Lillebror i magen, Förlossning Jamie

Som sagt, epidural = himlen! Den är så satans obehaglig att ta, men det är det värt. Jag fick vila till ungefär 19.45 innan krystvärkarna började. Dock var dem så korta så att dem fick ge mig värkstimulerande dropp för att göra värkarna mer intensiva. Det enda jag sa mellan värkarna var "hur kan man vara så dum att man gör om det här frivilligt när man vet hur ont det gör?!" Alla skrattade bara åt det, jag också egentligen.

Jag krystar, jag krystar även fast värken håller på att ta slut. Elias baddar min panna med en blöt, kall tvättlapp. Det känns så skönt när den nuddar pannan. Nästa värk är värst. Ni vet den när huvudet står i mufföppningen och man får inte krysta alls fast man bara känner för att klämma i, precis som när man har värsta förstoppningen. Det är ju tacksamt att dem vill bromsa så man slipper sy från Kiruna till Ystad, men ändå, det bränner något så kopiöst. En krystvärk till, huvudet är ute. DEN KÄNSLAN! Det är så underbart när huvudet väl är utanför grottöppningen för då glider resten av bebisen bara ut och man känner hur magen får en konsistens likt en geletårta! Känslan av att titta ner mellan sina ben och se sin bebis. Lillebror som jag och mannen i mitt liv har skapat. Ut kom han klockan 20:11. Till låten Zombie av the Cranberries, haha. Vilken känsla att få upp honom på bröstet, det är så vackert. Så stort.

Perfekta lillebror. Lillebror Jamie Elias Lionél ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förlossning Jamie, Lillebror i magen

Den 25 mars kom, och den gick. Jag började inse att vi firade påsk i Falun förgäves (vi tänkte åka hem till frostviken som är helig tradition men eftersom bf var på långfredagen den 25/3 så kändes det risky även om jag förstod att jag skulle gå över tiden).

På måndagen den 28.e så kom min lillasyster och hennes sambo ner för att sova över innan hennes operation i Sthlm på tisdagen. Det skulle bli så långt för dem att köra från Östersund annars och jag var så jävla uttråkad så jag blev överlycklig för att få lägga tankarna på annat än vräkning av olydig bebis. Vi åt god middag, spelade lite spel och började se en film. Jag kan minnas såhär i efterhand att just den dagen hade lillebror i magen haft alla möjliga konstiga positioner i magen. Såg ut som att jag väntade en korsning mellan en squash och en soffa, av att döma på magens form alltså. Hur som helst, filmen vi började se har jag inte ett minne ifrån. Jag hade nämligen börjat känna av lite regelbundna sammandragningar. Inte alls onda på något sätt men jag förstod att det var början på någonting.

När vi sagt godnatt allihopa och lagt oss i sängen så kunde jag inte alls sova. Jag låg och klockade dessa sammandragningar. 7-10 minuter mellan dem. Jag gick upp och tog två alvedon, dessa hjälpte mig att slappna av lite även om sammandragningarna fortsatte. Så jag somnade strax efter 01.00 och sov till 02.30 ungefär.


Vaknade sedan mitt i en sammandragning och bestämde mig för att kliva upp och duscha. Det var skönt och sammandragningarna försvann under duschen. Lite besviken gick jag och la mig igen. Vaknade sedan vid 04.30 av ännu en sammandragning och då klev jag upp och ringde in till förlossningen, då jag fattat att det inte var sammandragningar utan värkar jag hade. Hon sa att jag fick avgöra själv när det var dags att åka in. Där och då så gjorde dem inte alls ont så jag sa att jag skulle höra av mig senare. Ungefär i samma stund så steg min lillasyster och Krippa upp också. Jag tror jag sa någonting i stil med "undra om inte vi ska föda barn idag?" Sen åkte dem till Sthlm och jag väckte Elias vid 06.00. Jag sa att jag ville att han stannade hemma från jobbet den dagen för att det kändes som om något var på g. Han smsade sin chef och sen var det bara att vänta... När klockan närmade sig 08.00 så hade värkarna verkligen tilltagit i styrka och kom med 5-7 min mellanrum.

Såhär stöttade sambon mig under mina starkaste värkar ;)

Jag tänkte inte åka in i onödan så jag gjorde allt för att ta värkarna hemma. Vid 9.30 så avtog dem. Nu kom dem ungefär med 15 min mellanrum men var lite starkare när dem väl kom. Kände mig sjukt besviken, fick dåligt samvete för att Elias var hemma från jobbet och ringde mamma vid 10. Mamma sa åt mig att genast åka in på en koll eftersom jag hade samma förlopp med Leiya och då var jag öppen 7cm när jag kom in. Ok, mamma! Ska bara först...

Vi åt lite lunch, Elias ville dricka kaffe och så skulle han avboka någon röntgentid som han skulle ha dagen efter. Jag ringde upp på FL och sa att vi kommer in för en koll. När vi var färdiga så sa jag till Elias att vi skulle GÅ upp. Elias frågade om vi skulle ta med väskorna men jag sa bestämt nej, vi skulle nog ändå få gå hem igen.

På vägen upp så hade jag inte en endaste värk. & det gick så jävla lätt att gå. Hade lätt kunnat spurta upp för backen som det kändes och när vi väl var framme och blivit visad till ett rum så sa jag till barnmorskan att vi nog var där i onödan men jag ville se så att allt var bra med lillebroren.

Kl 12:25 blev vi inskrivna. Dem satte CTG och där kunde vi ju se att jag hade 3 sammandragningar på 10 min, som jag inte kände av alls. Så hon ville undersöka mig för att se hur öppen jag var också. 5cm. Det blir visst bebis inom en snar framtid iaf.

Nu fick jag höra "vad var det jag sa?!" våra väskor stod ju kvar i hallen hemma... Vi tänkte att vi skulle gå hem och hämta dem, men barnmorskan var inte sådär jätteförtjust i att jag skulle följa med och hämta dem så jag fick så fint stanna kvar på förlossningen. Jag fick ett id-band, en snygg skjorta och sexiga trosor. Jag ringde några samtal till mina närmaste för att tala om att vi blev inlagda. Kände mig allmänt on the top och satte på spellistan för att dansa mig igenom värkarna som börjat komma tillbaka.

Jag studsade runt ett tag, både på fötterna och på en pilatesboll. Värkarna var helt hanterbara och man bestämde att vi skulle ta hål på hinnorna vid 16.00 ungefär (har lite dåligt minne angående klockslag). Efter vattnet börjat forsa (bokstavligen talat) så drog värkarna igång med en jäkla fart. F a n, vad ont jag hade. Vid 17.00 var allt som en enda värk, utan uppehåll. Jag var så trött. Bad om epidural, jag var öppen 8cm då. Epiduralen i sig gjorde ondare än värken denna gång, usch. Det är dock värt det, för man är ju i himlen och hinner vila upp sig innan krystvärkarna drar igång.

Likes

Comments

Lillebror i magen

Det här med cravings är minsann märkligt måste jag medge. Jag kan väl inte påstå att jag hade något som jag verkligen var tvungen att äta med verken Leiya eller Jamie. Däremot så har mina graviditeter alltid börjat med att jag varit extremt sugen på att doppa popcorn i beasås, så det har varit ett säkert tecken på att det vuxit något i min mage. Sen så har väl alla fått med sig mitt craving på sköljmedel?! Så sjukt obehagligt att gå omkring och vara så extremt sugen på att halsa sköljmedel direkt ur flaskan.

Har ni haft några knäppa cravings? 🤗

Saknar min kula enormt mycket! Trivdes inte alls med den, men herregud. Jag har ju aldrig varit så vacker som när jag väntade Jamie! Älskar formen på mina gravidmagar som jag haft! ❤️

Likes

Comments

Lillebror i magen, Jamie

Lillebroren våran! Han kom till slut ut, efter mycket väntan och 4 dagars övertid. Precis som sin storasyster. & precis som sin storasyster så kom han väldigt fort. 

Den 29 mars tittade vår underbara lilla Jamie ut. Jag hade haft värkar hela natten men på morgonen avtog dem. Kom istället var 15.e minut men var väldigt starka. Fick dåligt samvete över att jag bad Elias stanna hemma från jobbet den dagen. Jag ringde mamma i förtvivlan, det blir ingen bebis idag ändå sa jag. Mamma tyckte att jag skulle ringa och be om att få komma in på en undersökning iaf. Nja... Jag undrade vad det skulle vara bra för men jag ringde iaf och vi skulle få komma upp. Vi åt lite lunch i godan ro, Elias ville ha kaffe på maten- OK. Lite toabesök, telefonärenden osv. Sen ville jag att vi skulle GÅ upp. Var övertygad om att vi skulle få komma hem igen så inga väskor fick följa med heller. Elias var tveksam, han försökte liksom lirka in att vi kanske kunde ta med dem för säkerhets skull iaf. Men jag var bestämd. Inga väskor. Inte en enda värk hade jag på vägen upp till förlossningen heller. 

Kom upp dit, sa att jag visste att jag skulle bli hemskickad igen men att jag ville undersökas iaf för att se så lillebroren hade det bra. Dom satte kurva. 3 värkar på 10 min, jaså då. Det var då inget jag kände av?! Hon ville undersöka och se om jag öppnat mig något också. 5 cm. Jag fick inte följa med Elias hem och hämta väskorna..... haha. 

Hela kvällen där gick så fort. Längtar tillbaka! Stämningen. Musiken. Dansandet igenom värkarna. Fokuserandet. Styrkan. Krystandet. Längtandet. & Kärleken. Så stakt.

Kollar på filmerna vi har. En nykläckt lillebror. Kladdig och blodig. Med öppna mörka ögon. Sugandes på sin hand. Knappt något gråt. Så perfekt. 4060 gram & 52 cm ren och skär KÄRLEK. 


Jamie Elias Lionél Mickelsen. Lillebroren vi väntat på!

Likes

Comments

hemmet, Lillebror i magen

Känsligt ämne för många, även för mig. Det är precis som att bara man vet att någon är gravid så är det helt okej att fråga om och hur mycket den människan gått upp i vikt. Men hallå?! Är det okej för mig att fråga någon som lagt på sig rent allmänt hur mycket denna gått upp i vikt? Det är lika jobbigt att gå upp graviditetskilon som det är för någon annan att gå upp i matkilon.

Med min dotter gick jag upp 27 kilo. Det gör jag inte om. Denna gång har jag en "gräns", men jag är ganska säker på att den inte kommer hålla. Det är livsfarligt att bara gå hemma om dagarna för det enda som finns att göra är att äta och fika. Fika och äta. Men det är väl någorlunda okej ändå. Om typ 8 veckor är han här och jag är totalt inställd på att få min kropp tillbaka sen.

Idag är det grått och trist ute. Jag skulle behöva gå ner till optikern och få mina glasögon inställda igen, men vi får se... Är sugen på en vitchoklad-latte också, så jag kanske måste ta mig i kragen och gå ut en sväng för att stilla mina behov.

Imorgon åker vi hem till Jämtland ❤️

Alla bebiskläder är tvättade. & här om dagen kom min fantastiska vän J med en hel kasse med strl 62-74, jag är såå tacksam!! ❤️

Likes

Comments

Lillebror i magen

Eftersom att min dotter är född på självaste julafton så tänkte vi att vi fortsätter att köra på storhelger, vilket innebär att prinsen är beräknad på... Långfredagen 25/3. Lite komiskt att jag själv är född på påskafton också.

Jag själv har fått en känsla den senaste tiden av att han kommer att komma tidigare. Känns som att han har bråttom på något sätt. Svårt att förklara. Är lite rädd att han ska ha så bråttom att han kommer den 29/2. Skulle inte vara så kul att föda på skottårsdagen, haha.

Vad tror ni? När kommer han och hur stor kommer han att vara?


här i v. 30+0 :)

Likes

Comments

Lillebror i magen

Hej och välkommen alla "gamla" som nya läsare!

Nu får vi se hur många inlägg jag lyckas med innan jag ger upp- IGEN.

Idag är en sådan där dag när man inte gör något alls. Absolut ingenting har jag lyckats att åstadkomma idag. Inte ens en tvätt har jag startat, och det behövs inte heller så egentligen bör jag inte ha dåligt samvete. Kroppen känns tung och jag längtar så mycket tills lillebror bestämmer sig för att titta ut till oss. Längtan blev ännu större då den första bebisen i "Marsmammor-2016"-gruppen på fb blev född i förrgår! Det får en att inse lite mer hur nära det faktiskt kan vara nu, trots att han gärna får stanna 4-5 veckor till i magen.

Tiden har ändå gått så himla fort. På ett sätt så känns det som igår när jag kunde ana det där svaaaaaga rosa strecket på stickan. Alla tankar som rusade igenom min hjärna. Hur skulle jag berätta det här för pappan?! Idag är vi i vecka 31 och det mesta är klart för bebis ankomst och det känns så bra!



Likes

Comments