Header

​Cred; Ida Steinwall 

Här kommer nästa film vi fixade ihop under Skåne-trippen; gaahh, så galet kul! Jag saknar mina nyfunna vänner... 💗

___ 
Here comes video #2 from my trip to Skåne; so freaking fun! I do miss my newfound friends... 

-L 






Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Efter en tid på sjukhuset var det dags att ta med mig hem till lägenheten i Göteborg. Som jag har förstått det så bodde pappa med mig och mamma tills jag var ungefär ett halvår gammal då han fick nog av hennes dagliga sammanbrott och gav sig av - för att starta en krig om mig. Mamma köpte och sålde sina mediciner och gick under ytan mentalt, var listig nog att lura till sig pengar av alla som lika snabbt försvann och fick alla som försökte hjälpa henne emot sig. Hon rökte på inne i badrummet och det kom och gick män, nästa dag var det en ny. Jag har dock blivit tillsagd att trotts detta var hon en bra mamma och älskade mig mer än nästan allt. Pappa talade om för mig att en dag hade jag suttit vid ett vid-öppet fönster och slängt ner nappar och tittar efter vart de tog vägen, det blev droppen. En vårdnadstvist började och jag, på cirka året hade egna advokater och fosterfamilj. Jag bodde fortfarande mest hos mamma och pappa ett par dagar i månaden. Än idag är det ovanligt att en ensamstående pappa slåss för sitt barn - ännu ovanligare då, så lätt var det inte för honom. Efter ett och ett halvt år var det över - pappa vann och fick vårdnaden om mig. Vi flyttade ifrån Göteborg neråt i landet och strax började jag på mitt tredje dagis. Jag träffade mer och mer sällan mamma och än idag kommer jag ihåg den sista gången, vi satt och skalade vindruvor och hon sminkade mig, på en helt annat plats, någon annanstans som jag inte kommer ihåg - detta vid 3 års ålder. Pappa krigade vidare för att vi skulle överleva men att vara ensamstående till en treårig dotter är inte alltid lätt och livet hade sina utmaningar... (fortsättning följer)


___

After some time in the hospital, I was brought home to the apartment in Gothenburg. As I understand it, Dad stayed with me and mom until I was about 6 months old. He got fed up with her daily breakdowns and went to start fighting for me. Mom bought and sold her medicines, dipping deeper into her mental illness. She was cunning enough to trick anyone who would listen out of their money and turned them against Dad. She smoked in the bathroom and men came and went, each day a new one would be there. However, I have been told that despite this she was a good mother and loved me more than almost anything. Dad told me that one day I had been in a wide-open window and I was throwing down my pacifiers and looking for where they went, it was the last straw. A custody battle began and I, in about the year, I've had my own lawyers and foster family. I still mostly lived with mom, and Dad for a couple of days in the month. Even today, it is rare that a single father would fight for their children, even less common then, so it was not easy for him. After a year and a half, it was over. Daddy won custody of me. We moved away from Gothenburg, in the country and soon I started on my third kindergarten. I met more and more rarely with my mom and to this day I remember the last time, we sat and peeled grapes and she did a makeup on me, in a completely different place, somewhere else that I can't remember, this at 3 years of age. My father fought on, we would survive but to be single for a 3-year daughter is not always easy and life had its challenges ... (to be continued)


-L

Likes

Comments

Cred; Julia Elmskog
____

I torsdags åkte jag ner till Skåne och träffade min favoritbloggare och nyfunna cheerkompis (asså vaaa?!) Ida ( HTTP://idasteinwalls.blogg.se/) som jag lärt känna senaste månaderna. Helt sjukt, båda har så liknande tankar och är båda cheerleaders. Kan inte riktigt förstå det än... Så himla mysig person och skånskan är bara pluspoäng 😉
Vi har stuntat en hel del och äntligen har jag träffat folk som har samma intresse för filmning, kort och cheer som jag! I torsdags, när jag åkte ner så träffade jag Julia, Jenny och Patricia och vi stuntade så gott som hela dagen... Jag var inte på topp, men galet kul ändå! Igår så åkte jag och Ida till Jenny och körde lite Airtrack, studsmatta och imomhuspool - cheerdag det med. Idag träffade vi Nicki och körde lite "yogachallange" som gick sådär, hehe...
Hursomhelst, helmysiga dagar och är så himla glad och tacksam över att jag hann med detta innan jag åker tillbaka till USA! 💕

____

I'm sorry for the lack of updates the last few days... This Thursday I went down to Skåne to meet up with my favorite blogger and newfound cheerfriend (say what?!) that I've learnt to know the last few months. It's sick how alike our mindsets are and that we both are cheerleaders. It hasn't hit me yet, I believe... So snuggly and her accent is making her even more adorable 😉
We did a lot of cheer stunting and I'm so happy that I've found people with the same interest for movie making, photoshooting and cheerleading as me!
Thursday we met up with Julia, Jenny and Patricia to stunt, I've had a long gap but it was amazing to be back! Yesterday we went to Jenny and played with her Airtrack, trampoline and swimmingpool. Today we met up with Nicki and did a "yogachallange", mostly for fun though...
However, amazing days and I'm so happy and blessed that this happened before
I'm off to America! 💕

-L

Likes

Comments


Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilden, men så blir det ibland! För er som undrar vad som hände med resten av vad som hände i måndags, väljer jag att inte gå ut med det av privata själ och respekt till andra. 
Nu ska jag strax upp en sväng till Göteborg på äventyr som jag skriver mer om senare; jag lovar! 

___ 
I'm sorry for the fuzzy pic, that happens sometimes ;) For the ones of you who wonder what happened to the rest of the story of monday night; I've decided not to write it on here due to personal reasons and the respect of others. 
Now I'm about to head up to Gothenburg on adventures that I'll share with you later! 

-L





Likes

Comments

"I could be an actress."

"Could be? Well, I hate to break it to you but you already are.
The way you tell your stories such conviction.
I think you've convinced yourself that half of them are true.
Well, if you can't convince yourself, why should anyone else believe you?" | S05E01 PLL

Likes

Comments


Även dagar som denna, när man bara mår skit är det viktigt att få i sig åtminstonne någonting och helst mycket vätska... så, det blir dagens utmaning. Gårdagen blev väldigt kaosad på alla vis.
Började dagen med en spontan-trip till Göteborg med Mary för att hitta lite grejer inför kvällen. En väldigt tidspressad sådan då jag skulle på "akut-besök" på ÄE (ätstörningsmottagningen) då jag mejlat fram och tillbaka hela sommaren och de nu insåg att jag behövde prata med någon. Sagt och gjort, det gick jättebra och det var otroligt skönt att prata med någon utanför mitt eget huvud. Vad som hände efter det, skriver jag om i nästa inlägg. 

PS; jag firar 5 månader självskadelsefri idag! 

___ 
Even days like this, when you feeling nothing but awful it's still important to at least get something in your system and a lot of fluids; challange of today. Yesterday became very chaotic in every possible way. The day began with a spontanous trip to Gothenburg with Mary to find some stuff for the night. A very stressed and time limited such since I had an "emergancy-visit" at my old Eating Disorder-treatment after I've been emailing them back and forth all summer. Said and done, it went very well and it was amazing to talk to someone outside of my own head. I'll tell you more about it in my next post... 


PS; I'm 5 months SH-free today! 

-L 




Likes

Comments

Nu blir det ett enormt hopp i "my story" för idag tänkte jag nämligen skriva om idag. Idag hände någonting fantastiskt som skulle behövt hända för längesedan. Jag kommer gå in mer på detaljer i andra delar av berättelsen om mer vad dagen handlade om...
Jag och min pappa var väldigt nära när jag var barn men med tiden gled vi ifrån varandra och olika händelser i livet gjorde det inte lättare. Det har till-och-med varit dagar jag verkligen har hatat honom och planerat hans begravning. Jag kände att jag aldrig kunde prata med honom på senare år (läs 10 senaste) om mobbning i skolan, tankar och annat utan en explosion. Oftast av välmenande som blivit feluttryckt och felhanterat från min sida. Alla hemligheter jag behövde hålla från honom låg och gnagde och blev värre och värre. Av detta kom lögner för att täcka upp hemligheterna. Jag pushade ut mig själv ur den nybildade familjen han skapat och en massa mer.

Var gång vi försökte prata så blev det bara värre och jag mådde ännu sämre. Ofta kom något i vägen och det blev "paus" som aldrig återupptogs. Jag försökte prata utan att behöva prata om vad som egentligen var fel och hittade på en massa som skulle vara mer trovärdiga och viktiga. För när jag nämnde de egentliga orsakerna så borstades dem bort som ingenting. Dels för att jag inte ville ha hjälp med problemen och dels för jag ville att han skulle förstå ändå. Jag ville inte att han skulle ta ifrån mig min kontroll, kontroll i form av ätstörningar och annat. Hursomhelst, idag hade vi ett riktigt samtal eller konversation, utan explosioner och bara han och jag - utan något som störde. Jag försökte förklara och han tog det rätt bra. Äntligen har han kommit ut från hålan av förnekelse... jag tog bara toppen av berget men det var så himla skönt att slippa hålla koll på alla lögner och allt möjligt. Kanske kan vi få en relation igen. Kanske kommer vi båda äntligen att förstå och spela på samma sida.

___


Now it will be a huge jump in the timeline of "my story " for today. Something amazing happened that would not have happened before this. I will go into more detail as I go on.... My father and I were very close when I was a child but over time we drifted apart and different life events did not help. It has and there have been days I really have hated him and even planned his funeral. I felt I could never talk with him in recent years (read 10 latest) about bullying at school, thoughts and more without an explosion. Usually, the well-meaning conversation got turned around and things got mishandled on my part. All the secrets I had to keep from him gnawed and nibbled and got worse and worse. Out of this came the lies to cover up the secrets. I pushed out myself out of the newly formed family he created and a lot more.Every time we tried to talk, it got worse and I was feeling even worse. Often things got in the way and it became a "break " which never resumed. I tried to talk without having to talk about what really was wrong. I found a lot of things to distract until they became more important. When I mentioned the real causes it seemed he swept them away like nothing. Partly because I didn't want to have help with problems yet I wanted him to understand. Anyway, today we had a real conversation, not explosive or argumentive, just he and I about something was bothering me. I tried to explain, he took it pretty well. Finally, he has come out from the hole of denial ... I just took the top of the mountain but it was so amazingly nice to not have to keep track of all the lies. Maybe we can have a relationship again. Perhaps we both finally understand and can play along on the same side.


-L 

Likes

Comments

Jag föddes näst intill Halloween, den 30e oktober 1996 i Göteborg, men dunder och ståt ungefär två månader för tidigt. Men tro inte att det börjar där, nej det började långt innan dess. Min mamma åkte in sådär var och varannan dag och ville ha ultraljud för att kolla så att allt säkert var bra med mig. Hon hade borderline och drev så gott som alla till vansinne men mig var hon mån om. Pappa tog snällt med henne till BB var gång för att slippa dramatik - dock var ultraljud för ofta skadligt.
Två månader tidigare än beräknat blev det ännu ett akutbesök - denna gången, akut på riktigt. Moderkakan var sönder, hjärtat hade slutat slå och navelsträngen var runt halsen. Ut kom jag, vid 19-tiden den 30e oktober på 42 centimeter lång och ca 2000gram, nästintill helt frisk. Det upptäcktes dock ett blåsljud på hjärtat, mindre skadligt men det var noga att hålla koll på det då jag var så tidig med att komma ut i världen. Jag föddes alltså till skorpion i ett liv mer komplicerat än de flesta... (fortsättning följer)

___

I was born close to Halloween, on 30th of October 1996 in Gothenburg, but about two months too early. But don't think it starts there, it began long before then. My mom went in like every few days and wanted to have an ultrasound to check that everything was going well and I was okay. She had borderline personality disorder and drove almost everyone around her insane, including the doctors. Perhaps that's the reason she was so cautious in her pregnancy with me. Dad took nicely with her to BB each time to avoid drama - though it could be harmful with too many ultrasounds. Two months earlier than expected, it was still another urgent visit, this time, the worry was for real. The placenta was broken, the heart had stopped beating and the umbilical cord was around my neck. Out I came, at 19 o'clock the 30th October at 42 cm (17.7 inches) in length and about 2000gram (4lb), almost completely healthy .I
t was discovered that I had a heart murmur, which had to be monitored closely since I was premature with a hurry to get out in this world... I was born to Scorpion in a life more complicated than most. (to be continued)

-L


Likes

Comments