Header

Oj, oj, oj här händer det grejer! Igår fick jag äntligen träffa en psykolog här i Sverige och tro det eller ej, jag gillar henne faktiskt.

Matten går segt framåt men framåt iallafall.

Håret växer lika segt, men klippningen behövdes. Kroppen växer den med 😉

Jobbet rullar på som vanligt.

Imon flyttar Áile hem och på söndag flyttar jag "hemifrån", på riktigt. Och jag har hunnit packa en påse... oh well.
-L

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så mycket som händer samtidigt. Jag kan inte hantera det eller kontrollera det. Jag har fått så mycket ny information på många håll. Jag orkar inte. Jag vill inte orka, jag vill inte behöva hantera det här för jag vill inte att det ska ha hänt över-huvud-taget. Jag vill spola tillbaka tiden, jag vill göra allt rätt igen. Jag vill rätta till det som jag gjort fel men även allt jag egentligen inte kunde ha gjort någonting för. Jag ville förhindra allt detta, jag ville verkligen det. Men jag misslyckades. Jag misslyckades med att ta hand om dom jag älskar mest. Jag känner mig så värdelös. Varför kunde jag inte ha stoppat det?! Varför var detta tvunga att hända just er?!
Ni, flera stycken, ni som finns och håller upp mitt hjärta. Ni som så många gånger har fått det att hålla ihop, ni som får mig att inte kollpsa helt och rasa samman. Ni som betyder mest i min värld. Förlåt att jag är ett problem och att jag inte kunde stoppa detta. Jag önskar verkligen allt detta kunde ha blivit ogjort.
-L

Likes

Comments

En del av dagens äventyr övervägde jag att inte skriva. Men jag väljer att skriva ändå. För jag tänker inte skämmas över detta monstret längre.
Jag testade en jumpsuit, i två olika storlekar. Den större var alldeles för stor medan den mindre fick jag inte över låren. Den gick inte över mina ben, att den andra hängde löst brydde jag mig mindre om. Där stod jag inne i ett omklädningsrum och grät, i över en halvtimma över att den mindre storleken nu är för liten. Kanske var det bara just det klädesplagget, men... det var längesedan jag grät i ett omklädningsrum sist.
Så på tåget hem, när tankarna rusade över hur jag ska gå ner i vikt och det: NU, NU, NU. Även snabbaste vägen att dö på. Men nej, jag tänker inte låta Trassel/Ana förstöra mig igen. Jag tänker inte börja svälta igen. Jag tänker inte låta dig skada mig längre. Så fuck you Trassel/Ana, håll tyst och försvinn.
-L

Likes

Comments

Det börjar bli jobbigt att höra på många håll; att jag inte borde vara trött.
"Jag jobbar fler timmar"
"Jag jobbar andra tider"
"Du jobbar väl inte så mycket?"
"Du har inga barn" (den är jobbig att höra bara som det är...)
"Du är inte gift/har inget förhållande"
Och det är bara en liten del. Ja, jag jobbar bra tider men jag jobbar fortfarande en heltidstjänst plus extra ibland. Nej, jag har inga barn eller förhållanden, för jag vet att det är fel tid i livet och jag orkar inte med det. Jag kanske inte jobbar mycket i andras ögon, men min kropp skriker på mig och snart kraschar den. Jag lever med kroniska smärtor, jag tar in alla intryck i min omgivning och andras känslor och mående. Plus mitt egna.
Jag kanske inte har rätten att vara trött, men det är jag. Och jag önskar inget annat än att inte vara det. Så snälla, se att jag försöker istället för att påpeka att jag inte borde vara trött/utmattad.
-L

Likes

Comments

Smärtorna äter upp mig, känslorna likaså. Jag känner mig som i en återvändsgränd: vad gör jag här? Varför gör jag det här?
Ett par ränder, från dåliga beslut för längesen. Som alltid kommer finnas kvar. Dit vill jag inte igen. Jag vill bara sova. Varför kan jag inte få sova? Det är mänsklig rätt. Det krävs för att överleva. Men tydligen förstår inte min kropp det.
Jag hoppas på en bättre morgondag, en ledig dag. Godnatt
-L

Likes

Comments

Ny upplevelse idag; EEG. Fick veta att jg sover riktigt dåligt (nähä?) och att jag spänner mig något otroligt (menar du det?). Det var alltså sånt jag redan visste. Men får mer svar från läkaren om ett par veckor. Det var skönt att få det överstökat och får förhoppningsvis någonting utav det.
Eftersom jag inte fick sova så mycket innan besöket så ska jag försöka sova lite nu, sen träna, jobba och hem till trollen. Besöket tog kortare tid än jag tänkt...
-L

Likes

Comments

Jag hatar min kropp. Jag vill inte ha den längre. Den gör alltid ont och är för tjock. Jag vill inte ha den. Jag orkar inte mer. Dom lovade att smärtan skulle försvinna om jag gick upp i vikt. DOM LJÖG!
Jag HATAR att vara såhär tjock. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smalare än smal. Jag vill ifrån allt ansvar och bara börja svälta igen. Jag vill få bort smärtan. Jag vill få bort fettet. Jag vill gå bort allt! Jag vill aldrig äta igen. Jag tänker aldrig äta igen.
-L

Likes

Comments

Jag har jättesvårt att acceptera den här "nya" kroppen. Vissa dagar är bättre än andra. Jag försöker träna, äta och allt sånt för att bli nöjd men ändå ha ett bättre liv än anorexian kan någonsin ge.
Men det är fortfarande svårt, speciellt när jag får höra kommentarer som "du äter för mycket" och massa mer. Just denna kommentaren senast några dagar sedan på jobbet... detta i sammanhanget att jag hade ont, logiskt?
Men hur som helst, den kommentaren eller någon annan kommentar eller blickar ska inte få dra ner mig. Jag är på en hälsosam vikt och tänker hålla den. Hur svårt det än är ibland...
-L

Likes

Comments

Jag har knappt haft ätstörningstankar eller behaviours på hur länge som helst. Ikväll slog det till som en bomb. Har suttit och stirrat på samma äpple hur länge som helst, trots att jag ätit annat idag.
Äpplet skrämmer mig, framkallar ångest och jag orkar verkligen inte. Jag kan inte. Jag ger upp. Äpplet åker tillbaka till skålen.
Jag skäms...
-L

Likes

Comments