Facebook
Twitter
Snapchat
Youtube
Instagram
Blogkeen
Nouw

noveller

De var en kall vinternatt, en av de kallare nätterna på länge. En man var ute och gick i den snön som inte smält bort och blivit till is. Allt var tyst och lugn ingen annan var på den gatan. Men plötsligt kommer en ut i en rödkappa. Hon går in i mannen.

- Oj ursäkta jag såg inte dig svarade mannen.

Kvinnan bara tittade på mannen med en tom blick och gick vidare. Han tittade efter henne när hon försvann in i nattes mörker igen. Han ryckte på axlarna. Inte då vid den stunden visste inte mannen hur denna kvinna skulle förändra hela hans liv. Han går vidare emot sitt hus. När han väl är på trappan in till huset så ramlar han och en lapp ramlar ur fickan.

'' Jag har kommit för dig, du är nästa på tur''

Stod de på lappen. Mannen fattade inget och trodde de var ett skämt. Men när mannen försöker ställa sig upp ramlar han igen baklänges och bryter benet. Han skriker till och en granne kommer ut. Grannen hjälper till att ringa till 112 som skickar ut en ambulans till mannen.

Mannen kommer in till akuten och får komma till röntgen direkt. Där konstaterar man att mannens ben är bruten på tre ställen och de behövs en operation för att de ska kunna läka bättre. Operationen ska ske senare inatt. Mannen får en infart och dropp. Samt tillsägelse att han måste fasta nu. Han får komma till ett rum och läggs där för att vänta på sin tur.

Mannen börjar känna av ångesten och att något inte är rätt. De är som någon tittar på honom. Som att han inte är ensam på sitt rum. Men då ser han, hans blod fryser till is. Dörren öppnas och där är hon kvinnan i den röda kappan. Hennes blick är tom. Hon står där tittar djupt in i hans själ. Han ser djupt in i hennes svarta ögon.

Men lika snabbt som hon kom försvann hon igen. Mannen börja känna en smärta i bröstet. Som varje andetag var som knivar i bröstet. Han fattar inget. Men efter två timmars väntade så kommer mannen till operationsrummet. Mannen känner sig illa till mods. Han fattar inte varför han bara gör de. När de är dags att sövas får han en mask han ska andas i. Precis när han håller på somna ser han henne. I hörnet stå hon. Kvinnan i den röda kappan. Hon ler, och viskar nu är du min, de är jag som är döden och jag har kommit för att hämta dig.

Strax där efter slutar mannens hjärta att slå, han går inte att rädda.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag

Hej på er, ännu ett till vanligt inlägg, men denna blogg handlar om allt och inget. Jag skriver de jag känner för i stunden. Åh nu blev de om mina peruker. Eftersom jag fick raka av mig håret i år så har jag skaffat ett gäng. Har just ni tio stycken. Fick åtta av en vän. Så snällt av henne.

Känner mig ofta rätt ful och pojkig utan dom. Vill helst inte visa mig, fast jag gör de ändå. Jag vill känna mig fin och ha långt hår. Så peruk är de bästa, så tänkte lägga upp lite bilder på mig i mina peruker.

Likes

Comments

Nu kommer ett vanligt inlägg, om gårdagen. Igår hade mitt jobb för youtubers. Så kul, vi sminkade upp massa zombies. Tog ett tag, men kul var de.

Sen så åkte vi limousin, fatta vad coolt. Lite kul måste de ha sett ut när ur limon kommer de ut massa zombies😂

Sen så kom vi till ett ”lager” som Batalj hade byggt om till ett mini RFYL,

Sen så var de lite info då många var nya, hur man låter, går och är som en zombie. Så vi skrämde dom 16 stycken som sprang. Gud vad dom skrek. Så kul! Efter allt var klart så gick jag ut. Och där stod tre gånger av dom youtuberna. Så jag tipsa om zombie escape och frågade om jag fick ta bild vilket jag fick. Så glad

Sen var de klart, åh vad jag älskar mitt jobb. Vill aldrig sluta med det. Så tog vi en gruppbild alla som var med

De är bara hos oss man ser en vagn med lik 😂🤙🏻

Likes

Comments

Vardag

Jag älskar min mamma, över allt annat i världen. Hon är min trygghet i livet och den som alltid har kämpat för mig. För mitt bästa och för att jag ska ha de så bra som möjligt. Mamma har alltid ställt upp för mig, hjälpt mig och funnits där för mig.

Jag skulle inte klara mig utan min mamma. Jag hatar att göra min mamma ledsen eller besviken. Jag hatar att behöva skicka ett sms där jag skriver något som rör min psykiska ohälsa.

Jag skäms och är ledsen att jag gång på gång försöker ta mitt livs. Att jag inte tänker på hur mycket de påverkar min familj, mina syskon och mamma. Att jag ger upp gång på gång.

Att mamma har mitt dåliga mående i tankarna och bara att veta att ens barn inte mår bra.

Jag skulle vilja bli frisk så jag slipper att min mamma ska vara orolig för mig. Jag vill att min mamma ska ha friska barn, må som man ska och kunna släppa tankarna på att ens barn skadar sig.

Jag älskar dig mamma, jag är tacksam för allt du gör och allt du gjort. Att du kämpat för mitt bästa hela mitt liv. Att alltid ställer upp och finns där för mig. Att du passar Vasstand ibland och älskar mig för den jag är.

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk

Fick inspiration av min vän @Vihallzon ( #backaviktoria ) att skriva detta inlägg. Hon skrev om sitt psykiska mående så jag frågade henne om jag fick göra ett liknade inlägg. Så här kommer de. Jag känner att jag fått tillbaka blogg inspirationen. De kommer och går. Men i detta inlägg ska vi prata om mitt mående och mitt mående sen 2013.

De började lätt, jag skippade maten för jag inte var hungrig. Jag åt knappt och jag skar mig för första gången, och de var då allt började. Skade mig mer och mer. Sen en dag tog jag min första överdos, jag fick panik och smsade J direkt. Hon kom och körde mig till akuten. De var den onda början, jag åkte in och ut av mina överdoser. Jag åker in och ut nu med. Jag fattar inte vad felet på mig är. Jag vill inte göra de, men mitt mående suger.

Psykiatrin| vad tycker jag

OM jag ska vara ärlig tycker jag inte att jag får den hjälpen jag vill ha, trotts att jag ber om den. Har hört att jag är för sjuk för att få viss hjälp. Hur kan man vara för sjuk. Jag klarar inte detta på egen hand jag måste ha hjälp. För minerna äter upp mig, varje dag försvinner en bit ifrån mig. Jag är så trasig och jag vet inte hur länge jag ska kämpa. Även om jag har en fantastiskt familj, en katt som jag älskar över allt annat och fina vänner så mår jag inte bra. Jag hatar att svika alla alla om och om igen. Men när jag får impulser är det som jag inte styr min egen kropp. De är som någon annan tar över den. Jag kan verkligen inte styra mig då.


Varför blir det såhär?

Ärligt talat så vet jag inte varför de blir såhär. Om jag vara visste så skulle jag ändra på de direkt. Men jag vet verkligen inte. De är så svårt att sätta ord på. Jag vet verkligen inte. Jag skulle villa veta så kanske mitt mående skulle bli bättre. Men jag tror de beror på all mobbning, skam och våldtäkt. Jag har varit med om så mycket, kan knappt räkna allt. Jag vill bli frisk de vill jag men jag klarar inte de på egenhand. Jag behöver ha hjälp och jag är villig att kämpa med rätt hjälp. Men just nu vill jag inte kämpa. Allt är mörkt nu.

Hur mår jag just nu? l 21:11

Just nu är det inte bra jag ska ta min ångestdämpade. Tagit mina kvällsmediciner men är som sagt inne i en svacka och min sömn funkar inte. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, ångesten äter upp mig. Tankarna snurrar runt och runt. De är som någon skriker i mitt huvud och som de är en apocalypse i mitt huvud. Jag försöker kämpa de gör jag, men just nu hittar jag inge ljus. Jag har allt man kan drömma om, men mår ändå inte bra. Känner mig som en besvikelse för familjen, för mina vänner och min katt. De är bara för mycket nu. Jag kämpar på varje dag för att inte bryta ihop. Jag vet inte hur jag ska göra. Känns som allt jag gör blir fel eller att jag gör någon besviken

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk, Storytime

De var första dagen i 5:an, jag hade de pirret i magen. Jag skulle börja i en ny skola och i en ny stad. Jag viskade för mig själv att inte låta de bli som på förra skolan. Låt mig få slippa mobbningen. De kan inte sluta värre än på förra skolan.

Så jag tar på mig mina nya gympaskor och går emot skolan. Jag är så nervös att jag skakar och undrar om och om igen om detta kommer sluta bra eller i kaos. Jag hoppades och hoppades att de skulle bli bra.

Jag kommer till skolan, de massor av barn och lärare. Jag går efter lapparna 5A. De är min klass,. Första dagen går fantastisk jag får nya vänner och blir bjuden till en klasskompis fest. Jag fylls av lycka och tänker detta kommer bli så bra. Jag sprang hem av lycka och visade mamma att jag var bjuden. De var denna helg.

Hela veckan gick bra. Ingen var dum emot mig, ingen förs ut mig, ingen slog mig eller retade mig. Ingen kastade något elakt emot mig.

Helgen gick och ju mer tiden blev, desto mer. Hatet, slagen och orden. Inte bara ifrån alla elever på skolan utan lärare med.

Idrotten var hemsk, alla sköt bollar as hårt på mig, ingen ville vara i lag med mig. Ingen ville vara med mig. Jag var helt ensam. Ingen brydde sig om mig. Eleverna i 8-9:an var på mig, Jag hade inte en ända vän på skolan.

Jag grät ofta inne på toan, skakade och tänkte varför lever jag. Varför hatar alla alltid mig. Varför vill ingen vara min kompis. Vad är de för fel på mig.

Jag grät på kvällarna grät jag mig till sömns. Jag tänkte ofta om och om igen vad jag gjort för elakt för att förtjäna detta.

Men när man får höra av sin lärare, du kommer aldrig bli något.. Dom tog mig hårt, mycket för en i släkten sa till mig, du kommer sluta som prostituerad som knarkar. Du kommer bo på gatan.

Varför säger man så? Till ett barn? Jag skulle då aldrig kunna säga de, viskar en annan släkting så jag hör.

Du är bara ett misstag. Men jag tänkte visa alla att dom hade fel.

Nu idag 2017 sitter jag med ett fantastisk jobb som jag älskar. Jag har en katt och aldrig rört en drog. Smakat på alkohol en gång.
Jag visade alla att jag visst kunde. Så ett stort in YOU face alla som inte trott på mig.


Ju mer de spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma


Likes

Comments

noveller

Jag minste som de vore igår. Men de var 2014.

Jag hade sms dig dagar innan och sagt att jag inte ville ha sex. Att vi skulle inte ta upp de oavsett vad. De första du sa, jag har köpt kondomer. Ifall du vet. Jag sa nej jag vill inte ha.

Tog av mig kläderna för att sätta på pyjamas, medan du duschade. Du kom ut, såg mig halvnaken och din snopp reste sig direkt. Du började ta på mig, fast jag sa sluta och att jag inte ville. Du knäppte upp min bh, puttade ner mig i sängen. Drog av mig trosorna. Jag sa nej jag vill inte gång på gång.


Men du lyssnade inte, du började, de gjorde så ont. Jag blev helt stel. Viskade om och om igen snälla nej. Du kommer på mig. Jag känner mig så äcklad så jag går in i duschen. Du kommer in, börjar ta på mig igen och ännu en gång säger jag nej. Jag faller ihop i badkaret. Men du slutar inte. Du börjar runka och tar på mig. Efter de var du nöjd. Jag sitter där gråtandes i duschen. Men du märker inget.

Jag är förstörd. Fattar knappt vad som händer. Lägger mig bredvid dig i sängen och lossas som inget har hänt. Dagen efter åker du hem. Jag försökte ta mitt liv, hamnade de på psyk. Jag ringde upp och dumpade dig. Du tog min bästa vän och fick henne emot mig. Fick göra att jag var otydlig och att jag fick skylla mig själv.

Att jag var värd en till våldtäkt. Jag är i bitar än idag fast detta var 2014,  men än är jag med dig och lossas som att den kvällen aldrig hända. För jag älskar dig


Likes

Comments