Det blev ingen pizza igår. Jag försökte få tag på Amanda men telefonen fungerar ju som bekant inte och inte svarade hon på Messenger heller. Hon har inte ens läst det jag skrev än, vilket är lite märkligt. Hon brukar vara snabb på att svara och är rätt beroende av sina sociala medier. Hon kanske är sjuk i och för sig. Jag kollade igenom facebook för en stund sen också, och även där är det lite konstigt. Jag får upp nya inlägg på mitt flöde, men ingenting som är nyare än i söndags kväll. Nu brukar ju facebook vara rätt knepiga med vilka inlägg som visas först och så, men det verkar konstigt att ingen av mina nät vänner eller sidor jag följer skulle gjort något inlägg som facebook anser vara intressant nog för att visas först. Äh, jag håller nog fan på att bli knäpp på riktigt.

Mamma svarade i alla fall på Messenger igår, hon var lite kort men sa att on var trött och hade jobbat mycket så det är väl inte så konstigt egentligen.
Jag har försökt fortsätta få tag på någon hos min operatör också. Men ringa går inte, mail kommer bara tillbaka och i deras chatt verkar något ha hängt sig för det står bara att de har stängt under helger och att de öppnar återigen på måndag.

Den där känslan som jag har pratat om då? Den sitter i, lika stark som igår faktiskt. Men jag kanske får vara glad att den inte blivit värre? Jag gick faktiskt ut en liten sväng idag, men känslan blev nästan ännu värre då. Det är som att det är tyst överallt, ljuden har liksom försvunnit. Och vindstilla nu när jag tänker efter. Det är väl inget konstigt med det förvisso men det gjorde känslan lite obehagligare. Kan man säga att det känns som att livet och världen har hamnat i någon form av vakuum? För precis så känns det i alla fall. Som att hela världen går runt i ett vakuum.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag tänkte att jag skulle duscha, men tror ni inte att varmvattnet inte funkar då? Är det något som händer med allt runt omkring mig nu eller är det bara tillfälligheter? Tillfälligheter självklart, men man kan ju börja fundera... Duschen får vänta tills imorgon.


Likes

Comments

Det börjar bli lite drygt det här med att telefonen inte funkar. Jag har försökt ringa mamma flera gånger men ingenting händer. Jag försökte ringa till operatören också men det är samma sak där. Gav mig på att maila till dem istället, men jag får bara tillbaka mailen med någon sorglig text om att mottagaren inte finns. Vadå inte finns? Vad fan är det som händer med tekniken just nu? Jag fick ett sms av min psykolog dock, det bevisar ju att något annat än mobildata fungerar. Inte direkt uppmuntrande, bara att hon hade blivit sjuk och skulle kontakta mig om hon blev bättre. Fast vänta... Jo, hon skrev OM hon blev bättre, inte NÄR. Det måste ju vara något allvarligt i så fall? Hoppas verkligen inte det, jag tycker om henne.
Mamma svarar inte på Messenger heller, i och för sig inte så jätte konstigt. Hon har ju faktiskt ett jobb som hon måste sköta.
Men jag känner mig märkligt ensam. det hade varit skönt att få skriva ett par rader med henne. Jag kanske ska försöka kontakta någon annan på min vänlista. De flesta försvann när jag blev sjuk, vem orkar vara kompis med någon som inte orkar träffas? Men jag har Amanda kvar, henne brukar jag till och med kunna träffa ibland om det är hemma hos henne eller mig och ingen annan är med. Jag ska nog fråga om hon kanske vill komma hit och äta en pizza med mig senare.

Förresten så funkar varken tv eller Netflix fortfarande. Jag börjar fundera på om det kanske är hela huset som det är något fel på, alltså uppkopplingen och så. Men inte klarar jag av att gå ner till någon granne och fråga och inte vågar jag gå över till det lilla skyffet där hyresvärden håller till om dagarna heller.

Likes

Comments

Ni kommer ihåg den där känslan jag skrev om igår? Den har inte släppt, inte det minsta. Istället har den intensifierats. Jag kom på igår att det kanske kan ha med mina mediciner att göra, men vanföreställningar (eller vad det nu är) står inte listade som biverkningar. Jag måste kolla upp det här med psykologen när jag nu orkar ta mig dit. Kanske skulle jag sluta äta tabletterna tills vidare? Fast då kommer ju å andra sidan tankarna på självmord istället och jag tror faktiskt att det är bättre att känna (eller tro) att det är något som har förändrats med livet. Det kanske är en positiv förändring? Fast den känns enbart skrämmande.

Jag har försökt ringa mamma idag igen men det går inte att komma fram, det bara brusar när jag trycker på ring. Tur att hon är så pass moderna att hon finns att få tag på online istället. Hon säger att hon inte upplever problem med telefonnätet trots att vi har samma operatör. Kanske är det min gamla telefon som inte vill vara med längre.
Inte får jag Netflix att fungera idag heller och med en telefon som vägrar fungera kan jag ju inte ringa till dem och kolla vad som har strulat till det. Jag kollade för säkerhetsskull att jag har pengar på mitt konto, även fast de inte borde dra för det här i dagarna, men där fanns det så det räckte. Skitkonstigt är det i alla fall. Jag funderar på om jag ska försöka pusha mig själv lite och ta en promenad senare. Psykologen har sagt till mig att jag ska försöka komma ut på kortare promenader och i lagom dos utsätta mig för vad jag känner att jag klarar av för dagen. Jag får se. Nu när varken telefon, tv eller Netflix funkar så kanske det vore en vettig idé att göra något i alla fall. Eller så sätter jag mig i soffan med en bok istället. Jag tror att soffan kommer att vinna den här kampen.
Jag kanske återkommer senare i eftermiddag med något inlägg. Inte för att jag egentligen tror att någon är speciellt intresserad av att läsa om mig och mitt soffliggande, men för att det faktiskt var rätt kul att skriva. Kändes som att det gav mig något, jag kände mig inte lika ensam. Konstigt, jag brukar älska känslan av ensamhet.

Likes

Comments

Seriöst? Tv funkar inte heller. Det är inte ens myrornas krig. Det är bara att grått sus. Svårt att förklara, men om ni googlar White noise och försöker föreställa er hur det skulle se ut, precis så ser min tv ut. Och låter likadant. All teknik verkar vara mot mig idag.


Likes

Comments

När jag vaknade idag så kände jag att det var något som var annorlunda. Jag kan omöjligt sätta fingret på vad det är. Men ni vet den där känslan att något inte är som det brukar. Bara det att den här känslan var så otroligt stark. som att något hade förändrats i grunden.

Jag gick i alla fall upp i tid och åt frukost enligt mitt nya kostschema. Det blev en knäckemacka med keso och avokado och till det en kopp grönt te. Det smakar inget vidare faktiskt. Men folk säger ju att det ska vara bra. Sen tränade jag hemma även här följde känslan efter mig. Något står inte alls rätt till och det skrämmer mig lite om jag ska vara ärlig.
Jag försökte ringa till mamma efter träningen, men det gick inte att komma fram. Jag skrev till henne på Messenger istället och där svarade hon. Det måste vara något fel på telefonnätet. Men hon mådde ganska bra i dag i alla fall. Svårt att avgöra om hon menar det när jag inte kan höra hennes röst. Jag får försöka ringa henne imorgon igen.
Jag skulle egentligen ha varit hos psykologen idag, men det blev inget av men det. Jag orkade inte. Ironiskt va? Meningen är att jag ska gå till en psykolog för att få bukt med de problem jag har, som i grund och botten har att göra med min fobi för mänsklig kontakt. Så orkar jag inte ens gå dit. Kanske går det att ha videosamtal istället så jag slipper pressen att ta mig dit? Jag måste kolla upp det med henne vid tillfälle.
Tänkte att jag skulle kolla på något avsnitt av Gilmore girls på Netflix, men det går inte att logga in. Det står att mailadressen inte finns hos dem. Och när jag försöker registrera den igen så blir alla rutor bara blanka så fort jag trycker på knappen som godkänner alltihopa. Försökte ringa till dem för att få hjälp med det men det var bara en konstig kopplingston. Hoppas nätet har löst sig till imorgon så det går att ringa igen. Det är väl rätt skumt med mig egentligen. Jag har otroligt svårt för att träffa människor, bara tanken att gå och handla mat gör mig svettig och ångestfylld. Men att ringa och prata med vilt främmande människor har aldrig varit ett problem. Man får vara glad för det lilla, eh? Jag får ge upp Netflix ikväll och hoppas på att det går något bra på tv:n istället. Vad brukar det gå på måndagskvällar egentligen?
Nåja jag ska se till att komma igenom duschen innan det är dags att lägga mig på soffan i alla fall. Jag hoppas verkligen att känslan som jag dragits med hela dagen har släppt till imorgon.

Likes

Comments