​Man inser inte hur hemskt ens hår ser ut tills den dagen man faktiskt besöker en frisör. Jag hade planer på att låta mitt hår växa över sommaren och inte färga det, vilken jag är glad över att jag INTE gjorde. Bara se vilken skillnad! Jag hade för någon vecka sedan också färgat det rosé, vilket jag trivdes i men färgen försvann snabbt. Min nya frisör ville inte färga om det i rosé heller. 

Färgningen som jag gjorde nu skapade en otrolig skillnad från det jag hade innan. Tror aldrig jag varit såhär blond innan... Frisören gjorde så att han färgade bokstavligt talat hela mitt hår för att göra en total färgförändring. Jag sa bara att jag ville ha det ljusare, vilket man kan säga att jag bokstavligt talat fick. Han som gjorde mitt hår var lite rolig också. Han lät mig nämligen inte se mitt hår förens det var klart. Det var minst sagt en chock att se sig i spegeln efter 3,5 timmar. Han gjorde så att han sparade att färga längst in för att skapa den naturliga utväxten i sommar, också la han i en violetta toning för att göra det lite "roligare". Jag tyckte det blev bra för att jag inte blev för "vit" i hårbotten. Samt så avslutande han med att toppa och eftersom jag vill spara till längre hår så toppande han så lite som möjligt. FÖRSTA frisören att faktiskt lyssna och bara jämna till topparna. Annars brukar utfallet vara 10 cm kortare hår... 


Vad tycks? ;)) 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hur ofta går man inte och är genuint sugen på att äta något såhär på kvällskvisten? Med fokus på nyttigheter blandade jag ihop en glassliknande smoothie som jag sedan toppade med chiafrön. Eftersom jag redan hade ätit ett lite tyngre mål vid 16 tiden räckte det med något enklare nu ikväll.

Så superenkel att göra med så få ingredienser!

Ca 1 dl fryst mango
Ca 1 dl frysta hallon
En skvätt vatten (efter hur man vill ha konsistensen)
Toppa med chiafrön

Mxa bara allt i en matberedare, njut!

Likes

Comments

Att dag in och dag ut gå och i samma rutin kan inte vara något vidare. Dagens horoskop (tvilling) säger att lite nytt alltid gör gott för kropp och själ. Jag har lite ideér på förnyelser som kanske trillar fram här... Kanske skriver jag en bok? Flyttar tillbaka till London eller skaffar en ny hund? Tvillingen i horoskopet är tydligen en rastlös typ som måste ha många bollar i luften samtidigt, vilket passar mig. Eller ska jag säga passade? Nu det senaste har verkligen inte allt stått rätt till och jag känner mest förtvivlan över livet. Passande att skriva av sig? Eller ska man hålla sig tyst och låta allt rinna ut i sanden?

Ska jag blogga? Ska jag inte blogga? Vad kan vara intressant vad kan vara givande för andra alla att läsa och se? Inte är det mina matbilder eller ensidiga liv? Nu är inte mitt liv ensidigt då det hela tiden dyker upp något. We will just find the rhythm and see what happens.


Ha det fint!



Likes

Comments

Nu har jag varit i Sverige i snart 2 veckor. Tiden rinner iväg och snart är jag på ett flyg tillbaka till fantastiska London. Vi får se hur länge jag stannar- kruxet är att jag kom in på min drömutbildning i Göteborg. Om jag börjar plugga blev det helt plötsligt så mycket att tänka på. Böcker, boende, pengar. London har gått och blivit så betydelsefullt, mitt andra hem. Vem jag än frågar vad jag ska välja kommer alltid plugget att nämnas först.

De vet inget om London, de bara ser det som nöje för mig, men mina känslor är starka för staden. Jag har mina känlsor och jag har mitt samvete att försvara i detta. Jag tänker på familjen, jag tänker på mig själv. Antingen väljer jag utbildningen, London finns alltid kvar. Eller så väljer och London och får kanske leta efter en ny utbildning.



Likes

Comments

Har du någonsin varit i en situation där du inte vet vad dina känslor försöker säga dig. Du kan vara ledsen, vara glad, irriterad eller varför inte deprimerad men du vet inte varför. Att det förflutna har dragit dig till en punkt där du inte vet vad som är rätt eller fel, svart eller vitt. Att känslorna spelar dig ett spratt från en händelse. För mig har det hänt. Innan kunde jag känna en frustration som övergick till sorgsenhet eller att vara lycklig. Styrs verkligen ens egna känslor av det förflutna som skapades vid en viss händelse och då blir ens personlighet?


Du har ångest över något som har hänt. Du har exempelvis varit med om en bilolycka, blivit våldtagen, eller har någon i din närhet misshandlat dig. När du väl sitter och blickar tillbaka så skapar och speglar dina känslor din personlighet. Är det bara jag eller är det fler som har reflekterat över detta? Man blir den som har varit med om det otänkbara, eller fantastiska. Människorna runt omkring dig som vet att något har hänt tolkar situationen att det är du. -”ja men det är ju hon/han som har varit med om det..”, och människan drar snabbt slutsatser över hur den andre är och hur man ska bete sig i dennes tillvaro. Detta är mest uppkommande i skolan. Alla har varit där. När jag väl satt i den båten reflekterade jag aldrig att det hade med känslorna att göra. Men det är rent hypotetiskt känslorna som formar oss, och vi försöker hela tiden läsa andra människor via hur de är av känslor.


Vad försöker jag då att säga av denna någorlunda suddiga formulering, i ett plan på väg hem från London, med en sovandes Sara bredvid mig? Att jag har varit med om mycket i mitt liv som berör känslor. Jag har pratat med nära vänner om händelser som tär på dem och försöker hela tiden finna en lösning hur de inte ska känna förtryck eller negativa känslor över det. Hur ska jag kunna hjälpa dem? Jag ser det såhär. Jag sitter just nu här. Känslorna som kommer till mig kommer från händelsen som var då. Jag kan själv göra ett avgörande att glömma, slänga, radera minnet som finns från då, eller kan jag? Om det verkligen inte går ska man nypa sig själv i armen, känna att det är här jag är just nu. Hur vill jag att samhället ska se på mig? Mina vänner, familj eller bekanta kanske inte alls har fått den bild som jag har av mig själv på grund av att känslorna tagit över alltför ofta. Filosofin i detta ligger i om vi verkligen kan styra våra känslor, men vi gör det inte. Vill jag må bra, så mår jag bra. Vill jag att samhället ska se mig energisk, glad och sprallig så ser jag till att de också blir det. Jag blir den personligheten som jag vill bli.

Likes

Comments

Ett starkt tips till dig som besöker England eller bor här, fixa naglarna! Kostar ca 20 pund och de går verkligen ett bra arbete (på de salonger jag har besökt här dvs.).

För övrigt, jag åker hem NU PÅ LÖRDAG! Jag vill verkligen inte härifrån. London har blivit mitt andra hem. Längtar så att komma tillbaka till denna fantastiska stad. Ofc kommer jag att sakna min familj och Anton, men detta är min chans att prioritera i mig själv. Jag har alltid viljat göra detta.

Vill också också skicka med en hälsning att Stefan Lövfen är dum på riktigt. Vem vill begränsa utdelningen som företagen själva kan ta ut?  

PUSS 

Likes

Comments

Helt spontant blev det en utekväll för mig och Sara. Jag kan bara säga att vi hade så KUL.

Som sagt så hade vi bestämt träff med skaparen av Clubbable på puben "The blind pig", eller han ville träffa oss efter vårt samtal ångående appen. Sara kom över till mig vid ca 21 och vi gjorde oss iordning för en grym utekväll. Snygga kläder, överdriven sminkning, och klackat på. Vi gick upp mot Muswell Hill, världens backe från mitt hus, och på vägen ut mötte vi Richard som kom hem från något. Lite halvt stel stämning när man ger sig iväg uppklädd väldigt sent när man ska jobba dagen efter...

MEN. Vi tog ut 50 pund var så att vi kunde backa upp med något om det inte ville sig väl med inträde, garderob, taxi. Vi tog bussen vid planet Organic och var inne 40 min senare. Jag kommer aldrig att tröttna på att ta bussen till Tottenham Court Road, så mycket att se.

Ingen av oss mådde vidare bra för att båda mådde illa. Vi bestämde då för att köpa något att äta och dricka. Jag köpte bl.a. en cola för hade sådan huvudvärk som lyckligtvis gick bort efter drickan. Vi vandrade sedan genom Oxford Street för att vi skulle in någon gata längre bort. Den gatan vi skulle in på stannde vi vid, kanske var det för att vi var en aning tidiga. När vi stod där kom en man fram till oss och frågade om vi skulle till project, vi svarade att vi skulle och han berättade då att han var en promoter. Han frågade om vi ville gå in med honom och komma till hans bord. Vi berättade då att vi skulle gå in med en annan. Trots det ville han ha våran FB för han ville fixa in oss på bl.a. Maddox & The Box som är en av de svåraste klubbarna att komma in på natttid. Inte kunde vi tacka nej till det? Han hette Amadeo och jag kan bara säga att han INTE såg ut som en promoter. Lite för stilig.

Vi gick in mot puben som vi skulle träffa Magnus + två svenska tjejer på. Kruxet med mötet var att vi skulle diskutera appen, samt att han ville att vi skulle vara med på deras reklamfilm till appen. Vilket då var väldigt oklart då vi skulle träffa en kameraman innan vi gick in på puben. Han var försenad så vi gick upp, vi pratade lite mer med tjejerna, som trodde att jag var från GBG för min dialekt??? (!!!). ? Puben skulle dock precis stänga, klockan var trotsallt 11:30PM. Vi tog oss till Project, som bara jag och Sara hittade till för övrigt? Vi kom in utan problem. Fick gå före alla för att Magnus kände ägaren. Principen att gå före alla, man vänjer sig snabbt! Vi fick ett kort, stämpel och innan vi visste ordet av det så hade vi ett bord med dricka, vodka. Vi tog första drinken, minglade, tog bilder, pratade mer med tjejerna från Stockholm. De var så annorlunda i jämförelse med mig och Sara. Botoxläppar, tajta skinnbyxor, annorlunda sminkning etc. Men de var trevliga!

Sedan började mannen att filma. Allt gick i princip bara ut på att vi skulle stå och dansa med en drink i handen. Inget mer med det. Men det var kul! De kommer att skicka bilderna till oss senare så att vi kan lägga ut. Skaparen sa det att om vi lägger ut, så jobbar vi. Jag sa att jag inte riktigt förstod men då berättade han att jag kommer att förstå när jag väl lägger ut.

När jag och Sara stod där uppe så sprang våran andra Promoter Max förbi. Galet vad sur han såg ut. Jag bara såg vilken blick han gav Sara innan han såg mig. Hans kompis Henry var också där som vi hade efterfestat med, han var dock trevlig. Det går liksom inte att prata på klubben så Henry börjar med att dra ut mig för att fråga vad jag gjorde ute. Jag berättade lite klyschigt att jag jobbade inatt. Han förstod nog inte men började småskratta och sa bara att han var glad att se mig. Jag gick in, ner för trappen, och in på toan. Hittade Sara där som hade letat efter mig med Max (?), för att han tydligen ville prata med mig.

Det var också Livemusik, KCAMP uppträdde och levererade bra musik, dock dålig koll på vem det var. Vi dansade mer, träffade mer människor och bara njöt av tillvaron. Vi gick bort till Max bord och träffade två norska tjejer där. Riktigt trevliga sådana! Det visade sig att den ena var kusin med en skådespelare i Skam som är väldigt populär just nu i dagarna. Så vi minglade helt enkelt med dem. Vi gick tillbaka till vårt bord, som låg 3 m från Max, och filmade mer.

Under kvällens gång blev jag också erbjuden att få följa med till Dubai, ja men varför inte? Vad ska jag dock berätta till mina föräldrar? Att man ska slå till när man får resan betald? Spelar väl ingen roll om det är med en främling då! Skämt åt sido... Man sprang mer på toa. Dock när jag skulle gå ut på dansgolvet så tog Max tag i mig och ville att jag skulle följa med honom. Vi gick ut och helt plötligt satt vi i hans bil. Han var inte så glad. Han frågade varför vi inte hade sagt till att vi skulle ut. Jag sa att jag inte visste att han skulle, vilket jag egentligen visste, och då blev han mer irriterad och sa att det står överallt att han skulle till Project Tisdag. Förstod bara dock inte varför han blev så upprörd?

Vi gick ut, gick in igen och han sa att han skjutsar hem ikväll. Han ville inte att jag och Sara skulle ta taxi, tuben eller bussen hem. Varför tacka nej?

Likes

Comments

Vid regniga dagar här i England känns det alltid skönt att blicka tillbaka och återfå känslor som var då. Jag är fortfarande förtvivlad vad jag ska göra gällande hemresan. Jag vill stanna. Jag trivs så bra här i London. Trots det finns det en röst inom mig som säger "ÅK HEM". Vad har jag att vinna på att vara här? Är det värt att ha ångest 4 dagar för att sedan leva 3? Jag menar, jag gör så mycket här. Efter samtalet med mamma känns allt så givet. Hon tycker att jag ska stanna. Leva här i London. Hon menar på att jag har lärt mig så mycket här, och det har jag. Jag lagar middag till hela familjen varje dag, hämtar jobbiga ungar, vet hur jag hanterar en promoter, kan Londons bussar (långt ifrån allt dock). Ikväll ska jag prata med Richard om allt. Hur mina känslor står till. Vad jag kan göra om jag kommer tillbaka. Hur jag tjänar para utanför hans beräkning. Jag har boende, mat, liten inkomst. Hur kan jag skapa mig ett liv som går att leva här?

Att mina närmaste vill åka hem gör det så svårt för mig. Jag umgås med dem här på dagarna. Jag har varit så otacksam de sista veckorna- detta är London. Jag har varit med om så mycket. Visst att för det mesta det var nattlivet, som att åka i lyxbil på Piccadilly till Justin Bieber.

London är inte att jobba i sälen, eller jobba på MIO i nässjö. London är så mycket mer än en stad att uppleva. London har nu blivit mitt andra hem och kommer alltid att vara.

EN KUL SAK! Skaparen av Clubbable vill att jag ikväll ska åka till hans klubb för att fira in den senaste versionen av appen. (Detta för att jag hade världens utläggning vad som skulle funka bättre för appen). Dock har jag ingen att åka dit med så blir nog inget av det. Jag sa detta till mamma och hennes svar var "GO GIRL". Då min motfråga var snabbt om hon visste vad en promoter var? Hon svarade att det spelar väl ingen roll, du kommer med i spelet Diana. Skapa dig en karriär. I promoter London, tror knappast det... Hade dock varit en grej!


Lite bilder från när jag och familjen var på Mallorca! Hur brun var man inte!? Dock är jag i England nu, min blekhet smälter in <3

Likes

Comments

Hur många vänner har man inte bakom sig som man har kallat ens "bästa vän". En vän som man har delat allt med. En vän som alltid finns där, samt en vän som man springer till när man hör favoritlåten. Jag har några stycken. En del som jag inte ångrar en dag att vi gick separata vägen, och en del som jag kan se tillbaka på och ångra att det inte varade längre. Efter min tid här känns det som jag har fått se saker och ting på distans. Att jag lever så abstrakt från vad som var då en gång i mitt liv, vad som var äkta och vad som är oäkta. Jag skulle heller aldrig använda uttrycket "bästa vän" idag. På något sätt tycker jag att det alltid hugger någon i hjärtat när man använder uttrycket. Jag föredrar alltid att man har nära vänner, eller bekanta. Jag är inte heller beroende av att ha 20 nära vänner utan jag föredrar att ha få nära, sedan är alla nära på olika sätt.

När det kommer till gammal vänskap finns det något som verkligen kan irritera och göra en frustrerad. Nämligen att någon som man har kallat vän sprider propaganda som inte stämmer. Propaganda som får andra att se dåligt på en. Vad handlar det om? Avundsjuka? Att man lever på att göra narr av andra? Eller att man helt enkelt har brist på annat? Jag har gjort dumma saker, men aldrig spridit falsk propaganda om andra. Jag har sagt idiotiska ting, men inget som jag aldrig skulle stå upp för. Jag kan bara säga det att sanningen alltid kommer ifatt en och då handlar det inte helt plötsligt om att man kanske sa det, utan varför man gjorde det. Jag hoppas inte att det finns någon i min ålder som gör det, utan detta var en grej som man håll på med innan. Detta för att i min ålder hoppas jag man vet om konsekvenserna och vet att det aldrig slutar bra. Det man säger kommer folk att sluta lita på.

Om man är beroende av att ha många vänner bör man vara sig själv. Varken sprida falsk propaganda om andra, härmar andra, eller nedvärdera andra. NONO.

Likes

Comments

Tredje gången på mindre än 7 dagar Sara och jag besöker en pub. Denna gång var det Drama som stod på tur. Klubben låg i samma byggnad som Hilton Hotell vid Hyde Park och Green Park. Det var en omtumlande kväll som gick från osäkert dålig till att vara helt toppen.

För att börja med skjutsen till Klubben. Smarta jag hade pratat ihop mig med en promoter och vi bestämde att han skulle komma och hämta mig och Sara vid N10 3RN. För det första, han kom 10:25 och var då 25 min försenad. För det andra, vi skulle vara på Klubben vid 10:45PM, det tar sin tid in. Men vi satte oss i bilen och han satte på så hög musik att jag knappt kunde tänka. Också smarta jag satte mig fram, han hann be mig sätta på mig bältet innan jag reflekterade över det själv, vilket jag alltid annars brukar göra. Men iallafall. Han gav mig en burk med melonbitar i och sa till mig, "feed me". Jag skrattar fortfarande bara jag tänker på det. Jag satt alltså där och matade honom med en plastgaffel med en skrattandes Sara bakom mig. Jag vet inte vad han försökte göra men han liksom försökte göra en karismatisk grej av det hela, vilket han inte lyckades med. Han hittade inte riktigt heller så vi åkte runt lite här och var i Norra delen av London, bl.a. Hampstead. Tror ni inte också att han skulle tävla med en annan sportbil??? Nära dödenupplevelse. Bilen vi satt i var sport-mercedes som vi åkte med i söndags. Musiken var fortfarande hög så jag kunde inte prata med honom.

Han släppte av oss vid Hotellet och åkte sedan och parkerade bilen. Vi ställde oss i kön och väntade på att gå in. Vi stod där kanske 20 min innan vi kom in. Väl framme tog vakten mitt ID och jag var på väg att lägga i det igen medan han kollade på Saras. Snabbt tog han tillbaka och började jämföra våra pass. Han trodde det var samma men vi såg bara väldigt lika ut med blont hår etc. Sara och jag blev själv förvånade och ställde och jämförde, smarta som vi var, inte alls misstänksamt. Vi kom in och de sa 10 pund. De tog inte kort så vi var tvungna att GÅ UT IGEN... Bankomaten var inne på hotellet och när jag först satte in kortet i bankomaten var minsta summan 500 pund. Dvs ca 7000 kr. Som tur var kunde man välja valfri summa och jag fick då ut 10 pund. Vi gick tillbaka, skippade kön och "registreringen" av ID igen. (Man måste ställa sig framför en kamera och granska så att det stämmer överens med ens ID, det är inte nog med vakter). Dock kom vår promoter och punkterade att vi inte behövde betala. Kul!

Vi kom in. Fick gå till baren och betala för garderob, 2 pund, hängde av oss och gick till toaletten. Vi gick ut och fick första drinken av Max som var tillbaka. Vi dansade lite, Max tog bilder på oss vid den berömda väggen på Drama. Tog en till drink, dansade mer och jag måste säga att drama hade nog bäst musik som jag kunde! Tex, black windows, Live your life med T.I, all the way up, panda, Justin Bieber, etc.

Det var en kille som stog och hällde vodka över hela mig som ett fint regn som han sa, dock inte lika karismatiskt som det låter. Vi kom upp till honom och det visade sig vara ett VIP-bord som kontinuerligt beställde in champange till låten All the way up, alltid. Vi kom tillbaka till vårt bord, tog fler bilder och nu började kvällen bli rolig. Strippor som dansade, en kille som hade klätt ut sig till ett spöke, de hade poledance vid vårt bord, Sara och jag var garanterat yngst. Alltså de fanns de människor därinne som stod och dansade i kostum och såg lite för proper ut.

Vad hände efter klubben? Kort summering, piccadilly, westminister & Justin Bieber, (Saras favorit efter några shorts..) Självklart efterfest i Camden igen så att man ännu en gång blir avsläppt med Uber 5:30AM. Riktigt kul.

Men kvällen gick från helskum till toppen måste jag säga! Jag och Sara jag verkligen kul när vi är ute. Alltid händer det något värt att berätta! Vi kom hem med en uber

(Marias List)

Likes

Comments