Header

Så mycket som händer samtidigt. Jag kan inte hantera det eller kontrollera det. Jag har fått så mycket ny information på många håll. Jag orkar inte. Jag vill inte orka, jag vill inte behöva hantera det här för jag vill inte att det ska ha hänt över-huvud-taget. Jag vill spola tillbaka tiden, jag vill göra allt rätt igen. Jag vill rätta till det som jag gjort fel men även allt jag egentligen inte kunde ha gjort någonting för. Jag ville förhindra allt detta, jag ville verkligen det. Men jag misslyckades. Jag misslyckades med att ta hand om dom jag älskar mest. Jag känner mig så värdelös. Varför kunde jag inte ha stoppat det?! Varför var detta tvunga att hända just er?!
Ni, flera stycken, ni som finns och håller upp mitt hjärta. Ni som så många gånger har fått det att hålla ihop, ni som får mig att inte kollpsa helt och rasa samman. Ni som betyder mest i min värld. Förlåt att jag är ett problem och att jag inte kunde stoppa detta. Jag önskar verkligen allt detta kunde ha blivit ogjort.
-L

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det börjar bli jobbigt att höra på många håll; att jag inte borde vara trött.
"Jag jobbar fler timmar"
"Jag jobbar andra tider"
"Du jobbar väl inte så mycket?"
"Du har inga barn" (den är jobbig att höra bara som det är...)
"Du är inte gift/har inget förhållande"
Och det är bara en liten del. Ja, jag jobbar bra tider men jag jobbar fortfarande en heltidstjänst plus extra ibland. Nej, jag har inga barn eller förhållanden, för jag vet att det är fel tid i livet och jag orkar inte med det. Jag kanske inte jobbar mycket i andras ögon, men min kropp skriker på mig och snart kraschar den. Jag lever med kroniska smärtor, jag tar in alla intryck i min omgivning och andras känslor och mående. Plus mitt egna.
Jag kanske inte har rätten att vara trött, men det är jag. Och jag önskar inget annat än att inte vara det. Så snälla, se att jag försöker istället för att påpeka att jag inte borde vara trött/utmattad.
-L

Likes

Comments

Smärtorna äter upp mig, känslorna likaså. Jag känner mig som i en återvändsgränd: vad gör jag här? Varför gör jag det här?
Ett par ränder, från dåliga beslut för längesen. Som alltid kommer finnas kvar. Dit vill jag inte igen. Jag vill bara sova. Varför kan jag inte få sova? Det är mänsklig rätt. Det krävs för att överleva. Men tydligen förstår inte min kropp det.
Jag hoppas på en bättre morgondag, en ledig dag. Godnatt
-L

Likes

Comments

Ny upplevelse idag; EEG. Fick veta att jg sover riktigt dåligt (nähä?) och att jag spänner mig något otroligt (menar du det?). Det var alltså sånt jag redan visste. Men får mer svar från läkaren om ett par veckor. Det var skönt att få det överstökat och får förhoppningsvis någonting utav det.
Eftersom jag inte fick sova så mycket innan besöket så ska jag försöka sova lite nu, sen träna, jobba och hem till trollen. Besöket tog kortare tid än jag tänkt...
-L

Likes

Comments

Godmorgon! Idag kom jag äntligen upp ur sängen för att göra proverna som väntat på mig sen juni, woops. Jag blev oerhört förvånad över att det bara var ett rör som behövdes fyllas! Brukar nämligen vara ca 10 st...
Oh well, nu ska det jobbas!
-L

Likes

Comments

Jag hatar min kropp. Jag vill inte ha den längre. Den gör alltid ont och är för tjock. Jag vill inte ha den. Jag orkar inte mer. Dom lovade att smärtan skulle försvinna om jag gick upp i vikt. DOM LJÖG!
Jag HATAR att vara såhär tjock. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smalare än smal. Jag vill ifrån allt ansvar och bara börja svälta igen. Jag vill få bort smärtan. Jag vill få bort fettet. Jag vill gå bort allt! Jag vill aldrig äta igen. Jag tänker aldrig äta igen.
-L

Likes

Comments

"Jag förstod inte vad du klagade på, jag hade älskat att jobba dina tider. Hela tiden 'jag har ont': jag förstod inte du var sjuk"

Missförstå mig rätt, jag älskar att kunna jobba och att ha möjligheten. Jag klagar absolut inte. Men, med fibromyalgia och förmodligen andra osynliga men fysiska sjukdomar är kroppen inte frisk. Jag har konstant ont. Jag försöker att inte visa det för mycket, jag försöker att ta mig till jobbet och utföra det jag ska. Jag är bara oerhört tacksam att jag inte fått en sån period än, då jag inte kan resa mig ur sängen; på länge. En dag eller två, men inte flera veckor som förr. Inte heller kräks jag lika ofta av smärtor eller att magen inte kan processsera maten.
Dock betyder det inte att allt är frid och fröjd. Idag slutade jag 30 min tidigt, för ryggen höll på att gå av, kändes det som och jag kände mig svimfärdig. Mina fötter är konstant ömma och svullna på nätterna, händerna likaså. Just nu är mina ben avsomnade efter att ha gjort ont och vart jobbiga i nån timma...

Det är inte alltid man ser smärtor från utsidan, trots haltande och svullna kroppsdelar.
-L

Likes

Comments

Idag var förmodligen den längsta och mest påfrestande arbetsdagen jag någonsin varit med om. Inte längst i antal timmar, men efter en kvart kändes det som jag vart där i två år. Detta för otroliga smärtor i foten och hela kroppen. Klarade knappt att gå igår efter jobbet. Men jag härdade ut och stack upp till trollen efter jobbet  (börjar kännas som standard helg...). Jag fick iallafall njuta av solen en liten stund idag.
Nu ska vi mumsa vidare på våra chips och nana snart.
-L

Likes

Comments

Godmorgon!
Idag vaknade jag sådär extra trött och ville verkligen inte upp ur sängen idag. Kanske efter gårdagens "magen vill inte behålla maten" attacker. Så påväg till bussen rinhde jag 1177, vilket var så gott som en återvändsgränd; lite som beräknat. Men hon var iallafall trevlig... Så då blir det väl att boka tid på vårdcentralen för ännu en utredning som inte ger något... Ugh.
-L

Likes

Comments

Allt gör ont. Varenda molekyl och atom i min kropp värker. Jag kan inte förklara med ord hur det känns eller exakt för. Det är så många olika smärtor på samma gång. Jag förstår inte hur jag orkar gå till jobbet, jag kommer knappt upp ur sängen. Jag kan knappt klä på mig, för det gör så ont. Jag vill inte ha det såhär mer. På riktigt, kan ingen göra någonting åt det? Jag mår inte bra, kan dom inte förstå det? Jag hittar inte bara på, det gör faktiskt ont på riktigt.
Just i skrivande stund svider ögonen, magen värker, spänner och hugger. Benen värker, händerna skakar och huvudet bultar. Ena sekunden svettas jag nästan och nästa så skakar jag av skyla. Vad kan jag göra för att få det att sluta? Jag orkar inte mer... Jag vill inte mer.
-L

Likes

Comments