Header
View tracker

Så länge jag kan minnas så har jag klassat november som min absolut sämsta månad. För fem år sedan blev det ännu tydligare att min klassifikation stämde. I år har jag varit glad hela november (med undantag från dagarna efter det där) men nu sitter jag här, den nästsista dagen, och känner mig tom och kal.

Jag intalar mig själv att jag inte kan vara glad när du är glad. Då vinner du ju. Det är ingen tävling för fan. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Ena stunden håller du fast mig och din kropp mot min avslöjar att du saknar mig,
den andra får jag ett kyligt ord som svar och ett meddelande med underrubriken 'läst'.

Jag vet att jag inte borde fortsätta försöka. Jag är inte skyldig dig det. Vitt jag vet har jag aldrig sårat dig. Inte så djupt så att det har gjort ont. Men du sårar mig. Och jag har berättat det. Men det är tydligen mig det är fel på. Aj.

Du är inte värdig mig. Det säger de i alla fall. Men det är mig det är fel på.

En ordentlig kram och din mjuka röst och jag är hel igen. Varför lever jag i hopp om ett lyckligt slut? 'Sistah'...

Likes

Comments

View tracker

Mja, då tog man visst tag i ett av sina projekt. Blogga. Eller ja, mycket av det typsika bloggande kommer det nog inte bli. Inte till en början i alla fall. Det kommer inte vara en drös av färgglada, krispiga bilder med en inspirerande text till. Så är inte tanken för stunden i alla fall. Jag hade egentligen tänkt att använda den här plattformen för att skriva av mig.

Jag har alltid skrivit. Allt ifrån tappra försök till poesi som resulterat i en fylld papperskorg, till krönikor om spaningar från vardagen, till en kärleksnovell mellan Ida och Sigrid, till små anteckningar i mobilen. Jag kan inte säga ärligt om det hjälper mig, att skrivandet faktiskt gör så att jag kan 'skriva av mig', men eftersom händerna oftast lustar efter en penna och papper så verkar det vara en bra idé. Jag tycker hur som helst väldigt mycket om att skriva.

Jag har i stort sett alltid hållit mina små texter hemliga. Det har alltid känt så himla privat. Sådär sårbart och oskyldigt men samtidigt förbjudet och hemligt. Men det är någonting med tanken att någon skulle kunna hitta hit och läsa som lockar mer än vad det skrämmer.

Man vet aldrig förens man har testat. Nu testar jag.

Likes

Comments

Moodboard av allt litet blandat som flyger omkring i skallen såhär på kvällskvisten. Nu ska jag lägga undan mobilen, dra täcket upp till hakan och sova på vänster sida för det läste jag någonstans att det var bra för magen.

Nattis.

  • 25 readers

Likes

Comments