Leiya

Lördagen den 18 december 2010 så åker jag och N-A ner till Östersund för att bo på patienthotellet tills att det är dags, då bebis är beräknad den 20 december. Vi åker ner och väntar och väntar. Den 20.e kommer, men det är allt. Ingen bebis. Den 22 december skulle clarion (patienthotellet) stänga över jul. Så den 21.a tog vi bussen till strömsund där mamma fick hämta oss.
'
'
Natten till den 22 december kan jag inte riktigt sova. Jag känner mig skum i kroppen. När vi väl vaknade på morgonen så har jag små värkar. Inga som är regelbundna men jag ringer ner till Dagny för säkerhetsskull. Hon skickade upp ambulans som skulle ta oss till Östersund. Väl nere i ö-sund så får vi komma in på ett rum och en barnmorska sätter en CTG-kurva. Värkarna jag har då är ganska starka men inget som jag känner av såå mycket. Slemproppen har precis gått. Efter ca 30 minuter kommer en läkare och en BM in i rummet för att undersöka mig. De kan inte riktigt säga om vattnet gått eller inte (Jag uppfattade den kvinnliga läkaren som dum i huvudet och jag ville mest bara slå till henne). Vi fick i alla fall ett rum på BB. På kvällen blir verkarna mer regelbundna så jag får några tabletter så att jag ska kunna sova. Jag sov hela natten och när jag vaknade på morgonen så hade jag inga värkar. Det var som att det aldrig hade varit några heller. Vi blev tillsagda att gå ut på stan en sväng för att se om de kom igång igen. Men icke det. Runt 17.00 den 23 december blev vi hemskickade för att kunna fira jul hemma. Skönt! Nils-Aron åkte hem till Borgafjäll och jag hem till Gäddede.
'
'
Väl i bilen på väg hem så känner jag att det kanske inte var en sån smart idé att åka hem.. Men hem kom jag och värkarna satte igång lite smått. Ambulansarna kom med lite bricanyl så att jag skulle få sova i alla fall.
'
'
Sov gjorde jag på soffan fram tills halv 7 på morgonen, den 24 december, då var värkarna så starka att jag bara kunde gå runt och runt i huset. Ringde till sjukvårdsupplysningen för att be dem ringa upp Barbro (distriktssköterska men även barnmorska). Kl 8.00 skulle jag få komma ner på sjukan så att hon fick titta på mig. När jag var där nere på morgonen så kunde hon konstatera att jag var öppen för fingret och livmodertappen var mjuk men fortfarande bakåtvänd. Så hon fiskade fram den och sa att jag skulle komma tillbaka runt 11.00.
'
'
När jag kom dit igen klockan 11 som vi sagt så hade jag inte öppnat mig något mer och hon fick återigen fiska fram livmodertappen. Hon ringde ner på förlossningen men de ville som inte ha ner mig än. Värkarna kom ju var 20.e minut bara. Barbro sa att hon skulle ringa mig runt kl 13.00 och kolla hur det var då så skulle vi bestämma vidare.
'
'
Kl 13.00 ringer Barbro och då är mina värkar starka och de kommer var 10 minut ungefär. Hon skickar upp ambulansen och då bär det iväg. Vi plockar upp Nils-Aron i Lidsjöberg. Väl i ambulansen så kände jag att jag kommer ju få åka hem igen. Det blir ingen bebis idag heller. För då hade värkarna avtagit i styrka. Men de kom allt tätare.
'
'
Just innan Strömsund klockar ambulanssköterskan mina värkar och då är det 5 minuter mellan dem. Men jag känner inte av dem så väl nu. Hon säger till han som kör att stå på gasen lite. Då började jag fundera på varför han skulle göra det, jag skulle ju ändå inte föda barn idag.
'
'
När vi kom in på sjukhuset, klockan var då 16.30 ungefär, så fick vi direkt ett förlossningsrum och barnmorskan Vivianne sätter en CTG-kurva och undersöker om jag öppnats något mer. När hon håller på att undersöka så säger hon bara: ”Men herregud! Du är ju öppen 7 cm”. Ja visst säkert tänkte jag. Jag hade ju föreställt mig att det skulle göra så mycket ondare innan man var öppen så pass mycket.
'
'
Man tillkallade i alla fall narkosläkaren så att jag fick min epidural-bedövning, och den var underbar! Jag låg bara och tittade på ctg-maskinen och såg att jag hade en värk.
'
'
Jag & Nils-Aron låg och pratade en stund, Vivianne också. Hon sa att hon tyckte att jag var född till att föda barn eftersom att allt gick så fort och bra hittills. N-A åt lite mackor och jag låg och öppnade paket som lillasyster hade skickat med, samt ett brev till oss. I paketet låg en liten genomskinlig skyddsängel i glas, den var till bebis.
'
'
Jag tror att klockan var runt 19.30 när de tåg hål på hinnorna. Men jag hade inga krystvärkar än. Jag provade att stå på knä en stund men eftersom jag inte hade några värkar så fick jag bara lägga mig igen. 21.30 var det barnmorskebyte…. Från att ha världens bästa till att få en riktig surtant, huvva.
'
'
Klockan 22.25 fick jag riktiga krystvärkar, sa dem i alla fall. Men jag kände inte det så väl heller. Jag fick ta hjälp utav lustgasen för att öka styrkan på krystvärkarna (det låter sjukt jag vet!). Det kändes som att jag höll på i evigheter för att klämma ut ungen, och ett x antal gånger kände jag bara att ”ne, nu får ni snitta mig. Jag orkar inte mer. Det händer ju ingenting”. Men så börjar en sköterska att knäppa upp min tröja och då började jag tänka att det kanske snart var dags. Jag krystade en gång till och magen vart som en klump gelé.
'
'
Den 24 december 2010 kl. 22.48, på självaste julafton, fick världens finaste och välskapta lilla tjej komma till världen. Jag vart så chockad över att det var en tjej, även om jag hade sagt till alla att jag trodde det. Men hon var så fin. Mammas och pappas lilla solstråle!
'
'
Hennes namn var självklart. Leiya. Underbara lilla Leiya.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

i mendinahs huvud, Vardagsbabbel

🍂 jag fixar inte hår. Inte av något slag. Det är så himla snuskigt. Eller okej, inte hår som sitter på mitt, mina barns, sambo och nära vänner/familjs huvud. Men går som ligger på golvet, hår som är blött, hår i sängen osv. URK! På jobbet har jag alltid handskar på mig när jag ska kamma någon gamling, haha.

🍂 Som ni borde veta redan - spindlar!

🍂 Att rensa slasken. Det gäller såklart avlopp också. Det finns massor av hår i avlopp. Mer behöver jag inte säga. Och slasken är bara... Slasklig! Här hemma är det nästan alltid Elias som gör det.

🍂 Människor som går sakta framför en på t ex Ica, och plötligt stannar upp utan att se sig för. Akta hälarna om jag går bakom säger jag bara...

🍂 Ta hand om skurhinken efter mig. Jag älskar att skura golv men fan för att ta rätt på den där vidriga hinken efteråt! Det är ju fullt med hår i den efter att man skurat 😳

En bild på Leiya, bara för att väga upp alla negativa saker på denna listan 💕

Likes

Comments

meningen med livet, Vardagsbabbel

Hej!

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig. Jag är så jäkla förväntansfull och spänd! De flesta vet väl redan vad det handlar om men jag känner att jag vill vänta tills dagen D med att gå ut med det på sociala medier.

Hur har ni det?

Här är det grått och trist och tyvärr så speglar det av sig i kroppen också. Jag blir så himla orkeslös och nästan lite deprimerad av vädret när det är så här.
Förhoppningsvis så är det bättre imorgon!

Ikväll är det bönderna! Äntligen! Det skulle gärna kunna få vara onsdag hela vecka för min del! 😏

Likes

Comments