Då är det fredagen den 13 oktober. En del anser att det är en turdag, andra otursdag och resten menar att det är en helt vanlig dag. Alla har rätt anser jag, för alla dagar är turdagar för några, otursdagar för andra och helt vanliga dagar för resten... Men är man skrockfull så har ju fredagen den 13:de tendens att vara el bli otursdag.

Jag kan svara först senare idag el ikväll vad den är för mig. Det beror helt på hur min värk är och blir, om tabletterna hjälper, om jag kan göra det jag vill.
Jag är inne i en period då det är sjukt jobbigt, har en enormt dryg värk, inget hjälper och den blir bara värre o värre. Jag har enormt ont i huvudet, nacke och ner som ett v på ryggen, armarna domnar och händernas styrka slutar fungera. Som om inte det vore nog så kan jag sova utan att bli utvillad ett dugg... För många så är just denna tröttheten det jobbigaste - men jag har haft lite tur där faktiskt... har bara den tröttheten periodvis Men naturligvis så är den sjukt jobbig när den väl infinner sig.

Att komma in i dessa skov när fibron verkligen visar alla sina sämsta sidor är riktigt jobbigt. Inte bara detta att man har så jä-a ont alltid och hela tiden och att man är trött utan det tar rent psykiskt med på en. Man känner sig totalt värdelös, man tappar tron på sig själv och trycker i sig alldeles för mycket värktabletter.
Att man tappar tron på sig själv och känner sig totalt värdelös gör ju inte att värken blir bättre utan den klamrar sig fast med ett ännu hårdare tag i en kropp och sen är man inne i denna överjävliga cirkel... det är lika svårt varje gång att hitta vägen ut. Jag vet att den finns - frågan är bara var....

Det som med är drygt, men inte helt ovanligt är detta att man ifrågasätter sin omgivning hur de står ut med en, man KAN ha en tendens att lägga över sin egen värdelöskänsla på sin partner, Jag menar att istället för inse att det är min värk som får mig att känna mig värdelös och det är mina tankar och känslor så kan man ha en tendens att inom sig lägga det på sin partner - att han eller hon tycker så om en själv, Viket i sin tur skapar osäker och misstro i ens relation...

Det är viktigt att ens omgivning faktiskt förstår att psyket går upp och ner i takt med värk och annat skit som fibron har i sitt sköte... Jag förstår att det kan vara svårt att förstå för andra, man förstår det knappt själv ju, men någonstans måste man ändå försöka förklara. Sen bör man själv försökta tänka på vad man säger, gör och anklagar andra för - för att bara för att man mår skit och har ont så får man inte betee sig hur som helst. Har tyvärr sett och hört alldeles för många som tror att de får lov att säga vad som bara för de mår skit o sen ska andra bara förstå... Jag tycker det är viktigare att försöka få dem att förstå innan och sen att man kanske hittar ett annat sätt att avreagera sig. För när man mår som sämst så är det bra om man kan avreagera sig på något sätt.

Så jag tror inte att fredagen den 13:de är en specifik otursdag, eller tur dag... jag tror det är en vanlig dag då många kanske reflekterar mer över vilket datum det är då det är ett skrockdatum :)

Jag önskar alla en underbar helg <3 <3 <3 Ljus o Kärlek till er <3 <3 <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag läste precis ett inlägg om att depression inte har något ansikte. Jag kan inte hålla med mer. Det är skrämmande hur många som tror att där står depremerad tryckt i pannan på dem som lider av det.

Jag såg ett inlägg med en länk på FB - http://www.newsner.com/familj/9-bilder-som-bevisar-att-depression-inte-har-nagot-ansikte/amp - där ser man tydligt hur bra personer kan dölja sin nedstämdhet.

Jag (som skrivit tidigare) lider av fibromyalgi, det är en sjukdom som får en att må riktigt dåligt där man ganska ofta hamnar i depressioner. Vissa perioder mår man bara kraftfullt dåligt men andra perioder funderar jag på hur jag säkrast ska kunna ta mitt liv. Men där är ingen i min omgivning som vet när. Jag får ofta höra när jag mår som sämt att jag ser pigg och glad ut, att jag verkar ha mindre värk och att de är glada för min skull att jag verkar bättre.
Mitt svar är alltid - smink gör mirakel... Ändå är det ingen som vet eller tror hur mina tankar går och är.

Det är svårt att få någon som aldrig tänkt i dessa banor att förstå hur man tänker, det är svårt att förklara då det är en känsla inom. Oftast är det en känsla som man inte försvinner hur och vad omgivningen än säger och gör. För min del är det en känsla om att jag inte är tillräcklig, att jag är mer en belastning än en tillgång för omvärlden, uppgivenhet att inte kunna leva mitt liv så som jag vill, inte kunna utföra allt jag älskar att alltid vara begränsad, att behöva hjälp för klara mångt och mycket i livet - annars får jag betala i smärta.
Jag vet att där finns många som lider av depression som inte har någon fysisk sjukdom - men JAG tror att tankarna och känslorna ändå är ganska lika - att man känner sig färdig med detta jordeliv på något sätt.

Det är inget någon annan runt om kan förändra då det är en känsla inom en - det är en känsla som man själv på något sätt skapat, det handlar nästan alltid om tankar och känslor och KRAV man själv har om sig själv - spelar ingen roll vad omgivingen säger, tycker och tänker.

Känslan av att ofta få höra att alla tror att man mår bättre än man gör blir också en belastning, jag kan få dåligt samvete på något sätt - vet inte riktigt hur jag ska förklara det - men på något sätt av att jag ljuger, jag ljuger ju om vem jag är, hur jag mår och vad jag känner.

När jag mår som bäst då skäms jag inför mig själv av att jag kan önska livet ur mig själv periodvis - detta för jag har ett kanon liv på ett sätt. Jag har inget direkt att klaga på, jag har 2 barn som jag är sjukt stolt över, de är starka och enormt vackra individer både på ut och insida, jag har en underbar man vid min sida, underbara vänner, hyfsat stort socialt nätverk, jag har ett jobb jag älskar där jag i princip kan göra vad och hur jag vill, där jag ofta får positiv kritik om att jag är bra på det jag gör, jag har ett underbar hus fullt med mysiga katter samt att min ekonomi går ihop även om det är riktigt tufft ibland.
Men ändå så får jag dessa mörka tankar och känslor periodvis - ändå så tar de över mitt liv lite då och då... utan att någon i min omgivning märker något.

Jag har provat de flesta antidep som finns på marknaden - känns iaf så... då jag provat enormt många. Tyvärr så tycker jag inte något av dem fungerar fullt ut... iaf inte på mig som kommer in i depressioner periodvis. Vissa perioder känner jag inte av det alls - och då vägrar jag ta några tabletter - trycker i mig tillräckligt anser jag.

Det jag tycker att sjukvården gör fel idag är att de är alldeles för generösa med att skriva ut tabletter UTAN att ge personen möjlighet att prata med rätt person. När och OM de hittar någon de kan prata med så är där max antal gånger, sen ska man klara sig själv.... vilket många faktiskt inte gör.

ALLA behöver ventilera vardagen med någon, alla på olika sätt - men att alla behöver prata med någon som lyssnar på rätt sätt är jag helt säker på - att känna att någon tror på dem och på något sätt förstår. Inte höra att jag tycker inte att du ser speciellt depremerad ut, eller jag hade aldrig orkat leva så som du gör... Det är nog en av de värsta kommentarerna jag fått av en psykolog... bra att säga så till någon som bara vill ta livet av sig... eller?!?!?!

Något alla skulle lära sig är att lyssna på rätt sätt när någon annan pratar och vara närvarande, även när det är ämnen de kanske inte tycker är så intressanta eller när de inte alls håller med. Att inte alltid börja dra liknelser om sig själv eller sina egna erfarenheter. Det kan man absolut göra vid rätt tillfälle - men ibland måste man vara tyst med sånna saker. Ibland kan det till och med vara bäst att bara hålla med så den som pratar får känna sig hörd och trodd... För JAG TROR att när man verkligen lyssnar på någon så kan man höra hur de faktiskt mår - iaf om man känner personen... Tyvärr så tar man sig inte alltid den tiden i dagens stressiga samhälle....

Men våga vara ärlig, våga berätta att du är eller blir periodvis depremerad så KANSKE du hittar någon som du kan prata med och bli av de de absolut värsta tankar och ångesten du upplever... Det är bara DU som kan jobba bort den - men steg ett är att VÅGA erkänna.... Jag VET att det är det absolut svåraste då jag tror att de flesta som hamnar så djupt i detta är enormt driftiga människor som har sjukt höga krav på sig själv, där vissa krav kommer ifrån andra på ett eller annat sätt...

Men hur svårt jag än tror att det är så tror jag att om alla börjar våga prata om detta så blir det inte så felaktig stämpel på det.... för tyvärr så tror många att depremerade personer blir det bara för få uppmärksamhet.... Inse att man känner aldrig någon annan till 100%, man känner bara det den personen valt att visa/berätta för dig....

Glöm aldrig du är bra som du är - det är inte fel att inte orka altid - det är inte fel att misslyckas, det är så du lär dig att bli bättre <3 <3 <3

LJUS O KÄRLEK till er ALLA


Likes

Comments

​Jag önskar att jag hade mer ork och mer kraft så jag kunde höra av mig till mina fina vänner, men hur gärna jag än vill så finns inte orken där alltid. 

Jag vet att många tänker att det handlar om att prioritera... men när tiden inte räcker till så är det svårt att prioritera. Alla säger att man alltid måste tänka på sig själv och bara göra sånt man mår bra utav - men det är inte alltid så lätt... 

Därför tänkte jag att jag skulle göra ett allmänt inlägg där jag förklarar mig lite, så jag inte får höra mer skit om att jag aldrig hör av mig, eller att jag är sur på någon eller annat som inte stämmer. De som nu tycker och tänker så kan ju ha modet och säga det direkt till mig istället för gå bakom ryggen.... men men... 

Jag är arbetsnarkoman - vilket innebär att enormt mycket av min kraft går till att jag ska klara av att sköta mitt jobb Detta är för att jag ska må så bra jag kan rent psykiskt - även om jag vet att där är många som inte förstår det el tycker att det är rätt.. så fungerar jag så. 

Dessvärre blir min familj lite lidande av det då jag inte alltid har så mycket ork för dem - men samtidigt så klarar de sig själv idag. Under mina barns uppväxt så fick de ta en hel del ansvar i hemmet för jag inte orkade, då kunde jag må dåligt av det o få samvetskval - men samtidigt så idag så ser jag att det har lärt dem super mycket - vilket gör att mitt samveta känns bättre. 

Min familj betyder allt för mig - då syftar jag inte på blodsbandsfamiljen, utan dem som står mig nära - dem finns jag för 24/7 - men tyvärr orkar jag inte alltid vara så duktig på att höra av mig. 
Jag tror eller utgår mycket från att alla som vet att jag verkligen bryr mig om dem, vet att de kan ringa mig 24/7 så ställer jag upp. Samtidigt som jag i nästa andetag vet att ALLA relationer måste vårdas. Pratar man aldrig eller om det bara är den ena som hör av sig så blir det en snevriden relation, o jag förstår då att det är kanske inte lika säkert att de faktiskt vet att jag alltid finns där för dem. 

Men som mitt liv ser ut idag så har jag knappt någon ork. Jag jobbar mina 6 tim / dag + övertid som jag försöker plocka ut när där finns möjlighet o för att min hälsa inte riktigt klarar av att jag jobbar 7-8 tim / dag... så där MÅSTE jag minska arbetstiden för att jag ska kunna sköta mitt jobb. Sen (även om det inte syns här hemma) så är jag ganska pedantisk. Jag har fått lära mig under mina år tillsammans med fibron att det inte springer ifrån mig o att jag måste ta det bit vis o att jag får prioritera vad som ger mig mest - städa, umgås m familj o vänner eller ligga pall som ett kolli i sängen/soffan o inte kunna göra ett j-a dugg.... 

Det blir lätt det sist nämnda om jag skulle ha mitt hem så som jag vill ha det, om jag hade haft en tät relation med min familj samt skött mitt jobb - då oavsett om jag jobbat 6 el 10 tim.... men jag har insett att min kropp vill inte som jag, den vill inte fungera så jag kan hålla mitt hem som jag vill, finnas för mina vänner alltid, sköta mitt jobb samtidigt som jag håller på med min Dobelieve sida. 

 

Likes

Comments

Detta med att leva med fibromyalgi är ett rent helvete periodvis. Just nu är jag inne i en period som är överjävlig. Det är inte så att jag ofta gnäller eller berättar hur jag mår, men ibland blir det bara för mycket även för mig. Därför kände jag att jag får skriva av mig lite så jag får skiten ur mig... (min uppgivenhet syftar jag då på).

För några månader sen fick jag veta att min sköldkörtel inte fungerar som den ska, så jag fick Levaxin. Det hjälpte ett tag, märkte bland annat att jag tappade lite i vikt och att mina naglar och mitt hår började växa igen. Tyvärr tog det inte lång tid förrän jag mådde sämre igen - värken blev värre, tröttheten var sjukligt jobbig samt att jag blev hes igen. Som om inte det var tillräckligt så bröt jag alla mina långa fina naglar, håret är en enda buske uppe på huvudet och vikten går rakt upp oavsett vad jag äter och dricker....
Alla som känner mig och pratar med mig regelbundet vet om att jag blir hes enormt ofta. Jag har kollat upp detta flera gånger och även varit hos logoped - men inget har hjälpt. Men när jag började med Levaxinet så försvann min heshet en kort period.

När jag mitt i allt detta var på min årliga hjärtkontroll (inte ens mitt hjärta fungerar som det ska) så sa min hjärtläkare där att om jag har underproduktion av sköldkörteln så kundet min heshet komma därifrån. Han rådde mig att kontakta min allmän läkare för be henne ta nya prover på sköldkörteln.

(Jag har ju bara världen bästa läkare - en lyhörd och mänsklig läkare som verkligen bryr sig om sina patienter - hon finns på Citykliniken - bara en parentes :) )
Min läkare hade naturligtvis semester - med tanke på min sjukdomshistorik så valde jag att avvakta tills hon kom tillbaka 1/8 - 17 o kontakta henne då istället. Kände att jag orkar inte dra allt skit med mig med någon ny.

Sagt och gjort - det blev den 1/8 och min röst var sämre den dagen, så man hörde inte många ljud ifrån mig. För även när jag är hes så går rösten upp och ner. Så istället för att försöka nå henne via telefon så mailade jag henne. Hon svarade ganska omgående att hon lämnat in så jag bara kunde komma dit och ta nytt prov på sköldkörteln. Så får vi se om det är den som felar.
OM det inte är sköldkörteln så kommer hon skicka mig till öronläkare. Ja ni läste rätt ÖRONLÄKAREN... allt annat har man kontrollerat ang min röst - men inte mina öron. Ja jag vet att allt hängre ihop - men kunde inte drömma om att man kunde hitta felet i mina öron...

Det enda jag undrar över är varför alla mina naglar trasar sig, mitt hår blir bara tunnare och tunnare - tappar sjukt mycket hår varje dag samt att jag bara går upp i vikt. Jag lever inte annorlunda idag än vad jag gjorde tidigare - så det har inte med något sånt att göra.

Jag ska och ta nya prover imorgon och jag tror själv att det har med sköldkörteln att göra - men jag är inte säker. Men jag är livrädd att den ska strula titt som tätt med mig så jag mår ännu sämre än "bara" fibromyalgin.

Detta väder vi haft dessa sommarmånader gör definitivt inte att min värk är bättre. Så just nu är jag så less på att inte orka och klara allt jag vill. De dagar jag jobbar däckar jag i soffan med en gigantisk värk i hela kroppen + en j-a huvudvärk. Är så less på att inte orka att åka runt att träffa vänner. Jag kan inte begära att andra alltid ska komma hit, vilket de inte gör ändå... men det händer tyvärr att när någon väl vill komma att jag får säga nej på grund utav att jag inte orkar ha folk här - att jag inte orkar ha kläder på mig för det gör ont - att jag inte orkar sitta upp i soffan för det gör ont och sen att jag inte har någon röst alltid gör ju inte saken bättre.
Nu har jag en längre period haft enormt ont under mina fötter, det gör att det är grymt jobbigt att gå. Jag som skulle vilja ut i skogen och plocka bär och svamp mm... men det kan jag hälsa hem med... är tacksam att jag klarar av den vardagliga handeln...

Jag vet att jag måste tvinga mig ut ibland för att se andra väggar än dem som håller uppe vårt hus - men 9 av 10 ggr jag tar mig utanför huset är med ett STORT tvång av mig själv. För jag hade helst bara grävt ner mig till man uppfann något som kunde underlätta denna jävla värk. Det gör ju inte saken bättre att sköldkörtelns symptom är likvärdiga med fibro symptomen... så jag vet ju inte vart ifrån det kommer...

Nä nu har jag gnällt färdigt - hoppas jag snart mår bättre och får mer ork att hitta på roliga saker samt fixa min hemsida och börja med regelbunda sittningar igen <3

Gå gärna in på min sida Våga Må Bra

Ljus och Kärlek till alla.

Likes

Comments

Ibland funderar man mer än vanligt - eller kanske reflekterar över sina funderingar på ett annorlunda sätt. Just nu är jag inne i en sådan period. Beror säkert på att jag mår skit så jag ligger ofta pall och klarar inte göra så mycket pga värken.

Jag funderar ofta över varför andra ofta pratar om andra och har så starka åsikter om hur andra människor lever sina liv. Kanske borde lägga den energin på att leva sitt eget liv istället.
Jag vet att även jag kan ha åsikter om andra människor och deras beteende - det tror jag alla kan ha vid olika tillfällen, framför allt om deras beteende "drabbar" mig på något sätt, eller om de klagar över sin egen situation utan att försöka förändra den. Det har en tendens att sprida negativ energi då.

Alla har rätt att leva sina liv som de vill, men då ska man inte alltid klaga över hur man har det OM man inte försöker göra någon förändring. Jag vet att vissa saker är inte så lätt att förändra - men då kanske man ska lära sig att acceptera dem. Tänker mycket där på sjukdomar, det är något som kan påverka både sitt eget och dem i ens omgivnings liv enormt mycket. Dessvärre är det inte alltid man kan göra så mycket åt det när och om man väl drabbas - mer än faktiskt acceptera faktum och försöka anpassa sitt liv så gott det går.

Alla dessa kommentarer, åsikter och reaktioner många har om andra är oftast ganska onödiga. Vilken rätt har de att prata om någon annan och indirekt påstå att deras sätt att se på saker är rätt? Jag tror inte att alla dem som pratar om andra vet till 100% om hur den de pratar om egentligen har det, vad det är som gör el driver den personen att agera på sättet den gör.

Ens agerande påverkas av ens bakgrund, uppväxt, erfarenheter och nuvarande situation. Alla agerar olika baserat på det, många gånger vet man inte hur man själv skulle agera i alla situtaioner - man tror man vet - men vet inte säkert förrän man varit i en liknande sits. Trots man varit i en liknande sits kan man agera olika från gång till gång baserat på ens dagliga mående.

Alla lever sina liv på olika sätt, det ena sättet är inte bättre än det andra - trots detta så är det inte helt ovanligt om de dömer varandras livsstil. Mår man dåligt, då bör man titta på sitt sätt att leva och göra de korrigeringar som behövs för att må bättre. Det kan handla alltifrån ekonomi, träning , rätt kost, hitta en hobby eller välja bort ett visst umgänge. Men det som får dig att må bra behöver inte vara rätt för någon annan - det kan till och med få någon annan att må dåligt. Därför så tror jag det är fel att döma andra om hur de lever sina liv, deras beteende eller deras sätt så länge det inte påverkar dig - så länge de själv mår bra. Mår de inte bra kan man bara hoppas att de gör de förändringar i sina liv de behöver för att må bra - gör de inte det så får de på något sätt skylla sig själv och stå för de konsekvenser där kan bli utav det. .

Det ä inget fel att ge goda råd när och någon ber om det. Man kan även göra det när man märker eller någon berättar att de mår dåligt - att de kanske ska förändra några saker i sina liv - för att hitta vägen till att må bra igen. Men jag tror man ska tänka på är att det som får dig att må bra behöver inte få någon annan att må bra! Vilket innebär att om de inte följer dina råd ska du inte döma dem för att de inte följer dem. För återigen - det som får dig att må bra är inte alltid rätt sätt för andra oavsett vad det är och handlar om.
Det är inte alltid man känner en annan människa så bra som man tror bara för det är ens bästa vän, ens barn eller någon annan familjemedlem - deras uppväxt, upplevelser, bakgrund och erfarenheter formar dem till deras sätt att leva sina liv.

Jag är själv en person som har super svårt att lita på andra, jag har utvalda delar av mitt liv jag delar med mig, men enormt mycket jag håller för mig själv - och oftast är det de saker som påverkar mina val i mitt liv. Det gör att mina val är kanske inte något andra förstår - men jag försöker leva mitt liv så jag känner att jag kan överleva och må så bra jag kan i olika situationer- vilket inte alltid är så lätt med fibro.

Bara drygt och tråkigt att folk dömer utan att veta oavsett om det gäller mig eller andra... .

Ljus & Kärlek

Likes

Comments

Om en månad är det alla hjärtans dag :) Det är då man ska vara extra kärleksfull till allt och alla runt om sig, men framförallt till sin partner.

Hmm... tycker man alltid ska vara det om jag ska vara ärlig, tycker det är en dag som endast affärer/restauranger tjänar pengar på... Men så länge människor faller för det och inte känner sig lurade så är det en positiv sak - eller?!?!?

Jag är så less på att där alltid ska vara skitsnack, misstro och avensjuka... Det är väl bättre om man respekterar varandra oavset vad man tycker om varandra, man behöver inte vara otrevlig. Min drömvärld är att man behandlar andra så som man själv vill bli behandlad. Jag är medveten om att man inte klickar med alla människor - men det är ingen anledning till att vara otrevlig eller taskig.

Jag är långt ifrån perfekt, jag gör misstag, uttrycker mig på ett sätt som andra missförstår, säger fel saker eller visar en attityd som jag inte menar. Men jag kämpar ofta med att vara den jag är - accepteras inte det så behöver man inte befinna sig i mitt liv. Jag försöker vara trevlig mot alla jag möter, oavsett vad jag tycker och tänker om personen i fråga - har jag ett problem med personen så försöker jag lösa det OM jag tror att det kan leda någonstans. Ibland är jag jätte snackig ibland är jag tyst och endast iaktar... men det man berättar för mig stannar hos mig - det är något jag håller hårt på - även om jag vet att där är många som tror annat.. Jag säger nästan alltid vad jag tycker och tänker på ett milt sätt - vilket kan misstolkas då - men tyvärr är det nog inget jag kan ändra på.
Men jag är med trött på att oavsett var man befinner sig så får man höra skit om andra - ta det direkt med dem eller "gör slut med dem". Ibland så är det en person man inte kan göra slut med - det är kanske en arbetskamrat, en familjemedlem eller sin partners bästa vän el sin parterns bästa väns partner... då kan det vara svårt att undvika dem till 100% - men då kan man försöka vara trevlig mot dem när man väl träffas.
Jag har ett ganska häftigt temprament vilket gör att när jag diskuterar så tror många att jag är arg eller irriterad men så är sällan fallet - för när jag är arg så blir jag ofta tyst och går därifrån.. men är jag irriterad då brukar jag berätta det - även om jag vet att inte alla tror det... Men där är med en sak - många tror sig känna alla i deras omgivning o veta precis hur de reagerar i olika situationer - men jag tror inte det tyvärr. Jag tror att de flesta reagerar olika på samma sak beroende på vem som är runt dem och var de är....

Hur jag är i olika situationer beror mycket på hur jag mår med, har jag enormt ont så tror de flesta jag möte att jag är sur eller irriterad - men så är sällan fallet. Visst kan jag vara irriterad över att alltid ha ont - men det har jag nästan lärt mig acceptera...

Så försöka att inte vara så dömmande när ni möter människor, försök behandla andra så som ni själv vill bli behandlade. Frågar någon ni inte är super förtjusta i - så svara dem något kort - du behöver inte berätta hur mycket osm helst för dem - men man svarar iaf... tycker iaf jag... om inte annat för att minimera sura miner och missförstånd.

Lev livet med att det är alla hjärtans dag alltid - var alltid vänlig mot dem runt dig - ge dem du möter ett leende istället för en sur blick och framför allt - respektera andra levande varelser oavsett om det är människor, djur eller natur!

Ljus o Kärlek till er alla <3

Likes

Comments

Jag vill börja med att önska alla en riktigt God Fortsättning.

Jag önskar alla ett riktigt mysigt 2017, med lite av allt som innehåll. Jag tror inte att allt ska vara super trevligt, för då uppskattar man inte det trevliga till slut - utan jag tror att man ska ha lite motgångar ibland - dock ska de inte ta över. Dock tror jag att många motgångar inte behöver vara så motiga om man ser allt som en lärdom, och försöker se det braiga i det negativa. Jag tror ju själv att inget ont utan att det har något gott med sig - dessvärre ser man nog inte det positiva direkt - kan ta ganska lång tid innan. Ibland tror jag man ska försöka se det ur andras perspektiv och andra synvinklar innan man kan se något positivt med något som är tuffigt och ibland till och med gör ont. Att försöka se det positvia är svårt många gånger - men om man vänder och vrider på händelsen så kanske man kan hitta det, om inte för sig själv så för någon annan.

Jag har börjat året med en fruktansvärd värk - har så ont - trots tabletter - att tårarna rinner... så tro mig när jag säger att det är enormt svårt att hitta det postiva med det... men jag kämpar tappert med att försöka. Bara försöken gör att jag blir lite mer positiv - även om tårarna rinner. Men det är tyvärr så att leva med fibromyalti. Det innbär mycket värk på olika ställen i kroppen, gigantisk trötthet och massa annat skit - men man lever. Det handlar mycket om att försöka lära sig vad man kan och inte kan göra och när man kan göra det... vilket kan ta många år innan man förstår sig på sig själv.
Jag fick diagnosen år 2000 - först idag kan jag säga att jag förstått att allt planerat stressar mig - oavsett om det är trevliga, roliga och mysiga saker - så planerar jag in för mycket så blir det en stress som sen i sin tur triggar igång mer värk. Så man bör försöka lära sig att leva mer för dagen.

Jag tror man även ska försöka ta alla goda råd med en nypa salt... för nästan varje vecka får man ett gott råd av någon i sin umgänges krets - det är i ren välmenining - men det blir ändå drygt att där är så många som tror att där finns något man kan göra för att det ska bli bättre.
Sen jag fick diagnosen så har jag provat sjukt många saker - till slut sa läkarna till mig att jag inte fick prova mer. Detta för att varje gång det inte fungerade så som det gjorde på alla andra så blev det ett bakslag, man blev deppig och det i sin tur triggade igång mer värk.
Fibro är något som är enormt individuellt och visar sig på massa olika sätt - och där finns en uppsjö av olika kringsjukdomar man kan få vilket gör att det visar sig på olika sätt och människor upplever det på olika sätt.
Jag har dessutom problem med att jag inte svarar på mediciner som andra gör - kommer inte ihåg vad det heter - men det innebär att jag inte kan ta vilka tabletter som helst - när jag svarar på det lite så behöver jag ofta komma upp i gigantiska doser för att jag ska reagera - därför håller jag mig till det som fungerar för mig idag - men det är inte samma sak som att det är bäst - dock bäst för mig.

Det som hjälper min fibro bäst är att stressa ner - och nä jag har inte lärt mig det än - men jag kämpar varje dag med att försöka att inte stressa upp mig. Jag har hittat ett jobb en chef som försöker förstå mig och accepterar att jag inte kan ha fasta tider, som litar på att jag jobbar mina timmar varje månad och som tjatar på mig att inte jobba för mycket - vilket jag tyvärr inte lyssnar på. Men detta är min sista chans att få fortsätta jobba - och nu har jag varit där i 3 år - men tyvärr inte hållt i mina timmar så nu är fibron värre än någosin igen - vilket gör att jag MÅSTE försöka ännu hårdare med att bara jobba mina timmar. Det kommer ta mycket kraft att lyckas - men jag har bestämt mig. Jag ska klara det, jag kan och jag måste - jag ska bara förstå att jag faktiskt är lika bra person oavsett hur mycket / litet jag jobbar...

Trots jag inte tror på nyårslöften så har jag avgett ett... började dock med det någon månad innan nyår - men iaf....
Det är att försöka att inte stressa upp mig för det minsta lilla, hålla mina arbetstider och omge mig med personer som förstår och accepterar mig så som jag är. Sen försöka bli bättre på att själv höra av mig till dem jag vill ha i mitt liv... så de vet att de finns i mina tankar... även om det "bara" blir via fb chatt, sms eller på något annat sätt skriftligt....

Nä nu ska jag in i duschen - ska iväg och träffa mysiga vänner ikväll <3

Ljus o Kärlek till er alla som orkat läsa - ska försöka bli lite bättre på att skriva av mig här....




Likes

Comments

Detta med att skriva blogg regelbundet är uppenbarligen inte jag... Jag vill mer än jag orkar och hinner med. Men nu tänkte jag skriva lite om resan och vad o hur jag upplevde saker och vad jag kom att tänka på :)

Vi hade aldrig varit på en kryssning förut och ville göra något ingen av oss hade gjort - vi har ju dock varit tillsammans i över 7 år och inte varit iväg på någon semester bara han och jag tidigare... Vi har varit iväg med mina barn vid ett tillfälle i 4 dygn.. men det var allt.

Att hitta rätt kryssning var inte så lätt, men vi valde en kryssning som skulle ge oss fint väder när vi var iväg nu i november.. Så det blev en kryssning i västra karibien m Royal Carribean - Allure of the seas.

Vi bokade flyg från Kastrup till Londons flygplats och därefter till Fort Lauderdales flygplats. Det var meningen att vi skulle få en paus i London - men icke.. planet från Kastrup blev mer än 1 tim försenat så vi fick springa igenom hela flygplatsen i London - hade 30 min på oss att ta oss igenom säkerhetskontroller och hitta rätt - det var inte en liten flygplats... Så när vi väl kom ombord på planet så klappade alla - lite smått pinsamt. Som tur är var det inte bara jag o Palle :)

Det är en resa som inte går att beskrivas med ord - den måste upplevas. Jag lade in ett fåtal bilder ifrån resan.
Vi startade med 2 dygn i Fort Lauderdale. Där hyrde vi en bil Mustang 2016 cab... Palle blev super nöjd :) Jag brydde mig inte om vad det blev för bil - bara det blev en cab :)
Vi körde till Miccosukkee indianerna och tittade, måste erkänna blev en liten besvikelse då där inte var så många indianer - men där var en jätte intressant show om alligatorer, som slutade med att jag höll en liten bebis alligator - jätte sööt och enormt len.

Efter 2 dygn i Fort Lauderdale klev vi ombord på Allure of the seas - shit vilken båt....
Vikt 100 000 ton - 362 m lång - 47 m bred....Den tog 6000 gäster och över 2300 i besättning.
Vi hade mellan 25-30 grader hela veckan, vissa ställen var där enormt hög fuktighet - men annars fläktade ganska bra så man upplevde inte värmen som jobbig. Mat och dryck var jätte gott och fint - 6 av 5 stjärnor, rent och snyggt överallt och kanon fin service på 99% av alla barer o restaruranger. En resa som alla borde unna sig!

Det var även en resa utan internet, utan facebook och utan massa skvaller :) Det gjorde att man hade en del tid att fundera över vissa saker - ex hur stor del datorn tar av ens liv. Det är en sak att man använder datorn för att kunna utföra sitt jobb, men all fritid man lägger på olika sidor, olika spel och annat man gör på datorn... Helt sjukt när man tänker efter... Det som med är skrämmande är hur mycket energi det tar ifrån en - allt man läser på ex facebook - som egentligen bara är skrivna texter - precis som denna - men ingen vet om det är sant eller påhittat, ingen vet något om personen bakom texten... vilket är ganska skrämmande... Så därför tror jag att jag ska försöka minimera min tid på alla dessa sociala sajter och göra något mer intressant med mitt liv istället. Som spara till nästa kryssning!

Önskar alla en underbar 1:a advent imorgon!

Ljus o Kärlek till er <3 <3 <3


Likes

Comments

​Något som många ofta glömmer är att ett sagt ord är ett sagt ord - det går inte att radera... Det är dock lite sanning med modifikation... för är det postiva ord så glöms det lätt - men är det negativa ord - då sätter det sig på ett sätt som aldrig försvinner. Får man då höra det ofta - så tror man på det till slut. 

Ett ord kan förstöra mycket mer än man tror, därför ska man tänka efter nog på hur man förmedlar ett ord. När det väl kommit i rullning så går det inte att ta tillbaka, väljer man i en sån situation att berätta det för andra människor så är skadan ännu större... 

Jag anser att varje människa har rätt till sina val, sina åsikter och sitt sätt att agera - men man får också stå för konsekvenserna utav det. 

Något jag märker enormt ofta är att människor skapar sig egna historier utan grund, många gånger grundade på tidigare erfarenheter, rädslor och andra saker - dessvärre inte baserat på sanningen - framförallt inte när de är arga, ledsna, besvikna eller förbannade - då dras alla människor över en kant... vilket lätt blir problem. 
Men även i sånna situationer anser jag att man måste stå för det man säger och det man gör - det tråkiga är att jag märker att det är sällan någon som gör det - har alltid undanflykter och bortförklaringar varför de gör på ett visst sätt. 

Jag personligen tar fruktansvärt illa vid mig när och om jag blir felaktigt anklagad - sprids det dessutom vidare till andra som inte vet eller väljer att ta reda på sanningen - då har man skadat något enormt mycket hos mig. Det är något jag har mycket svårt att förlåta... 
Jag vet att jag själv kan säga mycket konstigheter när jag är arg, ledsen, besviken och förbannad - många gånger säger jag saker bara för att få reaktion - men ibland får jag bara fram det på felaktigt sätt - där det då bevisas för mig att ett sagt ord är ett sagt ord... det är svårt att förklara varför man sa på ett visst sätt - framförallt om mottagaren sårats av det... Men jag har aldrig påstått att jag är perfekt, kommer aldrig att göra det heller...

Att ord kan ha flera betydelser kan även det innebära problem, kan bli missförstånd och andra tråkigheter - men oavsett om vissa ord har flera olika betydelser så är det oftast ändå antingen positiva el negativa betydelser - sällan att ett ord kan betyda både och... rätta mig gärna där - men jag kommer inte på något ord i skrivande stund. 
Men att då sprida negativa ord till människor som inte vet eller ser hela senariot kan skapa större problem orsaka mer skada än tanken är från början - vilket är ytterligare en anledning att tänka på hur man förmedlar ett ord och när.... 

För när ordet är i rullning så är skadan skedd... kanske inte alltid det går att reparera... för ett felaktigt ord kan döda på ett eller annat sätt... 

Ljus o Kärlek till er alla

Likes

Comments

Dettamed att Våga MåBra låterju så lätt... Ändå är det många som inte vågar.
Frågar du dem rakt ut så säger de att de vill må bra, de säger att de gör elvill göra allt som krävs för att må bra - men när man gräver lite djupare såkommer rädslorna fram och det visar sig att de inte vågar.

Det ärprecis som man bygger upp en mur runt sig - inom muren är allt mörkt ochdystert - dock inte om du frågar dem - men när de pratar, kommenterar ellerbesvarar något så ser de ALLTIDproblemen innande ser LÖSNINGARNA - de målar alltid upp de absolut största problemen som KANSKE kan inträffa och övertygar sig om att så blir det....
Det är ett skydd för dem att må dåligt - de har gjort det så länge så de vetinte hur det känns att må bra - vilket innebär att de måste göra förändringaroch det skrämmer dem - alla förändringar skrämmer dem och de har ofta svårt attanpassa sig till förändringarna, tar lång tid för dem att förändra saker - justför att då ruckar man på deras trygghet.... Detta kan då ställa till det fördem då de möter nya människor, inom arbetslivet men framför allt att göra deförändringar man bör göra för att
Våga MåBra.

Ettsätt att göra en bedömning på hur en människa mår är att reflektera över hur detar nyheter, utmaningar eller andra förändringar. Ser de "bara"problem och inte har lösningar på dem utan backar från olika saker baserat påproblemen de målat upp - då innebär det oftast att de mår dåligt, ofta dåligsjälvkänsla. Man kan dock bli lurad över att de har ett bra självförtroende.Det är inte helt ovanligt att personerna är enormt hjälpsamma, har ett storthjärta och lätt blir överkörda och utnyttjade....

Enperson med dålig självkänsla har en tendens att skapa sig ännu större problemgenom att de tröst köper vilket innebär att deras ekonomi går åt h-vete tillslut, puttar bort människor som faktiskt bryr sig genom att alltid varanegativa, svårt att få nya vänner då de alltid misstror människor, tror attensamhet hjälper för då kan de fokusera endast på sig själv - men det de oftastgör där är att inbilla sig ännu mer och målar upp fler bilder som inte stämmeröverens med andras verklighet.
De blir oftast sura och arg när någon påpekar att de är negativa, när någonkommer med tips och idéer över hur de ska må bättre - för de tror ju att de mårbra - de tror inte att där är ngt fel på dem - även om de kan känna sigpsykiskt trötta.... Vilket medbrukar vara ett symptom.

Dettamed att de ofta tröstköper för att de anser att de behöver det är då oftastsaker man absolut inte behöver för att överleva - men de intalar sig själv attde behöver detta för att må bra. Det gör att deras ekonomi bara blir sämre ochsämre... inte helt ovanligt att de kommer in i en period då de verkligen villta tag i sin ekonomi och försöker lösa det - men om de inte löser problemetbakom så lär det inte hjälpa - de är snart tillbaka i samma gamla vanligamönster.
Ett super vanligt drag är att de köper saker som förbättrar deras utseende (iafi deras värld), köper saker som ska pryda deras hem - men de köper inte sakerde behöver som mat och sånt....

De kanha problem att betala alla sina räkningar, får ofta dela upp betalningarna,tjatar alltid om att de inte har råd med saker - men att fixa naglar, nyamöbler, håret (som då oftast måste vara hos frissan), nya kläder, nyaaccessoarer - nu mer är det så vanligt med kroppsprydnader - vilket då mångaanser förbättrar ett utseende och då läggs även enorma summor pengar på detta.

Förmig och många andra är det helt otänkbart att lägga pengar på sitt utseende,sitt hem, sitt uteliv, äta ute om man inte har råd. När man sköter sin ekonomiså betalar sina räkningar, sätterhelst undan lite till oförutsedda utgifter - därefter får man ju försöka handlamat efter det man har kvar. Man kan äta jätte gott och super billigt om man bara är påhittig ochuppfinningsrik - vilket tyvärr de som har dålig självkänsla inte är - då detofta innebär förändringar.
De lånar ofta pengar av nära och kära -
vilket INTE är bra - mendet är svårt för en nära vän/anhörig att neka när de kommer och beskriver sinsituation - som vän/anhörig vill man gärna hjälpa. Men det man gör är att manhjälper till att förvärra dennes situation.

Tyvärrmåste de ner på botten totalt för att inse att de har problem. De behöveroftast professionell hjälp med samtal, och bearbeta saker som är anledningentill att de inte Vågar Må Bra. De behöver hjälp med att se att det är det som är problemet, debehöver hjälp med att bygga upp sin självkänsla igen.

Allavet att ekonomin är ett enormt stressmoment - vilket innebär att när ekonominrasar mår man bara sämre och sämre - för dem som inte mår bra så innebär detofta att de bara köper mer och mer onödiga saker - istället för att ta tag isitt liv - vilket innebär att de rasar mer och mer. Till slut är det uppenbart förmänniskor runt om dem att de faktiskt mår dåligt. De själv upplever att de bettom hjälp flera tillfällen, de har ofta berättat om att de är trötta, att deinte mår bra - men de har skyllt på saker som inte egentligen har med saken attgöra - de säger det på ett sånt negativt sätt och lyssnar inte på ev tips ochråd de får.

Ger duen person som har en offerkofta på sig massatips och råd hur de bör göra för att må bättre, vad de kan tänka på för att måbättre - då blir du jobbig i deras värld och till slut så bryter de kontaktenmed dig.

Föratt man ska kunna hjälpa en person med dålig självkänsla måste de själv viljaha hjälp, de måste själv ha insett att det är där problematiken ligger - ochdet är super svårt att få dem att inse detta - då det åter igen innebärförändringar.

Därfinns många böcker man kan läsa, där finns jätte många sätt att jobba med sigsjälv - men man måste ha insett att man behöver jobba med sitt inre för attkomma någonstans. De behöver oftast hjälp med att sköta sin ekonomi, kan iblandvara bra om någon tar hand om deras pengar under en period så de inte kanförvärra den situationen. De flesta klarar inte av att göra det på egen handutan behöver hjälp utifrån och det är inte helt ovanligt att det är där detrasar igen - då mig veterligen inte finns en instans man kan vända sig till därman får rätt hjälp inom de olika områden....

Debehöver oftast hjälp med att bearbeta sitt förflutna, få fram när och vad detär som gör att offerkoftan är så skön, de behöver oftast hjälp med sin ekonomioch få hjälp med att se lösningar istället för problem. Där måste man få dem attändra sitt tankesätt, utan att förändra deras egna åsikter mm....

Dettaär något som är mycket vanligare än man tror. Jag är helt övertygad om attmånga har flera stycken i sin omgivning där de känner att detta stämmer. Detkan vara små varningstecken som dyker upp... ex de kan inte ha en fungeranderelation med en kärlekspartner el att de bråkar mycket och kritiserar sinpartner alltid, de klagar på sin ekonomi trots de alltid har snygga naglar,snyggt hår och fina möbler i hemmet (finnsdock dem som gömmer sånt de handlar till hemmet från andra då de vet att deinte borde köpt det), de ser alltid problem i allt du berättar, de betalaraldrig sina skulder i tid....

Det ärenormt jobbigt att vara vän/anhörig till en person med offerkofta - för de ärel blir bara mer och mer negativa utan att de själv märker eller ser det...detta gör att man till slut inte orkar hjälpa eller väljer att inte höra vad deklagar på denna gång... För man vill inte bli indragen i deras negativalevnadssätt... Framför allt inte om man själv varit där.

Negativitethar tyvärr en tendens att sprida sig lättare än positivitet har... Det gör attdesto längre det går desto fler människor drar sig undan, ibland får man nyavänner - men då människor som är lika negativa vilket inte är bra för då är ochblir det ännu svårare att bryta sitt mönster..

Destofortare man erkänner för sig själv att man behöver hjälp desto bättre är detdesto lättare är det att förändra - mendet är inte så mycket mankan göra som nära vän/anhörig - för det måste vara personen själv som erkänner,som inser och som tar steget till hjälp.... När man erkänt , insett och verkligenvill ha hjälp - då finns där jätte mycket hjälp man kan få!

VÅGA MÅ BRA - Våga ta steget att TA AV dig OFFERKOFTAN - Våga be om HJÄLP!

<3 Ljus och Kärlek till er alla denna Mysig Alla Hjärtans Dag<3


Likes

Comments