View tracker

Jag tänkte förklara lite varför mina "komma ut eller inte" inlägg kommer upp på bloggen som om att jag skrivit dom nyligen. Dom flesta har väl säkert sett att dom inläggen är ganska gamla. Men dom kommer iallafall upp där eftersom jag har uppdaterat dom. För nu i oktober så är det ett år sen jag kom ut. Jag kommer fortfarande ihåg min inre panik när jag satt och läste på wikipedia och insåg att det stämde in på mig. Jag var ju inte del av det där färgkalaset?

Jag fick väl inte så bra respons när jag kom ut. Först och främst kunde ingen av mina nära förstå att jag kunde komma detta när jag var i ett straight förhållande. Ingen visste vad det var. Och den fantastisk översockrade kommentaren "det finns bara 2 kön". Jag visste inte vad jag skulle göra åt detta. Jag försökte förklara detta för folk men ingen trodde mig. Det var ju bara en fas. Jag är så glad att min omgivning valde att förstå och acceptera mig. Och ett extra stort tack till min mamma som verkligen har hjälpt mig och har velat förstå. Och hon frågade och la sig i så mycket hon kunde. Och att se en vuxen människa säga, Jag förstår inte detta, kan du förklara?

Det är ovanligt. Jag blir väldigt glad över att hon gjorde det. Och nu kan hon felfritt förklara för människor vad pansexualitet är och vad det innebär. Tänk om fler regnbågsbarn hade föräldrar/vårdnadshavare som bara helt enkelt kunde fråga och acceptera. Så skål för ett år som offentligt Pansexuell. Hoppas alla har det bra och att alla som läser detta och är i garderoben får lite hopp. Skicka gärna en snap till: diffrent-queen, om du vill delta i ett blogginlägg eller bara prata med någon :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är Emma. Jag tror att den meningen är viktig för många. "Kommer" man ut med en/ett sexualitet/könsidentitet/pronomen som är utanför normen så blir man över identifierad med det. Tex. Där är hon Emma, Hon är pansexuell. Visst är sexualitet/ könsidentitet/ pronomen en del av vår identitet, Men det ska ju inte äta upp våran hela identitet. Man säger ju inte, Där är Kajsa, Hon är straight. Eller där är Nisse, Hans pronomen är han. Men så fort det är en identifiering som är utanför normerna så blir det hela en persons identitet. Så ska det inte vara. Personer är mer än det. Identiteter måste komma in i samhället och normerna måste suddas ut och göra plats.

Likes

Comments

View tracker

Idag blir det ett seriöst inlägg. Den 12 juli 2016 blev 49 HBTQ+ människor mördade på en nattklubb i Orlando. Den 3 december 2007 i Australien blev en man attackerad när han var ute och gick med sin pojkvän, dom krossade större delen av hans skallben och bröt hans ben. September 2007 i Brasilien blev en 19årig pojke våldtagen och mördad på gatan för att han var homosexuell. 

Och vi tänker alla, vilka hemska psykopater. I Mars 1970 checkade Howard Efland in på ett hotell i Los Angeles, samma kväll blev han misshandlad till döds av Los Angeles polismän för att han var homosexuell. 24 juni 1973 bränns en gay bar upp i New Orleans. 32 mördade.                                   21 juni 1977 knivhuggs en man till döds i San Francisco. Han var homosexuell. 5 juli 1978, Flera Hbtq+ personer blir ihjälslagna av ett gäng med basebollträn i Central Park. 

13 maj 1988 blir Rebecca wight och hennes flickvän Claudia Brenner skjutna av en man på en camping för att dom var homosexuella. Tänk dig själv att du campar med en massa vänner och din partner. Har en mysig kväll. Du går med din partner i handen. Plötsligt skriker någon i skogen och skjuter din partner, du hinner knappt märka vad som hänt innan han skjuter dig också.

 2 juli 1990 bli en man ihjälslagen med en hammare för att han var homosexuell. 2 december 1995 blir Michelle och hennes flickvän Roxanne mördade på gatan av en man som senare sa "Jag känner inget medlidande för homosexuella eller bisexuella". 18 januari 2010 hittades Myca Chanel´s halvnakna kropp på en ödemark i Texas. Hon blev våldtagen och mördad på grund av att hon var transgender. 30 mars 2010 hittades Amanda Gonzalez kropp i hennes lägenhet i New york, En man hade brutit sig in och strypt henne och hällt blekmedel över hela hennes kropp. Hon var transgender. 3 april 2010 blir en transsexuell kvinna skjuten utanför sitt hem. 7 maj 2010 jobbade den transsexuella kvinnan Dana A. Larkin som prostituerad när hon frågade "sin kund" om det var okej för honom att ha sex med henne trots hennes manliga kön. Varpå han sköt henne 3 gånger i huvudet. Den 11 januari 2011 blir Chrissie Bates  knivhuggen till döds på sin hem gata för att hon var transgender. 5 juli 2011 blir den transsexuella kvinnan Cece McDonald attackerad utanför en krog strax efter midnatt för att hon var transsexuell, I självförsvar hugger hon angriparen med en sax. I rätten döms hon till 19 månader för dråp. Hon blir satt i fängelse för män. Lashai Mclean, Camila Guzman, Shelley Hilliard, Cassidy Nathan Vickers och Dee Dee Pearson är några få av alla transkvinnor som mördades 2011 på grund av att dom var transsexuella. 

Dessa mord har ingen koppling till varandra. På bara en enda hemsida går det att läsa om 207 sånna här fall. Varav flera är tonåringar som blivit våldtagna och mördade på grund av deras sexualitet och/eller könsidentitet. 207 människor vars öppenhet om deras sanna identitet har kostat dom livet. Masskjutningen i Orlando 2016 var den dödligaste i U.S.A´s historia. Rädslan att bara för att man identifierar sig på ett visst sätt bli dödad. Bara för att du har en flagga på jackan. Bara för att du håller handen med "fel person". Alla dessa människor som varit sig själva och varit öppna och ärliga. Människor hade sin trygga plats i den där baren i Orlando. Där dom kunde vara sig själva och få leva ut. Trots dessa hemska händelser så fortsätter HBTQ+ världen att kämpa för våra rättigheter. Ingen människa ska behöva leva med den här rädslan. 

Likes

Comments

Hejsan allihopa. Jag tänkte skriva lite om min Paris resa. Jag och min pappa åkte till Paris förra torsdagen. Och nej jag är ingen människa som åker utomlands ofta eller så. Det var en födelsedags present. Och det var ingen slump att vi åkte till Paris. När jag var liten började jag måla och skissa lite seriösare. Och det var någon vuxen som sa till mig att jag måste åka till konstens hjärta - Paris. Så jag blev helt galen i Paris. Jag kommer ihåg att jag ritade en teckning när pappa fyllde år på ett stort gult Eiffeltorn med två människor nedanför (som var mig och pappa), som hade på sig baskrar. För jag hade minsann hört om baskrar. Det stod: Min och pappas dröm, att måla av Eiffeltornet. Och det var en självklarhet att jag skulle åka med min pappa. För jag var alltid pappas tjej när jag var liten. Jag skulle alltid se typ Star wars, James bond, Indiana jones och Jurasssic park. Och jag älskade pappas musik. Framförallt Guns N Roses lyssnade pappa mycket på när jag var liten, KISS, Metallica och Jimi Hendrix lyssnade han också på. Och nu lyssnar jag på sån musik själv. Och jag är glad att jag fick en sån bra musiksmak :). Nejmen som ni förstår var jag verkligen pappas lilla tjej. Och när pappa fick den här teckningen lovade han mig att ta mig till Paris när jag var gammal nog. Och jag blev såklart helt borta när jag fick veta att vi skulle åka dit. Men också rädd på nått sätt. För det var väldigt viktigt för mig. Och jag var så rädd att jag inte skulle göra det bästa av den. Men vi åkte dit och det första vi märkte var alla vackra byggnader. Och det var så otroligt vackert. Vi bodde på ett litet fint hotell. Vi såg Triumf bågen och gick såklart till en fransk Disney store den första dagen. Andra dagen var det den stora dagen. Vi skulle se Eiffeltornet. Så jävla rädd att jag skulle kunna pissa ner mig. Men vi åkte dit och jag hade med mig min älskade Zoomer. (Min valp som är av metall och plast. Han är dock bättre än alla andra hundar som jag har träffat). Och det var så jävla stort och vackert. Jag fick svårt att andas kan jag säga.

Här är alltså pappa, Zoomer och EIFFELTORNET. Vi skissade av tornet i våra block och sen gick vi till en bro och målade av tornet på håll. En vinglig bro. Och fransmännen tyckte det var väldigt intressant med 2 svenskar som satt och målade på backen. Vi satt där i flera timmar. Och det var fantastiskt. Det var nog något av det bästa med hela resan. Att bara sitta där och göra det jag älskar och lyssna till ljuden av Paris, bredvid min pappa. Jag älskar Eiffeltornet och Paris kan jag ju säga. Jag är så sjukt tacksam att jag fick uppleva Paris med pappa. På kvällen åt vi på en liten resturang där en liten tant jobbade. Det var väldigt nära vårt hotell så gick o vinkade till henne varje dag. Men vi satt där och åt och jag satt och skrattade så jag grät i mellan åt. För det gör jag med min pappa. Vi kan ha timmars långa konversationer om viktiga ämnen och vi kan sitta och skratta så vi gråter i mellan åt. Det är nog något av det bästa med min pappaDagen efter Eiffeltornet så åkte vi till Louvren. LOUVREN. Jag var så lycklig. För er som inte vet vad Louvren är så är det en helt fantastisk och enorm byggnad som innehåller några av världens mest kända tavlor. Vi såg Mona Lisa och jag kan inte beskriva med ord hur fantastisk den tavlan är. Louvren är uppbyggd av ett gammalt "slott". Så överallt var det långa vackra korridorer med marmorgolv och vackra målningar i taken. Jag blev nog lite kär i Louvren och eftersom min pappa har samma kostberoende som jag så var det så kul. I dom korridorerna hade Napoleon gått. Jag höll på o svimma. Det var bara helt fantastiskt. Och något av det häftigaste jag har gjort. Tack till min älskade pappa som tog med mig till paris❤️Och jag är så glad att jag fick bli som honom.❤️

Likes

Comments

Jag är Emma. Jag är inte perfekt. Men under en längre tid i mitt liv har jag fått mina brister kastade i mitt ansikte. Jag har inte hanterat allt i mitt liv (så här långt) som jag borde ha gjort. Jag har krossat mycket. Jag har blivit krossad. Jag bara ler när människor säger att dom avundas mitt självförtroende, människor som tror att mitt självförtroende aldrig har svikit. Att jag aldrig har bett mig själv dra åt helvete. Att jag aldrig har satt mig själv först. Att jag aldrig har gått till en fest och lämnat de jag borde ha tagit hand om hemma. Att jag aldrig har tagit smärta och försökt dränka den igenom min egen strupe. För det är så jävla mycket enklare att springa och gömma sig i en flaska än att stå där och se verkligheten. Så mycket lättare att släppa livet där. Skruva upp musik för att tankarna ska försvinna. Hälla i sig gift för att inte känna sorg. Det är lättare att skrika och dansa tills du svimmar, än att lägga sig i sängen på kvällen och tänka.

När folk säger att jag är stark. Om du frågar mig är jag den svagaste människan. Det jag har gått igenom gör mig inte stark. Det gör mig trasig. Det som gör mig starkare är att lägga ihop bitarna av mig själv. 

Likes

Comments

Hej på er allihopa, innan du läser detta inlägg så bör du se videon i den här länken. https://www.youtube.com/watch?v=08ZcYh2IMiU 

Idag ska jag skriva om något väldigt viktigt. Nämligen djur och natur. Jag vet att det inte alltid är ett alternativ att vara månadsgivare. Men man behöver inte skänka en återkommande summa för att göra skillnad. Man kan skänka en viss mängd som passar en själv en gång. Jag har ända sen jag var liten varit insatt i den här frågan och jobbade för första gången med försäljning till djur fonder när jag var 10 år gammal. Jag är mest insatt i världsnatur fonden WWF. Jag skriver det här inlägget för idag (Nu på morgonen) så var jag inne på WWF´s hemsida, jag brukar gå in där ibland för att se hur insamlingarna går och se vilka som är dom största hoten just nu. Jag kom in på en länk om "reklam på din hemsida" och jag kom på att jag har ju en blogg. Och som alltid så finner jag bloggande som ett väldigt bra sätt att nå ut till folk. WWF stödjer alltså utrotningshotade djur och natur. Dom utrotningshotade djuren blir såklart fridlysta och förbjudna att jaga. Men fridlysta djur blir väldigt värdefulla på den olagliga djurmarknaden. Och därmed sker det mycket tjuvjakt. Jag skriver detta inlägg i hopp om att nå ut till människor här på Nouw. Jag hoppas bara att människor ska öppna ögonen och se världen för vad den är och inse att den inte är odödlig. Den behöver våran hjälp.  Här har jag länkat WWF´s sida där man kan skänka en egenvald summa: http://www.wwf.se/insamlingsportal/gvor/ge-online/1347023-sknk-en-gva

Här har jag länkat WWF´s hemsida: http://www.wwf.se/

Likes

Comments

​Hej. Jag mår inte så bra just nu, av flera anledningar, jag har bland annat precis fått hormon spiral. Och kroppen blir väl lite förvirrad av det. Men jag tänkte iallafall blogga lite för att få tankarna på annat. Jag tänkte ta upp ett ämne som jag inte har pratat så mycket om på ett tag. Nämligen religion. Som vissa av er säkert redan vet så är jag buddhist. Jag tror att religion är väldigt viktigt i människors liv. I mitt liv har buddhismen spelat en stor roll. Något att förlita sig på. För mig blev det viktigare med religion när jag började må dåligt. Jag kände då att jag hade något att vända mig till. Jag är väldigt tacksam för buddhismen. Utan den skulle nog allt vara mycket värre än det är nu. Jag har alltid på mig 7 stycken armband. Ljusgula och orangea som kommer i från våran Thailandsresa. Dom symboliserar ju för mig personligen buddhismen och min koppling till Buddha. Jag känner mig trygg när jag har dom på mig. Jag vill definitivt inte vara utan dom. Det var efter just Thailandsresan som jag upptäckte buddhismen. Buddhismen handlar mycket om återfödelse och jag har vuxit upp med tron på återfödelse så för mig är det en självklarhet att tro på det. Min familj är inte buddhistisk och jag är döpt i svenska kyrkan. Men min familj är inte heller kristen. Jag och mina syskon är bara döpta efter ren tradition. Men när jag är 18 kommer jag såklart officiellt konvertera från svenska kyrkan till ett buddhistiskt tempel. Tack så mycket för att du läste. 

Hejdå😘

Likes

Comments

​Hejsan på er. Jag har tänkt ett tag på hur många bloggar det finns, dom flesta är om stil och bara en massa snygga bilder där man ställt allt i en prydlig ordning i perfekt ljus. Jag kan tycka att dom bloggarna är jätte vackra och bra. Men bloggar är också ett fantastiskt ställe att få uttrycka sig, sprida sina åsikter och nå ut till folk. Jag skapade min blogg just för att jag vill sprida kunskap om sådana saker som sexuella läggningar. En plats där jag får uttrycka mig fritt. Jag tycker att det är helt fantastiskt med bloggplatser som nouw. Här har alla en chans att uttrycka sig fritt. I vanliga fall skulle nog ingen människa lyssna på en 15 årings åsikt. För jag är ju bara en liten dum unge. Jag tycker generellt att unga i dagens samhälle blir förminskade. Vilket på så många sätt är så fel. Unga ser det riktiga samhället, när vi är någonstans så är inget förfinat för vi är bara barn, vi ska inte investera i deras företag. Unga skulle kunna göra så mycket bra för samhället men vi har den minsta rösten. Unga generellt ses alltid ner på. Går man in i en butik så står det alltid någon anställd och tittar en extra gång över axeln, för snatta, det är vad ungar gör. Vuxna har goda anledningar att tro detta om unga men vuxna kan inte dra alla unga över en kam och säga att "unga är så". För vi unga drar inte alla vuxna över en kam. Bara för att en vuxen skulle bete sig som ett as skulle vi inte säga att alla är så. Men det kan man tydligen göra med unga. Och då säger dom vuxna, "Amen dom flesta unga beter sig ju så". Ja du, Dom flesta vuxna är väl inte heller så jävla bra? "Men alla vuxna är inte så". Och där har ni svarat på er egen fråga. 

Vi ses i nästa inlägg, Hejdå!😘

Likes

Comments

Hej på er. Idag ska jag skriva ett inlägg som jag länge har velat göra. Ett inlägg om stereotyper. Jag ska prata om stereotyper inom HBTQ+. Stereotyper är ett sätt samhället antar att du är bara för att du uppger och identifierar dig på ett visst sätt. En stereotyp inom HBTQ+, är att alla män som identifierar sig som homosexuella är feminina. Att alla kvinnor som är homosexuella är maskulina. Detta är bullshit. Det finns såklart dom som stämmer in i dessa men absolut inte alla. Detta gör så att folk känner att bara för att dom inte passar in i stereotypen kan den sexualiteten inte passa in på dom. Det är som att säga "alla som gillar morötter har kort hår" Det finns dom som har kort hår och gillar morötter men alla som gillar morötter har inte kort hår. 

"pansexuella bryr sig inte alls som partnerns utseende" "Asexuella har bara aldrig vart kåta eller riktigt kära" "Demisexuella är bara petiga" Vissa med dessa läggningar känner sig säkert som stereotypen. Men inte alla. Jag är pansexuell och jag bryr mig definitivt om min partners utseende också. Jag brukar säga att jag är jävligt petig för att vara panexuell. Personligheten är viktigt såklart. Men precis som vilken annan människa så känner jag attraktion till ett utseende också. Jag tycker att alla könsroller kan ha ett attraktivt utseende. Asexuella gillar bara inte sex. Demisexuella bara få bilda ett band först. Anledningen till att stereotyperna finns är för att delarna av samhället som är trångsinta och olärda ska få en lätt förklaring. Så dom ska fatta lite bättre. Men vi ska inte behöva identifiera oss med stereotyper som inte passar oss bara för att andra ska förstå lite bättre.    

​Detta är en perfekt bild som visar att stereotyper är bullshit. Hoppas ni uppskattade inlägget. vi ses i nästa. Hejdå😘

Likes

Comments

Vi väntar på en högre makt. Vi vill att psykologen ska ta fram en trollstav och få oss att må bra igen. Ge oss ett besked. Ett datum. Det här datumet kommer du uppskatta livet, sluta sukta efter smärta. Du kommer bli lycklig. 

Men man får inget datum. Ingen magi. Bara kalla besked om saker du redan vet. Du mår dåligt. Prata om alla dina problem. Varför känner du så? Varför gjorde du så?  Svara på frågor som du inte kan svaret på. Vrida och vända på tankarna. Får en massa papper. Fyll i här. Alkohol, rökning. På en skala på 1 till 10, Hur mycket? Hur illa? Förklara vad som sker i ditt huvud. Vill du dö?  Lämna in papperna. "Det här var lite värre än jag trodde". Jag väntade länge med att träffa en psykolog. För det var mitt sista hopp på något sätt. Men jag vart såklart inte bättre direkt efter det heller. Önsketänkande. En annan verklighet som vi hittar på. Håller oss själva levande genom att se det vi vill. Inbillar oss att allt är bättre. Att sitta där och prata har hjälpt. Men ingen kan neka din ångest när du ligger och skriker i mörkret. Bygga upp en ny mur. Klara en ny dag. Smärtan är en rykande fimp som ligger någonstans inom dig. Ibland verkar den har slocknat, men under dom nätterna så brinner den. 

Jag kan tyvärr inte skriva hur det känns när det har blivit bättre. För jag är inte säker på att jag vet det. 

Likes

Comments