Jag har istortsätt alltid haft kort hår. När det växt över axlarna så har jag alltid klippt av det.
Nu är det mycket mer än axellångt och jag håller på att bli tokig på det.. det är ju överallt, hur gör man för att hålla det långt?
Jag vill spara ut det för första gången på flera år, men seriöst den längden som är nu håller jag på att bli knäpp på.. När jag ammar är det i ansiktet på C och när vi ska gosa jag och H så säger han hela tiden:
- Mamma håret usch!
bara för det hänger för i ansiktet..

Så tips på bra frisyrer eller på hur man faktist kan klippa det utan att göra det kort igen?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag kan fortfarande inte fatta att magen blev så extremt stor! :o
Inte konstigt att kroppen gjorde ont.

Men nu ska vi ta det från början, dagen då vi hade beräknad födsel så släppte slemproppen för mig, strax efter så började värkarna komma igång men så oregelbundet att jag inte brydde mig. Jag låg i sängen och natta Harrie medans jag knep ihop undertiden det gjorde ont!
Både harrie och sambon somnade och jag gick upp för att börja klocka värkarna, vid 1 tiden så hade jag 1 värk varje kvart.
Men fortfarande så brydde jag mig inget speciellt.. klockan gick och jag kolla film medans jag knep ihop och bara vänta på att något mer skulle hända.. vid 5 tiden skrev jag till min mamma och syster för lite rådgivning men båda låg ju och sov.. ville inte stressa upp någon men då va värkarna varje 10de minut.
Sambon lät jag sova. Vid klockan 6 på morgonen hade jag inte sovit något och mamma ringer upp mig med ett tjoohoo och bara ropar i telefon att hon kommer hem till oss. Värkarna blir tätare och jag går in för att väcka sambon.
Fortfarande så brydde jag mig inte så mycket om värkarna.. jag bet ihop, det gjorde ju trotts allt inte så ont med tanke på hur besvärad jag varit innan med graviditeten.
Klockan gick och alla vaknade, mamma kom hem till oss och sambons pappa stod berädd på att få köra oss..
Sambon va så nervös och ville flera gånger att vi skulle ringa förlossningen men jag ville ju vara hemma med Harrie.
Tillslut så ringde vi klockan 12 på dagen men att vi fick komma in, då med 4-5 minuter mellan värkarna. Sambons pappa kom och hämta oss så vi kunde åka till affären.. När sambon hoppa ut ur bilen vid affären knäppte även jag av mig bältet och gick med... jag fick mig några konstiga blickar när jag bet ihop Under värkarna 😂
stod vid kassorna och väntade ut en värk och precis när jag börja gå framåt kom en tant med full kundvagn och tränger sig före mig.. tjejen som jobba där hade stått och titta på mig en stund och snabb som tusan är hon fram och öppnar en ny kassa till oss varpå jag står och håller i mig genom en till värk och försöker packa påsen.
Sen åker vi till förlossningen.. 

Vi blir väl mottagna och får komma in på ett rum. Vid halv 2 gör det första kontrollen och jag är då öppen 3 cm och hans huvud ligger ovanlig långt ner.
Hon säger då att vi får åka hem om jag vågar men att hon rekommenderar att stanna för det kan lika gärna gå jätte fort nu.
Så vi stannar under deras personalbyte, så när jag knallat runt, dansat och allmänt bara muppat mig med sambon kommer hon in och frågar hur det går (det har haft kontroll på värkarna undertiden också)
Fortfarande så är jag inte speciellt berörd av smärtan, så hon säger att jag kanske ska stå mer och försöka röra mig men hon ångrar sig fort efter hon gjort kontrollen. Får då frågan om jag inte har mer ont än vad jag ser ut att ha.
Hade tydligen öppnat mig från 3cm till ca 7-8cm på 3 timmar.
Får frågan om jag vill ha någon smärtlindring men jag bara skrattar bort det och fortsätter hoppa runt och larva mig med sambon 😂
Klockan går och när hon kommer in nästa gång för en kontroll vid 7 tiden så börjar jag få mer och mer ont. Då under kontrollen så går vattnet för mig som en stor vattenballong som går sönder.. blev vatten överallt.
Klockan är då närmare halv 8 på kvällen och jag ber om smärtlindring för första gången. Så lustgasen startas upp på lägsta varpå jag ropar att jag måste krysta. Hon börjar göra en kontroll för att se om jag är helt öppen elle inte och en till barnmorska kommer in och frågar om hon ska ta över men får bara då höra att halva huvudet är ute. 4 kryssningar senare så plockar jag upp min son själv till bröstet och allt va klart prick klockan 20.00 men får mer folk in till oss för tydligen blöder jag för mycket, en doktor kollar igenom så inget gått sönder och mängden blod mäts till närmare 1 1/2 liter. Jag sys ihop och får absolut inte ställa mig upp själv.. så vi fikar och bara tar det lugnt, dropp kopplas upp på mig och täta kontroller görs ifall blod skulle behövas.

Charles väger 4190g och är 54cm lång, inte konstigt att magen va stor, väger mig efteråt och har redan då blivit av med 10kg. Gick upp ca 15kg under hela graviditeten så det mesta va verkligen bara på min mage!

Likes

Comments

15de September 2017 kom en lång kille ut med reket fart. 54cm lång och 4190g 💙💙

Likes

Comments

Tänk så mycket du kan göra med en bild, spana bara in hur lätt det helt plötsligt va pch få städat golv! 😂
Man kan nu för tiden både ta bort och ändra mycket på en bild.. bara ljusa upp den och ta bort oönskade föremål som tråkiga lister och mat på golvet så blir bilden helt plötsligt en helt nu bild.
Med det sagt så är det inte konstigt att allas inrednings bilder från tidningar alltid ser så bra ut. Lister ändrar färger, sladdar tas bort och färgerna ändras lätt med olika filter.
Som ungefär det tjatet om att se ut som alla modeller är lika med ditt hem. Ha inte förstora förväntningar på dig med ett helt rent och städat hem som alla bilder visar.

Leksakerna sparka jag åt sidan använde mig av 2 olika appar, som sagt va golvet städat och Lilleman såg ren ut. 😂

Likes

Comments

Nemen nu tycker jag det verkligen är nog med att vara gravid, jag tycker så otroligt mycket om att ha känslan av små sparkar. Jag bara njuter av att faktist få ha den här möjligheten att få bära på mina egna barn!
Men att jag ska behöva ha så ont att tårarna rinner bara för att ta sig upp ur sängen känns så extremt.. Så nästa sekund så är jag igång, städar och gör allt för att inte bara ligga som en grönsak i sängen för att gå tillbaka med tårarna i ögonen och smärtan i ryggen.. om jag inte vetat att det snart va över så skulle jag bli tokig. Vist jag vet att det kan hålla i sig efteråt också men då har jag ändå inte en dunderkula ivägen på magen.

Måste bara dela med mig av vardagens största problem just Nu... att Viktors tröjor inte ens täcker magen längre, det är alltid kall! 😂😂😂 bara imorgon kvar sen är den stora dagen här, 14 september så är den stora dagen äntligen kommen!

Likes

Comments

Tänk att något så litet i kroppen kan förstöra så mycket, att en person ska behöva gå igenom så otroligt mycket tidigt i livet.

Vi alla känner någon på något sätt och vi alla kan göra något litet.

Allt ifrån armband att bära upp till att låta hemmet fyllas med en underbar doft.

kicka in på

@https://www.jollyroom.se/barnrummet/barnlampor-belysning/bordslampor/victorian-doftljus-burn-cancer-silver


hittar du superfina doftljus från Burn Cancer där hela 10% går till ung cancer.. perfect att pryda bordet med nu i höstmörkret! 🍁🍁 

Likes

Comments

Heej!
oj har varit jätte dålig på att uppdatera, har inte haft någon ork när smärtan varit så pass jobbig och orken har varit i botten. Men magen har sjunkit och det känns mindre, lillen ligger neråt och nervositeten smyger sig på. Snart är det 2 små killar här hemma, så konstigt att försöka tänka sig tanken på att vara 2 barns mamma.

Men nu till rubriken, så klart jag längtar efter Lilleman i magen men vet ni något helt galet?
Jag längtar så till sommaren är över och det börjar komma snö, första året jag verkligen kommer kunna leka med harrie i snön och jag själv har haft lite av en mardrömmas sommar. Så jag kan inget annat än att längta efter hösten, så jag kan bli mer rörlig och busa med Harrie igen.
Han har helt plötsligt blivit så stor att han kan alla färger, räknar till 3 och pratar meningar redan. Han är som en liten tvättsvamp som  härmar allt nu!
Så att få se snön komma, ta upp julpyntet och granen. Att få se lyckan när jag faktist kan lyfta upp han så han kan sätta stjärnan på toppen av granen. Ja den längtan är enorm, jag vill kunna röra mig och leka med mitt barn igen!
Så för min del så får vintern gärna komma, träden får mer än gärna ändra färg medans Harrie plockar fina blad från träden.

Likes

Comments

Ja vad ska man säga, inte det roligaste minnet som kom upp på Facebook.
Kan nästan känna hur klumpen i magen kom tillbaka.
För precis 1 år sen idag så träffade vi första gången barnläkaren på ops vårdcentral.
Den där hemska känslan när vi gick därifrån och jag försökte göra allt för att hålla uppe hoppet om att vår son mådde bra!
Hur Viktor på kvällen hade tårar i ögonen och hur vi båda två försökte övertala varandra om att det inte va något med Harrie.
Ja för 1 år sen idag va första mötet med en doktor för Harries kraniesynostos.
Det va idag för 1 år sen den längsta resan i mitt liv började och jag är otroligt tacksam att vi fått ett sån bra hjälp vi fått.
Idag för ett år sen började resan men nu kan jag äntligen säga att vi är på andra sidan. Den sidan där alla andra motgångar känns så mesiga, så länge mina barn mår bra så är allt annat bara som en fis i rymden! :)

Den 10de så kollar det med extra ultraljud om lillebror kanske kommer födas med samma sak. Börjar bli lite nervös även om jag vet att risken är mycket mindre med andra barnet.

Likes

Comments