Bild lånad från Pinterest

40 dagar kvar av året, nyårsafton närmar sig! Vad jag upptäcker i mitt dagliga kliniska arbete är att detta medför en stor stress hos flera djurägare vars husdjur är rädda för höga ljud. Hur kan man hjälpa dessa djur och djurägare?

Långsiktigt är det absolut bästa alternativet att lösa problemet med hjälp av beteendeterapi hos exempelvis en hundpsykolog. Det är en process som kräver mycket träning och har du inte börjat med det ännu så handlar det kanske snarare om att försöka lindra besvären (kortvarigt) inför årets nyårsfirande.

Här nedan följer några tips på vad du själv kan göra själv för att underlätta (och förebygga rädsla) för din hund eller katt:

1. Vad som är viktigt är att du själv som djurägare försöker ignorera smällandet och istället försöker sysselsätta hunden/katten med något annat för att den ska komma på andra tankar. Detta kan vara genom lek, tuggben eller liknande.
2. Om hunden eller katten skulle bli rädd så får man aldrig bestraffa den för detta, det gör bara djuret ännu mera rädd då du förstärker känslan av att det är befogat.
3. "Pjoska" inte. Även detta belönar beteendet att vara rädd. Om du som djurägare inte lägger någon vikt vid att det smäller eller vid att djuret visar rädsla kommer hunden eller katten så småningom förstå att det inte är någon fara när du som deras trygghet är helt oberörd.
4. För att underlätta för hunden så är det bra att ta långpromenaden så tidigt som möjligt under den dagen som det förväntas börja smälla. Detta för att undvika att hamna "mitt i det".
5. Var hemma i en miljö där hunden/katten känner sig trygg. Och se till att det är rymningssäkert. Om hunden eller katten skulle bli rädd är det lätt hänt att den försöker fly av ren instinkt.
6. För att minska intryck och ljud är det bra att dra ner rullgardiner och sätta på någon musik, det kan i vissa fall avleda.
Och det viktigaste, lämna den aldrig ensam!

För många individer räcker det tyvärr inte med ovan nämnda åtgärder och då kan man behöva komplettera med något lugnande preparat.
Det finns både receptfria och receptbelagda varianter. Har du inte provat något tidigare kan ett första steg vara ett välja något av de receptfria alternativen då dessa har inga/färre bieffekter. Nackdelen med de receptfria alternativen är att många saknar vetenskapliga studier som styrker att de verkligen fungerar.

Zylkene (receptfritt):
Zylkene är ett kosttillskott som ska hjälpa både hundar och katter att på ett bättre sätt kunna hantera förändringar och obekväma situationer. Fördelen med Zylkene är att det ger en avslappnad känsla utan dåsighet.

Preparatet lämpas både för korttids- och långtidsanvändning. Vid korttidsbruk rekommenderas att ge tabletterna 1-2 dagar innan förväntad stress/rädsla men för vissa individer krävs det 5-7 dagar. Kapseln kan både ges i munnen eller strös på maten vilket underlättar administreringen.


Feliway och Adaptil (receptfritt):

Både feliway (för katt) och Adaptil (för hund) innehåller en motsvarighet av kattens/hundens naturliga feromoner som avges av tiken/katthonan vid födseln som gör att ungen omedvetet upplever en trygghet. Genom detta har produkterna en lugnande effekt som kan minska rädslan vid nyår.
Produkterna finns i lite olika utföranden som exempelvis halsband (för hund), spray samt doftavgivare som monteras i eluttaget i väggen. Fördelen med halsbandet är att det ger en trygghet både inom- och utomhus.

Produkterna börjar verka direkt men doftavgivaren når full effekt efter 24 timmar. Detta gör att det är fördelaktigt att koppla in doftavgivaren innan smällandet förväntas börja. För att hunden/katten ska känna sig trygg under hela perioden då det kan tänkas smälla rekommenderas att använda feromonerna från mitten av december till mitten av januari.


Calmex (receptfritt):

Calmex är kapslar som ges enligt doseringslista 30-60 min före förväntad inverkan. Precis som zylkene kan dessa kapslar antingen sväljas hela eller så kan innehållet strös på maten vilket många gånger kan underlätta administreringen. För förlängd effekt kan en ny giva ges efter 6 timmar.
Enligt egen erfarenhet har detta god effekt på både katter och hundar under nyår.



SIleo (receptbelagt):

Sileo funkar så att det blockerar de nervbanor i hjärnan som påverkar ångest och rädsla från yttre faktorer men utan att ge någon allmänpåverkan eller trötthet. Då sileo kan påverka cirkulationen är det ett receptbelagt preparat som en veterinär måste skriva ut och för det krävs en undersökning. Det är bara godkänt för hund i nuläget.
Administrering sker via munnen och kroppen tar sedan upp medlet via munslemhinnan. Hunden skall inte svälja medlet pga effekten då försvinner. Det innebär att den inte ska läggas i maten och hunden får heller inte äta något inom 15 minuter efter administrering.
Full effekt ges efter ca 30 min vilket medför att det ska ges vid första tecken på oro.

Är du intresserad av att läsa mer om Sileo kan du göra det här.



Det finns även flera receptbelagda preparat som jag inte kommer gå in på här. Hör med din veterinär om det är intresserad av något annat alternativ. Vad som är viktigt att tänka på gällande receptbelagda läkemedel är att dessa har negativa biverkningar som måste vägas mot djurets ångest, lidande och rädsla som den förväntas uppleva.


Kommentera gärna om det är något annat ni vill veta inom ämnet :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vintern är här, hur mysigt?!? Så krispigt och härligt ute.

Nu har jag påbörjat mitt julmys med allt vad det innebär. Köpte hem hyacinter i helgen som numera sprider en härlig doft i hela hemmet. Att det kan dyka upp så många minnen av bara en doft?
Helt klart mina favoritblommor, alla kategorier. Om jag gifter mig vill jag ha hyacinter på bröllopet, om (när) jag dör vill jag ha hyacinter på begravningen och om någon känner för att ge mig en blomma lite spontant så vill jag ha en hyacint. Helst en blå!



Igår (som varje år...) var vi på Tjolöholms julmarknad. Supermysigt, vilken julstämning!
Vi fick inhandlat lite smått och gott inför julen. Förra året köpte vi en krans där som vi var jättenöjda med och vi blev så glada när samma utställare var där även i år. Så fina kransar i alla möjliga olika utföranden och tycker man inte om någon av dom som redan är klara kan man även själv välja vad som ska vara på. Vi gillar mest de klassiska.
Och ynka 150 pix, hur billigt?



Det allra bästa med att köpa varor från en marknad är att de är närproducerade och bestående av enbart rena råvaror (oftast...). Dessa fröknäcken har sitt ursprung i Billdal, där även jag kommer ifrån.
Det slank även med tunnbröd, lite godis såklart och hovsenap, en klassiker på vårt julbord!


Likes

Comments

I fredags gjorde jag det, äntligen! Och jag gjorde det tillsammans med Niklas.
Vi bokade tiden redan i somras. Lång väntetid kan vissa tycka, men värt att vänta på. Den som väntar på något gott.. eller vad säger man?

Och jag var så nervös innan. Inte för hur det skulle kännas, utan för att jag inte visste vad som väntade. Jag var också rädd för att svimma efteråt. Både vid navelpiercing och hål i öronen blev jag väldigt snurrig och illamående efteråt, läskig känsla. Den här gången hade jag laddat upp med både frukt och vatten vid min sida.
Lätt som en plätt va det! Herregud, var jag nervös för detta? Visst det kändes, ordentligt, men det gick att uthärda. Och så värt det! Nu sitter den där, Alfons EKG-kurva. En symbol för min yrkesroll, en symbol för livet, och framförallt Alfons hjärtslag som jag nu kommer bära med mig för resten av livet. Så stolt jag är över mig själv!



Niklas hade två sedan tidigare så för honom var det kanske inte riktigt samma grej, han visste ju vad som väntade. För honom blev det en diabetestatuering på insidan av överarmen. Superfin! Men också sorglig på något sätt.. "I´m greater than my ups and downs" står symbolerna för, vacker!


Likes

Comments

Shoppingturens sötaste inköp


I tisdags efter jobbet åkte jag och två vänner till Gekås i Ullared. Paradiset för en shoppingtokig som mig och dessutom ett ultimat varuhus för det jag var på jakt efter!

Varje år köper jag en klappkalender till Niklas. Enbart för att jag tycker att det är mysigt.
Jag började med det 2013 (tror jag) och sen dess har det stått 24 små påsar på sängkanten varje år i december, det hör liksom till nu!
Men idéerna börjar ta slut, vad köper man till en 27 årig man? Det kan dessutom inte vara vad som helst.. det måste få plats i påsen som är ca 10x10 cm och det får inte kosta mer än ca 30kr/paket.
Några förslag?
Strumpor, deo och lotter han har liksom redan fått..

Som jag längtar till att jag ska börja slå in allt. MYS!

Likes

Comments

Här sitter jag, dunderförkyld, under en filt i soffan och dricker te. Gick hem från jobbet efter lunch då jag inte kände mig bra. Huvudet är sådär jobbigt tungt, det är lock för öronen och näsan är totaltäppt. Blä! Sov på soffan från kl 14-18 med bara ett kort uppvaknande, välbehövligt skulle jag tro...

Idag har vi haft kaniner på besök på jobbet, relativt ovanliga patienter faktiskt.
Trots att det är ett av Sveriges vanligaste husdjur är det ganska sällan som vi får träffa dom på kliniken. Vad det grundar sig i är svårt att svara på, kanske för att många kaniner är oförsäkrade eller att djurägare till de här "exotiska" husdjuren helst vänder sig till kliniker som är lite mer inriktade på djurslaget? vad vet jag...
Våra flesta patienter är hundar och katter vilket också medför att det är dessa djurslag vår personal kan bäst men idag har vi fått träffa små kaninsötnosar som skulle sövas. Varför tänker jag inte gå in på.


Att söva och operera en kanin är en liten utmaning, de har ett hjärta som är oerhört känsligt för stress, deras hud är väldigt skör så rakning, tvätt och kirurgi måste ske med en väldans försiktighet och noggrannhet och de är djur som är extremt känsliga för syrebrist i samband med narkos. De har dessutom en hög metabolism som gör att de kräver väldigt höga doser läkemedel i förhållande till deras storlek.

För att säkerställa en säker vård använder vi snälla narkosmedel och håller noggrann koll på djuren både innan, under och efter operation. Det allra viktigaste är god syretillförsel och värme. Efter narkosen är det väldigt viktigt att de kommer igång och äter. Det är A och O för att de ska ha en möjlighet att kunna återhämta sig bra. Kaniner har en anatomi som kräver att deras tarmsystem arbetar hela tiden vilket också innebär att en kanin ALDRIG ska svältas inför narkos. De behöver sin mat och eftersom kaniner inte kan kräkas medför detta inte någon risk under själva sövningen och operationen.

Så vad ska du som kaninägare tänka på när du lämnar in din kanin för operation?
- Låt kaninen ha mat hela tiden fram till operationen, den ska INTE svältas.

- Skicka med en bur inredd efter kaninens vanliga hemmabur så att den känner igen sig. Detta för att minska stress (som är en risk för narkosen).

- Låt kaninen få med sig något gott att äta, utöver hö (som är deras främsta foder). Skicka med den något "gotte" för att kaninen ska få igång sin aptit efter operationen, exempel kan vara någon god sallad, morötter, banan, äpple, pellets...

Och det här ska du tänka på när du hämtar hem din kanin:
- Se till att du får med dig recept på smärtlindring till kaninen för att undvika att den har ont efteråt som kan leda till att den inte äter

- Håll noga koll på kaninen under de närmaste dagarna, den ska verka pigg, äta och operationssåret ska inte blöda/svullna. Kaninen får inte heller slicka eller gnaga på såret.

- Säkerställ en varm och lugn miljö där kaninen får chans att återhämta sig. Undvik att kaninen utsätts för drag och kyla, åtminstone under samma dag om operationen.

- Se till att kaninen äter!

Bild lånad från Pinterest

Likes

Comments

Hunden sägs vara människans bästa vän och ja, jag kan faktiskt tycka att alla borde ha rätten att få uppleva den kärleken man får av en hund.
Men kärleken är inte självklar, den bygger på tillit och respekt och ska två olika arter, hund och människa, kunna leva tillsammans krävs det att man som människa tar sitt ansvar för att lära sig att förstå hunden och på så sätt kunna tillgodose hundens behov.

Det är alldeles för lätt att skaffa en hund i dagens läge. I mitt arbete möter jag allt som oftast djurägare som fått sin hund i present, köpt en hund för att grannens hund av samma ras är söt, eller det kanske var synd om hunden? alla känner väl till att människan är en vänlig art som vill andra väl? Det klart att den stackars hunden ska få flytta hem till mig.. Men vad är det för en hund? Vad har den här individen för behov? Vad är jag "skyldig" hunden för att den ska få ett bra liv?

Innan vi skaffade vår Alfons, som är vår första gemensamma hund, läste vi på i både böcker och på nätet. Det är dock väldigt svårt att veta vilken fakta som är vettig att gå efter och vilken man inte bör lyssna på. Ceasar Milan ska man exempelvis INTE lyssna på, mer om detta i ett annat inlägg...
Och hur mycket man än läser måste man lära känna sin egen hund och lära sig förstå vad den säger. För några år sedan anmälde vi oss till en kurs som heter "vad säger hunden del 1 och 2", ledd av Ulrika Månsson IMMI-ansluten hundpsykolog på Skövdes hundskola. Och wow!! Vilken kurs, den kan jag verkligen tipsa om! Jag har gått den två gånger..

Ska det vara en rättighet att vara hundägare tycker jag att det också ska vara en SKYLDIGHET att gå på någon form av "vad säger hunden-kurs". Detta skulle göra livet så mycket bättre för många hundar i vårt land.
Och tänk igenom beslutet noga innan det tas. Tänk igenom vilken ras som passar både dig som person och ditt sätt att leva, ta reda på den specifika rasens behov och framförallt, lägg tid på att lära känna din hund! Ös den med kärlek (vilket inte är det samma som godis...) och stärk den med positiva kommentarer. Med tillit och kärlek kommer man långt!


Min bästa vän och stora kärlek <3

Likes

Comments

Igår kväll tittade vi, jag och Niklas, på en dokumentär som heter "leva utan att dö" som sändes på TV 3. Den handlade om diabetes och om att just leva utan att dö, som det faktiskt innebär att leva med sjukdomen.

När Niklas var 14 år blev han väldigt trött, gick ner i vikt och både drack och kissade i stora mängder. Läkarundersökningar visade att han hade drabbats av diabetes typ 1, eller sockersjukan som många felaktigt kallar den. Han är inte allergisk mot socker. Och sjukdomen beror inte heller på att han har ätit för mycket socker.
Diabetes typ 1 är en så kallad kronisk, autoimmun sjukdom som kan drabba alla människor i alla åldrar när som helst och det är ingen som vet varför. Vad som sker är att bukspottkörteln slutar producera insulin, det hormon som kroppens celler behöver för att kunna tillgodo se sig energi (socker). Det här är inget som någonsin kommer läka ut, en diabetiker har diabetes för resten av livet.

Det är en sjukdom som på bara några minuter kan sätta livet på spel. Om inte Niklas har beräknat sin insulindos rätt, eller om han inte får i sig mat i rätt tid, kan han hamna i koma.
Sjukdomen är en ständig följeslagare som den drabbade, och även närstående, måste ta hänsyn till hela tiden, varje dag, resten av livet. Den kräver ständig planering. Jag har alltid ett druvsockerpaket i väskan.

I Sverige insjuknar ca 2 barn dagligen i diabetes typ 1, och trots detta är det väldigt få människor som vet vad sjukdomen är och vad den innebär. Varför vet inte alla vad diabetes är?

Alla borde veta om, eller få lära sig, att en person som beter sig lite luddigt, som verkar lite svag på benen, som pratar lite sluddrigt, eller som bara yttrar sig om att den har lågt blodsocker, sannolikt är en diabetiker som behöver något kolhydratrikt att äta eller dricka då blodsockernivån är för låg. ALLA borde veta att en diabetiker med lågt blodsocker INTE behöver insulin, det kan innebära döden.

Insulin är INGEN medicin mot diabetes. Det är ett hormon som sänker sockernivån i blodet.. kolhydrater höjer.

Det är inte ovanligt att jag vaknar mitt i natten av oro. Det kan räcka med att Niklas vänder sig i sängen på ett sätt som han inte brukar göra, eller om han bara vaknat för att gå på toaletten. Har han lågt socker? Vad har vi hemma som han snabbt kan få i sig att äta/dricka?
Och om jag känner den här oron över en vuxen människa, hur känner sig då alla föräldrar till barn med diabetes?
Vet lärarna i skolan om vad diabetes är och hur detta ska "hanteras"?

Den här dokumentären gav en bra grund till att förstå vad diabetes är och hur omfattande sjukdom det faktiskt är i det här landet. Tack TV3 för att ni belyser ämnet! Och imorgon är det diabetesgalan, den borde alla titta på!


Tack för att du kämpar varje dag <3


https://www.viafree.se/program/dokumentar/leva-utan-att-do <--- Här finns dokumentären att titta på


Likes

Comments

När jag var yngre ville jag bli veterinär. Jag ville jobba med att "hjälpa" sjuka djur och då är man väl veterinär? Eller?

Samma år som jag tog studenten sökte jag till veterinärprogrammet i Norge (det var lättare att komma in där än i Sverige). Bara två månader efter att jag hade slutat gymnasiet fick jag reda på att jag hade kommit in på utbildningen vilket skulle innebära 5,5 år studerande med höga studielån. Detta i samband med skoltrötthet fick mig att fundera och jag tackade nej till min plats på veterinärutbildningen.
Jag började fundera på vad jag egentligen ville bli och arbeta med. Intresset för djuren visste jag fanns där men att läsa medicin? Ne, jag ville arbeta med djuromvårdnad. Året efter sökte jag in till djursjukskötarprogrammet på SLU här i Sverige och kom in. Det skulle passa mig bättre!

Efter 3 års studier på heltid vad jag färdig utbildad och fick min legitimation. En legitimation som utfärdas av Jordbruksverket och som ger mig en kvalitetsstämpel och en skyddad titel, personer utan legitimation får inte kalla sig för djursjukskötare. "Nackdelen" med legitimationen är att den också medför ett eget ansvar där jag själv får stå för mina handlingar på jobbet. Ordinerar veterinären en viss dos läkemedel, som kanske är felaktig, och om jag sedan administrerar detta till patienten kan jag själv åka dit för detta.

Att arbeta som djursjukskötare kan jämföras vid att arbeta som sjuksköterska inom humanvården. För att klargöra det kan man generellt säga att veterinären är läkaren, djursjukskötaren är sjuksköterskan och djurvårdaren är undersköterskan.


Ungefär en gång i veckan får jag frågan "När ska du läsa vidare till veterinär?" av en bekant, icke-bekant eller djurägare på jobbet. Svaret på den frågan är ALDRIG. Det går inte att "läsa vidare" till veterinär.
Att bli veterinär är en helt annan utbildning. Detta innebär också att en veterinär inte kan arbeta som djursjukskötare för vi har en helt annan utbildning än vad dom har. Veterinärer är medicinskt utbildade, djursjukskötare är utbildade inom omvårdnad. Skulle jag vilja bli veterinär får jag söka in till veterinärutbildningen precis som alla andra människor på denna planet och det samma gäller vice versa.

Jag trivs med min yrkesroll och ångrar inte en sekund att jag inte blev veterinär.


Vad gör jag då på jobbet?
Att arbeta som djursjukskötare skiljer sig något från arbetsplats till arbetsplats. Arbetar man på en mindre klinik blir det mer att man gör lite av varje på olika avdelningar och arbetar man istället på ett större djursjukhus är det inte ovanligt att man är inriktad inom ett visst område, exempelvis operation, röntgen eller tänder.

Generellt kan man säga att några av djursjukskötarens arbetsuppgifter är:

- Rehabilitering
- Provtagning
- Medicinering
- Röntgen
-Rådgivning
-Narkos
-Sårvård

Likes

Comments

Hej och välkommen, vad kul att du har hittat hit!

Och välkommen till mig själv! Mitt första blogginlägg...

Jag har så mycket tankar och idéer om vad som ska publiceras på den här bloggen, men vad skriver man i det första inlägget? Jag har ju inte kommit igång än, jag kan inte blogga. Hur gör man? Jag antar att man börjar med någon form av presentation av sig själv, för ni vill väl veta vem jag är?

Jag är en 25 år gammal tjej som arbetar som leg. djursjukskötare. Ursprungligen kommer jag från Göteborg men bor nu i den inte så stora staden Falkenberg i Halland. Här bor jag tillsammans med min sambo Niklas, 27 år, hunden Alfons, 5 år, och katten Kotte, 1 år.
För tillfället arbetar jag heltid på en djurklinik här i Halland. Fritiden ägnar jag till stor del i stallet tillsammans med medryttarhästen Charlie, eller i skogen tillsammans med Alfons och Niklas.

Jag älskar julen och tycker om att shoppa, framförallt inredning, och är även intresserad av kläder och skönhet.


I den här bloggen är tanken att ni ska få lära känna mig som person men också få en del tips och råd gällande djursjukvård, som trots allt är det jag är bäst på.

Vilken försäkring ska jag välja? Vad får jag INTE ge min hund att äta? Vad ska jag göra när katten kissar i soffan? Och vad ska jag tänka på när jag klipper klorna? Det här och mycket mer kommer ni få läsa om här. Vad kul vi ska ha det tillsammans!


Berätta gärna om vem du är och vad du vill läsa om =)


Likes

Comments