Julen är ju helt fantastisk och underbar, extra speciellt känns det när man få se sitt barns längtan och fantasi glittra i deras ögon.
Men dessvärre är det barn som blir fråntagna den lilla saken som fantasi och längtan.
Idag berätta mamma att när hon vad i affären så va det en pappa som skrek på sitt barn som stod vid leksakerna. De lilla barnet stod där med en så längtan i blicken och ivrigt på vad tomten ska komma med. Han ropar att det önskar han sig var på pappan höjer rösten och skriker tillbaka:
- Jag är så jävla trött på det där jävla tjatet om julafton, fattar ni inte att pappa inte har några jävla pengar!

(Nu så grep en annan man tag i honom i affären och så ifrån lika så kom personalen )

Men jag kan bli så ledsen av att veta att det barna är inte dom enda som blivit omkringdragna i julstressen, ledsna, trötta, gnälliga med föräldrar som höjt rösten för det är stressade inför en dag vi själva skapat. Jag gick med mina lilla familj på gallerian idag och tittade på min 2 åring som tyckte det va allt annat än roligt att åka dit. Från vårat perspektiv så ser vi det saker som måste göras och saker som ska handlas in varpå Harrie inte har nån aning om vad det hela hysterin handlar om.
Från hans perspektiv vad det bara otroligt många långa ben överallt som sprang framför och gjorde så han tappa bort mamma flera gånger medans vi busade (Jag såg han hela tiden). Men han höll humöret uppe ganska så bra, han la sig ner på golvet och va beredd på att skrika en gång men istället för att bara dra upp han och fortsätta släpa han vidare med (aj aj inte röra den eller kom hit nu du får inte) så hukande jag mig ner och kramade om honom.
Vi samlade ihop oss och gick satt oss ner vid glassbarnen med våra egengjorda glassar och smaskade i oss medans vi struntade helt i det där sista julklapparna.

Nu på kvällen här hemma så har det tagit mig 3 timmar att natta Harrie för att han ville istället att jag skulle berätta om tomten om och om igen. Så han och jag smyger upp när både lillebror och pappa somnat.
Vi la vi oss under granen för att känna,  klämma, hoppas och gissa vade det är i julklapparna stället. Till slut så han bara:
- Nu mamma, nu vill Harrie sova. 

Han höll om mig med ett leende som värmer hela mamma hjärtat. Jag är bara så glad att få krypa ner i sängen (med några julklappar mindre) men med ett barn som hållt humöret uppe och trotts all stress lägger sig med en fantasi och längtan inför morgondagen!

Nu ska jag krypa ner brevid mina pojkar och mysa lite extra av den där underbara blicken  Harrie gav mig!

God jul, ta hand om er och tänk på i vilket sällskap ni dricker med!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hur tackar man ett hus, ett hus som fått stå ut med så mycket.
Så mycket den tagit hand om  oss och alltid stått där som skydd i olika väder.
När man för sista gången bara testat gå på det där knarriga stället i hallen som man så många gånger förr smygit över på natten för att gå ner i köket och småäta när föräldrarna ligger och sover.
Det där märkerna på dörren som helt plötsligt nu när huset är helt tomt syns så otroligt mycket mer efter ett par busiga små killar lekt med luftgeväret. Tapeten som en gång i tiden satt upp och ner för en busig liten tjej pratade med sin pappa lite för mycket.

Jag kan se nu även när hela huset är tomt hur granen stod där i köket och bara väntade på oss förväntansfulla barn som sprang och drog i den, kulorna böt plats och allas olika pyssel från skolorna hängde i det olika höjder beroende på vilken längd vi barn vad i.

Det är inte förens huset är tomt man ser vad den här fått stå ut med, hur fönstrena vi dragit i verkligen har tagit hand om oss där innanför.
Jag kan nästan se hur vi som små springer runt i trädgården och äter äpplen från trädet som inte finns längre eller kastade snöbollar på varandra.

Ett par väggar är bara ett par väggar, men med en familj som bott där i nästan 30 år så är inte väggarna bara väggar längre. Det är vårat barndomshem som har så otroligt mycket kärlek innan för träplankorna, den kärleken som jag så hoppas på att nästa familj ska få ta vara på.

Vi alla andra har nu flyttat till varsina ställen och nya små familjer växer fram, något jag ska ta med mig ifrån det där tomma skalet vi var och så hejdå till är all den kärlek som jag fått uppleva ifrån den!

Ja för nu är det inte många timmar kvar tills en ny familj tar "våra" nycklar i sina händer för att bygga upp nya historier till huset.
Saknaden börjar redan smyga på sig och jag kan inte låta bli att bli lite ledsen. Det är trotts allt i det här huset som jag fått gå mina första steg och nu går mina sista steg i. Tack för att du tagit hand om oss Aspgatan 4. 💗

Likes

Comments

Ja rubriken säger allt.. i 9 timmar sätt vi på akuten med ekg och flera blodprover.

Det va nämligen så här att Harrie höll på att hjälpa morfar och gick fram och tillbaka med en skruv som morfar skruva upp i väggarna. Men jag och (min pappa) titta bort 1 sekund för att hjälpas åt med gipsskivan.. (ja la asså bara en hand mot väggen) och Harrie går förbi så han precis hamnar bakom mig och så hör jag bara ett skrik..
Då har busungen pillat in 2 skruvar i kontaktuttaget och fått sig en stöt.
Jag hör bara hur han förtvivlat skriker:
- Det bränner i handen.

flera gånger om, morfar ringer snabbt 112 och jag håller om han hårt.
Han lugnar ner sig medans pappa pratar i telefon och precis när det överväger att skrika ambulans så har Harrie blivit lugnare så det räcker med att vi istället får åka in själva till akuten, där som.sagt blir vi kvar i nästan 9 timmar!

Nu klockan 01.40 har jag fått lägga båda barna i sängen och dom somna direkt!

En orolig och rädd mamma ska krypa ner och försöka att sova nån timme iaf.
Godnatt och va rädda om era små där ute!

Likes

Comments

Om inte hans blixt ärr skulle synas så skulle det aldrig märkas av vilken tuff liten kille jag har. Kan ni tänka er att det är 1 år sen vi var i Uppsala och ska tillbaka på 1 års kontroll om ca 2 veckor REDAN!! Tycker det va så nyss men ändå så sitter alla känslorna från mammahjärtat kvar när jag ser hans ärr.
Att en liten kille på 2 år kan redan bära på en sån historia som en skalloperation skulle ingen kunna vet om inte ärret synts. Att en så liten kille med så mycket energi och bus i sin blick bär på sin alldeles egna historia visa bara på hur lite man egentligen vet om personerna man möter.
Jag vet en så stark person som står mig så nära i hjärtat, hennes liv har verkligen testat alla trådar man kan dra i. Så många motgångar som tillslut leder till cancer men ändå så ser jag henne le om dagarna. Jag ser lycka i hennes ögon och jag ser en så stark mamma.
Hennes ärr syns inte som på min lilla Harries gör, hennes ärr syns inte men tack vare hennes leende så delar hon all den glädje hon kan ge oavsätt Vilka motgångar hon möter.

Så tänk på att varje person du möter bär på sin egna historia, även en liten 2 åring kan bära på en så otrolig resa. Så dömm inte en grinig person efter dennes bemötande i trappuppgången eller på promenaden. Möt det ändå tillbaka på de sätt du skulle vilja bli bemött!

Likes

Comments

Jag har istortsätt alltid haft kort hår. När det växt över axlarna så har jag alltid klippt av det.
Nu är det mycket mer än axellångt och jag håller på att bli tokig på det.. det är ju överallt, hur gör man för att hålla det långt?
Jag vill spara ut det för första gången på flera år, men seriöst den längden som är nu håller jag på att bli knäpp på.. När jag ammar är det i ansiktet på C och när vi ska gosa jag och H så säger han hela tiden:
- Mamma håret usch!
bara för det hänger för i ansiktet..

Så tips på bra frisyrer eller på hur man faktist kan klippa det utan att göra det kort igen?

Likes

Comments

Jag kan fortfarande inte fatta att magen blev så extremt stor! :o
Inte konstigt att kroppen gjorde ont.

Men nu ska vi ta det från början, dagen då vi hade beräknad födsel så släppte slemproppen för mig, strax efter så började värkarna komma igång men så oregelbundet att jag inte brydde mig. Jag låg i sängen och natta Harrie medans jag knep ihop undertiden det gjorde ont!
Både harrie och sambon somnade och jag gick upp för att börja klocka värkarna, vid 1 tiden så hade jag 1 värk varje kvart.
Men fortfarande så brydde jag mig inget speciellt.. klockan gick och jag kolla film medans jag knep ihop och bara vänta på att något mer skulle hända.. vid 5 tiden skrev jag till min mamma och syster för lite rådgivning men båda låg ju och sov.. ville inte stressa upp någon men då va värkarna varje 10de minut.
Sambon lät jag sova. Vid klockan 6 på morgonen hade jag inte sovit något och mamma ringer upp mig med ett tjoohoo och bara ropar i telefon att hon kommer hem till oss. Värkarna blir tätare och jag går in för att väcka sambon.
Fortfarande så brydde jag mig inte så mycket om värkarna.. jag bet ihop, det gjorde ju trotts allt inte så ont med tanke på hur besvärad jag varit innan med graviditeten.
Klockan gick och alla vaknade, mamma kom hem till oss och sambons pappa stod berädd på att få köra oss..
Sambon va så nervös och ville flera gånger att vi skulle ringa förlossningen men jag ville ju vara hemma med Harrie.
Tillslut så ringde vi klockan 12 på dagen men att vi fick komma in, då med 4-5 minuter mellan värkarna. Sambons pappa kom och hämta oss så vi kunde åka till affären.. När sambon hoppa ut ur bilen vid affären knäppte även jag av mig bältet och gick med... jag fick mig några konstiga blickar när jag bet ihop Under värkarna 😂
stod vid kassorna och väntade ut en värk och precis när jag börja gå framåt kom en tant med full kundvagn och tränger sig före mig.. tjejen som jobba där hade stått och titta på mig en stund och snabb som tusan är hon fram och öppnar en ny kassa till oss varpå jag står och håller i mig genom en till värk och försöker packa påsen.
Sen åker vi till förlossningen.. 

Vi blir väl mottagna och får komma in på ett rum. Vid halv 2 gör det första kontrollen och jag är då öppen 3 cm och hans huvud ligger ovanlig långt ner.
Hon säger då att vi får åka hem om jag vågar men att hon rekommenderar att stanna för det kan lika gärna gå jätte fort nu.
Så vi stannar under deras personalbyte, så när jag knallat runt, dansat och allmänt bara muppat mig med sambon kommer hon in och frågar hur det går (det har haft kontroll på värkarna undertiden också)
Fortfarande så är jag inte speciellt berörd av smärtan, så hon säger att jag kanske ska stå mer och försöka röra mig men hon ångrar sig fort efter hon gjort kontrollen. Får då frågan om jag inte har mer ont än vad jag ser ut att ha.
Hade tydligen öppnat mig från 3cm till ca 7-8cm på 3 timmar.
Får frågan om jag vill ha någon smärtlindring men jag bara skrattar bort det och fortsätter hoppa runt och larva mig med sambon 😂
Klockan går och när hon kommer in nästa gång för en kontroll vid 7 tiden så börjar jag få mer och mer ont. Då under kontrollen så går vattnet för mig som en stor vattenballong som går sönder.. blev vatten överallt.
Klockan är då närmare halv 8 på kvällen och jag ber om smärtlindring för första gången. Så lustgasen startas upp på lägsta varpå jag ropar att jag måste krysta. Hon börjar göra en kontroll för att se om jag är helt öppen elle inte och en till barnmorska kommer in och frågar om hon ska ta över men får bara då höra att halva huvudet är ute. 4 kryssningar senare så plockar jag upp min son själv till bröstet och allt va klart prick klockan 20.00 men får mer folk in till oss för tydligen blöder jag för mycket, en doktor kollar igenom så inget gått sönder och mängden blod mäts till närmare 1 1/2 liter. Jag sys ihop och får absolut inte ställa mig upp själv.. så vi fikar och bara tar det lugnt, dropp kopplas upp på mig och täta kontroller görs ifall blod skulle behövas.

Charles väger 4190g och är 54cm lång, inte konstigt att magen va stor, väger mig efteråt och har redan då blivit av med 10kg. Gick upp ca 15kg under hela graviditeten så det mesta va verkligen bara på min mage!

Likes

Comments

15de September 2017 kom en lång kille ut med reket fart. 54cm lång och 4190g 💙💙

Likes

Comments

Tänk så mycket du kan göra med en bild, spana bara in hur lätt det helt plötsligt va pch få städat golv! 😂
Man kan nu för tiden både ta bort och ändra mycket på en bild.. bara ljusa upp den och ta bort oönskade föremål som tråkiga lister och mat på golvet så blir bilden helt plötsligt en helt nu bild.
Med det sagt så är det inte konstigt att allas inrednings bilder från tidningar alltid ser så bra ut. Lister ändrar färger, sladdar tas bort och färgerna ändras lätt med olika filter.
Som ungefär det tjatet om att se ut som alla modeller är lika med ditt hem. Ha inte förstora förväntningar på dig med ett helt rent och städat hem som alla bilder visar.

Leksakerna sparka jag åt sidan använde mig av 2 olika appar, som sagt va golvet städat och Lilleman såg ren ut. 😂

Likes

Comments