Nu har jag precis haft mitt sista seminarium i den här kursen och det var ett bra seminarium. Vi fick gott om tid på oss att analysera en elevtext med hjälp av en bedömningsmatris. Jag tycker att det har varit väldigt givande att öva på det eftersom att det är det jag har varit mest orolig över.

Idag är det dags att lämna in min digitala dokumentation, alltså den här bloggen. Jag har inte skrivit blogg förut, men jag tycker att det har varit ganska roligt, däremot så tycker jag inte om att publicera det jag skriver så att det blir offentligt. Nästa gång jag ska göra någon form av digital dokumentation kommer jag nog att prova på att göra videoinspelningar för att utmana mig själv lite till.

Kursen har varit väldigt bra, jag har lärt mig otroligt mycket och det jag framförallt har uppskattat med den här kursen är att få öva på att analysera och bedöma elevtexter, inte bara läsa om hur man gör det i literaturen.

Litteraturen för kursen har också varit bra och till stor hjälp, även om jag tycker att det har varit väldigt mycket läsning till och från.

Nu ska jag sätta mig och skriva klart den sista inlämningsuppgiften för den här kursen, vilket jag inte alls känner mig motiverad att göra. Det var tufft med en skrivuppgift förra vecka och en till denna vecka, men som jag tidigare skrivit så bör jag se över min planering.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I slutet av förra veckan lämnade jag in skrivuppgiften som är kopplad till barnboken och naturligtvis satt jag med den i ren panik sista dagen... Att jag aldrig lär mig! Men nu är den inlämnad, om jag gjort rätt återstår att se. Jag är verkligen inte kreativ... Jag vet vad jag vill men inte hur jag vill, så är det ofta... Men men, det värsta som händer är att man får komplettera.

Nu är det i alla fall sista kursveckan och en skrivuppgift återstår och naturligtvis känner jag mig stressad över den också. Jag har bara börjat med den och den ska vara inne om två dagar... Det känns som om kursveckorna 1-3 var superlugna och sista två veckorna kaos! Jag hade föredragit att ha deadline på skrivuppgift 2 en vecka tidigare. Förvisso får jag väl skylla mig själv, jag hade kunnat göra den en vecka tidigare bara... Men nu är det som det är, det är bara att sätta sig och skriva. Tack och lov för studiegruppen säger jag bara! Det känns lite lättare när man kan gnälla, diskutera och fråga!


Likes

Comments

Nu har vi haft nästan alla seminarier och även om jag tycker att det uppstår givande diskussioner så känns det som att tiden rinner iväg lite för fort... Seminarieledaren är väldigt bra, men jag tror tyvärr att det ska hinnas med lite för mycket under seminarierna. Jag hade önskat att det gavs mer tid åt att till exempel analysera elevtexterna tillsammans. Det känns tyvärr som att vi kladdar ner något för att hinna klart innan tiden gått ut istället för att komma på något bra att skriva.

Ett av seminarierna missade jag, vilket var väldigt tråkigt men jag fick en väldigt bra kompensationsuppgift. Jag skulle kommentera litteraturkommentarer, reflektera över andra studiegruppers begreppsförklaringar och skriva en formativ kommentar utifrån en text.

Inför varje seminarium har vi publicerat litteraturkommentarer som alla i kursen kan ta del av och en del av kommentarerna diskuteras under seminariet. Jag har varit med om detta i några kurser tidigare också och jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att göra på. Man får ta del av varandras tankar och samtidigt diskutera sina egna tankar, väldigt givande!

Likes

Comments

Nu har jag varit på min VFU-skola och gjort en fältuppgift. Det var ganska skönt att komma ifrån datorskärmen en dag faktiskt och få komma ut i "verkligheten". Vi hade i uppgift att observera elevernas skrivande, låta eleverna genomföra två olika skrivuppgifter och intervjua två elever. Jag måste säga att det var väldigt intressant och jag blev positivt överraskad eftersom att det kom fram under samtalen att eleverna förstod vikten av att lära sig skriva och att de tycker att det är roligt. 

När jag hade introducerat skrivuppgifterna så frågade en elev: Varför ska vi göra det här? Det gjorde mig glad, men också ställd. Jag tycker att det är bra att eleverna vill vara medvetna om syftet med undervisningen, det kan öka motivationen och underlätta lärandet. Jag blev ställd eftersom att jag inte hade förväntat mig att få frågan, men det var bra övning för mig eftersom att jag fick tänka till. Jag som lärare måste kunna argumentera för mitt val av undervisning.

Jaha, så nu sitter jag med totalt fyra texter, skrivna av två olika elever. Dessa texter ska jag analysera... Så roligt, men så svårt. Jag känner rent spontant, blir det en rättvis bedömning? Hur ska jag veta vad man bör kunna i åk. 5? Handstilen... hur "fint" förväntas man kunna skriva i åk. 5? Detsamma gäller stavningen, hur mycket stavfel kan man tycka är rimligt? 

Nya språket lyfter är jag inte väldigt insatt i, men det verkar vara ett fantastiskt hjälpmedel att använda sig av i bedömning av elevers språkutveckling, så det tänker jag använda mig av.

(Bilden är en text skriven av min son när han gick i första klass, jag har övat mycket på hans skolarbeten)

Likes

Comments

Under kursens gång ska vi göra fyra studiegruppsuppgifter och nu har vi gjort den andra. Den gick bland annat ut på att förklara olika begrepp. Begreppen som min grupp skulle förklara kändes ganska lätta att förstå sig på. Det gjorde faktiskt alla begrepp i jämförelse med tema-rema.. Jag vet egentligen inte vad det är som är så svårt att förstå men det sätter sig inte. Jag förstår, men inte till fullo. Tema är information som är känd och rema är ny information. Alltså, i meningen "hon äter glass" bör hon vara tema eftersom att vi får anta att det tidigare är förklarat vem hon är och äter glass är ny information om vad hon gör. I den meningen känns det lätt, men om jag istället skriver En flicka äter glass... Då skulle väl hela meningen skulle vara rema? En flicka behöver ju inte vara känt sen tidigare... Jag frågade min studiegrupp och fick ett svar, men sen kom ett till svar som inte var detsamma... så ja, inte blev jag mycket klokare... Men jag hoppas att det klarnar snart!

Likes

Comments

Jaha, då har kursen startat och fokus ligger på skrivandet i denna kurs. Än så länge verkar det väldigt intressant och lärorikt.

En muntlig redovisning där frågan "vad behövs för att eleverna ska få en god skrivutveckling?" skulle besvaras och jag skulle prata i 10 minuter! 10 minuter är lång tid att prata om något som jag inte känner mig säker på... Men det var väl bara att dyka in i litteraturen och samla på sig sådant som kändes relevant, vilket var ganska svårt eftersom att mycket av det jag hittade inte kändes specifikt för just skrivundervisningen.

Väl efter redovisningen kändes det bra och uppenbarligen gick det bra, för godkänd blev jag! Det var inte heller några problem att fylla 10 minuter, det kändes som om jag stressade igenom mina stödanteckningar för att hinna säga allt.

Det första som jag fastnat för i denna kurs är något som jag hörde i en föreläsning, att skriva är så mycket mer än att bara formulera sig. Naturligtvis är det så, men jag tänker att det är viktigt att man som lärare inte glömmer bort det. Av egna erfarenheter från min egen tid i skolan så vet jag att det kan bli så att man blir påskyndad att sätta pennan mot pappret och få ner ord för att "bli klar". Jag tar med mig att det är viktigt att ge till även till att planera, samla stoff, analysera och bearbeta också.

Likes

Comments

​Det här kortet fick jag av min son när han precis fyllt 7 år. Han var så stolt när han gav mig kortet, hans ögon verkligen lyste och när jag läste vad han skrivit så hoppade han upp och ner av glädje. Han hade lyckats förmedla något med hjälp av skriften - och det uppskattades! 

Det här får mig att återigen tänka på min egen skoltid där den röda pennan åkte fram och markerade stavfel och grammatikfel i texten. Jag, och säkert mina klasskamrater också var stolta över sina arbeten, man var inte fullt lika stolt när man fick tillbaka ett papper fullt med rött. Är det så viktigt att peta i texten på det sättet? Kanske finns det bättre alternativ? Det finns så mycket mer i en text än stavning. Återkommande fel, eller man kanske ska säga stavningsförsök, kanske kan diskuteras i helklass istället för att rödmarkera texter. Min erfarenhet är att många barn tycker att det är roligt att skriva till en början men att det avtar i stigande ålder, kanske man motverka det hos en del elever genom att inte "peta". Påpeka det som är bra och undervisa i helklass!

Likes

Comments

När jag gick i mellanstadiet såg det ofta ut såhär på lektionerna, pennan mot pappret men ingen produktion. Det handlade inte om att jag inte kunde eller inte ville, jag älskade att skriva. Jag satt och funderade på vad jag skulle skriva och hur jag skulle formulera mig. Jag blev alltid klar med uppgifterna, bara jag fick min tid att tänka först. Det var ständiga samtal hem om att jag inte jobbade på lektionerna och utvecklingssamtalen handlade om att jag inte utnyttjade tiden väl. Det ledde till att jag inte längre tyckte om att skriva, jag fick ont i magen bara av att tänka på att jag skulle behöva skriva. Jag hade önskat att denne lärare hade sett min strategi och mitt färdiga arbete istället för att kritisera.

Som blivande lärare tar jag med mig att formuleringen är en liten del, det är viktigt att ge eleverna tid att tänka och bearbeta texten. Mitt tålamod och min envishet ser jag som väldigt användbara egenskaper som blivande lärare, däremot så känner jag att min kreativitet behöver utvecklas. Jag vet vart jag vill, men hur tar jag mig dit?

Likes

Comments