jag pratade med vår stallvärd idag och sa upp Sessan box. Jag vet ännu inte exakt vilket datum hon ska flytta. Det beror på när de kan ta emot henne i stallet utanför Flen, dit hon ska flytta.

Allt är helt plötsligt så väldigt, väldigt spännande. Nästa stora fråga att fatta beslut om är naturligtvis hingstvalet. Jag surfar, googlar och läser allt möjligt om hingstar, deras avkommor och vad de är kända för att förärva. På torsdag ska jag prata med SWBs avelsrådgivning. Tills dess läser jag vidare.

Jag håller på och fasar ut Sessan helt från att ridas och röra på sig. Från det att hon flyttar ska hon "bara" gå i hage, sätta päls och äta upp sig. Allt för att underlätta för att lyckas få henne dräktig. Hon är ju tyvärr helt "fel" i det avseendet, i full tävlingskondition, lättare än på länge och klippt... Nåväl, det går ju att ändra på. De kommer även att ta av henne skorna när hon har flyttat, för att testa om hon kan gå utan skor. Helst ska hon vara barfota, men om det inte fungerar kommer hon att få ha skor fram.

Oj, lilla Sessi, vilka förändringar det kommer att bli. Det är tur att hon får några månader på sig att vänja sig vid sitt nya liv.

Nu ska jag läsa vidare om några hingstar!

Kram

Likes

Comments

Hmmm, jag har tänkt på det i omgångar. Och så har jag lagt ner både tanke och projekt. Och så har jag tänkt på det igen. Och lagt ner det igen. Men nu tänker jag faktiskt köra det här "projektet". Jag ska låta betäcka Sessan till våren! Om allt går vägen ska hon få bli mamma! Det är lång väg kvar till dess, men det känns helt fantastiskt att bara ha bestämt sig.

Det är såklart massa praktiska frågor att hantera. Och frågan om var Sessan ska bo under den här perioden? Att ha henne inackorderad i Stockholmsförort känns kanske inte helt optimalt. Var ska hon bo istället? Hur ska jag klara av att lämna bort henne?!

Men naturligtvis den viktigare frågan, vilken hingst ska jag välja? Och hur ska jag tänka? Vad är prioriterat bland alla valmöjligheter? En sak är absolut helt säker och det är att temperament och ridbarhet är prioriterade områden angående vad en framtida hingst förärver. Resten känns just nu inte alls lika viktigt.

Jag kan typ inte någonting om avel. Det är nog många av oss som har åsikter. Om både det ena och det andra. Det har jag haft också. Men när man börjar ställa saken på sin spets, när man faktiskt måste bestämma sig, göra ett val. Då är det helt plötsligt jättesvårt!

Jag är medlem i SWB sedan ett par år tillbaka. De har ett slags rådgivningstjänst ang avel. Jag ska prata med dem i slutet av nästa vecka. Efter det kanske jag har kommit ett steg framåt i min urvalsprocess.

Väldigt, väldigt spännande är det i alla fall. Det här är verkligen ett helt nytt område för mig.

Tjing och godnatt!

Likes

Comments

Vad skulle ni helst vilja, om ni fick önska helt fritt? Ha en egen häst? Komma in på en utbildning? Få ett jobb? Skaffa en hundvalp? Köpa en svindyr jacka? Ja, alla önskar vi oss helt olika saker. Den som är sjuk i någon sjukdom och önskar sig att få bli frisk, har en nivå på önskan, som egentligen ligger utanför det jag pratar om här. Det är liksom helt självklart att sådana önskningar går förbi både materiella och mer känslomässiga önskningar. Vi som ändå är hyfsat friska önskar oss olika saker vid olika tillfällen. Kanske framför allt vid olika tillfällen eller skeden i livet. Just nu önskar jag mig, mer än något annat, att bo på en egen gård.

Alla som arbetar med mental utveckling på olika sätt, säger att det första och det viktigaste för att nå dit man vill, är att formulera vad det är man vill. Då kan jag sätta check på den. Jag vet vad jag vill. Frågan är hur man går vidare? Jag vill flytta, Frida vill flytta, men killarna vill inte flytta. Jag vill inte flytta "bara" utanför Stockholm, utan helst av allt vill jag flytta typ till Skåne.

Jag har en viss utmaning framför mig, för att få ihop det här, men det ska nog gå. Allt går. Frågan är bara när, var och hur det ska gå till?

#drömmenomengård

Likes

Comments

Min lilla häst som ger mig så mycket huvudbry... I tisdags skulle jag ha tömkört henne. Vi får inte tömköra i ridhuset, utan vi måste vara på utebanan. Det tycker jag egentligen är rimligt, även om jag egentligen skulle önska att det fanns någon bokningsbar tid inne (typ mitt på dagen när ingen vill rida). Men nu är det ute som gäller. Sessan var stissig redan när jag tog henne i hagen... Det är liksom inte någon idé att ens försöka vissa dagar. Dessutom var det några minusgrader. I och för sig supervackert väder, men utebanan var hård och knölig, med fastfrusta ganska djupa gropar efter att några logerat när det var superblött... Vad göra? Det fick bli en promenad istället. Det brukar i normala fall gå bra att gå med henne. Särskilt när jag har med Casper, så att hon så att säga får "sällskap", även om han "bara" är en hund. Hon tyckte inte att det dög! Puh, efter en liten promenad fick hon gå tillbaka till hagen.

I onsdags skulle jag för första gången träna dressyr "hemma" för Ilona. Såklart är det ett antal ryttare som rider samtidigt och någon som inte alls visar hänsyn. Det upplägget fungerar tyvärr inte med min häst i nuläget. Inte heller det kan jag göra så mkt åt och i vanliga fall tycker jag att det är bra social eller operfekt träning. Men det finns ett slags gräns, tycker jag, som, om man passerar den, blir det inte bra träning ens för ofperfekt träning, utan allt blir bara sämre. Där hamnade vi i onsdags kväll. Jag red mina 30 minuter i skritt och trav och hoppade av så fort tiden var ute. Faktiskt helt värdelöst träningstillfälle. Jag skippar träning hemma ett tag framöver.

Jag tror verkligen inte att hon har ont någonstans. Däremot bytte jag till den anatomiska gjorden i onsdags. Den har vi inte använt på länge. Jag fick dra ett par hål extra på vardera sidan! Nog för att Sessan har blivit finare i kroppen, men jag har inte riktigt insett att hon har tappat så mkt. Jag vägde henne för typ en månad sedan och då var viktskillnaden inte så stor jämfört med innan sommaren, när hon definitivt inte var deffad. Nåväl, jag hade redan börjat öka på maten och jag har ökat på ännu mer.

Igår tömkörde jag henne ensam ute på knölig, frusen utebana. Hon har hur lugn och fin som helst!

Knäppa, stackars, lilla häst, har hon bara varit hungrig? Jag vet att jag kommenterat på det tidigare, att hon blir lugnare när hon får vara lite rundare. Kan det vara något nedärvt som ffa ston har? Att de måste ha lite hull på kroppen för att kunna bli dräktiga? Eller kan det vara något slags inlärt från ett år tidigare i hennes liv (innan jag ägde henne) när jag vet att hon gick mest ute och blev väldigt mager? Nåväl, nu testar jag med mer mat ett tag, så får vi se. Så länge hon är som igår är hon helt underbar!

Tjing!

Likes

Comments

Hästarna mår bra och är igång!

Sessan har varit så där extremt spänd och känslig, som hon bara blir ibland, utan att det egentligen går att kopplas ihop med något särskilt. Hon fick på sig sin tappsko och skoddes sedan runtom en vecka därefter, så hon är nyskodd. Jag känner löpande igenom hennes kropp, inga uttalade muskelspänningar. Dock har det ju blivit kallare och det har blåst en hel del, så alla hästar är ju lite piggare än vanligt. Ja, ja, det är som hon är, man vet aldrig riktigt vad det är som rör sig i hennes huvud. Hon var superstissig när jag var och tränade på Täby förra veckan. Men sedan var hon faktiskt helt ok när Lia och jag red ut i helgen. Lång runda med trav och galopp. Man kan ju möjligtvis tycka att hon borde bli hoppig då, men nej, då var hon jättefin. När hon är "kontaktbar" i de här "besvärliga" perioderna är hon dock superfin. Hon går genom ryggen, med superschwung i steget och är bara allmänt supersnygg! Men såklart svår att rida. Jag ska träna henne för Ilona "hemma" imorgon kväll. Kul!

Seco busar massor i hagen och slår sig själv på benen. Först VB och sedan VF. Med följande värme, ömhet och svullnad i respektive ben. Det har läkt ut och han är i full gång igen. Han ska få träna på onsdag. Det ska bli så roligt!

Idag är det Lia som rider Seco, Sessan ska tömköras och Spöket ska på hoppträning.

Ha en bra dag!

Kram


Likes

Comments

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Under mina dagar med resa fick Sessan vila helt och Seco blev riden några dagar av Lia.

Seco har haft värme som har kommit och gått i hans ben. Några dagar har flera ben varit varma och någon dag endast ett ben. Nu har han dock varit kall och fin i benen under ett par dagar och jag har satt igång ridningen igen. Jag får dock verkligen börja från början varje gång han har fått vila någon dag eller två. Han stora kropp blir snabbt stel och vi kommer av oss. Förra onsdagen fick han äntligen följa med och träna för Traudi. Han var superduktig! Vi fick backa tillbaka helt till början och hitta bjudningen, få honom att böja igenom halsen för att lossa bogarna och sedan kunna rida honom i riktigt fin arbetstrav. Skritt och galopp hann vi inte till vid första träningspasset efter ett längre uppehåll. Sedan började höstlovet och jag och Frida åkte till Nyköping i två dagar. Alltså återigen lite vila... Det var inte Secos "fel" den här gången, utan bara ett resultat av vår lovplanering.

Sessan har fått bli klippt för första gången i sitt liv. Frida klippte henne i söndags. Hon fick sk "unghästklippning" när man klipper halsen, mellan frambenen och under magen, men man drar en linje från manken ner till nedre delen av flanken, så att hela ryggen, länden och korset får behålla pälsen. Dels har hon inte varit klippt tidigare och dels är hennes rygg väldigt känslig. Genom den här klippningen är det inte lika stor risk att hennes rygg blir kall. Dagen efter klippningen, igår alltså, hade hon lyckats trampa av sig skon på HF. Hennes höger fram är den hoven som vi har hållit på och kämpat med sedan mitten av förra sommaren... Förra sommaren trampade hon av sig skon ett par gånger och slet av stora delar av hoven. Hoven gipsades i omgångar och i mitten av förra hösten gick det att slå på en sko på hennes egen hov, istället för gipset som användes för att bygga upp hoven. Därefter vred sig hennes hovkapsel och hoven växte ut snett, eller liksom "skruvad". Sedan rätade utväxten ut sig och växte ut rakt. Nu har det gått ett år sedan dess, en helt ny hov har hunnit växa ut och den är rak och ser ut som den ska. Då trampar hon av sig skon på just den hoven och sliter med sig en del av hoven... I vanliga fall brukar jag bara sätta på en Cavallosko och låta henne gå i hagen som vanligt i väntan på att Martin ska slå på tappskon. Men inte när det gäller just den här hoven. Igår fick hon på sig Cavalloskon och fick gå ut i sjukhage. Och naturligtvis ingen ridning. Så, med vilan på klippdagen och två dagars tappsko har hon återigen fått vila några dagar i rad. Martin ska i alla fall slå på skon idag, så därefter kan vi komma igång igen.

Så från och med idag hoppas jag alltså att båda hästarna ska kunna komma igång med mer regelbunden träning igen. Håll tummarna!

Kram

Likes

Comments

Som jag berättade i mitt senaste inlägg var jag på resande fot i åtta dagar i sträck. Det går min rygg inte med på. Resan framför allt till, men kanske även från Borås, var nog spiken i kistan med så många timmar stillasittande. Och så fuskade jag med alla min styrke- och stretchövningar som jag fått av min naprapat. Det straffar sig.

Jag har "börjat om" med täta besök hos Mats, naprapaten. Jag hade som tur är ett besök bokat bara ett par dagar efter min åttadagars-rese-sejour. Det blev ett akutbesök, istället för ett av de tidigare besöken där vi jobbar långsiktigt vidare mot att jag ska bli helt smärtfri. Ett bakslag är väl kanske inte så konstigt. Men det är tråkigt och det gör ont när allt kommer tillbaka. Det bra med att det kom tillbaka är att Mats inser hur skör min förbättring är. Vi följde upp med ytterligare ett besök efter fem dagar och därefter ytterligare ett efter en vecka. Det första akutbesöket tog bort den akuta smärtan i ryggen, det andra besöket tog bort den nytillkomna stelheten och vid det tredje besöket igår kunde Mats jobba vidare från där vi var innan bakslaget. Så det går alltså mycket fortare att komma tillbaka nu.

Mitt onda började "på riktigt" för flera år sedan, någon gång 2012, tror jag. Det började med att jag fick ont i höften och utsidan av väster lår. Ryggen har jag tidigare haft ont i och fått ryggskott, men det var inte där det började 2012. Ryggen har snarare kommit till som ett resultat efter lång tid med ont och snedbelastning av höften. Så när man "backa bandet" måste olika lager av smärta rättas till. Igår kunde Mats äntligen börja jobba med mitt vänstra lår. Aj, aj, aj, aj. Det gjorde så sjukt ont. Jag har en yttre lårmuskel som har varit spänd i typ fem år och den skulle han försöka få att ge efter. Hur gör man det? Genom att ge den hård pressur på ett flertal punkter så att man äntligen kan få lite blodgenomströmning i muskeln. Som sagt, aj, det gjorde väldigt ont. Men det känns tydligt efteråt att det blir en värmeutveckling i muskeln av blodet som äntligen kan nå fram. Det kommer att bli bra det här. Och det är ok att det tar sådan tid. Jag har ändå hållit på i över fem år med att få ont... Det kan ju få ta lite tid att få det onda att backa tillbaka. 

Jag fick dessutom vid förra veckans besök nya styrkeövningar för att lära buk- och ytliga ryggmuskler hur de ska jobba tillsammans. När det sitter är tanken att bygga på med styrkeövningar för de större muskelgrupperna. Som det är nu, och varför det är så skört, är att de ytliga musklerna tar över istället för de stora musklerna. Musklerna arbetar alltså fel. En av övningarna för magmusklerna sitter och där kunde vi bygga på med mer "riktiga" styrkeövningar igår. Nu känns det att jag gör något. De där första övningarna känns liksom fjuttiga, som om man inte gör något. 

Kram​

Likes

Comments