Tänkte skriva upp lite jämförelser med Harrie i magen och lillen nu i magen.

1)
Harrie: Då kräktes jag på morgonen sen va det ganska bra.

Nu: Har jag kräkts av vissa lukter och under dagen så länge jag inte ätit något.

2)
Harrie: i v 20 hade jag gått upp ca 5kilo

Nu: Har jag gått ner 1 kilo sen invägningen.

3)
Harrie: Hade jag jätte fint, oslitet hår och fin hy

Nu: Har jag fått klippa av en bra bit för att håret gått sönder så mycket plus att ett barn på dagis fråga varför jag såg så konstig ut med alla prickar i ansiktet 😂

4)
Harrie: Hade jobbiga humörsvängningar.

Nu: gråter jag för allt, kan bli sur och tyst bara för något inte går som jag vill. Plus att jag är jätte glad sekunden efter 😂

5)
Harrie: vad jag mest sugen på frukt.

Nu: ska ha iskallt vatten och godis (sötaker)

6)
Harrie: mådde jag ganska bra till slutet av gravititeten och kände inte av han något speciellt förens vid 23/24

Nu: känner jag mig söndersparkad redan sen v 17 och har sjukt ont sen nån månad tillbaka!

Jag undrar så vad det är som gömmer sig där inne och bara om några dagar får vi se lillen. vad tror ni det blir flicka eller pojke? :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag blir fortfarande helt tårögd av att se han ligga där med alla sladdar, den där väntan efter att jag fick se hur han blev sövd och va tvungen att släppa hans hand till ett par helt främmande människor som skulle öppna upp hans sköra lilla hud.

Rädslan, stressen, sorgen, oron alla det känslorna som bubblade i kroppen och jag stod där i korridoren och vägrade lämna dörren där jag sist såg honom.
Jag stod där och tittade i fönstret medan snön föll utanför, tårarna slutade aldrig rinna och den enorma klumpen i halsen släppte aldrig.
Jag stod där och undrade om det här verkligen va rätt. Var det verkligen rätt att det va min sons huvud det skar upp huden på just då!
Det va så orättvist att jag va tvungen att lämna min smala lilla pojke där inne på ett helt sterilt bord.
Minnet släpper aldrig hur jag tillsammans med personalen lägger han ner och ser hur förtvivlad han blir när det är mamma som håller fast han där medans dom tvingar dit masken i hans ansikte. När jag hör hur han skriker i ren förtvivlan av att han verkligen vill tillbaka till min famn samtidigt jag känner i händerna hur hela hans kropp blir helt stilla och hans ögon stängs.
Jag hinner bara kolla på han snabbt och känner hur tårarna kommer medans en personal drar mig ifrån honom. Hon kollar på mig och jag kliver ut genom dörren och ser Viktor stå därutanför. Vi faller i armarna på varandra och jag bryter ihop!

Sen går timmarna och Viktor gör allt för att lugna ner mig, men när klockan tickar och timmarna går växer oron.
Hatet men ändå lättnaden för vad dom gör med mitt barn är enorm. Sen när vi sitter där och jag sprungit fram och tillbaka för att se om hans lilla sjukhusspjälsäng med hans lilla gris och filt fortfarande är helt orörd så håller jag på att gå i bitar. Jag frågar Viktor flera gånger om det hänt något. Det sa att det bara skulle ta en viss tid och nu har det snart gått 1 timme längre, hittade det nått annat där inne i huvudet? går han inte att  laga? har det blivit fel?
Nej usch det där dumma tankarna som börja snurra i huvudet när jag springer tillbaka och kikar in i fönstret och ser hur hans säng fortfarnade står kvar efter ytligare 1 timme till..

Sen kommer doktorn ut, han stannar till när han ser oss. Berättar Då att det va lite krångligare än det trott det skulle vara men att allt nu såg bra ut.
När hans mun formar Harries namn ihop med orden allt har gått bra så släpper den största oron.

Vi gick bort till intensivvården där vi fortsatte att vänta på Harrie.
Tiden gick men nu Vista jag att han bara blev omplåstrad och uppkopplad. Sen kommer det in med hans spjälsäng och bara går förbi oss in till avdelningen.
Det är då tårarna kommer igen, jag glömmer aldrig hur han vrider huvudet mot mig så blickarna möts och det skyndar sig in genom dörren med han och jag står kvar där utanför!

Nu är det snart 6 månader sen den värsta dagen i mitt liv och jag kan inte vara mer stolt över hur stark han har varit! Det är en lång resa kvar men den första delen är avklarad och snart ska vi på nästa undersökning, allt går åt rätt håll! ❤

Likes

Comments

Harrie fick för sig att sova i lite mer än 2 timmar mellan 2 och 4 idag. Så klart somnade jag också, men blir man mer utvilad för det. Kan ju inte somna nu istället, klockan är halv 1 och alla ligger och snarkar runt mig. Det går bara inte och somna om nu.. tror jag är lite för stressad över allt som händer just nu.
Det kom liksom för mycket på samma gång, extra jobbigt är det att försöka hitta en ny lägenhet eller hus. För strax efter att bebis födds så kommer dom göra stambyten i alla lägenheter och renovera allt, så istället för att inte kunna bo här i nästan 2 månader med en nyfödd så har vi bestämt oss för att flytta istället!
vi vill inte bo i en lite ersättnings etta, andra alternativet Asplunds har är att bo kvar men med köp och badrum i källaren, hur tror ni det ska gå med nästan en 2 åring och en nyfödd?

nej usch det är inge alternativ för oss! vi vill komma hem med lillen och kunna slappna av, få henne/honom å känna sig hemma inte bli omkringklyttade överallt!

Likes

Comments

Hur smart är inte dessa flaskor!
Du skivar upp frukt och lägger i flaskan tillsammans med vatten, skakar och sen är den färdig att dricka.
Så perfekt till sommaren med fryst frukt, då håller sig vattnet kalt också!

Kika in på min instagram så får du en kod med 20% rabbat på hela deras sortiment.
instagram: dianaohlund

Likes

Comments

Min kollega laga mat till oss på dagiset här om dagen. Med gravid hormoner och något man verkligen gillar så gav jag mig på att göra samma bröd själv och det blev nästan lika bra.

Det är potatisbröd, jätte enkelt och super gott.

Man bara kokar potatisen sen mosar den.
Blandar ner mjöl och vatten med valfri krydda.
Allt ska bli som en deg.
Rulla ut dom som den formen jag gjort på bilden.
Stek i olja på mellanvärme.  

Barna på dagis förklarade det som tjockt tacobröd.
Super gott!

Likes

Comments

Det bästa med den nya vagnen enligt Harrie är att han nu kan stå och spegla sig i hissen, dessutom ge sig själv lite pussar i spegeln är ju ett extra plus ;)

Idag kom vi iväg och tränade igen, åh oj så skönt det är att komma igång.
Måste bara säga att jag älskar friskis och svettis på norr här i Örebro.  Jag har alltid haft svårt att träna där man blir dömd för hur man ser ut men på det här stället så är jag så glad att man kan komma in och vara sig själv. Det är så blandat med folk, jag menar verkligen BLANDAT. Du kan komma från vilken kultur du vill och vara i vilken ålder eller storlek du än är i, för där inne är vi alla ändå lika på nått sätt. Ne jag kan verkligen varmt rekommendera det stället för er som har svart att tar iväg (som jag själv haft) pga att jag är rädd för drömmande blickar!

I ❤ friskis och svettis! 😆

Likes

Comments

Det är inte lätt att bli väckt så otroligt tidigt att man inte ens hinner vakna till helt innan man är med mamma på jobbet/dagis.
Men så blev vi helt själva på morgonen, frukost mys med varandra istället! ❤

Nu ska vi påskpynt bordet och överraska dom andra här!

Likes

Comments

När man väntar sitt första barn så hinner man lägga så mycket tid och energi på att ta hand om sig själv och bara mysa med bebismagen.
Men att ha nummer 2 i magen är så otroligt annorlunda mot första gången.
Ibland känns det nästan som om man glömmer bort att något är där inne, iaf ända tills man vrider sig fel och foglossningarna äter upp ens kropp typ. Eller när Harrie vill mysa och man försöker ge han den där nära kramen som alltid förut, men inser att magen är ivägen 😂

Ne att ha nummer två i magen är långt ifrån va det va första gången.

Idag tänkte jag att jag skulle va smidigt och klättra upp i lekställningen på mcdonalds med harrie och J men kom på mig själv när jag nästan fastnade för att det inte gick att dra in magen mer!
Jag får nog helt enkelt inse att jag börjar bli lite för rund nu 😅

Vi fick mysa med Marie och hennes barn idag både på och efter jobbet. känns som om det va en evighet sen vi träffade dom.

Vi har föresten införskaffat oss en ny vagn nu och Harrie har aldrig tyckt om att sitta i vagn förut men med den här gosar han nästan ner sig lite extra och myser. Så skönt när man äntligen hittat rätt, så nu än tar vi bara på att få använda den som syskonvagn också! 

Likes

Comments