View tracker

Det jag nu först ämnar berätta, tilldrog sig inte i någon gård, utan på en kyrkogård, men det kan väl ändå ha sitt intresse.

Jag var en flicka i de första tonåren. Vi hade nyss flyttat till trakten, och jag var på väg till mitt hem, prästgården, som ligger helt nära Trosa kyrkogård. Som varande prästdotter och van vid allt sådant, tycktes mig detta inte något kusligt. Jag var alldeles fri från spökrädsla och hade lika väl kunnat ta en genväg tvärs över, som jag gjort både förr och senare.

Det var nu en mycket vacker afton och så månljust att man kanske kunnat läsa i bok. Kyrkan låg där vit. Man kan från vägen se hela dess långsida. Vägen går litet lägre än kyrkogårdens plan, och när jag gick förbi, gick jag fram till muren och ställde mig där med båda armarna vilande på den. Jag tänkte, att om någon ginge igen här nu, så skulle man allt se honom bra tydligt. Och så gjorde jag något mycket dåraktigt. Jag knäppte mina händer och bad innerligt till Gud, att om det fanns något att se, jag skulle få se det. En kanske ovanlig bön av en liten flicka. Jag kan inte tro annat, än att Gud bönhörde mig.

Ty plötsligt fick jag se en lång skepnad, klädd i hatt och vid mörk kappa (ansiktet kunde jag inte se) komma fram vid bortre gaveln, där sakristian är, samt långsamt och efter vad jag kan minnas ljudlöst skrida av och an utefter kyrkans vägg. Jag kan se honom när jag vill. Jag stod stilla kvar och betraktade honom. Men efter att ha gått så där en två, tre gånger vände han plötsligt in på gången, som leder rakt fram mot det hörn, där jag stod. Steg för steg, närmare, närmare kom han glidande mot mig - och då blev det mig plötsligt för mycket, och jag blev så oerhört förskräckt. Jag har väl aldrig sprungit så snabbt som nu, hem, hem, till de levande människorna…

Nu kanske de skeptiska invända, att det nog var en levande människa som jag såg på kyrkogården - men det tror inte jag. Det föreföll inte så, och när jag sedan hörde efter bland befolkningen, så var det mer än en, som förklarade, att de sett en gengångare där, en manlig figur i hatt och svart kappa. Jag minns, att en person sade till mig:
"Önska inte att få se honom! Det är kusligt."
Jag önskade det aldrig mer heller, och aldrig mera har jag sett honom. De talade om att det var en man, som gjort någonting, så att han inte sedan kunde få någon ro… Jag vet inte. - Jag bara berättar vad jag såg.

Hemma i prästgården vaknade jag flera gånger av att det stod en grå skepnad lutad över mig. Det föreföll att vara en kvinnlig varelse. Men det var omöjligt att se hennes ansikte. Hon brukade ha armarna i kors över bröstet. En gång minns jag, att hon satt på sängkanten. Första gången trodde jag, att det var någon av syskonen, och räckte ut handen för att ta på henne. Sedan förstod jag, att det var någon "från andra sidan" och brydde mig inte mycket därom. Pappa, som visst såg mer än vanligt folk, brukade ju säga, att "om ni får se något sådant, så är det inte farligt. Ni har ju aldrig hört att något sådant gör en illa."

Jag har sedan dess, under årens lopp och på olika platser, upplevat så mycket och sett så pass mycket, som inte tillhör denna materiella värld, att jag inte skulle våga tala om hälften en gång för vanliga människor. De skulle inte förstå. Det finns så mycket mellan himmelochjord, mycket som inte kan förklaras.

Här, där jag nu bor sedan i våras, har jag bara upplevt en händelse, som jag inte kan anse annat än som en glimt från "världen på andra sidan förlåten". - En gammal fru, som dog i februari förra året och som jag inte alls brydde mig om eller haft något vidare att göra med, uppenbarade sig oväntat en morgon i min kammare. Jag blev mycket överraskad, när jag fick se henne komma invandrande, precis som i levande livet… Visste mig inte ha något otalt med henne alls. Men jag tror, att hon kom till mig, emedan det kanske inte var möjligt för henne att meddela sig med någon annan. Det var en sak hon bad mig om - och jag lovade att uträtta det.

Dröm, inbillning, tror kanske andra. För mig var i alla fall löftet heligt, och jag gick att uppfylla det…

Ty vad man lovar skall man ju hålla, antingen man lovar det till en levande eller en som gått bort - en, som lever "på andra sidan".

denna text är gjord av: "Mia Credo".

tidigare publicerad på svenska spökhistorier

Likes

Comments

Mitt barndomshem

skapad av Mikael Eriksson on augusti 1st, 2014 på spökwebben

Det finns vissa saker jag ärvt från min pappa, och att känna andlig närvaro är en av dem. Jag är född och uppvuxen i Skellefteå i Västerbotten i en gammal trävilla från 1917. Ett mycket trivsamt hus, men mina föräldrar flyttade nyss ut, i och med att både jag och min bror lämnat boet för flera år sedan, men under åren som jag bott där, så har jag varit med om så många märkliga (och ibland skrämmande) saker.

Spontant tänker jag på flera saker, men en särskilt två saker har etsat sig fast i mitt minne för alltid. Under min första berättelse, så gick jag i 6:e eller 7:klass. Det var en solig och fin dag, och mina föräldrar hade åkt för att storhandla inför helgen, och frysen hade de lämnat på avfrostning. Först spelade jag lite TV-spel, men tröttnade då det gick riktigt dåligt, så jag stängde av spelet efter kanske en halvtimme, 45-minuter, och satte mig och läste en bok istället.

Efter en liten stund, så hörde jag ett ljud; det lät som att någon kom in i hallen genom ytterdörren. Jag hade inte hört bilen på uppfarten, och den var ändå inte synlig från där jag satt, så jag gick ut i hallen och tänkte att jag kunde i alla fall hjälpa till med att bära kassarna – men hallen var tom och dörren fortfarande låst. Jag tänkte att jag inbillade mig, så jag gick in på mitt rum och plockade upp boken och fortsatte läsa.

En stund senare hörde jag precis samma ljud, och jag gick ut återigen i hallen för att kolla läget; fortfarande tomt. Nu började jag känna mig lite ängslig. Det började kännas obehagligt, men jag gick mot mitt rum igen, och då hörde jag fotsteg, som började MITT i trappan, och som gick neråt (trappan mot övervåningen fanns just i hallen). Sakta neråt, förbi mig och in i köket. Nu började jag höra viskande röster, däribland hörde jag mitt namn nämnas. Stegen promenerade flera varv runt köksbordet och sen blev det knäpptyst i flera sekunder – och sen small det rejält från frysen och det sprutade ut is över hela köksgolvet (och jag hoppade högt). Bara minuter senare körde pappa upp på gården med bilen.

Nästa händelse utspelar sig flera år senare. Jag hade nu hunnit börja på gymnasiet, och hade gått ut årskurs ett på Samhällsprogrammet. Det var alltså högsommar, och mitt rum var numera på övervåningen (en våning pappa varit med om massor med saker, som jag först numera fått ta del av). Jag hade två dörrar in till mitt rum; en mot hallen på övervåningen och en annan dörr som gick in till kontoret, som jag tidigare haft som rum också.

Det var väldigt varmt ute, men av någon anledning hade jag inget fönster öppet, men jag sov gott – tills jag blev väckt. Det var en väldigt(!) tryckt atmosfär i rummet, och yrvaket såg jag mig omkring; det var helt plötsligt mörkare än vad det normalt skulle vara. I Norrland blir det aldrig mörkt om nätterna, särskilt inte i Västerbotten och Norrbotten. Dagsljuset är mer eller mindre konstant sommartid. Men nu var det mörkt, och gardinerna fladdrade trots att fönstren var stängda, och då såg jag det; en mörk skepnad iklädd huva haltandes från dörren där kontoret var. Tunga, släpande, haltande steg – och den gick rakt mot mig, där jag låg i min säng. Jag har alltid varit en religiös kristen människa, så jag sa högt ”gode Gud…!” och tände min nattlampa. I samma sekund lampan tändes så var ALLT som vanligt igen; det var inte kallt, gardinerna fladdrade inte och det blåste inte längre och atmosfären var varm och inbjudande igen. Aldrig någonsin före det har jag känt mig rädd över att vara ensam på en våning i det huset.

Jag måste bara berätta det här innan jag slutar skriva… fram till i november 2013 hade vi en hund som tyvärr gick bort i sjukdom blott sju år gammal. Den hunden har flera gånger blivit skrämd av saker i huset, och ibland rentav rest ragg och morrat nästan aggressivt mot saker som ”inte funnits”. Pappa gav honom vatten en morgon, och han började då dricka som vanligt – men sen tjöt han till och sprang ut ur köket för att sedan vända sig om igen och gjorde just det; reste ragg, blottade tänder och morrade mot något i köket som inte var synligt. Den här hunden har aldrig ens gjort något sånt mot en kattunge ens. Flera gånger har det hänt.

Kort efter hundens bortgång, som vi alla tog mycket hårt, bestämde jag mig för att besöka huset innan de flyttade ut för att göra en liten undersökning. Enligt Bibeln är allt levande ett Guds verk, och därmed bör allt levande inneha en själ. Nu skulle jag testa just det, i och med att det finns så starka emotionella avtryck i huset från alla år som vi haft hunden. Jag gick runt i huset (mina föräldrar var inte hemma just då och det visste jag), och pratade högt och nämnde hundens namn flera gånger, satte mig på de platser han själv brukade ligga på, tugga på ben eller sova. Och jag sa till sist ”är du nu här, så ge mig ett tecken”.

Kalla mig psykotisk, men enligt min arméläkare är jag frisk som en nötkärna, men jag kunde svurit på att jag hörde en hund morra lekfullt och jag hörde fyra tassar smyga från vardagsrummet in i mina föräldrars sovrum till hörnet där han hade sin bädd, och där var det en fläck med iskall luft. Efter det hände inte så mycket, fastän jag fortsatte prata med honom, så jag bestämde mig för att gå… då var det som att själva atmosfären i rummet tvärvände och blev sorgsen som för att säga ”gå inte”. Jag stannade en stund till, men då jag sen väl gick och hade hunnit till min bil på uppfarten, så hörde jag krafsande tassar inifrån huset och en hund som gnällde. Då grät jag. Fortfarande blir jag tagen då jag tänker tillbaka på det. Jag välsignade huset, platsen och hans själ i Guds namn och det blev då tyst i huset.

Likes

Comments

hejsan

fick reda på idag att gitcoin antagligen kommer införa paypal i utbetalnings sättet och det är bara bra för mig för då får jag ju pengarna dit jag vill på en gång istället för att behva en bitcoin address osv men måste iaf fixa ¨tillräckligt med satoshis så jag kan växla över dem från coinbase till paypal

mvh pelle

Likes

Comments

Det är just nu väldigt besvärligt väglag i hela sverige i örebro skedde 2 olyckor väldigt kort efter varandra och i falköping voltade en bil ner i diket varav föraren var okontaktbar så ett tipps till er ute i trafiken ta det lungt och håll avståndet

Likes

Comments

vår ett tag sedan jag skrev nu men har bara inte haft tid. Jag ska försöka skriva lite mer framöver men vad tycker ni jag ska skriva om här. samhälle och politik eller andra nyheter. Har haft funderingar på skriva om olika saker olika dagar men har inte hittat något kul att skriva om ännu.

Likes

Comments

2016-11-25 12:07, Inbrott, Örebro län

Varning för störsändare.

Ett nytt tillvägagångssätt för att stjäla ur parkerade bilar är att ”störa ut” fjärrkontrollen till bilens lås. Tjuvar har utrustning som blockerar signalen till bilen så att bilen förblir olåst, och de kan ostört länsa bilen då ägaren lämnat den.

Då julhandeln redan är på gång är det angeläget att man försäkrar sig om att bildörrarna verkligen går i lås när man parkerar t.ex. utanför köpcentrum.

Om du inte kan låsa din bil med nyckel när du parkerar på en större p-plats, och det inte beror på dåliga batterier, så ber vi dig att ringa polisen och vara vaksam på personer i den närmsta omgivningen.

En störningssändare kan variera i utseende och storlek. Den ser vanligen ut ungefär som en handhållen kommunikationsradio med en eller flera antenner.

Likes

Comments

hejsn det är blandade känslor just nu samtidigt som jag är glad är jag inte glad och detta beror på att mamma dog är glad för att hon slapp lida om det är som jag tror att den där cystan var cancer men det är sådant vi inte får veta pga obduktionen utfördes nere i dubai så är det svårt att åka ner och få läkaren att skriva på att jag får hämta ut den. på lördag så är det 1 år sen jag tappade fotfästet en stund. Det var tungt att jobba den dagen men kände att jag behövde annat att tänka på. nu är jag ledig på lördag vilket jag gillar för tårar kommer nog komma då. Men hjärnan är lite knasig den tänker att det bara är för syns skull även om man vet att så är det inte har 2 personer som kommer till resturangen som är lik mormor och mamma  dem skulle kunna byta plats med dem och jag tror inte nån skulle märka så stor skillnad annat än till rösten. visst det finns ju självklart andra olikheter. 

Likes

Comments

Hejsan!

tiden har gått fort för nästan 1 år sedan dog mamma och massor med saker har behövts göras nu måste vi invänta det sista då det är lite kvar att göra dels måste vi alla 4 barnen skriva ett arvsskifte (vilket bara blir för syns skull då det inte fanns något kvar som är av värde.) men det sista vi har kvar att göra är som sagt att avsluta kontona men detta kommer vi fixa till så fort vi får klart allt annat

men som sagt får hoppas att efterlevande skyddet inte går tillbaka innan vi hunnit fixat klart


mvh pelle

Likes

Comments

Vill du ha snabbare internet utan att det ska påverka plånboken ja då får man ta till en del knep. nu har jag kommit på ett av dem med hjälp av www.pcforalla.idg.se . där har dem listat det hela om dem inte har det utskrivet på webben så kan jag ge er den koden men innan dess så får ni hålla till godo med länken 

mvh pelle åkerlöf

Likes

Comments

​clowner sätter skräcken i sverige men varför fortsätter raporteringen ge dem inte det dem vill ha försvinnner uppmärksamheten så försvinner clownerna polisen är smarta nog att bara säga åt clownerna att tänka på att möter dem fel person i mörkret så går det illa. 

clownerna fega töntar som borde få en pistol uppkörd där solen aldrig skiner och bli skjutna det är ju dessvärre olagligt och kommer ej ske men ändå 

mvh pelle åkerlöf


Likes

Comments