✖️ jag fullkomligt hatar när man tar i svarta tavlan. Om det så är bara med fingrarna. Det ilar i varenda tand om jag råkar höra någon som tar på en sådan.

✖️ta hand om slasken... Nej tack. Det är Elias jobb här hemma, iaf 8 ggr av 10.

✖️hår. Jag har en enorm hårfobi. Att ta i andras hår (alltså inte närmaste familjen), jag får typ spykänslor.

✖️jag är expert på att skjuta upp saker. "jag gör det sen" så blir det aldrig av...

✖️hur andra i min närhet mår påverkar mig enormt mycket. Jag får ett jobbigt tryck över bröstet om någon jag bryr mig om mår dåligt och det behöver denne inte ens ha uttalat.. Jag brukar få höra att det är mitt sjätte sinne.

Önskar er en fin onsdag! Ta hand om varandra! 🌸

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

familjen, kärleken, meningen med livet

Jag är alltid så optimistisk varje gång jag drar igång bloggandet. Tror alltid att jag ska blogga så mycket så jag typ kan försörja mig på bloggen... Typ. Meeen, det funkar ju inte riktigt så.

Om typ 5 dagar kan vi titulera oss som sambos igen. Min älskade bättre halva flyttar tillbaka till Frostviken, tillsammans med mig?! Vi blir en familj på riktigt. Med hus och allt liksom. Jag är i extas. Älskar den mannen så sjukt mycket!

Ta hand om varandra!

Likes

Comments

Vi lever i ett stort flyttkaos just nu. Allt är så stökigt och det känns så smutsigt när man inte har någon ordning på något. Jag skulle så gärna vilja baka, det kliar i fingrarna, men med den här röran så tappar jag suget totalt.

Denna vecka är rätt fullspäckad måste jag säga.
Imorgon ska jag på julbord/julshow med jobbet. På torsdag ska vi äta på blackstone med Elias jobb. & på fredag så åker vi mest troligt hem med ett flyttlass och fixar lite i huset. Jag skulle gärna vilja stanna med barnen där uppe fram till jul, det blir så himla mycket åkande annars... Men, vi har en lägenhet som skall städas, mer kartonger ska bäras och en ny lägenhet ska fyllas. Så rörigt så jag får ont i magen faktiskt, men vad gör man inte för kärleken?

Önskar er alla en fin tisdag! Ikväll är det bachelor 😉

Likes

Comments

Vardagsbabbel

De tolv senaste emojisarna du använt kommer att beskriva ditt 2017.

❤️😭👌🏼😇😫👨‍👩‍👧‍👦😂😅😙😉✌🏻️🎁

Hm, intressant. Vill nog inte veta vad februari har på lut, usch.

Likes

Comments

i mendinahs huvud

Otroligt sårbart och ångestframkallande ämne.

När man var ung och dum, så fattade man inte riktigt innebörden och skadan som ett förhållande tar av en otrohet. Det måste ha varit när jag blev riktigt jävla kär, som jag vart livrädd för det. Jag får nästan panik bara av att tänka på att Elias skulle skriva/vara med någon annan. (Är dock så jävla lycklig och har aldrig litat på en annan människa så som jag litar på honom så jag VET och törs LOVA att han aldrig skulle vara otrogen mot mig. Och inte jag mot honom heller, inte en chans!)

Det som skrämmer mig lite är hur vuxna människor, med familjer, väljer att äventyra sin trygghet, sin kärlek och sitt liv, för lite spänning? Varför inte sopa rent på sin bro först innan man lämnar fotspår på någon annans?

Kommunikation. "Jag har träffat en annan!"
"Jag saknar passion i vårt förhållande, och jag finner en annan person väldigt attraktiv"
"Kan vi lägga alla kort på bordet?"

Jag får ont i hjärtat. På riktigt.

Likes

Comments

Lillebror i magen, Förlossning Jamie

Som sagt, epidural = himlen! Den är så satans obehaglig att ta, men det är det värt. Jag fick vila till ungefär 19.45 innan krystvärkarna började. Dock var dem så korta så att dem fick ge mig värkstimulerande dropp för att göra värkarna mer intensiva. Det enda jag sa mellan värkarna var "hur kan man vara så dum att man gör om det här frivilligt när man vet hur ont det gör?!" Alla skrattade bara åt det, jag också egentligen.

Jag krystar, jag krystar även fast värken håller på att ta slut. Elias baddar min panna med en blöt, kall tvättlapp. Det känns så skönt när den nuddar pannan. Nästa värk är värst. Ni vet den när huvudet står i mufföppningen och man får inte krysta alls fast man bara känner för att klämma i, precis som när man har värsta förstoppningen. Det är ju tacksamt att dem vill bromsa så man slipper sy från Kiruna till Ystad, men ändå, det bränner något så kopiöst. En krystvärk till, huvudet är ute. DEN KÄNSLAN! Det är så underbart när huvudet väl är utanför grottöppningen för då glider resten av bebisen bara ut och man känner hur magen får en konsistens likt en geletårta! Känslan av att titta ner mellan sina ben och se sin bebis. Lillebror som jag och mannen i mitt liv har skapat. Ut kom han klockan 20:11. Till låten Zombie av the Cranberries, haha. Vilken känsla att få upp honom på bröstet, det är så vackert. Så stort.

Perfekta lillebror. Lillebror Jamie Elias Lionél ❤️

Likes

Comments

Förlossning Jamie, Lillebror i magen

Den 25 mars kom, och den gick. Jag började inse att vi firade påsk i Falun förgäves (vi tänkte åka hem till frostviken som är helig tradition men eftersom bf var på långfredagen den 25/3 så kändes det risky även om jag förstod att jag skulle gå över tiden).

På måndagen den 28.e så kom min lillasyster och hennes sambo ner för att sova över innan hennes operation i Sthlm på tisdagen. Det skulle bli så långt för dem att köra från Östersund annars och jag var så jävla uttråkad så jag blev överlycklig för att få lägga tankarna på annat än vräkning av olydig bebis. Vi åt god middag, spelade lite spel och började se en film. Jag kan minnas såhär i efterhand att just den dagen hade lillebror i magen haft alla möjliga konstiga positioner i magen. Såg ut som att jag väntade en korsning mellan en squash och en soffa, av att döma på magens form alltså. Hur som helst, filmen vi började se har jag inte ett minne ifrån. Jag hade nämligen börjat känna av lite regelbundna sammandragningar. Inte alls onda på något sätt men jag förstod att det var början på någonting.

När vi sagt godnatt allihopa och lagt oss i sängen så kunde jag inte alls sova. Jag låg och klockade dessa sammandragningar. 7-10 minuter mellan dem. Jag gick upp och tog två alvedon, dessa hjälpte mig att slappna av lite även om sammandragningarna fortsatte. Så jag somnade strax efter 01.00 och sov till 02.30 ungefär.


Vaknade sedan mitt i en sammandragning och bestämde mig för att kliva upp och duscha. Det var skönt och sammandragningarna försvann under duschen. Lite besviken gick jag och la mig igen. Vaknade sedan vid 04.30 av ännu en sammandragning och då klev jag upp och ringde in till förlossningen, då jag fattat att det inte var sammandragningar utan värkar jag hade. Hon sa att jag fick avgöra själv när det var dags att åka in. Där och då så gjorde dem inte alls ont så jag sa att jag skulle höra av mig senare. Ungefär i samma stund så steg min lillasyster och Krippa upp också. Jag tror jag sa någonting i stil med "undra om inte vi ska föda barn idag?" Sen åkte dem till Sthlm och jag väckte Elias vid 06.00. Jag sa att jag ville att han stannade hemma från jobbet den dagen för att det kändes som om något var på g. Han smsade sin chef och sen var det bara att vänta... När klockan närmade sig 08.00 så hade värkarna verkligen tilltagit i styrka och kom med 5-7 min mellanrum.

Såhär stöttade sambon mig under mina starkaste värkar ;)

Jag tänkte inte åka in i onödan så jag gjorde allt för att ta värkarna hemma. Vid 9.30 så avtog dem. Nu kom dem ungefär med 15 min mellanrum men var lite starkare när dem väl kom. Kände mig sjukt besviken, fick dåligt samvete för att Elias var hemma från jobbet och ringde mamma vid 10. Mamma sa åt mig att genast åka in på en koll eftersom jag hade samma förlopp med Leiya och då var jag öppen 7cm när jag kom in. Ok, mamma! Ska bara först...

Vi åt lite lunch, Elias ville dricka kaffe och så skulle han avboka någon röntgentid som han skulle ha dagen efter. Jag ringde upp på FL och sa att vi kommer in för en koll. När vi var färdiga så sa jag till Elias att vi skulle GÅ upp. Elias frågade om vi skulle ta med väskorna men jag sa bestämt nej, vi skulle nog ändå få gå hem igen.

På vägen upp så hade jag inte en endaste värk. & det gick så jävla lätt att gå. Hade lätt kunnat spurta upp för backen som det kändes och när vi väl var framme och blivit visad till ett rum så sa jag till barnmorskan att vi nog var där i onödan men jag ville se så att allt var bra med lillebroren.

Kl 12:25 blev vi inskrivna. Dem satte CTG och där kunde vi ju se att jag hade 3 sammandragningar på 10 min, som jag inte kände av alls. Så hon ville undersöka mig för att se hur öppen jag var också. 5cm. Det blir visst bebis inom en snar framtid iaf.

Nu fick jag höra "vad var det jag sa?!" våra väskor stod ju kvar i hallen hemma... Vi tänkte att vi skulle gå hem och hämta dem, men barnmorskan var inte sådär jätteförtjust i att jag skulle följa med och hämta dem så jag fick så fint stanna kvar på förlossningen. Jag fick ett id-band, en snygg skjorta och sexiga trosor. Jag ringde några samtal till mina närmaste för att tala om att vi blev inlagda. Kände mig allmänt on the top och satte på spellistan för att dansa mig igenom värkarna som börjat komma tillbaka.

Jag studsade runt ett tag, både på fötterna och på en pilatesboll. Värkarna var helt hanterbara och man bestämde att vi skulle ta hål på hinnorna vid 16.00 ungefär (har lite dåligt minne angående klockslag). Efter vattnet börjat forsa (bokstavligen talat) så drog värkarna igång med en jäkla fart. F a n, vad ont jag hade. Vid 17.00 var allt som en enda värk, utan uppehåll. Jag var så trött. Bad om epidural, jag var öppen 8cm då. Epiduralen i sig gjorde ondare än värken denna gång, usch. Det är dock värt det, för man är ju i himlen och hinner vila upp sig innan krystvärkarna drar igång.

Likes

Comments