Header

” - har du varit stressat på sistone?” frågar frisören som försiktigt drar fingrarna genom mitt hår. Jag är 17 år gammal och har hela våren och sommaren framför mig, resor, jobb och annat skoj väntar runt hörnet. Jag får höra att det fattas en dryga femkrona hår i nacken, skitsamma tänker jag, en femkrona hit och dit spelar väl ingen roll, bara det inte syns, och det finns ju trots allt, annat att bekymra sig över. Jag vet ännu inte, vad fläcken, den lilla oskyldiga femkronan faktiskt representerar och vad den ska komma att innebära, för mitt liv framöver.

Under våren var femkronan stor som en femtiolapp och allt fler oinbjudna fläckar dök upp. Jag fick min diagnos, alopecia. En autoimmun hudsjukdom som gör att håret, sakta men säkert, trillar av. Det kunde komma och gå, fick jag höra, fläckvis håravfall, jag repeterar: fläckvis håravfall: onormal tjej, fläckig tjej, hårlös tjej. Var detta mitt öde?
Mina vänner var förvånade över mitt lugn, de beundrades över det och en av de talade om för mig:
hade detta hänt mig, då hade det resulterat i ren jävla ångest, jag hade gjort allt för att få det tillbaka.
Jag intalade mig själv, under en lång tid, att situationen var under min kontroll. Allt var lugnt, jag skulle INTE tappa håret, inte bli den där skalliga bruden, inte se ut som en cancerpatient. Jag ville bara ha mitt hår, precis som alla andra, bara ha hår. Jag förstår nu i efterhand, att jag var oerhört ensam och ledsen.

Tiden går och jag vänjer mig vid de stora klasar hår i duschen som faller av, och jag kommer till insikt, det här är inte bra. Det går inte längre att dölja. Kepsar, mössor och scarfs blir vardag och ja, jag börjar bli desperat. Användningen av peruk känns obligatorisk och jag börjar vänja mig. Får till och med komplimanger ibland. Men under en lång period, fortfarande ibland, så var det och är, det värsta tänkbara scenariot att folk skulle få eller får reda på min stora hemlighet. Hemska tanke, att folk skulle få veta.

Vad som är viktigt är att det inte är en fråga om fåfänga, det är är en fråga om identitet, den som jag tappade på vägen.. ett vackert, välskött och långt hår, en självklar skönhetssymbol såklart. Men hur viktigt är håret egentligen? Konfrontationer med tankar om utseende pågick regelbundet, och visst kan jag sakna känslan av nytvättat hår eller hur nice det kan kännas när någon man tycker om rufsar i det. Men jag har insett att håret, mitt hår, egentligen är en liten del av både mitt välbefinnande och mitt utseende. Ett fint yttre beror till största delen på hur jag känner mig, och vad jag utstrålar.

Det har alltså hänt något. Jag bryr mig inte längre om vad folk tycker, tvärtom, nu kan jag istället berätta för folk om min åkomma, men det har tagit tid och en massa sömnlösa nätter. Jag har här och nu, presenterat mig för er, precis som den jag är, jag är nu mellan ett gammalt och nytt kapitel, jag ska trycka på ”skicka” knappen, jag ska låta hela världen beskåda. Och jag ska våga, våga säga ”hej världen, detta är jag. Jag tryckte, jag Reste mig och jag Tog tillbaka kontrollen. Jag har hittat tillbaka.”


Jag kan nu uppriktigt säga att detta på något sätt stärkt mig. Trots alla blickar på stan, trots ett vacklande självförtroende och trots min osäkerhet så har sjukdomen gjort mig till en ödmjuk människa, till en starkare och tryggare människa. Och det är jag tacksam för idag!

Likes

Comments

Student - 122 days

Klicka på bilderna för att komma till återförsäljarna

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Likes

Comments


Jag tror inte ni har missat vårens fetaste trend, fishne-stilen, hur ballt? Ursnyggt matchat med en enkel klänning och ett par thigh high boots, eller att endast ha dem som en dekor under ett par sönderslitna jeans. wow!


Klicka på bilderna för att komma till återförsäljaren

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Likes

Comments

Jag vaknade idag upp på bästa möjliga sätt, i famnen på mitt hjärta. Jag skulle in princip precis sätta mig på bussen när jag får ett mail om att två av tre lektioner är inställda, jag åkte därför hem, la mig i min säng, och sov vidare... Jag tog därefter tag i mitt liv, for real, storstädning i flera timmar vad det som hände, och wii va fint och fräscht det är nu.

Jag ska snart hoppa i säng, sätta på en bra film, och sedan försöka somna. Hoppas ni alla haft en toppendag. Puss

Likes

Comments

Exclusive Sale 50%

1 / 2 / 3 / 4

Buy now or cry later

1 / 2 / 3 / 4

Inlägget innehåller affiliatelänkar

Likes

Comments