Header

Det är tröttsamt att ständigt känna som om man är i krig med sig själv och att till och med; vara rädd för sig själv. Vid tillfällen glömmer jag av det, jag vet inte om det är bättre eller farligare?
Sitter just nu och lyssnar på lilla-sjöjungfrun och bläddrar i nya boken; "Ett bipolärt hjärta". Det är nästan otäckt hur väl jag känner igen mig i den. Men åtminstone något att lägga tankarna på en stund....
-L

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Varenda liten muskel spänner sig, det är allt jag kan känna. Allt jag vill känna. Jag vill inte känna mer. Jag orkar inte.
Varför ser folk bara blödande handleder, men inte ett blödade hjärta?
Jag orkar inte mer.
Ni verkar tro att jag skapar det här själv, att detta är något jag vill. Varför skulle jag vilja ha monster som äter upp mig innifrån? Vilja plågas av smärtor som känns närmre och närmre döden? Varför säger ni, som ska vara utbildade att jag hittar på allithop? Att jag ska sluta låtsas?
-L

Likes

Comments

*Gurka
*Zuccini
*Celleri
* Banan
*Kiwi
*Jordgubbar
*Apelsin
*Spenat

Det är ju en himla tur att det är lättare att få ihop smoothies än att räkna ut koordinatsystem och annat trams i denna matteboken... som jag tog med mig tillsammans med datorn ner till bibblan i stan. Har suttit med samma tal i en timma, men börjar komma någonvart nu... Hoppas jag.
-L

Likes

Comments

Första dagen tillbaka på jobbet, på ett bra tag! Det kändes helt okej. Speciellt efter att ha spenderat gårdagen med Mary, Ph och Alexis ute i Långås. Det var ett äventyr att ta sig till jobbet idag... sväng förbi Falkenberg och allt. Men; det är bara roligt!
Otroligt skönt att bara jobba 4 timmar på lördagar, man hinner så mycket mer än att bara jobba. Som en sväng till biblioteket med pappa och fika i stan efteråt med Maria och Adam.
Just nu är jag typ överpositiv och älskar allt, vi får se hur länge det håller i sig... men nu hoppas jag på lite sömn. Vad tror ni? Får jag sova i natt?
Natti!
-L


Likes

Comments

Tänk att det ska behövs epileptiska anfall, andningsuppehåll och avsvimning på jobbet, men ambulansfärd till sjukhuset för att bli tagen på allvar. Att smärtorna faktiskt är på riktigt. Att jag emellanåt inte kan andas och det är inte "bara" panikattacker, vilket jag också har... Men guldstjärna till personalen som tog emot mig och till läkaren som skrek "skit i det, sätt på syrgas!" när de fixade med EKG;et. En natt på AVA...
Visserligen vet vi inte vad det är än, men åtminstone är otroligt mycket uteslutet. Och framförallt att det är på riktgt nu och att en av mina läkare ska kolla vidare om ca 3 veckor.
-L 

Likes

Comments

Idag var det påsklunch hemma hos farmor med henne, Dick, pappa, Mimmi och Ly.
Jag fick min pesceterian-mat och resten åt kött 😉
-L

Likes

Comments

Är just nu i processen att få ut min och min mammas journaler från soc-tiden. Jag har fått veta att jag blev "LVU" placerad hos pappa då det inte gick så bra att bo hos henne. Varför vill jag ha ut dom egentligen? Vad har jag gett mig in på? Fast, jo, jag minns ändå varför. För i så många år, har jag kallat en osynlig person för "mamma"; utan att egentligen veta vem hon är eller var. Hon födde mig, jag bodde där ett tag; för det mesta i dåliga förhållanden. Hon hade mörkt hår och gillade att äta kalla köttbullar, det är typ det jag minns. Jag har ett namn, men stavning är osäkert. Vet ej hennes födelsedag, men förmodligen samma stjärntecken som mig. Jag vet ingenting.
Därför har jag börjat denna processen, som kommer bli långt från lätt eller fin. Jag påbörjade den för att få svar på frågor om ena tredjedelen av mig; henne sida. Och den andra; vem jag är. Förhoppningsvis kommer jag få iallafall en del svar, kanske en del jag inte vill ha. Förmodligen en hel del som jag inte hade en susning om.
Det är läskigt, men spännande, nervöst och skrämmande. Men kanske även lite lycka i det hela.
-L

Likes

Comments

Haha, jo men typ så som bilden ovanför visar...
Idag åkte mitt första glas i golvet... aja, tänkte jag. Sånt händer. Sedan en tallrik. Mindre bra... Sen flög en kopp ner i marken mitt i restaurangen och jag ville bara dö. Jag skämdes nått så otroligt och var redo att dra mig hemmåt och aldrig komma tillbaka. Jag var nära på att springa in på toaletten och börja gråta... Men ingen sa något om det och resten av timmarna fortsatte tills 8h-passet var slut... Och vet ni vad?
Världen har inte gått under än...
-L

Likes

Comments