Heej!
oj har varit jätte dålig på att uppdatera, har inte haft någon ork när smärtan varit så pass jobbig och orken har varit i botten. Men magen har sjunkit och det känns mindre, lillen ligger neråt och nervositeten smyger sig på. Snart är det 2 små killar här hemma, så konstigt att försöka tänka sig tanken på att vara 2 barns mamma.

Men nu till rubriken, så klart jag längtar efter Lilleman i magen men vet ni något helt galet?
Jag längtar så till sommaren är över och det börjar komma snö, första året jag verkligen kommer kunna leka med harrie i snön och jag själv har haft lite av en mardrömmas sommar. Så jag kan inget annat än att längta efter hösten, så jag kan bli mer rörlig och busa med Harrie igen.
Han har helt plötsligt blivit så stor att han kan alla färger, räknar till 3 och pratar meningar redan. Han är som en liten tvättsvamp som  härmar allt nu!
Så att få se snön komma, ta upp julpyntet och granen. Att få se lyckan när jag faktist kan lyfta upp han så han kan sätta stjärnan på toppen av granen. Ja den längtan är enorm, jag vill kunna röra mig och leka med mitt barn igen!
Så för min del så får vintern gärna komma, träden får mer än gärna ändra färg medans Harrie plockar fina blad från träden.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ja vad ska man säga, inte det roligaste minnet som kom upp på Facebook.
Kan nästan känna hur klumpen i magen kom tillbaka.
För precis 1 år sen idag så träffade vi första gången barnläkaren på ops vårdcentral.
Den där hemska känslan när vi gick därifrån och jag försökte göra allt för att hålla uppe hoppet om att vår son mådde bra!
Hur Viktor på kvällen hade tårar i ögonen och hur vi båda två försökte övertala varandra om att det inte va något med Harrie.
Ja för 1 år sen idag va första mötet med en doktor för Harries kraniesynostos.
Det va idag för 1 år sen den längsta resan i mitt liv började och jag är otroligt tacksam att vi fått ett sån bra hjälp vi fått.
Idag för ett år sen började resan men nu kan jag äntligen säga att vi är på andra sidan. Den sidan där alla andra motgångar känns så mesiga, så länge mina barn mår bra så är allt annat bara som en fis i rymden! :)

Den 10de så kollar det med extra ultraljud om lillebror kanske kommer födas med samma sak. Börjar bli lite nervös även om jag vet att risken är mycket mindre med andra barnet.

Likes

Comments

oj vad jag är dålig på att skriva just nu.
Jag är ju som sagt sjukskriven och kan vissa dagar knappt röra mig.
varje dag kämpar jag på och gör allt för att orka, men när smärtan slår till och sammandragningarna blir värre så finns det inget annat än åh bara vila.

Jag va idag hos barnmorskan och fick väga och mäta magen.
Har gått upp 7kg på 30 veckor och mitt sf mått är 28.
Lilleman ligger med huvudet neråt men han trivs någ bara och ligga så ;)

För att använda min kissblåsa så kramkudde och mina revbenen som piano är han lite av en expert på. :)
Lilla ❤ slår jätte fint, så Så länge han mår bra där inne så kommer jag kämpa på här ute och göra allt för att han ska växa som han ska. I nästa månad ska vi på ultraljud och kolla skallbenet på han. även om risken är liten att han får samma sak som harrie så vill det ändå kolla :) känns bra att få se lillen igen!

Likes

Comments

Jag har nu blivit sjukskriven pga foglossningarna.
Jag har gjort allt för att inte hamna där, frustrationen att ha viljan och lusten. Men kroppen skriker ifrån, lusten jag ser i harries ögon av allt bus får mig att bli så ledsen när kroppen inte orkar springa efter han och busa med han.
Jag vill, jag vill och jag bara vill men när illamåendet kommer för att det gör ont så har jag inget annat val än att bara lyssna.

Jag har fått kommentarer om hur jag kan orka att vara hemma med en 1 1/2 åring och bära runt på honom men inte orka bära runt barna på dagis.
Och jag kan bara svara så:
Jag bär inte Harrie, om han vill kramas så måste vi sätta oss ner tillsammans.
Jag ville inte bli sjukskriven men efter det sista bm besöket så istortsätt tvingade min barnmorska mig till en läkare. Hon frågade hur jag egentligen mådde och med tårar i hela halsen så försökte jag övertala henne om att det va okej. Men jag antar att det är lättare att läsa av mig en vad jag trott.
Hade så hoppats på att klara mig det sista veckorna på dagiset.

Jag går just nu hemma med mitt barn och får som sagt kommentarer om hur jag kan orka det men inte jobbet.

En dag för oss är att vi går upp på morgonen  när Harrie vaknar, vi gör frukost som jag får ge vid soffan då jag fortfarande är helt slut.
Vi klär på oss och rastar hunden bara på gården. sen går vi upp (åker hiss, trappor är rena bergsbestigningen) och jag sätter mig på Harries säng och han leker.
Så äter vi någon lättare lunch och så somnar vi om tillsammans, är inte ovanligt om vi båda sover ca 2 timmar.
Efter det så försöker vi alltid hitta på något, om det så är att åka till IKEA och äta mat så Harrie får leka i lekhörnan eller gå till en lekpark. Men jag måste alltid ha med mig någon, som sagt kan jag inte lyfta och springa efter pga fogarna.
Så busar Vi (och någon annan) på eftermiddagen sen åker vi hem för att äta kvällsmat och sen somnar vi båda 2 igen.

Så kan det komma dagar då jag knappt tar mig ur sängen och Harrie får leka hemma hela dagen ända tills pappa kommer. Eller så hämtar moster honom!

Det gör mig arg att få så dömande kommentarer från det personerna att det gör ont i hjärtat. Jag är så sjukt stressad för allt runt omkring så jag helt har tappat lusten på både att skriva här eller lägga upp bilder på Instagram.
Jag har tidigare älskat att ta bild men vågar inte lägga upp bilder på mig själv där man ser ansiktet, jag är sliten och den här graviditeten har fått mig att överväga på om jag någonsin kommer vilja ha fler barn.
Jag har nu kommit så pass långt att jag själv har insett att jag inte mår bra!
Med 90 dagar kvar till beräknad födsel så hoppas jag att sommaren går fort!

Jag kämpar mer än vad vissa tror, idag efter badet med jackson, marie och Hilma så har jag varit helt slut. När Viktor kom hem så gick jag raka vägen till sängen och la mig. Illamåendet och feberkänslor för att kroppen är helt slut så har vi tagit igenom oss den bästa dagen på länge för harrie.
Glädjen i bassängen va enormt stor och han har pratat om det hela kvällen.
Så det va verkligen värt all smärta efter dagen bara för att få se hans glittrande öga och höra hans bubblande skratt!

Så ja jag är sjukskriven på riktigt inte bara "sjukskriven" för att jag är lat!
snälla sluta klanka ner på mig för jag är redan i botten..

Likes

Comments

Första gången jag va gravid så älskade jag nästan allt med graviditeten.
Men den här gången så gör jag allt för att försöka se något positivt.
För det första är jag så sjuk nojig att jag inte kommer kunna bada i sommar, speciellt inte med Harrie men mest för att jag inte har något att kunna ha på mig utan att se ut som en flodhäst.
Mina foglossningar är så extrema den här gången att jag efter en dag på jobbet sitter och gråter i bilen. Men jag kämpar på för jag vet att jag inte kan lägga mig ner för att lyssna på min egna kropp med en 1 1/2 åring som just upptäckt att världen är större än mammas famn.
Promenaderna har gått från långa och snabba till att vi knappt tar oss fram ibland så kämpar jag på.  Jag vill inte bli helt stilla!
Jag har sammandragningar som får mig ihovvikt till och från.
Och sen ska man inte ens nämna det här med att försöka klä sig, jag just nu lever i Viktors tröjor och pyjamas shortsen. Minsta lilla det är tajt så känner man små händer inifrån som trycker för att få bort det!
(bara bilbältet är lite tryckt mot magen så kämpar det små händerna i magen för att få bort det med)

Jag känner mig så i botten, ofin, orkeslös, ont och sliten.
Jag har saknat att ha någon i magen men den här gången har inte min  kropp varit redo för att bära en bebis.
Samtidigt det händer så mycket runt omkring med både ekonomin, jobb och lägenhet så stressen äter upp en. Idag när man väl är ledig har tårarna bara runnit för att jag inte vet hur min framtid kommer se ut.
Hormoner i överflöd!

Men så kan jag ju inte neka att det finns bra saker också.
Även om påsarna under ögonen hänger som öronen på en tax och magen är lika stor som en luftballong så finns det inge bättre än att krypa ner i sängen  med en sovandes Harrie bredvid sig (som alltid kramar om mig ) och man känner hur lillebror rullar runt och även han lägger sig tillrätta där inne.
Att få känna båda sina barn så nära än gör att hjärtat svämmar över av kärleken  till dom två!

Så hur ont och jobbigt jag än har det så vet jag att imorgon går vi ner på 2 siffrigt och snart kommer vår efterlängtade lillebror. Han är värld all sin mammas ork så länge han kommer ut frisk och välmående. 🌸💕

Likes

Comments

Tänk att få se sitt barn växa upp.
Jag kan inte med ord förklara hur stolt jag är över hur stark min son är.

Inte nog med hur stark man blir som förälder!
Dagarna när bebis i magen sparkar inifrån medans harrie så arg sparkar på magen utifrån bara för att han vägrar klä på sig!
Dagarna man för första gången på länge känner sig något finklädd och hinner bara vända ryggen till så är det "någon" som torkat av sig på mina kläder.
Det dagarna han slänger sig på golvet i affären och bara skriker å en själv är för gravid för att orka böja sig ner och plocka upp sin 10kg busunge, istället står man där som en strandad säl och försöker prata sig ur situationen.
Inte nog med det dagarna när man helst av allt bara skulle vilja lägga sig ner för att sova bort det onda i gravidkroppen, det dagarna har han helt plötsligt fått för sig att vara superman och inte ens vilja sova middag.

Ne helst av allt skulle man utåt bara vilja skriva om hur bra alla dagar är och hur fint och glamoröst vårat liv är...
Nej men jag kan istället vara så öppen och berätta den riktiga sanningen om att va småbarns förälder.
Den första tiden med barn är så klart helt fantastisk men bakom allt det där gulliga man köper och förbereder inför med blöjhinkar och gulliga små pluttinuttiga saker å allt annat som egentligen kan va helt onödigt att köpa (säger inte att allt är onödigt, det är upp till var och en att välja vad man vill)
Man planerar in allt i minsta detalj, men när det väl blir verkligen så är det något helt annat. Från att tycka bjölhinken va det viktigaste att köpa innan så har man nog inte haft tanken på pysventiler, mega bindor,  nässugen och  så mycket mer som gör att man glömmer nästan bort det där svindyra köpet på allt pluttinuttiga!

Ne med allt det där användbara som glöms bort innan så är man rätt glad för att babyboxarna finns! (allt det viktigast inför första tiden finns oftast där i)

Men med att få barn så innebär det att mycket ändras, du går från att alltid brytt dig om ditt utseende till att en knut på huvudet och byxor som är rengjorda med våtservetter är rätt sexigt ändå.
Sminkning med en hand och gjord på bara nån minut blir minst lika bra som innan, om man inte till och med ser snyggare ut utan smink ibland ;)
Och ammningsiläggen för att slippa Mjölk ringar på tröjorna blir ju ens bästa vän. 😂

När tiden med så små sen r över och du har en liten som klättrar och drar i allt så blir ditt liv en än gång något helt nytt.
Bajsa ifred säger jag bara, NJUT av den tiden nu innan. För sen kommer du alltid ha sällskap, om inte har du någon som står utanför dörren och ropar. mamma mamma mamma mamma, fäädi?
När du som tidigare bara slängde dig in i bilen och va klar på 5 minuter innan kan sen ta 1 timme. Först brottas med en liten som vägrar ta på sig sina kläder, som dessutom lärt sig ta av kläderna när du vänder ryggen till. Lagom tills man svettas klart så är det bara börja om med ett blöjbyte.
Att torka snoriga näsor med sin tröja blir till vana. (helst med insidan av ärmen så du slipper se fläckarna ) 😂
Jaga är det roligaste som finns. ELLER INTE!
Dom skrattar om du svettas!
Ryggbajs, Lårbajs och böjs i hela byxan blir du en ninja på att fixa! 
Men en liten grabb säger jag bara håll koll på vart snobben hamnar i blöjan, du lär märka när den inte är där den ska va! ;)

Men vet ni, bakom alla det där stunderna med snor,bajs och kissa överallt så finns det verkligen inget som slår det när Harrie kommer krypandes upp i famnen och slänger armarna omkring halsen medans man får en lite puss på kinden.
Hans kärlek är så enormt att med det stunder man gråter för allt känns jobbigt så räcker det med att titta på han så känns allt bättre.
Kärleken till ens barn är nog bland den starkaste kärleken en förälder någonsin kan få känna! ❤

Likes

Comments

Idag har varit en såndär dag som man helst av allt skulle ha stannat kvar i sängen, är dunderförkyld och hängig men tvingade ändå iväg mig på morgonen för att hinna till sjukgymnasten (bara för jag snart inte kommer kunna röra mig  pga av fogarna)  och sen skynda mig till dagis/jobbet sliter om kring där med flera lyft och kroppen bara skriker ifrån att jag borde ta det lugnt. För att sen ringa runt efter vikarier så jag kom iväg på ultraljudet direkt därifrån försökte jag hinna till försäkringskassan och lämna harries sjukintyg, för att då inse att jag missa dom med 10 minuter. vakten ber mig lägga det i brevlådan. Men min lilla lapp ville jag inte trycka in där. 2 innan mig fick kämpa för att få i sina deklarationer och då kände jag att min lilla Lapp om harries sjukintyg skulle bli en lite skräpbit bland allt annat. Så vågade inte riskera att den skulle försvinna igen.
Och glömde nämna att utan det sjukintyg som försvann förta gången i posten (sen harrie hade vattkopper) så har jag bara fått ut halva min lön. Om den försvunnit igen så skulle jag nog få räkna med att bli helt utan det där 2 veckorna med vabb.
Så med bara en halvlön så  avslutar vi hela eftermiddagen med att jag glömt lägga fram månadskort i bilrutan till jobbet så en gul fin böteslapp hängde i så fint i rutan.
Den här dagen skulle ha varit piss om inte det vore för värmen, harries fantastiska humör och att jag fick se lillebrors hjäfta slå så fint, så skulle jag nog gått och   sovit för länge sen.

Så den här trötta mamman orkade verkligen inte ställa sig vid spisen nu på eftermiddagen, så pizza som mammas lilla allergi barn också fick äta får avsluta kvällen. Harrie sitter så slappt och trycker i sig bit efter bit!

Likes

Comments

Tänkte skriva upp lite jämförelser med Harrie i magen och lillen nu i magen.

1)
Harrie: Då kräktes jag på morgonen sen va det ganska bra.

Nu: Har jag kräkts av vissa lukter och under dagen så länge jag inte ätit något.

2)
Harrie: i v 20 hade jag gått upp ca 5kilo

Nu: Har jag gått ner 1 kilo sen invägningen.

3)
Harrie: Hade jag jätte fint, oslitet hår och fin hy

Nu: Har jag fått klippa av en bra bit för att håret gått sönder så mycket plus att ett barn på dagis fråga varför jag såg så konstig ut med alla prickar i ansiktet 😂

4)
Harrie: Hade jobbiga humörsvängningar.

Nu: gråter jag för allt, kan bli sur och tyst bara för något inte går som jag vill. Plus att jag är jätte glad sekunden efter 😂

5)
Harrie: vad jag mest sugen på frukt.

Nu: ska ha iskallt vatten och godis (sötaker)

6)
Harrie: mådde jag ganska bra till slutet av gravititeten och kände inte av han något speciellt förens vid 23/24

Nu: känner jag mig söndersparkad redan sen v 17 och har sjukt ont sen nån månad tillbaka!

Jag undrar så vad det är som gömmer sig där inne och bara om några dagar får vi se lillen. vad tror ni det blir flicka eller pojke? :)

Likes

Comments