​Nu har jag läst ut pojken i randig pyjamas. 

Jag tyckte boken var väldigt intressant och man lärde sig mycket om hur det var under andra världskriget. Jag tyckte John hade fått fram många verklighets detaljer som att beskriva hur områden och naturen såg ut. Jag tyckte också det var väldigt intressant att få följa ett barn i en relativ vuxen bok. 

Det jag tyckte var lite minera bra med boken att den kunde vara väldigt långtråkig i långa perioder. Speciellt när han och Shmuel bara satt och prata. Eftersom det upprepades mycket. Jag tyckte också att boken framförde ett bra budskap och det var otroligt roligt att få lära sig mer! Boken får 3 av 5 stjärnor. //Trull

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I boken pojken i randig pyjamas får man följa Bruno som sagt är en 9 åring.

Man får då läsa mycket om hur ett barn som han tänker och tycker i olika situationer. Men det är inte bara Bruno man får följa. Det är som att någon berättar hela historien ur Brunos perspektiv och man får även veta vad han tänker. Eftersom Bruno inte vet vad som händer och varför det händer så får man också följa ett barns tankesätt till exempel när hans pappa gör Hitler hälsningen till honom så tror Bruno att det bara är ett sätt att säga "hejdå, det är dags att gå nu." När Bruno pratar kan det också vara felstavat i boken eftersom Bruno uttalar saker på ett annat sätt än vad det ska vara.

Jag själv tycker att det blir intressantare att läsa en text då man kan föreställa sig hur personerna pratar. Sen är det förstås otroligt mer äldre ord som är utvalda i texten vilket också gör att boken känns verkligare nästan som att man är där.

Likes

Comments

I detta inlägg ska jag bedöma "Om jag kunde drömma".

Hela Twilight-serien har varit en stor del av mitt liv hittills. Jag älskar böckerna och filmerna otroligt mycket.

Boken börjar med ett citat av Bella;
"
Jag hade aldrig funderat särskilt mycket över hur jag skulle dö - även om jag haft anledning att göra det de senaste månaderna - men även om jag hade gjort det, skulle jag aldrig föreställt mig att det skulle bli så här. "

Efter detta följer en beskrivning av hur Bellas känner och vad hon ser. När jag läst detta korta stycke gillar jag redan känslan boken ger mig. Den är mystisk, känslofylld och hemlighetsfull. Jag blir genast nyfiken på varför hon tänker på döden.
Jag gillar verkligen boken på grund av att den lyckas behålla samma känsla den ger mig på första sidan. Känslan av att något mystiskt och nästan otillåtet ligger i luften.
Boken lyckas fånga en känsla, en känsla som sitter kvar i läsaren under hela boken eftersom den är skriven med så många detaljer och ständiga ledtrådar som leder till nästa sida och nästa hemlighets som klaras upp.

Boken har även lyckats med att avspegla en tonåring, Bella, på ett sätt jag lätt kan relatera till och känna igen mig i. Eftersom min personlighet liknar huvudpersonens i väldigt många fall. Eftersom jag känner igen mig i Bella har jag lättare att förstå varför hon agerar och reagerar som hon gör i situationer, vilket leder till en större uppfattning för hela miljön hon befinner sig i och människorna hon umgås med.

Jag är även väldigt fascinerad av fantasivärlden vilket gör att jag tycker om boken. Det som gör denna bok speciell, och anledningen till att jag tycker om den så mycket, är att fantasyvarelserna lever i människornas värld, det finns fortfarande saker som liknar vardagen vi har här hemma varje dag.
Vampyrerna och varulvarna som existerar i Twilight lever bland människorna.

Människorna och relationerna i boken känns väldigt trovärdiga, jag uppskattar det väldigt mycket. Om människorna beskrivits som "perfekta" personer hade jag inte gillat boken lika mycket. Människorna som är med i boken känns verkliga och det gör att jag lätt kan tro på historien.

"Om jag kunde drömma" är en bok som värnar om välbefinnande och relationer. Det finns ingen annan bok som gett mig lika mång och starka känslor som denna bok har gjort. 

Trots att jag verkligen älskar "Om jag kunde drömma" finns det en parometer i bokens storyline jag inte riktigt tycker om. I boken är Edward väldigt beskyddande av Bella, i storyn passar det eftersom Bella är en väldigt klumpig karaktär. Men det spelar endå på attkillen ska vara den starka och ansvarstagande rollen i ett förhållande bestående av en tjej och kille. 

Jag rekommenderar verkligen boken "Om jag kunde drömma" och hela serien som följer. 

Böckerna har varit en stor del i mitt liv och kommer fortfarande att vara. 

// Trapp 

Likes

Comments

När jag läste "Om jag kunde drömma" märkte jag många saker jag påverkades av och som gjorde att jag började fundera hur olika saker fungerar.

Det största budskapet jag hittade, och det som påverkade mig mest var hur Bella ser förbi Edwards svagheter och osäkerheter. Hon förbiser det Edward inte gillar med sig själv, och det som kan ses som imperfektioner. Jag tycker att det är väldigt viktigt att lyfta fram att det inte finns en enda människa som är perfekt, och att alla kan göra misstag, ingen är mer än människa. Vi lever i en värld där idealet för den "perfekta" människan är väldigt ensidigt. Vi måste lära oss och inse att alla är olika. Det finns inte en enda person som är precis som du. Det vi själva kanske tycker är en mindre fin egenskap hos oss själva, är en av de sakerna som gör oss till den unika person vi är. Utan våra födelsemärken, ärr, märken och andra "skavanker" blir vi inte oss själva.

I boken är Edwards svagheter att han är en vampyr, och lätt kan bidra till Bellas död. Enligt mig går det att likna med våra egna osäkerheter vi upplever i vardagen. Det finns ingen människa som är perfekt, men det är okej, och det måste få vara okej.

Om vi tänker oss att kroppen är en dator, och våra kroppsdelar är komponenterna som håller ihop datorn och får den att fungera blir det enklare att förstå varför alla kroppsdelar är bra precis som dem är. Vi behöver inte ändra på oss, för vi är precis som vi ska vara. Vi är unika, inte perfekta.

Det finns många dolda budskap i boken, ett är att allt kommer lösa sig, förr eller senare, bara vi vill det tillräckligt mycket. Till exempel komplikationerna med att Bella är en människa som förälskar sig i en vampyr. Dom kämpar för att lösa problemen som uppstår, och bara dom vill det tillräckligt mycket löser det sig.

Jag kan känna igen mig lite i det. Jag tycker att något är jättejobbigt, att det känns omöjligt. Men efter ett tag vet jag, att om det verkligen är en viktig sak för mig, som jag vill uppnå, kommer det på ett eller annat sätt att lösa sig. 

Ett till dolt budskap jag märkte i texten är att det är viktigt att det finns människor runt omkring oss som vi bryr oss om, och som bryr sig om oss. Utan människor i vår omgivning som älskar oss mår vi lätt väldigt dåligt. Det påverkar ens självkänsla och självförtroende att inte ha någon vid ens sida. En person som tror på oss och stöttar oss. 

När Bella inte riktigt har någon att vända sig till mår hon sämre, det är viktigt att  ha någon att öppna upp sig för och lite på. Annars blir det lätt väldigt ensamt och tankarna man har kan vändas till skadliga tankar. 

"Om jag kunde drömma" är en relativt vanlig tonårsroman när det kommer till sättet förhållandet är uppbyggt. Det är en tjej och en kille som är kära i varandra. Trots det visar boken att känslor mellan olika individer kan vara väldigt stark och få personer att utvecklas, blomstra och övervinna svårigheter. 

När Bella träffad Edward och de blir ett par utvecklas hon otroligt mycket, hon blir en mycket gladare person som öppnad upp sig inför andra. Jag vet inte riktigt om det är ett budskap med det påverkade mig mycket, hur känslor påverkar oss människor så pass mycket. Det är ovanligt att känslor styr så mycket som i männiksorvärlden som i djurvärlden.  

På ett sätt Stephanie Meyer kanske ville förmedla att känslor kan ändra oss som individer, och att allt är tillfälligt. Känslor förändras konstant, precis som vi människor. 

//Trapp


Likes

Comments

Hej idag hade jag Trull tänkt att skriva om budskapet i min bok pojken i randig pyjamas!

Huvudbudskapet i boken är att man ska ha ett öppet sinne och inte döma en person för deras religion i det här fallet men också utseende, sexualitet och nationalitet. Eftersom Bruno inte brydde sig om att Shmuel till exempel inte hade något hår och var smutsig utan ville vara kompis med honom ändå. Men det var ju inte bara utseendet som skiljde dom åt utan att Shmuel kom från Polen och var jude och Bruno var en kristen pojke från Tyskland, fast igen av dom visste om att det fans en till religion än den dom trodde på. John försökte helt enkelt förmedla till läsarna att det inte spelar roll hur man är på utsidan eller vad man tror på.

Ett till lite mindre budskap är ju såklart att lära andra genom att läsa pojken i randig pyjamas. Jag har lärt mig mycket mer av andra världskriget av att bara läsa John Boynes bok. Jag har lärt mig mer om hur man levde i koncentrationsläger och men mest om hur folk där inne kände sig, vilket jag tycker är viktigare än hur det var för jag tror jag vill mer veta om hur folk kände hur dom tog det och vilka konsekvenser dom fick för att göra olika saker som dom flesta människorna nu för tiden tar som en självklarhet att göra. Jag tror att John vill lära unga läsare mer om hur det var på den tiden och vad som hände under andra världskriget, vilket jag tycker är ett väldigt viktigt budskap.


Likes

Comments

Hej det är Tripp här jag tänkte berätta om hur jag tyckte om boken ett så kallat Omdöme.

Jag fastnade inte jätte mycket för boken, men den var lite spännande efter som man visste ju inte vilka av patienterna som skulle dö, men annars tyckte jag inte den var så bra. Jag skulle rekommendera den till lite mer äldre personer som är typ i 30-70 års åldern, men det finns säker någon där ute som vill läsa den. Men jag fastnade inte för boken som jag brukar göra med andra böcker jag är mer intresserad av fantasy böcker för då händer det alltid massa saker som t.ex. en ,magisk strid, att någon upptäcker sin krafter eller kan förtrolla sig till olika djur. Men det jag ville säga av allt är att jag tyckte inte om boken så mycket och att jag kommer nog inte läsa något sådant igen.

Likes

Comments

Hej det är Tripp Jag har inte tänkt så mycket på budskapet, men jag tror att jag vet budskapet men det kan ju finnas 100 olika tolkningar men som jag förstått så är buskapet att inte tvivla på andra människor, för huvudpersonen David Dosa börjar tvivla (och detta händer nästan precis i början av boken) på hanns kollega Mary när hon berättar att hennes katt vet när folka ska dö, han börjar tro att hon inbillar sig det, men när han tillslut får se det med egna ögon börjar han fundera på Varför? Varför katten kan känna av när folk ska dö. För han verkar vara en son där person som inte tror på någon i första taget han måste få se och känna. han är som ordspråket "det man inte kan se känna eller höra finns inte". och det är det lilla buskapet jag fått från den här boken.

Likes

Comments

Jag har nu läst klart "Om jag kunde drömma" och reflekterat över sättet den är skriven.

Stephanie Meyer fyller sidorna med känslor, funderingar och uttryck. Mellan varje dialog finns många känslor. Ledsna, nervösa, glada, undrande och allt där emellan. Jag tror det är svårt att läsa denna bok utan att känna något eftersom den är så målande och verklig.

Den innehåller också många frågor, även retoriska. De finns i dialogerna, men även tankarna. Det finns inte en dialog som inte innehåller en fråga. Antingen väcks en fråga i Bellas tankar, eller är den med muntligt i dialogen.

Jag gillar dynamiken av Bellas känslor, dom flätas samman med frågorna och gör att texten känns levande på trovärdig. Mellan de många dialogerna som bygger upp texten finns tydliga beskrivningar om hur karaktären ser ut och reagerar på orden.

Förutom det extra kapitlet i början, där vi får följa Edwards första möte med Bella, är boken skriven helt ur Bellas perspektiv. Vi får följa hennes tankar och känslor i allt hon går igenom. Stephenie Meyer beskriver verkliga känslor på ett sätt som får mig som läsare att verkligen relatera till hur Bella känner.

Hejdå från Trapp



Likes

Comments

Hej hoppas att ni haft det bra och inte saknat oss allt för mycket, men just nu tänker jag berätta hur min text i boken är uppbyggd.

Det är alltid från samma persons perspektiv alltså huvudpersonen, man får läsa vad han tänker och säger och om hanns egna idéer. varje samtal handlar alltid om någon eller katten Oscar, Allt händer på vårdhemmet/sjukhuset. det handlar aldrig om vad han gör när han kommer hem från jobbet eller vad han gör på fritiden, Om någon ting händer är det bara på vårdhemmet/sjukhuset tyvärr vet jag faktiskt inte säkert men det kan bero på att det är där allt händer efter som det handlar om han och katten och patienterna. en annan sak är att varje kapittel börjar med att han alltid tänker och funderar på något.


Likes

Comments

Hej det är jag igen, Trull!

Den här gången hade jag tänkt och berätta lite om Bruno, huvudkaraktären i min bok "pojken i randig pyjamas." Bruno är 9 år och har ungefär samma temperament som dom flesta nioåringarna har. Bruno växte upp i Berlin Tysklands huvudstad tillsammans med sin mamma, pappa och syster Gretel som är 12 år. Gretel och han har däremot ingen bra relation. Bruno är väldigt busig, sprallig och han är väldigt bra på att säga det han tycker och tänker utan att tänka på konsekvenserna.

Men en sak som jag stör mig på med Bruno är att han inte fått reda på någonting av sina föräldrar. jag vet att det är en svår situation för dom att berätta för sin son att hans pappa dödar massa människor bara för att dom inte tror på samma religion som dom gör. Men eftersom föräldrarna inte berättar ens vilket land dom har flyttat till så är det svårt för Bruno att inte ställa till med problem.

Annars verkar Bruno som en väldigt smart kille som också är väldigt snäll mot alla olika sorters människor. Han är däremot en väldigt dålig lyssnare som han får öva upp när han träffar Shmuel.

Shmuel växte däremot upp i den lilla staden .... i Polen. Han bodde där ända tills han och hans mamma, pappa och lillebror Josef blev förflyttade till ett litet rum där dom borde med en annan familj. Efter dom hade bott i den lilla lägenheten så var dom tvungna att ta tåget till Allt Switch är dom sedan fick bo i små baracker med andra män och pojkar. Shmeuls mamma togs i från dom efter tåg resan så nu bor bara han, pappan och hans lillebror kvar.

Bruno är väldigt avundsjuka på Shmuel för att han har massa andra pojkar att leka med på sin sida av stängslet. Men Shmuel säger att dom inte leker på hans sida av stängslet vilket Bruno tyvärr inte lyssnar på. För om Bruno skulle lyssna på Shmuel ordentligt så skulle han lära sig mer om vart han är och vem hans pappa är.

Det var allt för mig idag!!

Likes

Comments