Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Mer än ofta hör man sig själv skrika det. Eller hör man det för att någon står där och påminner en när man sitter där mitt i fokus bubblan där övriga världen slutat att existera, där när allt händer, precis i nuet. Då hör man den där jäkla kommentaren....

-TITTA UPP! Se din ridväg! Och vips är allt borta eller ja...känslan åtminstone. Momentet. Nuet. För mig har det varit så och kan fortfarande bli så, att så fort jag ska titta upp så kan jag tappa allt jag hade. Det är något att träna på. Att nöta in och lära om. Enkelt, det är bara att bli medveten, påminna sig själv sjutton miljoner gånger, om och om igen och helt plötsligt fungerar det. Det är ju bara att sluta titta ner. Och börja titta upp och framåt. Enkelt.

Men.... något som inte är så enkelt är att sluta titta ner på sig själv och sin egna prestation. Att faktiskt höja blicken och se vart man startade och vart man är påväg. Jag är i början på utbildnings trappan som ryttare. I relation till vart jag vill komma. Men under den lilla tid jag sett ryttare och hästar i samspel med varandra har jag insett hur enormt ofta man som ryttare ser ner på sig själv. Hur man glömmer bort vart man börjat och vart man själv vill. I relation till sig själv och andra. Hur svårt det är att träna bort. Hur extremt lite vi vågar ha dessa diskussioner och faktiskt vara ärliga. Jag har en skara elever som utvecklar och utmanar mig varje dag. Och som faktiskt får mig att höja blicken, för oavsett nivå, kunskap, mål eller häst har vi alla samma problem någon gång. Att höja blicken för oss själva och tacka dom som står där och hejar på oss. När vi gjort rätt och samlat modet till att höja upp hakan något för att se oss omkring för att upptäcka vart vi hamnat.

Mitt mål med detta är att titta upp oftare, så mycket jag bara kan och vågar. Påminna mig själv sjutton miljoner gånger, om och om igen vart jag börjat och vart jag är påväg. Klart att jag kommer titta ner ibland, det är ju en vana men jag är övertygad om att jag kommer lyckas tillslut att titta upp och se min ridväg. För jag har tränat och det är enkelt nu när jag är medveten. Så nästa gång jag blir påmind eller påminner mig själv att titta upp ska jag le och rida vidare.

Likes

Comments

Viktigt men inte så lätt som det låter.

Likes

Comments

Min lilla skatt, är så kär i denna lilla stjärna.✨

Likes

Comments

Äntligen påsk och vår. 🐣🌷✨

Likes

Comments

Denna lilla godbit är MIN♥️

Likes

Comments

Det är nästan en månad sedan jag skrev här sist. Ooouuuppsss!

Tråkigt men sant. Tiden galopperar ifrån mig och jag försöker helt enkelt hänga med så gott jag kan. Rent privat har det varit några bocksprång på vägen sån jag har försökt hålla i mig för glatta livet. Kan man väl säga!

Mina ridlektioner och mina hästar fungerar bra. Riktigt bra! Skolan går väl inte i första hand vilket den verkligen borde göra... om prioriteringar skulle nog behövas. Men att motivera sig till att gå ut och rida eller boka in fler ridlektioner än tänkt känns sååå mycket viktigare och roligare än skolboken. Suck! Undanflykter.

Denna bild är så himla mitt i prick.

Likes

Comments

Timmarna i stallet är ovärdeliga. Jag vet att jag lägger flera timmar på att vara i stallet men önskar varje dag att jag hade mer tid att vara där. Konstigt det där att man aldrig får tillräckligt med stall och häst mys.


Likes

Comments

Jag försöker verkligen hålla motivationen uppe trots detta snökaos vi fått över oss. Träningen för Liane fick vi ställa in och istället hålla oss hemma. Hästarna fick pulsa i snön i går kväll och vi har skottat för många gånger under gårdagen så min höger arm är helt slut just nu.

Kvällen består av lektioner för mina ordinarie elever och en och annan ny. Spännande!

Likes

Comments

Under GBG Horse Show hade Biologiska yrkeshögskolan en mekanisk häst vid sin monter. Såklart skulle vi prova den, så både jag och M testade denna plast häst. Den var häftig och jag tror att detta är något i framtiden som kommer slå sig in som ett extra träningsredskap men inget går ju upp emot en riktig häst där man får det där samspelet och kontakten med.

Likes

Comments