Hösten 2014 kom min barnlängtan på allvar. Detta då jag blev gravid men tyvärr fick missfall. Kommer berätta om detta någon annan gång. Jag ville fortsätta försöka skaffa barn redan då, men Då livet tog lite kringel krokar kom det att dröja till hösten 2015 tills barn kom upp på agendan igen.

Slutade sedan med p-piller januari 2016. Mensen kom igång i maj/juni. Kom ihåg vi var på semester på Rhodos och ingen har nog blivit så glad av att få mens som jag på en badsemester. C ville dock vänta börja försöka till efter sommaren så vi sa att i augusti kör vi på.

Så kom augusti 2016, och jag fick reda på att jag hade förhöjda Tsh värden. Sköldkörtelvärden som är för höga kan leda till svårigheter bli gravid, missfall eller andra skador på fostret. Så det var bara att vänta på utredning. FAAAAN,, denna väntan!!!!

Blev dock gravid under hösten 2016, men detta slutade i ett tidigt missfall som kom ut som en försenad mens. Är nu i efterhand jag förstått att det låg till så. Med anledning av detta, som tur är, så mådde jag inte så dåligt av just detta då. Dock nu i efterhand.

Då inget hände gällande utredning för skäldkörteln skickade jag en egenremiss till Endokrin. Fick tid 30/11 och påbörjade inställningen av levaxin. Läkare sa att om 4 veckor kan vi börja försöka bli gravida vilket var kring jul 2016.

Och sen då.

14/1 2017. Vaknar upp lördag morgon och skall gå på toa. Kollar på min telefon och inser att idag är det "sex dag". Vi försöker juh bli gravida. Men inte alls sugen, känner mig svullen och känslig. Molar i magen. Har oregelbunden mens och ägglossnings stickorna har fortfarande inte visat positivt trots 2 veckors testande. Vi kör på varannan dagsprincipen. Så är väl bara trotsa olusten?!

Av den enkla anledningen att jag inte alls är sugen på sex just idag bestämmer jag mig för att göra ett tidigt graviditetstest istället för att gå och förföra C. på en gång. Man vet juh aldrig. Lägger testet bakom kartongen så jag inte skall tjuvkika innan de där minuterna gått. TIden går långsamt medan jag sitter på toalettlocket men tillslut är tiden inne för att titta. Och visst fan. Testa tidigt från rfsl visar, om än sjukt svagt, ett positivt grav test. Blir vimmelkantig av lycka. Sådär så det ilar i hela kroppen, fäller en liten tår.

Går ut i köket lägger fram graviditetstestet framför C på köksbänken, precis bredvid hans frukost. Kolla älskling, jag tror vi är gravida!!!!

C tror först att jag skall komma in och tjafsa i köket då jag varit så extra känslig på sistone och gårdagen slutade i tjafs, men istället kramar vi om varandra och tittar på graviditets testet med händerna bakom ryggen. Vi skall bli föräldrar. Eller vi kan bli föräldrar. För vi vågar inte hoppas helt ut med två missfall i bagaget. Men vi är lyckliga just idag, går ut och äter. Vi vågar prata lite grand OM det går vägen så ska vi.... Och livet känns sådär jävla härligt. Känns som en nyförälskelse och livet får en het annan mening.

Två dagar senare visar graviditets testet fortfarande positivt och jag ringer till barnmorska för att boka tid...


DÅ visste jag inte som nu. Att lyckan skulle vara kort.



Graviditetstest 14/1 samt 16/1.

Likes

Comments

Ett fösta inlägg. Det får bli en delvis förläning av min presentation.

34 år länge har jag levt. Men känns som jag missat några år.

Har gått igenom en del genom åren. Vid 6 års ålder fick jag för första gången rejäl ångest, som senare tagit olika skepnader igenom livet. Fobi, anorexia, bulemi, träningsmani, självskadebeteende, social fobi är några. Fått diagnoser som manodepressiv samt borderline men har nog varit mer trender än sanning. Psykiatrin och sjukvården är inget jag litar på, då jag fortfarande inte fått den hjälp jag behöver. Har en mindre kamp med dem. Båda på grund av det psykiska och fysiska.

Min första stora förlust i livet var den att mitt stora intresse för djur gick i kras. Blev allergisk vid 15 års ålder och hyrde häst på somrarna med munskydd den sista tiden, innan inte heller det fungerade. Ibland inser jag att människor nog inte förstår hur ont detta gör.

Har funnit min kärlek och blev sambo för första gången i mitt liv jag jag var 33 år. Det har varit en lång resa och hjärtat har brustit och krossats vid otaliga gånger i livet. Hoppas på att det är sista gången jag förlorar kärleken.

Min barnlängtan är enrom. Fick mitt första missfall hösten 2014. Var i veckan 15-16 men var en missed abortion så vet inte riktigt när fostret dog, troligen i vecka 6-7. Trodde tidigare jag inte kunde bli gravid då jag hade så svåra ätstörningar i tonåren och aldrig fått en mens utan p-piller i hela mitt liv. Jo, 1 gång, månaden innan jag blev gravid. Förstod inte att jag var gravid de första två månaderna ungefär.

Missfall 2 var hösten 2016. Det var ett tidigt missfall, v 6 kanske, och kom ut som en försenad mens.

Missfall 3 är det tuffaste. Det genomgår jag just nu. Även detta ett missed abortion v 10+3 (fostret dog nog i veckan 7-8). Vid 6+3 var vi på ett första ultraljud och då såg vi hjärtat slå.

Just nu går det inte att tänka på något annat. Även om jag vill! För gör så ont!



///

Likes

Comments