Förlossning Jamie, Lillebror i magen

Den 25 mars kom, och den gick. Jag började inse att vi firade påsk i Falun förgäves (vi tänkte åka hem till frostviken som är helig tradition men eftersom bf var på långfredagen den 25/3 så kändes det risky även om jag förstod att jag skulle gå över tiden).

På måndagen den 28.e så kom min lillasyster och hennes sambo ner för att sova över innan hennes operation i Sthlm på tisdagen. Det skulle bli så långt för dem att köra från Östersund annars och jag var så jävla uttråkad så jag blev överlycklig för att få lägga tankarna på annat än vräkning av olydig bebis. Vi åt god middag, spelade lite spel och började se en film. Jag kan minnas såhär i efterhand att just den dagen hade lillebror i magen haft alla möjliga konstiga positioner i magen. Såg ut som att jag väntade en korsning mellan en squash och en soffa, av att döma på magens form alltså. Hur som helst, filmen vi började se har jag inte ett minne ifrån. Jag hade nämligen börjat känna av lite regelbundna sammandragningar. Inte alls onda på något sätt men jag förstod att det var början på någonting.

När vi sagt godnatt allihopa och lagt oss i sängen så kunde jag inte alls sova. Jag låg och klockade dessa sammandragningar. 7-10 minuter mellan dem. Jag gick upp och tog två alvedon, dessa hjälpte mig att slappna av lite även om sammandragningarna fortsatte. Så jag somnade strax efter 01.00 och sov till 02.30 ungefär.


Vaknade sedan mitt i en sammandragning och bestämde mig för att kliva upp och duscha. Det var skönt och sammandragningarna försvann under duschen. Lite besviken gick jag och la mig igen. Vaknade sedan vid 04.30 av ännu en sammandragning och då klev jag upp och ringde in till förlossningen, då jag fattat att det inte var sammandragningar utan värkar jag hade. Hon sa att jag fick avgöra själv när det var dags att åka in. Där och då så gjorde dem inte alls ont så jag sa att jag skulle höra av mig senare. Ungefär i samma stund så steg min lillasyster och Krippa upp också. Jag tror jag sa någonting i stil med "undra om inte vi ska föda barn idag?" Sen åkte dem till Sthlm och jag väckte Elias vid 06.00. Jag sa att jag ville att han stannade hemma från jobbet den dagen för att det kändes som om något var på g. Han smsade sin chef och sen var det bara att vänta... När klockan närmade sig 08.00 så hade värkarna verkligen tilltagit i styrka och kom med 5-7 min mellanrum.

Såhär stöttade sambon mig under mina starkaste värkar ;)

Jag tänkte inte åka in i onödan så jag gjorde allt för att ta värkarna hemma. Vid 9.30 så avtog dem. Nu kom dem ungefär med 15 min mellanrum men var lite starkare när dem väl kom. Kände mig sjukt besviken, fick dåligt samvete för att Elias var hemma från jobbet och ringde mamma vid 10. Mamma sa åt mig att genast åka in på en koll eftersom jag hade samma förlopp med Leiya och då var jag öppen 7cm när jag kom in. Ok, mamma! Ska bara först...

Vi åt lite lunch, Elias ville dricka kaffe och så skulle han avboka någon röntgentid som han skulle ha dagen efter. Jag ringde upp på FL och sa att vi kommer in för en koll. När vi var färdiga så sa jag till Elias att vi skulle GÅ upp. Elias frågade om vi skulle ta med väskorna men jag sa bestämt nej, vi skulle nog ändå få gå hem igen.

På vägen upp så hade jag inte en endaste värk. & det gick så jävla lätt att gå. Hade lätt kunnat spurta upp för backen som det kändes och när vi väl var framme och blivit visad till ett rum så sa jag till barnmorskan att vi nog var där i onödan men jag ville se så att allt var bra med lillebroren.

Kl 12:25 blev vi inskrivna. Dem satte CTG och där kunde vi ju se att jag hade 3 sammandragningar på 10 min, som jag inte kände av alls. Så hon ville undersöka mig för att se hur öppen jag var också. 5cm. Det blir visst bebis inom en snar framtid iaf.

Nu fick jag höra "vad var det jag sa?!" våra väskor stod ju kvar i hallen hemma... Vi tänkte att vi skulle gå hem och hämta dem, men barnmorskan var inte sådär jätteförtjust i att jag skulle följa med och hämta dem så jag fick så fint stanna kvar på förlossningen. Jag fick ett id-band, en snygg skjorta och sexiga trosor. Jag ringde några samtal till mina närmaste för att tala om att vi blev inlagda. Kände mig allmänt on the top och satte på spellistan för att dansa mig igenom värkarna som börjat komma tillbaka.

Jag studsade runt ett tag, både på fötterna och på en pilatesboll. Värkarna var helt hanterbara och man bestämde att vi skulle ta hål på hinnorna vid 16.00 ungefär (har lite dåligt minne angående klockslag). Efter vattnet börjat forsa (bokstavligen talat) så drog värkarna igång med en jäkla fart. F a n, vad ont jag hade. Vid 17.00 var allt som en enda värk, utan uppehåll. Jag var så trött. Bad om epidural, jag var öppen 8cm då. Epiduralen i sig gjorde ondare än värken denna gång, usch. Det är dock värt det, för man är ju i himlen och hinner vila upp sig innan krystvärkarna drar igång.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

kärleken, i mendinahs huvud

När jag var i mina tidiga tonår så började jag kolla på en serie- one tre hill. Jag blev verkligen helt tagen av den serien. Drömde om att få åka till North Carolina bara för att få gå på gatorna där oth spelades in. Jag kommer så starkt ihåg att jag ville bli sådär kär som Nathan och Haley. Jag trodde så starkt på att sådan kärlek var det man skulle sträva efter i livet. Sen kom mina senare tonår & den där kärleken uppstod aldrig. Jag avverkade killar på löpande band (inget jag är stolt över!) och jag letade ju efter den där stora kärleken som jag sett på tv, men den kom aldrig. Hur fina och bra killar jag än hade träffat så kändes det inte som den känslan jag fick förmedlat ifrån tvn. Så jag började såklart att vakna upp till verkligheten. Det som är på film, det är på film. That's it! Jag insåg att jag skulle behöva leva ensam eller nöja mig med att leva med en kärlek som svalnar efter ett litet tag.

Men sen hände någonting. Elias hände. Igen. Han var ju en av dessa stackars killar som jag gav nobben efter några veckor. & trots att det var jag som avvisade honom så har jag trånat efter den människan i 8 år. Raggat som en yllestrumpa i tid och otid på den karln, som för övrigt hade flickvän (och som han var tillsammans med i fleraa år). Han var ju rätt svår om jag säger så. Väldigt flörtig men ändå så lojal mot flickvännen, vilket jag idag uppskattar så fruktansvärt mycket men inte fullt lika mycket då kanske.

Jag kan bara säga att julen 2014, då fick jag uppleva den där känslan som jag bara trodde fanns på film. Den när Nathan och Haley-kärleken. Den finns! Den finns och jag får uppleva den! Varje dag när Elias är på jobbet så tänker jag på hur mycket jag älskar honom. När han kommer hem igen så pirrar det i hela kroppen. Jag är så sjukt attraherad av honom så cupido skulle skämmas om han såg det.

Så allt det där som jag tappat tron på, att lita på någon, att älska och älskas till skyarna, giftemål, bli gammal tillsammans osv, det finns och det är precis sådär häftigt och passionerat som det på film!

Min kärlek till dig är evig.

Likes

Comments

huset, renovering

Så fantastiskt! Ser fram emot all renovering! Ett sovrum är iaf klart & nu håller vi på att riva lite väggar och panel. För er som är intresserad så kommer renoveringen uppdateras eftersom på instagram @backvagen12 🌟

Likes

Comments

Leiya

Lördagen den 18 december 2010 så åker jag och N-A ner till Östersund för att bo på patienthotellet tills att det är dags, då bebis är beräknad den 20 december. Vi åker ner och väntar och väntar. Den 20.e kommer, men det är allt. Ingen bebis. Den 22 december skulle clarion (patienthotellet) stänga över jul. Så den 21.a tog vi bussen till strömsund där mamma fick hämta oss.
'
'
Natten till den 22 december kan jag inte riktigt sova. Jag känner mig skum i kroppen. När vi väl vaknade på morgonen så har jag små värkar. Inga som är regelbundna men jag ringer ner till Dagny för säkerhetsskull. Hon skickade upp ambulans som skulle ta oss till Östersund. Väl nere i ö-sund så får vi komma in på ett rum och en barnmorska sätter en CTG-kurva. Värkarna jag har då är ganska starka men inget som jag känner av såå mycket. Slemproppen har precis gått. Efter ca 30 minuter kommer en läkare och en BM in i rummet för att undersöka mig. De kan inte riktigt säga om vattnet gått eller inte (Jag uppfattade den kvinnliga läkaren som dum i huvudet och jag ville mest bara slå till henne). Vi fick i alla fall ett rum på BB. På kvällen blir verkarna mer regelbundna så jag får några tabletter så att jag ska kunna sova. Jag sov hela natten och när jag vaknade på morgonen så hade jag inga värkar. Det var som att det aldrig hade varit några heller. Vi blev tillsagda att gå ut på stan en sväng för att se om de kom igång igen. Men icke det. Runt 17.00 den 23 december blev vi hemskickade för att kunna fira jul hemma. Skönt! Nils-Aron åkte hem till Borgafjäll och jag hem till Gäddede.
'
'
Väl i bilen på väg hem så känner jag att det kanske inte var en sån smart idé att åka hem.. Men hem kom jag och värkarna satte igång lite smått. Ambulansarna kom med lite bricanyl så att jag skulle få sova i alla fall.
'
'
Sov gjorde jag på soffan fram tills halv 7 på morgonen, den 24 december, då var värkarna så starka att jag bara kunde gå runt och runt i huset. Ringde till sjukvårdsupplysningen för att be dem ringa upp Barbro (distriktssköterska men även barnmorska). Kl 8.00 skulle jag få komma ner på sjukan så att hon fick titta på mig. När jag var där nere på morgonen så kunde hon konstatera att jag var öppen för fingret och livmodertappen var mjuk men fortfarande bakåtvänd. Så hon fiskade fram den och sa att jag skulle komma tillbaka runt 11.00.
'
'
När jag kom dit igen klockan 11 som vi sagt så hade jag inte öppnat mig något mer och hon fick återigen fiska fram livmodertappen. Hon ringde ner på förlossningen men de ville som inte ha ner mig än. Värkarna kom ju var 20.e minut bara. Barbro sa att hon skulle ringa mig runt kl 13.00 och kolla hur det var då så skulle vi bestämma vidare.
'
'
Kl 13.00 ringer Barbro och då är mina värkar starka och de kommer var 10 minut ungefär. Hon skickar upp ambulansen och då bär det iväg. Vi plockar upp Nils-Aron i Lidsjöberg. Väl i ambulansen så kände jag att jag kommer ju få åka hem igen. Det blir ingen bebis idag heller. För då hade värkarna avtagit i styrka. Men de kom allt tätare.
'
'
Just innan Strömsund klockar ambulanssköterskan mina värkar och då är det 5 minuter mellan dem. Men jag känner inte av dem så väl nu. Hon säger till han som kör att stå på gasen lite. Då började jag fundera på varför han skulle göra det, jag skulle ju ändå inte föda barn idag.
'
'
När vi kom in på sjukhuset, klockan var då 16.30 ungefär, så fick vi direkt ett förlossningsrum och barnmorskan Vivianne sätter en CTG-kurva och undersöker om jag öppnats något mer. När hon håller på att undersöka så säger hon bara: ”Men herregud! Du är ju öppen 7 cm”. Ja visst säkert tänkte jag. Jag hade ju föreställt mig att det skulle göra så mycket ondare innan man var öppen så pass mycket.
'
'
Man tillkallade i alla fall narkosläkaren så att jag fick min epidural-bedövning, och den var underbar! Jag låg bara och tittade på ctg-maskinen och såg att jag hade en värk.
'
'
Jag & Nils-Aron låg och pratade en stund, Vivianne också. Hon sa att hon tyckte att jag var född till att föda barn eftersom att allt gick så fort och bra hittills. N-A åt lite mackor och jag låg och öppnade paket som lillasyster hade skickat med, samt ett brev till oss. I paketet låg en liten genomskinlig skyddsängel i glas, den var till bebis.
'
'
Jag tror att klockan var runt 19.30 när de tåg hål på hinnorna. Men jag hade inga krystvärkar än. Jag provade att stå på knä en stund men eftersom jag inte hade några värkar så fick jag bara lägga mig igen. 21.30 var det barnmorskebyte…. Från att ha världens bästa till att få en riktig surtant, huvva.
'
'
Klockan 22.25 fick jag riktiga krystvärkar, sa dem i alla fall. Men jag kände inte det så väl heller. Jag fick ta hjälp utav lustgasen för att öka styrkan på krystvärkarna (det låter sjukt jag vet!). Det kändes som att jag höll på i evigheter för att klämma ut ungen, och ett x antal gånger kände jag bara att ”ne, nu får ni snitta mig. Jag orkar inte mer. Det händer ju ingenting”. Men så börjar en sköterska att knäppa upp min tröja och då började jag tänka att det kanske snart var dags. Jag krystade en gång till och magen vart som en klump gelé.
'
'
Den 24 december 2010 kl. 22.48, på självaste julafton, fick världens finaste och välskapta lilla tjej komma till världen. Jag vart så chockad över att det var en tjej, även om jag hade sagt till alla att jag trodde det. Men hon var så fin. Mammas och pappas lilla solstråle!
'
'
Hennes namn var självklart. Leiya. Underbara lilla Leiya.

Likes

Comments

i mendinahs huvud, Vardagsbabbel

🍂 jag fixar inte hår. Inte av något slag. Det är så himla snuskigt. Eller okej, inte hår som sitter på mitt, mina barns, sambo och nära vänner/familjs huvud. Men går som ligger på golvet, hår som är blött, hår i sängen osv. URK! På jobbet har jag alltid handskar på mig när jag ska kamma någon gamling, haha.

🍂 Som ni borde veta redan - spindlar!

🍂 Att rensa slasken. Det gäller såklart avlopp också. Det finns massor av hår i avlopp. Mer behöver jag inte säga. Och slasken är bara... Slasklig! Här hemma är det nästan alltid Elias som gör det.

🍂 Människor som går sakta framför en på t ex Ica, och plötligt stannar upp utan att se sig för. Akta hälarna om jag går bakom säger jag bara...

🍂 Ta hand om skurhinken efter mig. Jag älskar att skura golv men fan för att ta rätt på den där vidriga hinken efteråt! Det är ju fullt med hår i den efter att man skurat 😳

En bild på Leiya, bara för att väga upp alla negativa saker på denna listan 💕

Likes

Comments

meningen med livet, Vardagsbabbel

Hej!

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig. Jag är så jäkla förväntansfull och spänd! De flesta vet väl redan vad det handlar om men jag känner att jag vill vänta tills dagen D med att gå ut med det på sociala medier.

Hur har ni det?

Här är det grått och trist och tyvärr så speglar det av sig i kroppen också. Jag blir så himla orkeslös och nästan lite deprimerad av vädret när det är så här.
Förhoppningsvis så är det bättre imorgon!

Ikväll är det bönderna! Äntligen! Det skulle gärna kunna få vara onsdag hela vecka för min del! 😏

Likes

Comments

i mendinahs huvud, Vardagsbabbel

Och därmed Lill-lördag för dem som orkar ha ont i huvudet imorgon! Haha.

Från det ena till det andra. Jag måste köpa en bugaboo Buffalo. Jag har bestämt mig. De är så snuskigt dyra men jag är helt kär i dem. MÅSTE HA. Till och med E sa igår kväll "men du, ska vi inte ta oss råd att köpa en sån där bugeboo då?" Jepp, älskling, det ska vi!

Det vart inte så mycket packning idag. Vi tog en vända på stan med Josefin och Theo istället. SÅ mysigt. Alla borde ha en vän som Josefin! Hon har verkligen gjort att det känns skapligt att bo här nere istället för outhärdligt. 💕

Just nu ligger jag och lyssnar på tunga andetag från mina killar. Det är så rofyllt men ändå lyckas jag inte locka hit mr.Blund... Jag får kanske fönstershoppa lite på nätet så länge!

Hoppas ni haft en fin dag!

De allra finaste som livet har att ge 👆🏻🙌🏻❤️

Likes

Comments