Livet bjuder på många prövningar i livet. Jag tror tanken är att man ska dra lärdom av händelsen/prövningen för att komma vidare i livet. Men hur gör man när ens hjärta är för stort, så stort att till och med ens närmaste utnyttjar det utan att ens veta om det? Min fundering är då, vem fel är det egentligen?

Man kan ju inte direkt skylla på att man har för stort hjärta därför det händer. Det är lika dumt som att man alltid blir för packad, gör bort sig och skyller på minneslucka. Ja men drick inte så mycket om du vet vad som kommer att hända.

Jag älskar dom flesta människor här i livet, jag anser att alla olika personligheter har sin charm på gott och ont. Problemet är att jag gång på gång blir utnyttjad eller sårad. Inget jag så ofta visar så jag tror ingen vet om detta utan utåt tycker man att jag är en självständig tjej med alldeles för många järn i elden. Detta är mitt sätt att hantera mina motgångar här i livet genom nya projekt för att fortsätta utvecklas.

I naturen är jag en väldigt rastlös själ som jag lärt mig att leva med men även tygla på många sätt. Jag tänker inte skylla på min uppväxt som många gör för jag har lärt mig acceptera och lära mig. Men jag kan säga att den har format mig på ett kanske inte alltid så positivt sätt. Men samtidigt så tackar jag min uppväxt för utan den hade jag inte kommit dit jag är idag.

Även om jag ibland kan känna mig som den mest ensammaste själen på denna jord så älskar jag mitt liv mer än något annat, jag ska bara lära mig att bli mer ekonomisk så jag kan nå min lilla enkla dröm <3


Välkommen hit till mina morgon tankar, vem vet kanske ses vi imorgon eller aldrig igen om inte så vill jag passa på att be dig: att ta vara på varje dag som om den vore din sista, kramas mer, berätta för dom som betyder lite extra för dig vad dom betyder, var inte för bekväm utmana dig att göra det du faktiskt vill göra och lita ALLTID på din magkänsla <3



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Att falla för fel män är det en talang? I så fall är jag riktigt grym på det och skulle nog använda det som en av mina främsta talanger. I ärlighetens namn är jag nog ingen som folk tror dejtar överhuvudtaget, haha. Och ja dom flesta har nog faktiskt rätt. Jag känner varken ett behov eller någon lust till det om jag ska vara ärlig.

Tvåsamhet i Ensamhet

Har tidigare hört till dom som alltid haft långa och helt fantastiska förhållande med mycket Kärlek och äventyr. Sen flyttade jag till Västerås och jag har fått testa på baksidan av myntet, vilket inte har varit en hit och jag känner hur jag dragit mig tillbaka. Jag ser även många skräck exempel på förhållande där man håller ihop av olika anledningar utom den faktiska, nämligen kärlek. Det skrämmer mig. Kommer jag också att bli så desperat efter ett tag i min ensamhet att jag tillämpar en tvåsamhet i ensamhet?

Som person är jag väldigt öppen på många plan eller ja utåt sett nästan på alla sätt utom just mitt kärleksliv. Inte för att där finns så mycket att prata om men det är något jag alltid håller privat. Av den enkla anledningen att det faktiskt inte bara involverar mig utan faktiskt oftast ytterligare en individ 😉

Mr Grey?

Är han den ultimata mannen om man vill ha äventyr men inget förhållande? Måste man då som kvinna vara helt känslokall för att inte falla?

Tittade på filmen inatt och insåg att jag aldrig kommer att kunna träffa Mr Grey då jag kommer alltid att ha i bakhuvudet att han ska ändra sig och börja älska mig. Jag har verkligen ingen förståelse för folk som kan vara med folk utan ett uns med känslor. Ett slags förhållande innehållande enbart sex känns ju inte som ett lyckande, då någon av parterna kommer antagligen att undermedvetet få känslor. Rätta mig om jag har fel. Jag kanske bara har ett för stort känslokall i min kropp vilket innebär att jag verkligen skulle vara sämst på denna typ av förhållande. Även om jag fängslas av tanken när jag tittar på filmen. Men det är ju bara en film, inte sant?

SÅ va rädda om era hjärtan och ge det enbart till den personen som verkligen kan vårda det och ta hand om det på rätt sätt. Det är så mycket lättare sagt än gjort tro mig jag är expert på att inte göra det. Men glöm aldrig att Du är värd bara det bästa, följ magkänslan och lev inte i ett förhållande i hopp om att den andra partern ska ändra sig om ni träffats ett tag.


Love Doris

Likes

Comments

Det kanske bara är jag eller inte vi får se. Att skriva mess har idag blivit så mycket trevligare då man inte behöver anstränga sig så mycket utan kan bara skicka massa symboler tack vare emoji, inte sant?


Man tycker att man är så jäkla kreativ när man svarar med massa olika figurer ibland kommer det ett gäng, ibland bara en. Men om vi börjar fokusera på gänget av emoji´s så går min tanke, läser mottagaren verkligen ordentligt och tänker till innan denne skickar svaret på 50st symboler. Nästa tanke är att när personen ifråga får svaret på alla symbolerna, sitter man då och klurar ut en rebus i en timme eller blickar man bara snabbt och känner att jaja men kul det blir ju bra? Nä detta med kommunikation och kreativitet är på väg bort, vilket ju är väldigt tråkigt tycker jag.

Kan vi inte idag ta oss tid att svara ordentligt på ett sms?

Och det mina vänner tar mig till mitt hatobjekt, haha tumme upp! Alltså på riktigt det finns ingen symbol som jag hatar mer av alla dom symbolerna än tumme upp..... Varför? Ingen aning faktiskt. Jag tycker den är så nonchalant att jag hellre inte får något svar tillbaka. Eller nja nu ljög jag man vill ju alltid ha ett svar tillbaka såklart, men jag och den dära tummen drar inte jämnt. Mina vänner förstår absolut inte min frustration över detta så därför behöver jag veta.

Är det bara jag eller känner fler någon speciell känsla för någon av våra emoji´s?



Likes

Comments

Är det ute nu och blogga?

För följde man olika bloggar maniskt men inte idag, varför? Är det för att man bombas av så mycket privat information från andra sociala kanaler, kanske? För människan har nog aldrig varit så nyfiken som den är idag på att få reda på saker. Gärna saker som inte är bra så man får en anledning att höja rösten, att få kommentera eller att bara få vara med i en väldigt kritisk diskussion utan att vara källkritisk. Det var en sak jag tog med mig ifrån min tid i skolan, ja just det källkritiken. Mina lärare tjatade alltid om att man inte skulle glömma att vara källkritisk och även att alltid skriva med källkritik. Vad har hänt med det? Folk delar så mycket artiklar på nätet och oftast är det ju inga glädjande nyheter/artiklar.

Håller vi alla på att bli bittra? Är vi lata och vill inte ha fokus på vårat egna misslyckande utan vi riktar fokus på annat?

Äh vad vet jag, jag håller mitt humör uppe så gott jag kan. Det retar gallfeber på många och mina nära och kära som vet vilka tuffa dagar jag tampas med älskar att jag orkar hålla humöret uppe. Vad ska man annars tillföra livet med om inte en jävlaranamma, glädje och kärlek. Så vare sig det är ute eller inne tänkte jag starta en blogg, dels för att sprida ett bra gó men även för att diskutera saker som jag stör mig på. Lyfta mycket negativa saker som sägs som jag vill omvända. Vi får se om jag lyckas. Vet inte riktigt vilket spår jag kommer att hålla här men i alla fall ett inlägg om dagen och jagar inte följare utan vill ha följare som ramlar in och gillar det dom läser.

Dags att gå ut och springa en runda nu innan det är dags för jobb, ja jag jobbar som Mercedes säljare för Er som undrar!

Love Doriz

Likes

Comments