familjen, funderingar, hemmet

Nu är julen på intågande här i gläntan. Julgardinerna i vardagsrummet har kommit upp och likaså julstjärnorna där och i matrummet. Tomtarna är uppackade men inte på sin plats ännu. Det får bli imorgon när jag dammsugat, skurat och dammtorkat. Alla julklapparna är färdiga, ska bara slå in en del. Det känns så himla skönt. Nu kan man liksom fokusera på att tvätta upp bebiskläder och fixa i ordning inför lillebrorens ankomst. I år är jag extra glad över att jag alltid börjar så tidigt med julen. Mitt humör stiger alltid och man kommer ur den där kända höstdeppen så fort man får in lite ljus i sitt hus.

Imorgon är det måndag, ny vecka. Även ny vecka i graviditeten. Jag börjar ärligt talat bli lite stressad. Mest över att föda i Östersund- har inte jättegoda erfarenheter av barnmorskorna där sen sist. Men mycket kan ju (hoppas hoppas) ha hänt på 7 år. Men också nervös över att lämna bort Jamie i flera dagar. Han har sovit borta en hel natt förut hos min mamma och då låg jag sömnlös med hjärtklappning. Andra gånger har jag hämtat hem honom om mamma varit barnvakt över kvällen. Känner mig så halv utan han här. Tror att jag på något vis försöker ta igen all tid som jag missade med Leiya. Alla nätter hon sov borta hos min mamma eller min farmor men också i och med att hon är och varit ett "skilsmässobarn". Det är så mycket jag ångrar med den tiden. Att jag inte tog vara på den bättre. Men att få barn som 18 åring är inte lätt. Man är fortfarande ung o behöver på något sätt behålla sina vänner. Synd bara att det skulle ta mig så många år att inse att oavsett om man är gammal eller ung så är tiden med sina barn det allra allra värdefullaste och mest betydelsefulla som finns.

Jaja, nog om det för nu. Dags att krypa ner med mina älsklingar. ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

i mendinahs huvud, funderingar

Vi människor är så elaka mot varandra. 9/10 människor ler garanterat med någon annan människas motgång. Det är hemskt tycker jag. Människan glömmer aldrig. Det som har hänt har hänt och vem f-n är du att ändra min åsikt om det, ungefär.

Jag blir fortfarande dömd som den naiva tonåring jag en gång varit. Jag skäms till viss del för den "roll" jag hade under mina tonår men samtidigt så har jag tagit lärdom och vuxit ur de åren. Men än idag kan jag få blickar. Blickar som talar om för mig hur "liten" jag är. Jag mäter människor som vänder bort blicken. Som inte ens kan säga hej. Du kan inte säga hej för att du inte gillade mig för 10 år sedan. Stackars dig som är så långsint. Ditt liv måste vara energilöst om du fortfarande dömer människor efter förflutet.

Idag är jag tvåbarnsmamma. Jag ÄLSKAR min mammaroll och skulle inte byta ut den för allt i världen. Jag är inte längre den partyprinsessa som jag en gång var. Det tar emot att dricka alkohol överhuvudtaget. Elias säger oftast att jag är så tråkig nu för tiden. Jag kan hälla upp ett glas vin för att sedan hälla ut det efter ett par- tre klunkar. Mina barn är det viktigaste i världen för mig. Allt annat hamnar i skymundan.
Om JAG kan komma över den jag var och gå vidare, varför ska du då hålla kvar i den människan? Och vem ger dig rätt till att göra det?


Kvällsfunderingar...

2009 vs 2016 🌸

Likes

Comments