Vet ni hur lyckligt lottad jag är?
Under 2 veckor har jag mått fruktansvärt dåligt pga provat nya mediciner och tagit bort antidepressiva, och all ångest har förvandlats till aggressioner som gått ut mot alla men mest min sambo, små saker blev till stora världsförödande katastrofer, jag har inte kunnat känna riktig glädje, och haft konstant ångest och irritation på precis allt. Jag leta fram minnen år tebax som jag kunde ligga och bli arg på och kännt som en stor implosion i bröstkorgen. Petitesser som en annan knappt skulle reagera på har jag huggit på direkt och vägrat släppa. Idag tog jag sista tabletterna och jag säger det, aldrig mer. Den varelsen jag förvandlades till vill jag aldrig mer uppleva. Att leva i en bubbla full av ångest och aggression önskar jag ingen, att kämpa sig igenom varje dag som livspartner och mamma och hundmamma och försöka sova varje kväll med skulden och skammen av att ha rytigt till och gnällt och skällt mer än vad man orkat ge mys eller omtanke och kärlek här varit jätte jobbigt. Och kan bara gissa hur jobbigt det måste varit för min sambo mina barn och hundar. Därför är jag lyckligt lottad, för trots att jag drivit alla till vansinne och försökt pusha bort dem så står dem ändå vid min sida. I 2 veckor har dem stått ut och jag kunde inte vara mer tacksam, det är ett tecken på att dagsdosen av medicinerna nu börjar avta för jag börjar känna tacksamhet, ödmjuk över allas omvårdnad, en skvätt lycka och kärlek. Imorgon hoppas jag att vanliga monalee med sina positiva och lagom negativa sidor kommer tebax. För henne har vi nog alla saknat.

Det var strattera och elevanse jag påbörjade och avslutade antidepressiva venaflaxin och adhd medicinen ritalin för 2 veckor sedan.

De 4 första dagarna i ändrad medicinering var jag svimfärdig, läppar och händer somnade bort, stack i ansiktet och snurrade och blixtrade i huvudet konstant, svettades som en gris och vimmelkantig.

Dag 5 och framåt började irritationen ta fatt och blev värre och värre.

Efter 1 vecka kom den konstanta ångesten över alla måsten och slutade ta tag i dem, ville inte göra något och orkade inte.

Ilskan och aggressionen blev starkare

tillslut började jag känna en overklighets känsla och glömma saker och inte minnas vem jag egentligen är. En psykos känsla nästan.

Jag avslutar härmed den exprementiva behandlingen läkaren ordinerat och påbörjar åter igen min ordinera medicinering😊



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag är inte ointelligent eller förståndshandikappad!

Jag har adhd och autism.

Jag är inte döv eller blind, jag vet vad ni säger och tycker ang många av mina val.

Så låt mig försvara mig själv för jag är en svag person som tyvärr bryr mig om vad andra tror och tycker om mig.

Det här är Billy.
Vår nya familjemedlem.

Många(läs alla) tycker det var dumt av mig att ta in en ny familjemedlem, ännu en att försörja med min dåliga ekonomi.
Många (läs alla) tyckte att det var impulsivt och ogenomtänkt, rent av dumt.

Men det ingen vet är kampen jag har varannan vecka att försöka leva utan ansvar över någon annan än mig själv.

Jag har autism och adhd, mina största problem är struktur i vardagen, hålla rutiner och ansvar av att sköta hushållet.
För mig är det extremt jobbigt att bara behöva sätta mig på en annan plats än "min" plats som jag är van vid, sådana små saker kan förstöra mycket i mig och skapa inre kaos vilket resulterar i utmattning och/eller ångest.

Tänk er då att behöva vara tvungen att försöka varje vecka vänja sig vid något nytt gång på gång, att från det ansvar som krävs att fostra sina vackra barn till att försöka fungera utan dem.

Jag var en partyprinsessa som levde i min egen värld utan ansvar för någon och hade inget stabilt liv, jag levde i ångest och självmordstankar och kunde inte leva normalt fram tills jag blev mamma, då fick jag det jag saknade. ansvar. Jag hittade min mening med livet och aldrig att jag kan lära mig leva utan det.

De veckorna mina barn är hos sin pappa blir det kaos i mig, samtidigt jag blir helt nockad av stillheten. inget ansvar , helt tomt, ingen att rå om eller måste sköta. Det blir jätte svårt för mig att komma in i den nya rytmen varje vecka. från sömnlösa nätter av tröstning till att sova bort hela dagen, det blir hel fel för mig.

Så under lång tid (flera månader faktiskt) så här jag funderat på hur jag skulle lösa mitt problem och bestämde till slut att en liten vovve skulle kunna vara lösningen. egentligen skulle det blivit till höst men efter att ha finilurat lite i det ekonomiska så trodde jag mig ha hittat en lösning och jag kunde inte släppa tanken av att få en liten i min famn, jag blev manisk av det, och blev djupt deprimerad av varje nedslag och motgång av att inte kunna få bli med valp.

Jag bestämde mig för att skriva en annons.
Jag skrev om vem jag och min familj var, vår ekonomiska kompetens samt vad vi kunde erbjuda och vad vi sökte, och oj vad det forsade in med hundar 😍 jag blev överväldigad av människors fina pälsklingar.  men jag fastnade för Billy, jag trodde först inte det kunde vara sant men sen en dag var han här, och det var underbart.

Från att ha tagit varje liten motgång och grävt ner mig till att ta det med en klackspark.

Jag har börjat sköta mig själv bättre, och huset och bryr mig om att det ska gå bra.

från att ha stängt mig inne har jag börjat gå ut mer och ta upp mina vänskapskontakter lite mer och mer.

Ekonomin den är sämst men vafan jag mår 1000000 ggr bättre och med ett bra psyke klarar jag fixa detta😃

Nu har jag ansvar och måste sköta allt även när det är pappa vecka, Billy är ett stort ansvar men inte fullt så krävande för mig psykist eller fysiskt så får tillräckligt med "egentid" för att kunna vara världens bästa mamma igen efter en veckas energiladdning 😊 saknar redan dem små liven, tur iallafall jag har lilla Billy som myser upp sig hos mig när det är som värst.💖

Likes

Comments

Med bästa Ronja Eliasson  (följ henne här) i örat sitter jag och väntar på min tid att få ta ut min hormonspiral som skapat ett helvete. Världens fulaste tavla i väntrummet, tur jag har Ronja i luren som kan såga den med mig, haha😂

Jag har haft några olika preventivmedel men ingen som fungerat nå bra på mig nu ska dom sätta in en kopparspiral istället så får se hur det går.

P-piller: gick fett mycket upp i vikt, humörsvängningar och depression

p-plåster: funka rätt bra förutom att jag missade byta på 3 dagar och fick världens sötaste dotter😍

p-stav: gick fett mycket upp i vikt, humörsvängningar och depression

nu hormonspiral: fett mycket finnar och djup depression

uppdatering:
utagandet av hormonspiralen gick bra, kändes inte ens men började gråta när hon skulle mäta djupet på livmodern för att kunna stoppa in kopparspiral, så den får vänta så nu är jag oskyddad men finns ju andra sätt att skydda sig på tills jag får en ny tid att sätta in kopparspiralen.

Likes

Comments

Ni kan följa mig på Instagram för att se mer av mina alster.

Här är alla de senaste av det jag virkat och tecknat.

Likes

Comments

Jag är kär! väldigt väldigt kär, så där kär så det värker i hjärtat på riktigt. Han träffade jag för första gången för 3,5 år sedan. Då satte han på min systerdotter XD som är jämngammal med honom. Ja han är yngre än mig, jag trodde aldrig jag skulle kunna ens bli intresserad av någon som är yngre än mig, allra minst bli kär. Men oj som jag föll pladask för denna kille. Det var inte tänkt ens att något skulle hända mellan oss eftersom jag tyckte han var för ung men med sin charm lyckades han få mig på fall. Vi träffades bara som kompisar i början. En dag blev två dagar som sedan blev en vecka som vi umgicks som sedan blev till två sen kunde jag inte dölja mina känslor längre varken för honom eller mig själv. Jag hade ju inte tänkt att gå och bli stormförälskad i någon mitt i min skilsmässa, jag sa till mig själv att jag skulle vara fri och hitta mig själv, hade blivit lite smått intresserad av två st innan men jag ville inte ha något förhållande oavsett men sen kom SAMI, min Sami. Min kusindotter och hennes väninna var här på besök den 19e september, vi umgicks och hade trevligt, men mot kvällen insåg jag mer och mer att det jag kände var äkta och jag brast ut i gråt framför min kusindotter och hennes(vår) väninna. Åh vad rädd och osäker, kär och förkrossad jag var. Men jag lyckades torka tårarna och gå ner till Sami och låtsas som inget hade hänt, men trots mitt skådespel märkte han att något inte stod rätt till och han frågade flertal gånger vad som var fel men jag höll minen. Efter middagen så började vi dricka lite, och med alkoholen kommer dummodet fram och vi sitter ensamma på trappan och röker, tätt intill varandra så börjar vi prata och till slut så sa jag det "jag är kär i dig! typ kär kär, på riktigt kär!" vi var båda rädda och osäkra men mina känslor var besvarade och han sa "men då kan vi försöka om du vill!" och jag fylldes av sådan extremt lyckorus att det kändes som en atomexplosion inom mig.

På den vägen är det och i måndags firade vi våra fyra första veckor;)


Likes

Comments

Woho skolan starta förra veckan och redan träffat nya grymt grymma människor som jag ser fram emot att få lära känna bättre ✌😄 speciellt en tjej som jag tidigare haft en rätt laddad dispyt med som jag nu knappt kan fatta hur fan jag tänkte då för denna tjej e fan bland de bästa jag träffat, ett hjärta av guld ❤

Klassen e grym med goa klasskamrater och lärarna är sig samma trevliga å goa dom me😊

Finns inget ont att säga om fellingsbro folkhögskola 🖒🖒🖒🖒🖒

Börjar komma i ordning i mitt nya boende som är ett hus på 90kvm som jag hyr på samma gata som jag tidigare bodelning ihop med maken.
Älskar mitt nya hus😍 och barnen börjar vänja sig.
Så mycket man måste tänka på att göra när man ska skilja sig. Bara så tacksam över att ha kvar min make som min bästa vän istället, han är guld värd för allt han ställt upp med i separationen.  

Imorgon är en ny skoldag och jag längtar att få komma dit trots att man saknar barna lite på dagarna ❤

Gadonkgadonk my friends😘
 

Likes

Comments

 

 

Nu var det länge sedan jag skrev något här då det varit mycket i mitt liv jag valt att hantera på annat sätt än i skrivandets terapi.

Många som tycker jag valt fel val, jag har gjort många besvikna men också väldigt många som förstår mitt val och anser jag gjort rätt för framtiden och dessa människor värnar jag högt om då dem ser mitt bästa i saken.

Det är så att jag har valt att lämna min själsfrände och bästa vän, Fredrik, som jag levt ihop med i 6.5 år och varit äkta makar med sedan 2013.

Inte för att jag slutade älska honom, även fast det kommit att ha blivit enbart vänskapskrets nu, utan för att jag är tyvärr en person som behöver mycket bekräftelse, kärlek, närhet i alla dess former vilket Fredrik tyvärr ej var kapabel till att ge mig längre i den mån mitt hjärta så gärna saknade.

I många år gick jag och försökte anpassa mina behov till hans nivå men något saknades, närheten, att känna sig speciell. Jag började känna mig äcklig och oälskad, inte för att han skulle varit elak för det var han verkligen inte. Fredrik är perfekt på många sätt och världens raraste men tyvärr matchade inte våra behov närhet. Jag önskar jag hade klarat att bortse från detta men i åratal har jag försökt att ignorera det mitt hjärta så högt skrek om men önskan efter kärlek förvandlades till bitterhet.

Många av er som känner mig vet jag har ett temperament men också väldigt glad och fjantig men temperament försvan och glädjen tynade bort och ersattes med bitterhet, och jag började hata mig själv för att jag kunde komma på mig själv bli arg på Fredrik över småsaker som tex för han tog på vår dotter sin tröja på ett sätt som jag inte hade valt. Helt onödiga små saker retade gallfeber på mig och jag kände mig allmänt bitter i vardagen och det som gjorde mig till den jag egentligen är försvann.

Maylee började fråga mig varför vi alltid bråkar eller är arga, och det gav mig ett uppvaknande. Jag vill inte att mina barn ska växa upp till två bittra föräldrar som inte visar varandra kärlek, jag vill inte att hon ska känna att hennes föräldrar alltid bara bråkar.

I januari 2015 var första gången jag talade om för Fredrik att jag kommer lämna honom men då äntligen tog han tag i det och ville förbättra vår relation med hjälp från parterapi, mycket förbättrades och det gick mer upp än ner men närheten och kärleken fanns fortfarande inte i den mån mitt hjärta behövde.

Så när maylee åter igen frågade varför vi alltid bråkar och frågade varför jag så ofta åkte bort från dem(åkte ju inte enligt mig bort från mina barn men självklart var det så hon såg det) så bestämde jag mig för där och då att livet är för kort, livet ska man leva och man förtjänar att vara lycklig här och nu.

Så jag släppte bomben och inget har blivit sig det samma efter det. Allt gick väldigt snabbt och självklart känns det jobbigt, detta var inget lätt beslut men det behövdes göras. Jag är lycklig för första gången på länge, jag känner mig inte ensamhet eller saknad som jag tidigare gjorde, jag är en bättre mamma och det har aldrig varit så bra mellan mig och Fredrik som nu, jag accepterar honom och respekterar honom mer nu än då.

Jag kommer aldrig ångra min tid med Fredrik för han är en del av mig och han kommer nog alltid förbli min allra bästa vän och jag kommer alltid älska honom för det.

Vad framtiden har att bringa vet man aldrig men i dagsläget är det bästa att gå skiljda vägar och vara lyckliga var för sig.

Ha er en toppen dag nu så får vi se om det blir fler inlägg inom kort ❤💋

Likes

Comments


Sköldpadda nyckelring ❤️
Blev klar med storbeställningen ✌🏻️virkade supermario blommor pizza Coca-Cola kantareller bacon melon pommes banan morot pastaskruvar 



Virkade en mössa till mig själv ✌🏻️


En uggla och ett armband som matcha mössan 


En till uggla 


Lilla Olof ur frost 

En liten dopdocka som såldes på auktion vars pengar går till autismen 


Liten docka 

Ugglemobil till barnvagn och ett till skötbordet fin fina virkade ugglor😉



Liten skallra fjäril till nyfödd bebis i gåva 

Inget virkat men skapande ljusstake 


Mössa till yngsta dottern 



Mössa till äldsta dottern 

Totte till yngsta dotterns förskola 

Virkade ramar som dekoration 



Virkade ponnys ponny-Lees som jag kallar dem 


Virkade kakor i present


Virkad kulglass


Dotterns sjal blev klar


Liten virkad kanin till salu 


En liten nyckelring virkad kossa blev klar idag 

Nu håller jag på med en kofta eller poncho eller sjal WHO knows, en topp och så ska jag börja med en liten panda ☺️👍🏻

Likes

Comments

Mycket har hänt under de senaste veckorna tänkte jag gör olika inlägg om dem beroende på vad dem handlar om.
Inlägg1:vardagen, Penny-Lee fick en anafylaxi av nötter 😱😭
Inlägg2:virkning och skapande.
Inlägg3: min resa med Coachfit 😄👍🏻


Okej börjar med inlägg 1.

Penny-Lee är snart 20 månader(drygt 1 och 1/2 år) på sin födelsedag så fick hon marsipan vilket visade sig var en väldigt dum idé, hon började kräkas och blev uppsvullen i ansiktet, blå runt munnen, röd i ögonen och utslag på bröstet. Det blev akuten. Visade sig hon är allergisk mot mandel, BARA MANDEL som vi fick det förklarat. Så mandel bojkotta vi helt för henne.


 I söndags så var det ännu värre😭
Hon fick i sig cashewnötter,

 hon blev genast röd i ögonen,
 svullna upp i ansiktet, 
och kaskad spydde så vi gav henne sin medicin, areus, som läkare ordinerat, men hon blev sämre så vi gav en till. 

Hon somna och var utslagen då hörde jag hur hon började väsa😱😭 ringde snabbt 1177 som sa vi genast skulle tillkalla ambulans . 

Vi ringde 112 men eftersom vi bor så långt bort hade det tagit dubbelt så lång tid än att åka själva. 

Maken åkte genast med henne medans jag stannade hemma med maylee. Väl inne på akuten på Usö så fick hon beta tabletter och något mer har jag för mig, när jag väl fick tag på dem så hörde jag Penny-Lee tjoa och leka glatt i bakgrunden , det stilla mammahjärtat.

 Men de var tvungna att stanna kvar över natten eftersom chansen fanns att hon kunde få ett efterchock. Så dem stanna. 

Dagen efter fick de prata med läkare som gav dem instruktioner om nötallergi. 

min dotter är allergisk mot nötter, känns jätte läskigt. 

Men när de kom hem så hade de sprutor och tabletter och flytande areus som hon är tvungen att ha med överallt, så vi har plockat ihop det i en liten akutväska med information och upplysningar om anafylaxi och nötallergi.

 Jag har mått fruktansvärt dåligt efter det och är helt psykiskt slut efter allt, för på det så har hon börjat kräkas ofta, vi tror det är kroppen som inte riktigt ställt tillbaka sig.

 Så idag började hon kaskad spy igen och jag fick panik och tankarna bara yrade omkring att nu kommer det, nu dör hon, nu har hon fått anafylaxi igen jag har haft ihjäl henne. 

Ringde min makes jobb då dem inte får ha mobilen på, han ringde upp efter en stund och då hade jag totalt hamnat i en panikångestattack och bara grät men inget hade visat några problem på Penny-Lee men så tänkte inte jag, jag kände bara att nu händer det snart. 

Maken kom hem och efter en stund när jag märkte att mitt barn mår helt bra så började logiken komma tillbaka och ångesten lägga sig och maken kunde åka tillbaka till jobbet. ❤️ 

lilla pluttan❤️



Likes

Comments