View tracker

Idag är det 1 månad sen den stora dagen.. 1 månad sen den värsta skräcken jag någonsin varit med om.. 1 månad sen den dag jag grät så mycket att det gjorde ont att känna tårarna rinna ner för min kind.

Den oron och stressen jag kände för precis en 1 månad sen får mig fortfarande illamående att tänka på!

På måndag ska vi tillbaka men då förhoppningsvis bara 1 dag, kontroller ska göras och skrik kommer det bli!

Jag önskar så att man på något sätt kan få bort sjukhus skräcken harrie fått men jag antar att det bara är att vänta ut det.. För sjukhusbesök kommer det bli i 8 år till!

Harrie är som sagt inskriven på stora holmens barnsjukhus, när barnläkaren kom till BVC igår så viste hon precis vilka vi var. Hon sa även att nästan alla vet om Harries historia på holmen, antar att vi kraniosyntos familjer inte är så många häromkring.

Men när vi var på BVC sist fick jag en sådär olustig känsla igen.. Harrie har varit dålig i magen ett tag nu och plus att han tappat hår, så i nästa vecka så skulle dom ringa upp oss och om han fortfarande är lös i magen så kommer det bli en utredning på hans mage också.. jag hoppas verkligen det bara är något tillfälligt han fått..
Men ändå så kändes det så stelt, på 1 års kontrollen fick jag för mig att dom kolla ganska mycket om barnen, hon lyssna på Harries hjärta klämde på hans mage och vägde och mätte. Sen så bara avbröts det nästan mitt i pratet och hon tackade och sa att vi var klara. Dom skrev inte ens i Harries gröna bok den gången.. Det gör dom alltid annars och så kolla dom inget annat på han!
Som jag förstod det så kollar dom alltid hur barna leker och utvecklas då.. men inget sånt!

Hur har era 1 års kontroller varit?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vist är den vacker? Eller?

Den är långt ifrån vad den va innan jag blev gravid, den är långtifrån hur den "ska" se ut enligt media!
Men den är INTE långtifrån perfekt, jag älskar den där skrynkliga lilla magen på något sätt.
Den sitter där för att påminna mig om det där 42 veckorna som jag fick ha min skatt växandes i magen. Om den där eviga väntan på att bli igångsatt, hur jag sen i flera timmar kämpade med all min kraft för att sen få höra det första skriket från mitt barn.
För varje dag jag ser hur han växer, växer även självkänslan för det där "mamma"ärren.

Men ibland kommer känslan av hat ikapp, medias hat mot tjejer som inte ser ut som man borde se ut. Hatet att just jag inte är perfekt. När jag drar på mig mina jeans och magen så fint hänger utanför med all den extra hud jag har.
Som en ballong som håller på att förlora sin luft, vacker på sitt sätt. Men den blir aldrig lika fin som den va innan du blåste upp ballongen eller lika vacker som den va när den va fylld med luft.
Ne den är så där fult skrynklig så du slänger den istället.

Min sambo älskar den, han tycker den är extra fin för han vet vad den gått igenom. Den är inte ful bara för att media säger att det inte är okej att se ut som en trasig ballong.
Jag vet att den är vacker, för en mamma kropp är inget som borde fixas.
Det är snarare samhället som borde fixas.

Vi alla skulle på något sätt skippa alla våra fördomar. Man behöver inte ha den lenaste huden och den slimmade kroppen som reklamerna vill få oss att tro på!

Vi mammor kommer alltid ha en historia som är unik, en historia som är mer värd att få höra på en alla medias reklamer.
Från en mage med bristningar, till en "Fiffi" som är sydd, till att ha en kropp som tagit mycket stryk har vi mammor kämpat oss igenom något som med ord inte går att förklara. Något av det mest otroliga känslorna man någonsin kommer få känna.

Vi borde istället vara glada för vad våra kroppar egentligen klarar av!

På något sätt är vi lite av små vardagshjältar som ska bära upp våra kroppar med stolthet, för det är inget som borde fixas, det är vackra på grund av historierna bakom våra kroppar!

Det är något som snarare borde hyllas, Vi är starka!











Likes

Comments

View tracker

Hej!

Är det stressigt inför jul med alla julklappar som ska handlas. Kanske till och med så att det är några små ögon som inte får se vad jultomten handlar hem! ;)

Du vet väl om att du bara någon enstaka gång kan lämna dina barn hemma oss dig tillsammans med en utbildad nanny!

Du kan då i lugn och ro gå runt i affärerna och veta att dina barn är i trygga händer hemma hos dig!

Och vet du vad det bästa är, dom tar fram en nanny som passar just för dina barns behov, alltifrån nannys som själva är fotbollstränare till nannys som älskar att sitta och pyssla. Ja men det helt enkelt matchar ihop er efter era önskemål.

Gå in och kicka på deras hemsida för mer information: www.nannybelle.se

Eller slå en signal, 076-309 87 25


Likes

Comments

Åh vet ni vad som hände idag?

Något helt fantastiskt!

Vi gick på marieberg och handlade det sista julklapparna när jag helt plötsligt möter blicken med en tjej och vi båda stannar upp och tittar på varandra..
Leendet blir enormt när jag inser vem hon är..
Det är ju hon.. Den där fantastiska mamman som hjälpt mig med alla det där tusen funderingarna jag hade inför operationen.. Hon likt en liten skyddsängel har hjälpt oss (speciellt mig) igenom den där enorma klumpen ända fram tills vi kom till andra sidan!
Det kopplade direkt när jag såg hennes dotterns namn stod på skylten som hängde på barnvagnen.

Det är nämligen så här att vi vars barn med kraniesynostos har en grupp på fb, där man kan prata med andra som är eller har varit mitt i allt "kaos". I den gruppen så dök det upp en mamma som svarade på mitt inlägg, efter det börja vi skriva privat till varandra.
Hon har svarat på alla mina frågor och dessutom visat allt inför och berättat precis hur allt gick till innan vi åkte till Uppsala och opererade lilleman.
Den här mamman va också från örebro och hade precis innan oss gjort liknande operation på hennes lilla dotter.

Vi har aldrig träffats förens idag, jag hade bara sån lust att krama om henne hårt och tacka för allt!

Jag kan inte nog tacka henne för allt. För utan all den där hjälpe så skulle nog jag gått in i väggen, tack vare både henne och all hjälp jag fått från familj och vänner så var det nog precis att jag klarade mig ifrån att bli helt utbränd.

Nu efter några veckor har mitt hår helt plötsligt börja bli tjockare igen och jag har lyckats att sluta bita på naglarna. Mitt humör är dubbelt så mycket bättre nu och all lust till att fixa, pyssla, sy och inreda är tillbaka.
Det är så läskigt hur stressen kan ta över hela ens kropp, man tappar precis allt!

Men tack, jag är nu på fötterna (om jag inte till och med står på tå) för jag vuxit något enormt inombords.. ett stort leende får avsluta den här underbara dagen!


Åh vet ni föresten, både hennes lilla dotter och Harrie är med i en hemlig superhjälte klubb.. Där får bara barn som är lite extra starka och går igenom lite extra saker här i livet vara med!

Godnatt 😙🌲

Likes

Comments

Att se sin lille vara så trött och hängig att han bara vill ligga och kramas..Det gör ont i hjärtat men då ska man på samma gång ta vara på den där stunden att ligga om mysa.
För idag efter att han fått upp allt som fanns i den där lilla magen i vår säng och då även fått upp både mamma och pappa super tidigt på morgonen för att sen vara hur pigg som helst..
Ingen feber på hela dagen och sjövild har han varit.
Men däremot har man märkt att den där lilla kroppen inte är helt 100 än. För vad jag än försökt gjort med honom idag så har det bara varit fel.

Vi åkte ut och hämta nya delen till stokke stolen medans Harrie sov i bilen. På samma gång (medans han ändå sov) så turades vi om att springa in i julkaoset på rusta och jula. Lagom tills vi släppte av pappa hos faster för lite firande så vaknade lilleman. Redan då va hans humör i botten.. Han bara skrek åt precis allt. Så jag gjorde att försöka att muntra upp han med att vi hämtade upp julgranen. Men den va rolig i ungefär 10 minuter sen fick jag sitta där med en skrikande harrie i famnen medans jag trassla ut julbelysning. 
Så till nästa försök att muntra upp han, vi tog ett varsit glas mjölk och en liten bit pepparkaka var = pepparkakan åkte ner i muggen och mosade sen åkte allt ut över hela golvet... 😥
Jaja det va bara torka upp och sen försöka blunda för den där granen som står i ögonvrån helt sne med grenarna som inte ens är helt utvecklade.
Vi tar fram mossan och ljusen, för då tänkte jag att vi skulle pyssla ihop en ny adventsstake.. Den står just nu på bänken med mossan intryckt på ett ställe med siffror som sitter snett och damsugaren fick åka fram.. när jag väl fått upp all mossa som av någon konstig anledning fick fötter och kletades ut över hela köket, så pekade Harrie på det sista äpplet. Jag tar och delar upp äpplet i bitar.. men det va typ gott i 5 minuter sen mosade dom och kletades ut i soffan. Så fram med trasa och torka upp allt medans lilleman står och skriker bredvid.  Med mitt egna humör som börjar gå åtdet icke glada hållet så gör jag ett sista försök till att spola upp badvatten. (det brukar alltid få han glad) men vi hann knappt nudda tårna där i innan vi skulle upp igen. Med en skrikande harrie i soffan (som gör allt för att inte behöva få sin blöja på sig) så får jag ett litet leende när jag busar med han men det försvann lika fort.. med en sur kille i famnen brer vi en smörgås och sätter oss och äter hela.. efter det är humöret något bättre ända tills pappa kommer hem med mat.. vi busar en stund och jag ser på lilleman att han är supertrött, så går in i sovrummet. När jag släcker lampan så startade kriget.. Han skriker för att han inte vill sova men är super trött.. så jag ligger där och ger inte upp.. jag har kämpat med hans humör hela dagen och ska definitivt inte ge upp när vi kommit så långt.
Efter 10 min skrikande från han så har jag bara suttit bredvid helt tyst.. tillslut kryper han upp i min famn och lägger armarna runt så jag känner hur han håller om mig så gott han kan med det små armarna för att säga förlåt och stannar kvar i kramen, ända tills han slocknar av trötthet.

Lilleman är en helt fantastisk kille.. jag kan inge annat än att älska han även med det dåliga dagarna. Nu har jag rätt till granen och den ser faktist helt okej ut nu.. kanske lite tom ;) men hittade inte alla julgranskulor efter den här dagen! 😂🌲

Likes

Comments

Mammas lilla hjärta ligger sjuk här hemma..
40° feber, hosta, snorig och kräks.. åh trodde aldrig att det skulle göra så ont att se någon annan vara sjuk. Ne att vara mamma är lätt förutom när man så hjälplöst måste se på när ens lilla superhjälte inte mår bra!

Hoppas allt är bättre till imorgon.!

Likes

Comments

Den stora klumpen till soffa har fått en ny ägare.. istället har en mindre soffa tagit plats hemma hos oss.. med ett riktigt fynd har jag nu börjat kolla på tyg för att klä om den.. men behöver hjälp, vilken färg ska soffan bli?

Likes

Comments

Hej!

Ser ni va tydligt plattorna i Harries huvud syns nu?
Det kala fläckarna verkar ha stannat, det finns inge hår där men just nu blir det iaf inte större. Det är jätte skönt, jag hoppas verkligen det stannar så!
Snart ska vi tillbaka till Uppsala för återbesök och se så allt fortfarande ser bra ut. Sen efter det kommer det lugna ner sig ett tag med alla sjukhusbesök och Harrie ska försiktigt få börja på dagis, men det blir i hans egna tackt så han inte på något sätt blir mer stressad.

Förra gången det snöade så låg vi inne på sjukhuset hela tiden. när vi väl kom ut därifrån så hade allt nästan töat bort.
Så idag hade jag en överlycklig pojke som jagade snöflingorna. Hans ögon va klotrunda, man såg hur fascinerad han va och hur lyckan lös i hans ögon!

Det värmer ett mammahjärta att få se sitt barn så lycklig! 😍

Likes

Comments