View tracker

Grejen med lycka är att du vet bara att du hade det när den är borta. Visst, du kanske kan inbilla dig att du är lycklig men tror inte på det. Du fokuserar på annat skit eller nästa grejer eller liknande. Inte förens du tittar tillbaka och sätter det i jämförelse med annat som du inser att de... De är vad lycka känns som.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är inte din vän, men jag är inte din fiende. Jag är inte din trofé, inget du vill visa upp. Jag jagas av dem döda samt dem levande. Här finner vi frid, i allt som rör sig omkring oss. Men det är inte ditt att äga. Du finner en dålig dag, men inget dåligt liv. Amen.

Likes

Comments

View tracker

Rebecca sa någonting till mig idag som jag verkligen inte visste vad jag skulle svara. "Du måste komma ut och roa dig." Va? Roa mig? Det gör jag ju. Tillsammans med Rebecca. Det dög dock inte som svar.

Jag är ganska simple. Jag behöver inte 1200 stycken kompisar. Jag behöver inte miljarder kronor, eller gå ut och supa varje helg för att roa mig. Jag är nöjd bara jag får vara jag. I'm a simple man!

Likes

Comments

Medans Rebecca är och trännar med Sarah så ligger jag hemma och funderar över mina synder. Denna gången så blir det i sällskapet utav Max Payne. Kanske är det så att det inte är världens bästa film, eller en film som faller mig i smak. Men just hans karaktär får mig att känna igen mig.

Jag har alltid sett mig själv som "the strong, silent one". Säger oftast inte för mycket, och ser inte speciellt inbjudanden ut. Ni vet den där killen som inte gör för mycket för någon, och undrar varför hans liv suger. Det är jag. Varje gång något bra händer i mitt liv så väntar något hemskt runt hörnet. Så har det alltid varit och det kommer nog alltid att vara så.

Imorgon är en ny dag iallafall. Förhoppningsvis så blir fan så mycket bättre än idag. Ska vara hos kuratorn klockan 8. Ska kräka av mig alla känslor och tankar. Det är ju ändån hennes jobb att laga mig.

Likes

Comments

Om man hoppar ut ur en bil som rullar i 120 km/h, dör man på fläcken då? Bara en tanke som slog mig nu när man sitter i bilen påväg till Ullared. Det hade ju varit ganska effektivt, för ingen vill väl ligga vid vägkanten som ett litet föl och gny.

Det blev ännu en somnlös inatt för min del. Det fick bli Netflix hela natten istället. Ganska så imponerad över vad min kropp tåler egentligen. Känns ju för fan som om den sjunger på sista versen varje dag.

Något som också är ganska intressant är hur mycket har förändrats. Innan så mådde jag skit på jobbet men hur bra som helst hemma. Nu mår jag skit bra på jobbet, men funderar på att häla kvicksilver i mina sår när jag väl är hemma. Åååh vilken jävla solstråle du är idag Marcus! Nä, Onsdag är inställd! Välkommen åter imorgon.

Likes

Comments

Ja, om du inte förstod titlen så är jag tillbaka från min "semster"/dricka blekmedels vecka. Jag har vara ganska avlägsen pga att jag har inte mått så bra. (p.s jag har aldrig mått bra) okej, jag har mått sämre än vanligt.

Rebecca är tillbaka igen för er som har lyckats missa det. (bor ni under en jävla sten eller?) Hon har hela sin framtid planerad nu märker man. Skola, jobb, körkort etc etc. Vad har jag att erbjuda? En halv sjukskrivning och en påse polly. "Men varför stannar hon då kvar hos dig om du nu är så jävla värdelös?" Det är ju det jag inte vet. Hon var väl inne på någon drog så hon inte riktigt visste vad hon gjorde när hon bestämmde sig för att bli tillsammans med mig, och nu är det väl bara för pinsamt att säga något.

"Men vad är din plan Marcus?" Fan vet jag. Dricka klorin och gråta mig själv till sömns verkar funka för mig. Hålla mig ifrån människor för deras skull ligger väl på andra plats.

"Jävlar vad deprimerande du va nu då."
Hålla! Mitt liv vi pratar om! Förintelsen hade varit ett trevligare samtalsämne. Du läser detta utav fri vilja. (förstår verkligen inte varför någon skulle vilja göra det.)

Nä, nu hör jag tåget komma, dags att gå å lägg mig på spåret! Tjarå!

Likes

Comments

"Nu när Rebecca kommer ut så kommer allting att bli så bra. Sen finns där ingenting ont längre."

Inte riktigt. Under det halv året som jag har stått vid Rebeccas sida så har jag inte låtit mig själv få krascha. Inte så att hon har sett det iallafall. Det är inte förens nu som jag har sett det, men min ångest beror på två saker. Den ena är jobbrelaterad. Det är den som jag har levt med i ett halv år. Den som nästan är borta nu. Men den andra beror på drogerna. Rebeccas drogmissbruk jagar mig varje dag.

Jag vaknade i morse utav att jag drömde om att Rebecca tog droger igen. Ångesten stod mig upp i halsen när jag vakna. Under hela dagen sen fick jag mina "flashbacks". Jag vet inte varför, men jag kan se framför mig när Rebecca tar droger. Precis som om jag är i rummet med henne, fast jag kan inte ingripa. Jag kan bara stå och se på. Reaktionen av det hela blir att jag blir så jävla arg. På alla, men mest på mig själv. Det hade inte behövt gå så långt. Jag hade kunnat rädda denna människa långt innan. Om jag bara hade brytt mig, och inte varit så satans egoestisk så hade jag kunnat rädda henne mycket tidigare. Det som skrämmer mig mest är att dessa "flashbacks" kommer när som. Oftast när jag är som sårbarast. Dem kan bli triggade utav något som jag läser på Facebook tex, eller något som Rebecca säger. Men värst är det när det bara kommer, ifrån ingenstans.

Den som slog mig starkast var när jag och Rebecca skulle åka och hälsa på min syster och hennes sambo för första gången. När vi kör in på gatan säger Rebecca, "Detta va ju den gatan som jag blev påkörd utav taxin!" Jag fråga de henne då hur mycket hon hade rökat, vilket hon svarade med att hon inte hade rökt något. Men en jävla massa hade hon sniffat. På ungefär 0,1 millisekund gick jag från pojkvän till potential lönnmördare. Aldrig har jag blivit så arg och ledsen på samma gång. Jag kände för att öppna passagerar dörren och kasta ut henne för att köra över henne. Men som vanligt reagera jag med att sitta helt tyst, och låta ilskan koka inom mig.

En vacker dag så kanske det släpper. Vem vet? Just nu känns det bara som att jag överväger en kula mot skalbenet.

"Ångra har aldrig fått något ångrat ogjort."

Likes

Comments

Rebecca ringde igår till sin mor och berättade att hon hade kommit fram Ringsjö anstalten. Efter nästan en vecka i häktet tyckte hon att det var skönt att komma till en anstalt som var mer öppen. Hon saknade dock tanterna på häktet som hade lärt henne att dricka kaffe.

Något som vi inte hade räknat med var att hon fick ha sina egna kläder, vilket hon inte hade packat med sig eftersom vi trodde att dem fick kläder där. Därför ringde Annette ner till Ringsjö innan idag som godkände att vi kom och lämnade lite kläder till henne. Vi fick dock inte träffa henne eftersom vi inte hade skrivit färdigt papperna som godkänner att vi får ha besök/telefon kontakt. Som tur va så fick vi skriva dem där så redan där spara vi några dagar. Nu väntar jag bara på att hon ska ringa...

"You might be working in the dark against your fellow man."

Likes

Comments

Jag antar att dem flesta som läser här är läsare ifrån Rebeccas blogg. Därför tänkte jag köra en liten status uppdatering på hur läget ser ut. Rebecca ringde igår, hon sitter kvar på häktet i Helsingborg. Hon/dem vet inte när hon kommer att bli förflyttad, eller var hon kommer hamna. Förhoppningsvis så hamnar hon på ringsjö. Hon berätta att hon får lov att röka en cigg på morgonen, sen är det stopp. Hon hade fått ett jobb därinne som innefattade att vika kartonger. Häromkvällen hade dem till och med bakat våfflor. Hon sa även att hon lider verkligen inte. Hon kommer även ut den 15/2.

Detta va lite snabbt om vad som har hänt, skriver mer när jag har hört mer.

Likes

Comments

Ångesten har till mesta dels lagt sig. Man har väl mer eller mindre accepterat Rebeccas straff och inset att man inte kan påverka det. Men det som slog hårdast var att när jag vaknade imorse så kände jag mig fruktansvärt vilse. Efter att jag hade gått upp och duschat och gjort mig i ordning så satte jag mig i soffan och tänkte "Nu då?".

På bara 6 månader hade min vardag förändrats så himla mycket. En vardag som jag hade levt med i över 3 år kändes så främmande. Vad gjorde jag om dagarna egentligen? Min kompisar jobbade så jag satt helt själv. En ganska märklig känsla om du frågar mig. Så det slutade med att jag fick köra hem till svärmor istället.

"I'm a 60 minute man"

Likes

Comments