Header

Jag skulle publicerat det här inlägget i lördags, men tyvärr kunde jag inte skriva klart innan jobbet. Så tänkte ni får en tillbaka blick från i lördags! 👇🏻

Igår var en lite jobbig dag för mig. Jag var hos ögonläkaren, något jag väntat på ett tag nu. För nästan ett år sen var jag hos vårdcentralen för att jag hittat en knöl i ögat. Självklart blev jag väldigt orolig och första tanken som kommer upp i huvudet är att det är en tumör. Vårdcentralen visste inte vad det var så dom skickade en remiss till ögonkliniken i nacka. Fick tid kanske efter 2 månader, och var då höggravid. Den läkaren var under all kritik. Han sa att han inte visste var det var, men att det kanske var en inflammation i någon körtel. Han funderade på att skicka mig vidare eftersom han var så osäker, vilket jag tyckte kändes okej. Men vi kom fram till att vi skulle avvakta och att jag fick höra av mig innan om det inte kändes bra eller började göra ont.
Ska tillägga att han under det här besöket pratade om att alla i hans släkt skaffat barn samma tid som jag för man är ju minsann lite mer sugen där runt midsommar... Är det passande för en läkare att säga till en patient?

Jag kände mig ändå helt okej, men fortfarande orolig då han var så osäker. Men sen kom Mila och jag hade inte riktigt tid att fundera mer på knölen.

Men i somras tyckte jag att den hade växt och det började ömma i ögat för att det kändes som att knölen skavde varje gång jag blinkade eller blundade. Så jag ringde tillbaka till kliniken och bokade en ny tid. Men det är det här besöket som gör mig så ledsen. Jag kommer in i undersökningsrummet och bemöts av en väldigt nedlåtande ton som säger ”jaha är du här redan!?”. Då förklarade jag hur det kändes och då utan att känna vid ögat så tittar han in i ögat och säger nej men den är nästan borta. Knölen känner man bara när jag spänner muskeln bakom ögat ( blundar hårt ). Den går alltså inte att se, och besöket innan hade han först svårt att känna den för att han tryckte för hårt. Och nu, utan att känna eller lyfta på ögonlocket så sa han att den var nästintill borta?

Sen tittade han i min journal och såg att jag tidigare ätit ångestdämpande. Och säger ” Ser att du ätit *******, så det känns kanske mer som du har problem med oro och inte knölen.” Jag har aldrig blivit så förnedrad. För det första vad har min ångestmedicin med saken att göra? Och hur kan han ens göra en bedömning utan att känna på den? Tyvärr var jag så chockad så fick inte fram något försvar. Utan den ”hjälpen” jag fick var ögondroppar som jag kunde ta men som han också sa inte skulle hjälpa mig.

Jag grät påvägen hem, kände mig så dum och hade ju fortfarande oron i kroppen.

Men sen i höstas så bokade jag ny tid på vårdcentralen och berättade att jag ville få en remiss till en annan klinik. Och sa även att det sättet som förra läkaren behandlade mig inte var okej. Hon förstod och sa att jag självklart skulle få gå någon annanstans. Så igår då var det äntligen dags att få komma till en annan läkare.

Nervös över att få samma bemötande eller kanske värre så följde jag med den nya läkaren. Men den här gången var helt annorlunda. Jag möttes av en jätte härlig kvinna, väldigt ödmjuk. Kanske stod det i min journal om min tidigare erfarenhet, men hon tog det seriöst och sa väldigt tydligt att hon är där för min skull och att man måste hjälpa sina patienter.

Hon sa i alla fall att jag hade jätte fina ögon, men att hon klart och tydligt kände knölen. Men det viktigaste av allt att hon trodde det ”bara” är en fettknöl. Hon var nästan helt 100% säker på det men sa att hon förstår om den är jobbig om det gör ont, och om jag vill går det att göra en lättare operation för att ta bort den. Helst vill man inte göra det på yngre personer eftersom det inte finns så mycket överflödig hud där än och då syns ärret tydligare. Men jag fick en ny tid i januari hos en annan läkare som isåfall skulle utföra operationen, och sen skulle vi gemensamt komma fram vad som ska göras. Men knölen är inte farlig så jag kan äntligen slappna av lite 👏🏻

Nu blev det ett jätte långt inlägg men kände att jag behövde skriva av mig lite! Hoppas ni får en underbar dag ❤️


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!

Sitter i soffan med en febrig Mila i famnen och kollar tv. Skulle egentligen jobba idag men var tvungen att boka av min kund då Alex har blivit magsjuk. Så det är riktig sjukstuga här hemma idag. Mamma ligger också hemma med magsjuka så hoppas verkligen att jag slipper för den är verkligen brutal...

I torsdags kom jag, Mila och mamma hem från Spanien. Vi åkte i måndags så det var bara en snabb visit men så himla behövlig resa. Vi har shoppat massor, promenerat och myst. Så himla härligt att få umgås med mamma och dessutom få lite avlastning med Mila var guld värt. Det enda som var mindre roligt var att flyga. Mila var egentligen jätte duktig, men hon är en bebis med väääldigt mycket energi och eftersom hon inte kan gå eller sitta i en egen stol så kräver det ganska mycket av en själv. Och om man då dessutom har lite sömn och varit tvungen att gå upp 03.30 så är man inte kaxig! Haha men det gick bra, över förväntan 👍🏻

Vi hade väl egentligen inga planer i helgen, vilket är tur eftersom min lilla familj inte är kry. Hoppas att dom mår lite bättre senare idag❤️

Likes

Comments

Igår så fick jag feeling och tog fram min gamla systemkamera och fotade Mila. Egentligen ville jag fota mer utomhus men svårt att göra det själv för Mila tappade intresset efter typ 2 min 😂 Sen var det inte det bästa ljuset men tycker ändå att bilderna jag tog inomhus blev ganska fina❤️

Likes

Comments

Hej på er!

Det var ett tag sen nu som vi uppdaterade här. Jag har helt enkelt glömt bort... Men nu har några påmint mig att vi inte gjort det så tänkte att det nu var dags :D

Igår blev Mila 7 månader vilket känns helt GALET, snart har hon levt lika länge utanför magen som inuti. Det har hänt ganska mycket grejer sen senaste uppdateringen. Mila har lärt sig att sitta själv, men det största utvecklingssteget hon tagit är att hon nu kan krypa! Haha eller krypa kanske är fel ord för hon drar sig mest fram, fast hon har senaste två dagarna börjat resa sig upp på knäna men hon har inte lyckats ta sig framåt. Men tror bara att det är en tidsfråga!

Känns jätte kul att Mila nu kan ta sig framåt, dock är det inte en lugn stund nu om hon inte sover haha! Så det är fullfart här hemma och vår lilla tjej är ett riktigt energiknippe, och redan nu är hon riktigt bestämd. Hon har blivit väldigt social och älskar att människor tittar på henne och pratar med henne ( om hon inte är jätte trött, men det brukar väl egentligen ingen vara ;) ). Det är så himla härligt att se att hon redan nu är sin egna lilla person och hon utvecklas verkligen varje dag!

Det är även så att jag ska börja jobba i November, men bara på lördagar. Tror det kommer bli kul även fast det känns lite läskigt att komma igång igen. Det kommer framförallt vara väldigt nyttigt och härligt för Alex och Mila att få lite egentid. För mig/oss känns det viktigt att dom får göra egna saker så dom får möjligheten att stärka deras band.


Likes

Comments

Godmorgon!
Stockholm bjuder inte på det bästa vädret denna fredag. Men jag har tänt lite ljus och druckit te, så lite mysigt är det när det är grått och mulet ute.
Mila sover så jag passar på att få en lugn stund innan det är fullt ös igen.

Dagens planer är väldigt oklara. Jag ska ta mig ut på en pw runt lunch i alla fall, struntar i att det är dåligt väder. Som man brukar säga, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder 😉 Kommer nog ångra mig när jag är ute, men när kommer tillbaka hem så kommer jag tycka det är så skönt!

Annars har vi inga bestämda planer idag, ganska skönt faktiskt! Vissa dagar måste få vara så, annars blir jag bara sjukt stressad.

Likes

Comments

Godmorgon!

Jag sitter och skriker och gurglar framför nyhetsmorgon. Jag tycker det är väldigt spännande nu att höja rösten och sen se vad som händer. Mamma gör sig iordning för vi ska strax iväg till pyskologen. Jag tycker Mamma är väldigt tråkig och jag vill inte alls klä på mig och definitivt inte sitta still!

Inatt var en hemsk natt, jag var snorig och hade svårt att veta vad jag ville. Så det blev att jag skrek och gnällde hela natten och mamma hade svårt att förstå vad jag ville. Men det är inte hennes fel, för jag vet inte riktigt heller varför jag var så missnöjd :D

Nu ska snart iväg och vi ska åka buss, det tycker jag är spännande! Men det betyder också att jag måste klä på mig ytterkläder.... Det tycker jag inte alls är kul :( Hoppas jag slipper det idag!

Nu har mamma klätt på sig, så tror vi ska åka! Håll tummarna på att jag får åka utan kläder!


Likes

Comments

Känns som det är måndag idag... Alex var hemma från jobbet igår så blir lite konstigt med dagarna då. Han var hemma för att han varit sjuk i några dagar. Tyvärr så har både jag och Mila nu också blivit dåliga. Jag mår lite bättre idag men Mila är jätte snorig och igår var hon febrig.

Känns inte alls kul att vara sjuk idag för jag skulle gått på Strong Mama passet. Men vill inte riskera att bli sämre och inte heller smitta alla andra Mammor och bebisar. Hoppas att vi är friska tills på torsdag då nästa pass är!

Idag ska vi bara vara hemma och ta det lugnt. Vi måste ta oss ut på en kort promenad för att få lite luft och Chilli måste få gå ut.

Likes

Comments

3 bilder från gårdagen. Gäller att passa på att vara ute när solen är framme, för nu är hösten på ingång och mörkret kommer närmare och närmare 😕 Haha låter inte ett dugg dramatiskt! 😜

Likes

Comments

Snart är Mila 6 månader. Vilket betyder att hon kommer behöva mer näring än den hon får genom amningen.
Jag trodde inte att jag skulle tycka att det känns jobbigt att successivt sluta amma, men det tycker jag.

Det tog ett tag för oss att komma in i det, nästan 4 månader... Därför känns det lite snopet att inte ha det kvar så länge till. Vi kommer inte sluta tvärt utan vi kommer ha det som tillägg till maten. Sen får vi se om det går eller inte och om produktionen på mjölken kommer vara kvar, annars får vi börja med tillskottsnäring.

Samtidigt som det känns jobbigt så känns det skönt. För ibland ( framförallt den senaste månaden ) har jag känt mig som en levande napp. På natten är det bara den närheten som får henne lugn just nu. Vi ska snart börja vänja av henne med det men vi har inte haft orken psykiskt att göra det än. Men Bvc sa att vi inte behöver stressa fram det heller.

Sen tycker jag också att det är så himla spännande att hon ska få äta vanlig mat, att hon får en annan gemenskap och med oss vid matbordet. Att få prova sig fram i smaker och konsistenser och bli mer självständig. Det är väldigt kul och gör mig glad!

Så det är med blandade känslor det här med amningen... Hur kände ni? Hur länge ammade ni?


Likes

Comments

Äntligen fredag!! Hoppas det är bra med er alla, med oss här hemma är det bra. Jag har världens träningsvärk men det är bara bra för då vet jag att jag gjort något vettigt 😉

Mila har senaste dagarna vaknat mycket tidigare än hon brukar, så imorse började vår dag vid 07.15... Haha kanske inte låter så hemskt, men jag är van att gå upp vid 09.00 😜

Förlåt om det är lite gnällig och negativ stämning på bloggen just nu. Men det är lite tufft med Milas utvecklingsfas så försöker kämpa vidare trotts dålig sömn!

Jag har precis satt på mig kläder och ska strax byta Milas kläder också. Chilli behöver en lång promenad så tänkte försöka gå vår vanliga runda på ca 5.5 km. Känner att jag behöver frisk luft och gå ur lite av träningsvärken i benen. Mila behöver sova också vilket hon brukar tycka om att göra i vagnen.

Ikväll har vi inga planer vad jag vet. Beror lite på hur vår groda är, men har vi tur så är hon jätte nöjd, somnar hon tidigt, och inte vaknar förens imorgon bitti så vi får en lugn och skön fredag. HAHA tror ni på det? Det gör inte jag! 😂❤️

Kom på att jag blivit jätte dålig på att fota med vår kamera. Ska försöka få med mig den på promenaden och kanske fota lite!

Nu ska jag försöka göra oss redo för promenaden, Puss på er!



Likes

Comments

Nouw Magazine