familjen, Jamie, kärleken, Leiya

Den kärleken jag känner för er. Önskar att alla fick känna på den känslan. Att älska någon så mycket att det gör ont. Hjärtat knyter ihop sig ibland och slår ett knytnäveslag i bröstkorgen titt som tätt. Bara den som har barn på något vis vet om just den känslan. Så himla mäktigt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Leiya

Lördagen den 18 december 2010 så åker jag och N-A ner till Östersund för att bo på patienthotellet tills att det är dags, då bebis är beräknad den 20 december. Vi åker ner och väntar och väntar. Den 20.e kommer, men det är allt. Ingen bebis. Den 22 december skulle clarion (patienthotellet) stänga över jul. Så den 21.a tog vi bussen till strömsund där mamma fick hämta oss.
'
'
Natten till den 22 december kan jag inte riktigt sova. Jag känner mig skum i kroppen. När vi väl vaknade på morgonen så har jag små värkar. Inga som är regelbundna men jag ringer ner till Dagny för säkerhetsskull. Hon skickade upp ambulans som skulle ta oss till Östersund. Väl nere i ö-sund så får vi komma in på ett rum och en barnmorska sätter en CTG-kurva. Värkarna jag har då är ganska starka men inget som jag känner av såå mycket. Slemproppen har precis gått. Efter ca 30 minuter kommer en läkare och en BM in i rummet för att undersöka mig. De kan inte riktigt säga om vattnet gått eller inte (Jag uppfattade den kvinnliga läkaren som dum i huvudet och jag ville mest bara slå till henne). Vi fick i alla fall ett rum på BB. På kvällen blir verkarna mer regelbundna så jag får några tabletter så att jag ska kunna sova. Jag sov hela natten och när jag vaknade på morgonen så hade jag inga värkar. Det var som att det aldrig hade varit några heller. Vi blev tillsagda att gå ut på stan en sväng för att se om de kom igång igen. Men icke det. Runt 17.00 den 23 december blev vi hemskickade för att kunna fira jul hemma. Skönt! Nils-Aron åkte hem till Borgafjäll och jag hem till Gäddede.
'
'
Väl i bilen på väg hem så känner jag att det kanske inte var en sån smart idé att åka hem.. Men hem kom jag och värkarna satte igång lite smått. Ambulansarna kom med lite bricanyl så att jag skulle få sova i alla fall.
'
'
Sov gjorde jag på soffan fram tills halv 7 på morgonen, den 24 december, då var värkarna så starka att jag bara kunde gå runt och runt i huset. Ringde till sjukvårdsupplysningen för att be dem ringa upp Barbro (distriktssköterska men även barnmorska). Kl 8.00 skulle jag få komma ner på sjukan så att hon fick titta på mig. När jag var där nere på morgonen så kunde hon konstatera att jag var öppen för fingret och livmodertappen var mjuk men fortfarande bakåtvänd. Så hon fiskade fram den och sa att jag skulle komma tillbaka runt 11.00.
'
'
När jag kom dit igen klockan 11 som vi sagt så hade jag inte öppnat mig något mer och hon fick återigen fiska fram livmodertappen. Hon ringde ner på förlossningen men de ville som inte ha ner mig än. Värkarna kom ju var 20.e minut bara. Barbro sa att hon skulle ringa mig runt kl 13.00 och kolla hur det var då så skulle vi bestämma vidare.
'
'
Kl 13.00 ringer Barbro och då är mina värkar starka och de kommer var 10 minut ungefär. Hon skickar upp ambulansen och då bär det iväg. Vi plockar upp Nils-Aron i Lidsjöberg. Väl i ambulansen så kände jag att jag kommer ju få åka hem igen. Det blir ingen bebis idag heller. För då hade värkarna avtagit i styrka. Men de kom allt tätare.
'
'
Just innan Strömsund klockar ambulanssköterskan mina värkar och då är det 5 minuter mellan dem. Men jag känner inte av dem så väl nu. Hon säger till han som kör att stå på gasen lite. Då började jag fundera på varför han skulle göra det, jag skulle ju ändå inte föda barn idag.
'
'
När vi kom in på sjukhuset, klockan var då 16.30 ungefär, så fick vi direkt ett förlossningsrum och barnmorskan Vivianne sätter en CTG-kurva och undersöker om jag öppnats något mer. När hon håller på att undersöka så säger hon bara: ”Men herregud! Du är ju öppen 7 cm”. Ja visst säkert tänkte jag. Jag hade ju föreställt mig att det skulle göra så mycket ondare innan man var öppen så pass mycket.
'
'
Man tillkallade i alla fall narkosläkaren så att jag fick min epidural-bedövning, och den var underbar! Jag låg bara och tittade på ctg-maskinen och såg att jag hade en värk.
'
'
Jag & Nils-Aron låg och pratade en stund, Vivianne också. Hon sa att hon tyckte att jag var född till att föda barn eftersom att allt gick så fort och bra hittills. N-A åt lite mackor och jag låg och öppnade paket som lillasyster hade skickat med, samt ett brev till oss. I paketet låg en liten genomskinlig skyddsängel i glas, den var till bebis.
'
'
Jag tror att klockan var runt 19.30 när de tåg hål på hinnorna. Men jag hade inga krystvärkar än. Jag provade att stå på knä en stund men eftersom jag inte hade några värkar så fick jag bara lägga mig igen. 21.30 var det barnmorskebyte…. Från att ha världens bästa till att få en riktig surtant, huvva.
'
'
Klockan 22.25 fick jag riktiga krystvärkar, sa dem i alla fall. Men jag kände inte det så väl heller. Jag fick ta hjälp utav lustgasen för att öka styrkan på krystvärkarna (det låter sjukt jag vet!). Det kändes som att jag höll på i evigheter för att klämma ut ungen, och ett x antal gånger kände jag bara att ”ne, nu får ni snitta mig. Jag orkar inte mer. Det händer ju ingenting”. Men så börjar en sköterska att knäppa upp min tröja och då började jag tänka att det kanske snart var dags. Jag krystade en gång till och magen vart som en klump gelé.
'
'
Den 24 december 2010 kl. 22.48, på självaste julafton, fick världens finaste och välskapta lilla tjej komma till världen. Jag vart så chockad över att det var en tjej, även om jag hade sagt till alla att jag trodde det. Men hon var så fin. Mammas och pappas lilla solstråle!
'
'
Hennes namn var självklart. Leiya. Underbara lilla Leiya.

Likes

Comments

Jamie, Leiya, familjen

Jag tänkte beskriva mig själv som mamma med tre ord. Sedan tänker jag gissa hur Elias skulle beskriva mig som mamma och imorgon ska jag be honom skriva ner sina svar. Så får vi se om jag känner honom och mig själv. ✌🏻️

Om jag skulle beskriva mig själv som mamma med tre ord:

💕 Kärleksfull

💕 Kontrollfreak

💕 Otålig


Och om jag får gissa hur Elias skulle beskriva mig som mamma:

💕 Överbeskyddande

💕 Kärleksfull

💕 Lugn


Nåå, om jag känner min sambo återstår att se imorgon 😏

Likes

Comments

Leiya, Jamie

Jösses, vad jag älskar er! Jag är nog en sån där hönsmamma på riktigt. Vill ha full koll på er, visa upp er för hela världen och helst snurra in er i bubbelplast innan vi går utanför dörren.💕

Hej på er!
Hoppas allt är bra med er och att ni har lika fint väder som vi har. Dagen har spenderats i Vika vid poolen. L är verkligen som en fisk. Älskar att bada och blir mer och mer modig för varje gång vi är i en bassäng. Ibland lite för modig kan jag tycka.

Nu har vi nästan just kommit hem igen. Ska strax laga lite mat. Det blir nog någon form av kycklingwok/kycklinggryta idag.

På onsdag tar jag och barnen tåget hem till momman och moffan. Elias kommer inte förrän på fredag men jag ska jobba f r o m torsdag och två veckor framåt på dagis hemma, så vi måste åka tidigare. Vi blir hemma i över fyra veckor, vilket känns otroligt skönt. Det ska bli härliga fisketurer, fina familjekvällar och kompishäng delux! Jag längtar verkligen jättemycket. Dessutom så ska vi ha dop den 13/8, det är väl egentligen hela anledningen till varför vi stannar där uppe hela Elias semester.

Om 1,5 månad börjar L förskoleklass. Jag som tycker att hon föddes häromdagen- samtidigt som det känns som att hon alltid funnits här. Min vackra & kloka tjej!

Ha en fin kväll, nu ropar spisen på mig!

Likes

Comments