Jag sitter med gitarren i handen, jag har inte en aning precis här och nu hur jag ska spela! Men plötsligt så kommer allt till mig, jag spelar ackorden som mitt hjärta känner. Det bara flyter på tills jag inte längre kommer ihåg varför jag började spela eller vad jag kände från början.

Jag älskar den biten som musik eller skapande kan ge, jag lyssnar eller spelar, då  jag är i en viss sinnesstämning, men när jag har lyssnat eller spelat klart så har allt förändrats❤

Allt har blivit lättare vackrare❤

skulle aldrig klara mig utan❤

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag plockar och fixar för snart ska vi åka hem! Hem låter mer främmande nu än vad det någonsin har gjort, tillbaka till vardagen med provtagningar, tvätt, disk, dagis ja allt som vi vanliga människor gör på dagen, kanske inte provtagningar eller strålning!

Så här står jag och börjar känna lite sorg samt ängslan för att vad denna vecka kommer ge? ingen vet vad framtiden har i sitt sköte. Kommer på mig själv precis här och nu, fy fan vad negativ jag är samt tänker! Didde sluta med det försök att njuta av allt som är fint.
Men hur lätt är det när du blir anklagad för att ljuga istället för att få stöd när du går igenom något jobbigt och verkligen hade behövt dom där?
Nej jag får klara mig ändå, om dom inte vill vilja se sanningen eller ens ta reda på den, är dom ens värda att ha i mitt eller grims liv? svaret är nog ganska enkelt Nej!

Jag vill känna kärlek, ge kärlek, känna värme inte detta, vägen till att må bra kommer vara lång, man behöver inte fler hinder på vägen dit.

Trött är rätt ord, illamåendet har stillat sig jag sitter nu med en kopp te och tittar ut. Grim leker framför mig, han är ju så sjukt fin min prins.

Men varför känner jag att jag hellre skulle vara kvar här med grim än att åka till vårat så kallat hem! Min terapeut berättade så fint för mig att eftersom jag nyligen genomgått en separation samt blivit illa behandlad och misstrodd, sen som pricken över i måste genomgå strålning för att meligna melanom, så är inte mitt inre klart med allt som har skett eller som sker. Det är väl inte så jävla konstigt jag har ju känslor som alla andra. Jag fixar och donar för att läka för att bli frisk, jag leker med grim så mycket som jag orkar med, vilket är väldigt mycket. Det är på kvällen som det onda kommer när jag har kört slut på allt som har med energi att göra!
Men man ger sig aldrig, för en mamma ger sig aldrig oavsett. Men jag är trött det måste jag erkänna.

Exet finns kvar i mina tankar, jag önskade att hon inte behövde va där för jag vill tänka på andra positiva saker❤ men man kan inte få allt man vill. Självklart har jag underbara människor runt mig så jag vill inte att ni tror att jag är helt ensam, så är inte fallet. Men du kan ju fortfarande känna dig ensam oavsett om du är i ett rum med 20 personer.

Nej nu känns det som att jag gnäller en massa, dags att sätta oss i bilen för att komma hem, imorgon är en ny dag❤

Likes

Comments

Nu sitter jag här i sängen, mina tankar kan inte ens släppa att det inte var så länge sedan du sov här bredvid mig. Jag är ledsen för att det är över! Att vi inte kunde finna varandra eller förstå varandra. Du med din bipolära sjukdom och jag med min oförmåga att kunna förstå eller lyssna hur mycket jag än ville. Det var verkligen som vi körde av vägen väldigt fort utan att ens veta om att vi hade kraschat. När verkligheten slog oss eller kanske mer mig, så stod jag där och undrade vad jag hade kunnat gjort mer, jag hade verkligen kämpat för dig, för oss.

Sitter här ensam och stirrar på den platsen som förut var så tydligt din, du hade valt att just den sidan i den nya sängen den skulle du ha, det gjorde inte mig något för du låg ju bredvid mig oavsett. Jag kunde höra dig andas, känna värmen från din hud. Varför blev det så fel?

Jag vet att jag borde släppa och bara gå vidare men det är inte det lättaste som finns, detta har nog dom flesta i vuxen ålder känt av. Imorgon onsdag så ska du hämta alla dina saker som jag har plockat ihop, jag vill inte att du hämtar dom jag vill ha dig här hos mig, men ändå så säger den där lilla rösten i mitt huvud att det aldrig skulle funka, vi är för olika. Vi skulle nog ändå gå isär igen inom en månad, suck varför ens dra ut på det.

Min son ligger och sover, ja jag har en son han är 3 år gammal, jag vill ju inte att han ska se hennes saker varenda dag och undra varför är dom där? Han ville sätta tillbaka saker när jag började plocka, vad gör man vad säger man till sitt barn som förstår hur mycket som helst men ändå inte ska behöva förstå varför vuxna inte längre kan fortsätta ihop. Hon är inte den andra vårdnadshavaren jag har alltid varit själv med honom. Men han vet ju vem hon är ändå, för hon har ju under en kort period varit en del av våra liv.

Fan va det känns, men tiden läker väl alla sår som man säger, jag undrar nog mer när det kommer gå över, denna saknad och maktlöshet. Ja jag känner mig maktlös för att jag vet att det inte går att ändra något.

Kanske borde försöka sova, känns alltid lite bättre när man har fått berätta hur man känner. Godnatt hoppas att ni sover gott

Likes

Comments