Header

Andra dagen i rad på vårdcentralen, tredje på en vecka. Men idag fick jag träffa kuratorn som jag fick remiss till för några veckor sedan och igår träffade jag en läkare. Jag tycker om båda två! Vad är oddsen för det? Det blev snabbt sagt en GAD (generaliserad ångestsyndrom) diagnos och att jag är i en slags depression; inte helt oväntat heller.
Trots utredningar och sånt i USA känns det bra att ta tag i det ordentligt och att verkligen få ordentlig hjälp; för första gången typ. Att ätstörningarna hänger i var det ingen frågan om heller, dock var vikten ganska okej trots att jag inte fick se den. 
 Jag är otroligt glad att jag blir tagen på allvar nu och att det redan blivit så bra, nu kan det bara bli bättre! 
-L 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I morgon börjar jag min mattekurs, en så kallad "flexkurs" vilket betyder att jag inte MÅSTE gå på lektioner - men om jag känner mig själv så kommer jag behöva utnyttja varje möjliga sekund för att klara av kursen. Jag är något otroligt nervös och tankarna snurrar. Nervös över att träffa klassen, att gå i skolan igen och att klara av kursen. Men jag vet ju inte innan jag har försökt, eller hur?
-L

Likes

Comments

Åkte ner till stan tidigare idag för att köpa skor, vilket jag gjorde. Men fick även med mig ett par jeans hem... efter många om och men. När jag testade dem i omklädningsrummet så började jag gråta tyst för mig själv. Flera tusen tankar på samma gång, men nästan alla handlade om mig kropp. Jag tror aldrig att det har hänt mig förr, inte att det har slagit till så mycket, så fort. Det var något utav det ledsammaste, läskigaste och äckligaste jag har varit med om.
Men, jag fick ju med mig ett par efterlängtade jeans hem!
-L

Likes

Comments

Efter stängning idag så åkte jag, Maria och Adam till Falkenberg och åt "arabisk" (med svensk touch...) mat. Men det var helt okej ändå och så mysigt att äntligen göra någonting annat, än att bara sitta hemma! Falafeln var jättegod, dock lite tråkigt att det var enda vegetariska alternativet... (förutom endast salld, antar jag...)
-L

Likes

Comments

Eftersom jag var ledig idag så hängde jag med Maria in till stan för att fika med hennes kompis. Supermysigt! (inte världsklass på bilden, men oh well). Efter det gick vi på stan lite och sen på lite äventyr med hemlig destination 😉
Annars har det inte hänt mycket idag... men nu ska det ätas och nanas, imon är en ny dag; med jobb och nya drömmar och mål att upptäcka!
Nattinatti.
-L

Likes

Comments

Att ha anorexia eller en annan ätstörning är ingenting man "vill" ha. Så snälla, sluta tro det! Visserligen har jag accepterat det och lever med det - men det är fortfarande ingenting jag vill leva i. Men det är lättare sagt än gjort att "bara sluta". Så jag tänkte skriva lite fördelar och positiva saker om att vara "frisk" eller i slutstadierna av sjukdomen.
Att sluta räkna kalorier var nog det bästa beslutet i mitt liv. Aldrig går jag tillbaka till den skiten igen. Jag kan äta vad jag vill, när jag vill och vart jag vill. Inga fler scheman om hur "mycket" jag får äta, vad jag kan äta och när jag får äta. Det betyder en mycket mer frihet för resor och spontanitet som jag lever för! Att kunna testa mat och dricka vart jag känner för stunden istället för att planera; "jag måste vara på det stället kl 12.01 och inte en sekund senare".
Faktum är att jag började gå ner igen när jag slutade räkna kalorier och drog ner betydligt på animaliska produkter. Utan att ha det i baktanken - att sluta med kaloriräkning var för att gå upp i vikt, faktiskt...
Att inte äta så mycket animaliskt har inte begränsat mig alls - förrän jag kom till Sverige. För här finns nästan inget utbud av vegetariska eller veganska ställen att äta på. Och nej, att minska på animaliska produkter har ingenting med diet eller ätstörning att göra. Jag mår helt enkelt bättre utav det.
Av att räkna kalorier hamnade jag med dropp på akuten sådär en gång i veckan... och jag mådde fruktansvärt på alla sätt. Så att sluta räkna, var verkligen det bästa beslutet i mitt liv.
-L



Likes

Comments

Jag sitter just nu och läser igenom "välkommsboken" inför morgondagen välkommsmöte av mattekursen som börjar redan nästa vecka. Jag är faktiskt ganska nervös... Men mitt mål är att klara av kursen med ett E, allt över det är bara bonus. Jag har lärt mig att jag bara blir galen om jag ska satsa på A och perfektion hela tiden. Så länge jag gör mitt bästa, så får det vara bra helt enkelt.
Varför har jag gett mig in på detta nu igen? Jo, för jag vet vad jag vill och detta är ett steg på vägen dit. Det kommer vara jobbigt, det kommer bli många fler sömnlösa nätter och mer ångest. Men det får det vara värt. För jag vet vad mitt mål är och jag ska nå dit, whatever it takes! Jag bryr mig inte längre om vad andra tror och tänker, jag SKA klara av det och detta är vad jag vill.
Jag vill hjälpa andra och de dem chanser jag aldrig fått.
-L


Likes

Comments

Usch, jag är verkligen ingen morgonmänniska! Tog bussen 8.42 (vilket inte ens är tidigt...) och träffade pappa vid 9.10 och han körde mig till vårdcentralen. Där var det dags att göra blodprov för hypotyreos och träffade en underbar SSK. Egentligen var det bara för sköldkörteln jag var där, men det blev prat om allt mellan himmel och jord. Och jag babblade på... men så skönt, hon lyssnade och förstod! Äntligen.
Efter besöket gick jag upp mot S och Cooki, vi tog en promenad och en sväng med bilen. Idag var lilla damen ganska gosig till min förvåning.
-L

Likes

Comments

Idag var det utflykt med Solarna och Stjärnorna till Falkhallen på "teater-konsert". Det var kul att göra något annorlunda med barnen och upptäcka lite av Falkenberg, men teatern var väl sisådär... jag tycker att det saknades ett tema på det hela. Det hoppades fram och tillbaka och var lixom inte så planerat enligt mig. Men men, det var kul ändå!
-L

Likes

Comments