Asså helt otroligt taggad !
Det är
Nämligen så att jag har blivit antagen till att göra ett antagningsprov till YHHS hud och spaterapeut utbildning som är redan på fredag 😱 utbildningen startar i mars och håller på ca 18 månader. Började intressera mig av spa och hudvård när jag började jobba på Dalecarlia spa och började läsa på broschyrerna om vilka behandlingar som finns. I och med att alla utbildningar är så dyra så tänkte inte jag inte så mycket mer på det. Hade aldrig haft råd att lägga 92k på en sån utbildning. Men så tipsade en kompis mig att det finns CSN berättigade utbildningar inom spa och hudvård. Så började googla lite och hittade YYHS ! Så håller tummar och tår att jag kommer in 😬😬😬 jätte nervös för vet liksom inte vad som kan komma på detta prov, känns som om jag har någorlunda koll då jag har jobbat på ett spa i två år men men man får aldrig vara för säker 🤐

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det blev ett litet uppehåll ifrån bloggandet i och med all julstress som kom upp, allt modellande och träning och inte minst av allt alla möten med min kurator studievägledare. Men men sånt händer!

Sitter just nu på vårdcentralen och ska träffa läkare. Jag genom gick en plastikoperation december 2014 i samband med en annan operation. Detta gällde mina bröst då da. Då man var tvungen att ta bort nästintill hela mitt ena bröst i första operationen så skulle plastikoperationen räta ut denna skillnad mellan mina bröst. Tanken var då att minska de andra bröstet också och fylla ut med silikon så att de skulle se likadana ut inte bara i storlek men i utseende också. Men av någon anledning så gjordes inte detta, jag blev inte heller informerad om hurdan inläggen skulle ligga, de gjorde lite vad de ville med mig.

Men under dessa månader då jag slutat upp som en tränings narkoman typ så har jag gott ner i vikt fort och i samband med vikt nedgången så tappade jag brösten också. Så nu har jag samma problem som jag skulle ha efter första operationen. Brösten är ojämna och silikonen känns jätte skumma. Så detta läkarbesök ska gå ut på att en läkare ska titta på min tuttisar och ge mig en remiss till en ny plastikoperation 🔫

Kan dela med mig av lite bilder från min vikt ned gång

Likes

Comments

Alltså vi i Sverige vet att det kommer komma snö på natten varför inte plåga då ? Tar mig ingenstans för att bussarna är inställda.
Samma jävla grej varje år ? Är vi sååå IQ befriade. Ååååh så irriterande så kommer jag bli försenad till min plåtning får panik här. Hoppas er dag börjat bättre än min iallafall 🤣

Likes

Comments

Som jag skrev tidigare så var jag och min mamma väldigt tighta. Men när hon tog detta jobbet i Sverige och jag och Ewelina(min lilla syster) blev kvar med vår oansvariga och alkoholiserade pappa kvar så gick allt åt helvete. Började bara få massa godis av farmor vilket egentligen inte va okej för mamma så man gick upp i vikt och så fick man höra av mormor mamma lommer tycka du är äcklig när hon kommer hem. Så all den tryggheten jag hade försvann. Robert skulle hjälpa mig med en läxa en gång jag fick hem han fick utbrott på mig och dagen efter skrattade alla elever åt mig. Mamma kom hem och var jätte deprimerad varje gång hon var hemmma ingen förstod varför Robert brukade ringa Waldemar mammas chef och fråga vad han skulle ta sig an son fru.

Då kom den dagen då mamma beslöt sig att berätta för omvärlden att hon är kär i Waldemar och bestämt sig att skilja sig från Robert. Den processen gick rätt fort men vad som hände mellan oss barnen var ju rena raseriet. Jag och min lilla syster kunde inte vara hos våra släktingar utav att mamma behövde slitas oss därifrån och då stod man där mamma drog i ena armen och min fastrar i andra. Under tiden Waldemar var i polen bodde vi i min döda morfars sommar stuga och han sov alltid med kniv under kudden. Det sjuka med Waldemar var att han aldrig kändes okänd utom en gång när mamma lämnade mig och Ewelina samt honom i bilen själva för att hon skulle köpa cigg. Då minns jag att mannen var läskig men det var för allt kaos och jag inte kände honom. Otroligt nog tog han emot mig och Ewelina som sina egna döttrar. Det vår lilla familj hade var underbart kunde inte vara lyckligare än så.

Tills det var dags för dem att åka tillbaka till Sverige i och med att Ewelina var så liten så hade hon inte skolplikt. Så vi åkte först alla fem. Min mormor åkte med för att ta hem mig sen. Det var litet och trångt det Waldemar hade men det fungerade. Sen kom dagen då vi skulle tillbaka till polen jag och mormor. Mitt hjärta slets i bitar men det var inte lämpligt att visa. När vi väl kom tillbaka till Polen gick hela släkten löss på mig. Blev så psyskislt och fryskislt ned tryckt. Dagligen som 6åring fick jag höra att jag inte är värd något, att det inte kommer bli något av mig, att min enda trygghet lämnat mig och inte behöver mig mer hon har ju systern du skulle bara bli belastning för dem nu. Samtidigt som Robert familj höjde honom slog in i mitt huvudet att han är helt perfekt, att det som sker nu är bara mammas fel. Hon är en vidrig person när hon har en man som älskar henne så mycket och de hade så bra ihop och hon lämnar honom. Min mamma ringde mig en gång i veckan och frågade alltid hur det var men som en lydsam 6åring svarade jag alltid allting är jätte bra mamma, när kommer du?

Det var en fråga som hon inte kunde svara på i och med att de inte hade fått uppehållstillstånd papper och det visste inte hur länge det skulle ta.

Men det kändes fel något så det åkte och hälsade på mig, då såg de sanningen vad som skedde. Och när det hade pratat med min lärare i skolan så sa hon rätt ut. Det är ett vandrade känslovrak. Om ni kan ta henne nu innan det är helt försent. Denna tid vi pratar om handlar om 3 månader. När Waldemar (pappa) sa att jag skulle med dem fastän de inte visste om de ens fick va där trodde jag inte honom förens vi körde ur färgan och de stod en massa bokstäver jag inte förstod. Men det mamma och pappa inte visste att det hands bildads ett hat emot dem inom mig från påtryckningarna från släkten. Så de tog hem ett monster. Hur de än värde och vände på det var tryggheten jag hade hos min mamma borta för jag kände mig så sviken då och jag blev inte av med hat känslan mot mamma, pappa och min lila syster. Det var bara problem med mig hela tiden. Jag kände mig utanför och då betedde jag mig utanför. För i min värld som min släkt hade skapa var mamma och Robert perfekta för varandra och mamma vad boven i allt. Alla mina beteende det var bara visa att jag inte ville vara med dem.

Likes

Comments

Inte många av er vet men vi har men vi har bröstcancer i familjen vilken upptäcktes jätte tidigt i min ålder va 17,5år när det kom fram. Har har två andra cancer knölar som jag har ärr på vaden om och vid ena nyckelbenen. Men då sa läkarna så i och med att du har just denna typ av cancer som gått illa för de andra är det bättre att vi tar bort hela bröstet.

Sen fick jag valet vi kan ta bort det andra också (då skulle jag vara lika platt som en man), eller så förminskar vi det andra och förstorar båda. Denna kirurg har inte ens berättat för mig hur han lagt implantaten. Så tappat förtroende för dem.

Då lät ju alternativ två såååå mycket bättre. Så bestämde mig för det. Men det kirurgen inte gjorde var att han inte ändrade storleken på det normala bröstet som han sa så jag har stor skillnad nu speciellt när jag gått ned i i vikt. Så nu har jag ännu en gång fått en tid hos en husläkare som ska bedöma detta och därefter skicka remiss till en klinik och tydligen samarbetar Uppsala landsting med kliniken ART CLINIC så ska be om att få komma dit.

Vad har ni för tankar kring skönhetsoperationer ?

Likes

Comments

Vad tycker ni egentligen om jul ?
Själv älskar jag julen. Finns inget mysigare när nära och kära samlas umgås, äter god mat. Vi är katoliker hemma så vi har lite speciella ritualer som vi gör innan vi äter och på jul afton som skiljer mycket sig ifrån sen svenska, så äter vi inte kött. Alla våra rätter är vegetariska. Känslan av att alla öppnar sina presenter, delar en gemenskap finner inget mysigare. Vi har i Polen att duka alltid en extra tallrik åt den ”oväntade” gästen. Förut var det var det väldigt stor klass skillnad i Polen vilket gjorde att hemlösa brukade knacka på dörren och så brukade man bjuda in dem i värmen och maten självklart. Det är som nu min bästavän ska va på julafton. Det första mina föräldrar gör när de hör de är att bjuder in honom köper presenter till honom. Julafton handlar om gemenskap, att visa omtanke och kunna sätta sig i någon annan situation. Tänk om alla kunde tänka då Gud vad världen hade varit mysigt för bara en dag iallafall.

Önskar er iallafall världens finaste jul och att ni får det ni önskar er och att de ni ger era presenter till blir lika glada !

Likes

Comments

Vi ska på julbord kryssning imorgon med familjen och firman mina föräldrar har. Alltid lika skoj! Haha oklart förra året grät jag som ett littet barn och bråkade med min dåvarande som följde med xD
Men samma år kommer samma jävla problem vad för jävla kläder ska man ha på sig ?!?! Ångest bara jag tänker på det, så har packat min väska och det ser ut som om jag ska ut och resa en vecka eller något 🔫 stått framför spegeln halva dagen och letat bästa outfiten missat halva dagen på det så nu äntligen sitter jag på bussen till gymmet med världens träningsverk i vaderna. Alltså de dödar mitt liv sen känns det som om de är bara dem som växer ? Man ba röven dåååååååååå 🤦🏼‍♀️

Likes

Comments

Är det bara jag som på ett sätt det gammaldagsa borde bevaras att kvinnor tar han om hemmet och männen jobbar.
Samtidigt som jag verkligen hatar när någon bestämmer över mig och jag hatar vara ekonomiskt beroende av en annan människa (partner så då). Jag älskar att skämma bort mina nära och kära men älskar att bli bortskämd också, fastän att jag tycker att det är pinsamt och vet inte hur jag ska hantera situationen 😱
Hatar verkligen att köpa något bara för att, jag vill att det ska komma till användning. Annars finner jag ingen mening i det och då kan man lika gärna skita i att köpa något, mindre förnedrande. Det är ju då mina åsikter ingen annans xD

Likes

Comments

Hej sötnosar!

Då tänkte jag berätta för er att snuten vägrar att göra något åt detta tjänstefel de begick. Har någon förståelse ingen vill anmäla sin kollega. Men jag har fan ingen tillit till det Svenska rättssamhället. Efter anmälningen mot mina chefer, alla anmälningar mot Costas och nu detta var ju som pricken över i:et.

Jag menar om det inte är polisen jag ska vända mig till när brott begåtts var fan ska jag vända mig? Bemötandet man får ifrån dem är inte speciellt trevligt. Jag klarar inte av folk i uniform längre, jag blir så stressad så att jag tappar saker och ting ur mina händer. Gråter mig till sömns om nätterna för den där jävla snuten, risken att jag kunde dö, den kalla cellen och känslan av överlämning och ensamhet. Precis samma känslor som när mamma flytta till Sverige utan mig.

Detta har då gått ut över min skolgång och min framtid med andra ord men så länge de mår bra är det okej liksom, så länge de inte behöver arbeta mer.

Tränar som en idiot för att inte tänka på händelsen mer än innan 1-2 pass om dagen och det är sten hårda pass och aptiten har jag förlorat vilket betyder att jag faller tillbaka till anorexia och bulimi som då är ätstörningar.

Jag är snäppet från att gå tillbaka till den jag var innan med Costas. Sket i allt, festade, söp, knarkade, allt för att få bort denna självhat jag känner inom mig.

Likes

Comments

Berättat om alla andra förutom mig själv typ. Jag var ju ingen ängel själv eller är inte. Aja, jag hatade mig själv, den personen jag kom att bli med Costas. Jag gick konstant emot mina egna principer, sårade min familj, sårade mina vänner, sårade Costas och inte minst mig själv.

Men jag hade kopplat bort omvärlden, det fanns liksom inget annat än han, jag och missbruket. Då jag kände mig sårad konstant av honom ville jag alltid ge igen, ville få honom jag älskade mest att må så jävla dåligt som det bara gick. Jag ljög för honom, kom med ursäkter, bedrog. Och jag sket fullständigt hur det påverkade mig och min omgivning. Nej jag var rent av en falsk och slug människa som såg inget annat än Costas. Jag hatade mig själv då vilket gjorde att för att inte tänka på hur vidrig jag var festade jag extremt mycket, va aldrig hemma.

Det som fick mig på benen igen var Omar och Diana på frivården.

Jag är lite sån än idag, blir jag sårad eller bråkar jag så får jag damp och till varje pris ska såra människan så att det mår tusen gånger värre än vad den fick mig att må. Som exempel kan vi ta jag och min syster bråkade inte så länge sen. Skulle möta henne en viss tid men hon skulle bli sen och det skulle leda till att jag blev sen och blablablabla vi började tjafsa. Och jag vet hur jobbigt hon har det med sin pojkvän och att han är ett känsligt ämne, men jag måste ändå slänga mig ur kommentaren ”Jag förstår varför din kille inte orkar med dig”. Jag säger många gånger saker som jag inte riktigt tänker mig för och de så ibland kan de vara försent.

Det är en av de mindre bra egenskaperna jag har kvar att jobba med.

Likes

Comments