Jag minns inte ens sist jag sov en hel natt. Alltså vi pratar flera år nu...men det senaste året har ju helt klart varit värst. Jag vaknar minst 3 ggr varje natt, härom natten vaknade jag 8 ggr. Är det normalt ens? Varför vaknar jag hela tiden? Jag antar att det är för att jag har oro i kroppen, och ibland kanske det kan bero på att jag drömmer mardrömmar som jag inte minns när jag vaknar. Men det är så fruktansvärt jobbigt. Jag känner mig aldrig utvilad, aldrig aldrig aldrig. Och jag är 22 snart 23 år gammal liksom. Jag borde få känna mig utvilad ibland kan man tycka.
Jag har mått kasst sedan jag skrev här sist och har därför inte tagit tag i något i stort sett. Så i morgon ska jag ringa min psykolog och be om att få ta upp kontakten med henne igen och få någon form av tablett som kan hjälpa mig att få sova ordentligt igen.

Wish me luck

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag är så trasig. Så fruktansvärt trasig. Jag lurar mig själv konstant att jag mår bra, men det gör jag inte. Jag sover dåligt om nätterna och jag äter dåligt, känner oftast inte ens hungerkänsla längre. Jag är alltid trött och mitt humör pendlar hela tiden. Känns typ som en ständig PMS som aldrig tar slut.
På riktigt nu. När vänder det? Det har gått 9 månader nu...när ska jag få må bra igen?
Dum som jag var så ringde jag min psykolog dagen efter pappa hade gått bort och sa i princip att jag inte behövde henne längre. Ack så fel man kan ha. Tror bestämt jag får ta och ringa henne imorgon, i hopp om att hon kan hjälpa mig på traven.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva längre. Jag känner mig ledsen, besviken och så jävla trött på livet. Han förtjänade inte det här. Inte vi heller för del delen.
Om exakt en månad fyller jag år. Har aldrig haft något emot de fören nu, jag vill verkligen inte. Min första födelsedag utan min pappa. Och när jag har överlevt det så kommer strax därefter första julen utan pappa...
Fyfan för det här

Likes

Comments

Alltså hörni. Efter mycket om och men så skriver jag på papperna för att ta över lägenheten nästa måndag. Det krävdes många möten och tillslut byte av bank men jag får behålla lägenheten som jag bor i. Det är en enorm lättnad för mig. Men samtidigt så känns det lite sorgligt att behöva byta ut pappas namn på dörren som varit där i 12-13 år till mitt namn. Det är lite bitterljuvt om ni förstår vad jag menar.
Annars så är väl allt som vanligt. Jag längtar efter honom varje dag och det kommer aldrig bli sig likt utan honom men jag försöker bygga upp en vardag som funkar. Men det är svårt när man fortfarande känner sig trasig inombords.
Han är och kommer för alltid förbli världens bästa pappa och min absolut bästa vän.

Likes

Comments

När jag skulle sova igår kväll kunde jag inte slappna av. Jag var trött men jag kunde inte somna.
Jag låg och tänkte på vart du är nu. Vad du gör och hur du mår. Ser och hör du allt jag gör? Jag förstår inte. Men jag vill veta.
Jag låg och tänkte på sista natten vi hade med dig. När du ibland skrek "jag dör, jag dör nu, hjälp mig" och räckte efter någons hand i ren panik. Det måste vara hemskt att känna så. Men hur känns det? Hur ser det ut där du är nu?
Vissa nätter vaknar jag i panik, då har jag drömt om dig, oftast att du skriker att du håller på att dö. För det kommer jag aldrig någonsin att glömma. Det fanns inget jag kunde göra mer än att ta din hand och visa min närhet.
När vänder det? När blir det fina glada drömmar istället för mardrömmar? Jag har så mycket frågor som ingen kan svara på.
Ren jävla smärta livet ut.
Kommer aldrig förstå varför just du skulle försvinna och varför just vi ska gå igenom detta helvete?
JAG SAKNAR DIG

Likes

Comments

Förra måndagen så hade vi pappas urnsättning. Jag trodde jag var helt lugn med det, för det kändes så. Men kvällen innan fick jag total panik. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte förstå att jag skulle begrava min egna pappa. Det känns fortfarande så overkligt. Men allting gick bra, vi var en liten skara med nära och kära som tog ett allra sista farväl. Det var så fint och sorgligt på samma gång. Och som sagt så trodde jag att jag var okej med det här. Men när jag hade sänkt urnan och stod och kollade på pappas grav så gick jag sönder. Jag grät så jag knappt fick luft men samtidigt så var det skönt att det momentet också var över.

Likes

Comments

Hörrni, ta er tid att läsa detta.

För ett år sen hade jag skrattat om någon sa till mig att min pappa skulle gå bort. Jag skulle förmodligen ha skrattat dom rätt i ansiktet. Så overkligt var det för mig. Det fanns liksom inte ens i min vildaste fantasi att han skulle kunna försvinna.

Men livet kan vända så snabbt utan att man ens har en aning. Av många olika anledningar. Och jag vill att ni som har familj runtomkring er inser hur lyckligt lottade ni är. Har ni jobbiga syskon? En tjatig mamma eller sträng pappa? Bitter farmor eller mormor? UPPSKATTA DOM. Livet har sina vändningar och tro mig, ni kommer ångra er om ni inte tar vara på tiden. Umgås med din familj, visa tacksamhet, visa omtanke, visa respekt och kärlek innan det är försent. Ta vara på det ni har innan det är borta. All tid räknas och all tid uppskattas av dessa människor.

Jag är så sjukt tacksam över att jag och pappa la allt gammal bakom oss och tog vara på tiden, jag är tacksam över att min mamma och jag gick i terapi för att lösa alla problem vi hade under mina tonår, jag uppskattar att min farmor och min faster släpper allt i deras händer för min skull, jag är tacksam över att min mammas ex man fortsätter låta min vara en del av familjen och jag är tacksam över att jag har en syster som får mig att tänka på annat.

Det här är bara en bråkdel av alla människor som jag skulle dö och döda för, min familj. Jag tar varje chans jag får för att umgås med dom. Dom här människorna är mitt liv.

Snälla, ta vara på människorna i ditt liv. Innan det är försent.

Likes

Comments

För er som har undrat. Jag klarade av mitt nya jobb, men insåg ganska snabbt att det inte var något för mig och avslutade det idag och går istället tillbaka till mitt gamla jobb som jag vet att jag trivs på.

Hur som helst. Inte så mycket som har förändrats. Jag håller mig för mig själv, träffar så lite människor som möjligt och är precis lika trött som vanligt. Dygnet har jag inte lyckats vända på ännu.

På måndag är det dags för pappas urnsättning. Min sista chans att ta ett sista farväl, någonsin.

Trodde jag var okej med hela ursättnings grejen men känner nu att det är känsligare än jag trodde. Usch, jag vill men jag vill ändå inte. Förstår ni min känsla?

Imorgon ska jag till kyrkogården och mysa. Det var ett tag sedan jag var där.


Likes

Comments

Jag har hamnat i någon svacka och det verkar vara en lång sådan. Jag har mått sämre än vanligt en lång period nu. Som ni kanske har märkt. Jag vet inte själv varför, men det har blivit så. Jag har hållit mig inne mycket, för mig själv. För när jag mår såhär har jag ingen ork till någonting. Jag som är så pedant får kämpa med att ta tag i städningen, och träningen som jag älskar har också fått legat på hyllan ett tag. Jag känner mig så trött och orkeslös, helt utan anledning. Jag är trött på människor av massa olika anledningar som jag inte bör nämna här. Så jag har valt att i princip vara ensam.
På tisdag börjar jag jobba på mitt nya jobb. Och jag är livrädd. Livrädd för att jag inte ska orka prestera fast jag egentligen känner mig redo. Jag är dessutom livrädd för ett bankmöte som också äger rum på tisdag, som handlar om min och pappas lägenhet. Och inte nog med det ska jag jobba helger i Stockholm hela september och oktober. Det betyder 7 dagars jobb i 2 månader. Jag hoppas innerligt att jag kan stå ut och ta mig igenom det. Men just nu får jag ångest av bara tanken.
Vet ni vad som precis slog mig? Det här är det första inlägget som jag skriver som jag inte har haft tårar rinnandes på kinderna samtidigt som jag skriver.
Fast det betyder ju inte att jag inte har gråtit idag, för det har jag.
Nåväl, jag är livrädd inför den kommande veckan. Jag försöker vända tillbaka mitt dygn men det är svårt när man har sömnproblem...

Likes

Comments

Jag har känt av min ångest nu i två dagar. Jag förstår inte riktigt varför den visar sig just nu. Jag menar jag har ju haft betydligt värre dagar än igår och idag men ändå så känner jag av den. Avskyr det verkligen. Man känner sig så maktlös.
Hur som helst, ännu en natt utan sömn som ni ser. Känns som att mina sömnproblem blir värre och värre.
Kan inte något gå bra snart? Jag vill att det här vänder nu.

Likes

Comments

Jobbig dag med mycket tankar och känslor. Skulle vilja sälja allt och bara dra. Tänk om det var så simpelt? Att bara få börja om.

Likes

Comments